Parasiterna

Gårdagens "Uppdrag granskning" om överklassens skattesmitare (det är ju mest de som har tillräckligt med pengar) visade med all tydlighet hur självklart det är (har varit) för överklassen att bryta mot lagen när det gäller deras egen förmögenhet - trots borttagen arvskatt, gåvoskatt och fastighetsskatt. De tycker de lever ovanför samhället. Vad bryr de sig om skola, vård och omsorg, de kan ju köpa allt privat.
Men trots allt kanske de ringer polisen om de får inbrott på sina gods. Då passar det att utnyttja det allmännyttiga.
De här personerna är parasiter. Ja, en del av dem äger företag som ger jobb, i bästa fall i Sverige. Men ta Kamprad. Han har undanhållit bolagsskatt i åratal. Och vinstmaskinerna i den offentliga sektorn har inte tvekat att föra ut vinstpengarna.
Nu har Skatteverket tagit till en skatteamnesti för dessa skurkar. De får ta hem pengarna och skatta sex år bakåt, så går de fria sen. Staten är naturligtvis angelägen om att få in miljarderna. Men det känns surt när pensionärer får ut 8000 efter skatt och ska leva på det. De kan få bostadsbidrag. Det kanske kunde bli mer i plånboken för dessa m fl, om parasiterna faktiskt betalade till vårt gemensamma samhälle.

Sveket mot de gamla

Några goda vänner som fortfarande har föräldrar i livet söker nu febrilt äldreboende (eller vad det kallas) till sina anhöriga, över 85 eller t o m i övre 90-årsåldern. Förgäves. De blir hänvisade runt, eller får beskedet att föräldrarna är för friska för att komma ifråga, trots att de bor på tre trappor utan hiss. Man måste tydligen vara dement och utgöra fara för annan för att komma ifråga för ett äldreboende.
Detta är en skam för Sverige. Dessa människor är de som arbetat och byggt upp vår välfärd. Nu får de inte ens del av den välfärd som de kämpat för. Och inte nog med det; de fortsätter att betala skatt, högre i förhållande till dem som arbetar nu. Och vad går deras (och allas våra) skattepengar till? Rutbidrag till överklassens städhjälp, medan hemtjänsten rusar som skållade råttor mellan de gamla. Vinster till alla de alltför många s k välfärdsföretag som trängs på en överfull marknad. Det var knappast detta de önskade för sin ålderdom.
Vi vet vilka som har svikit dem. De välbeställda politikerna i alliansen, men också de låtsassossar som också har sina slevar i vinstgrytan.
Jag mår illa av att se hur de redan rika skor sig ytterligare på dem som behöver mest.