Vi måste förgifta bina... eller?

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, har nu konstaterat att bekämpningssmedel som innehåller vissa s k neonikoteonider är skadliga för bin och humlor (surprise surprise). Rapporten från EFSA visar också på risker som inte tidigare rapporterats.
Bin och humlor (och andra pollinerande arter) är livsviktiga för vår långsiktiga överlevnad. Men när det gäller den kortsiktiga överlevnaden handlar det om lönsamhet. Att sluta med bekämpningsmedel innebär för de flesta odlare alltför stora avbräck i en lantbrukares ekonomi. Och slutar lantbrukarna, så försvinner ju det odlade också.
Detta är ett exempel på miljöfrågornas dilemma. Det som är bra för oss på kort sikt är dåligt på lång sikt. Men vi måste överleva på kort sikt.
Kanske är jordbrukssubventioner trots allt en väg att gå. Vi behöver vårt jordbruk av många skäl, både ur försvarsperspektiv, förvaltning av landskapet och för att import av allt i längden blir mycket dyrt.
Så vi måste tänka längre om vi ska ha bin och humlor i framtiden. Annars dör landskapet ändå ut på sikt.

Klockan närmar sig tolvslaget

Klockan är nu tre minuter i tolv. Det är experternas på Bulletin of Atomic Scientists (BAS) klocka. Klockan skapades amerikanska vetenskapsmän, delvis samma personer som varit med och tagit fram kärnvapnen, 1947 och den kallas domedagsklockan. Vetenskapsmännen var uppenbarligen medvetna om vilka krafter de tagit fram, som kan utplåna livet på jorden inom en ganska kort tidrymd.
Kärnvapnen är illa nog, men dem kan människan trots allt kontrollera (förhoppningsvis). Men det som nu fått experterna på tidningen BAS är inte hotet från kärnvapen, utan klimathotet. Och det är ett hot som vi människor har mindre makt över, särskilt om vi inte gör något. Och det gör vi inte.
För de rika är det inte lönsamt att göra något och denna lönsamhet går före allt annat, också jordens överlevnad. Under tiden rinner tiden ut och klockan är nu tre minuter i tolv. Tolvslaget är snart här.