Vi måste förgifta bina... eller?

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, har nu konstaterat att bekämpningssmedel som innehåller vissa s k neonikoteonider är skadliga för bin och humlor (surprise surprise). Rapporten från EFSA visar också på risker som inte tidigare rapporterats.
Bin och humlor (och andra pollinerande arter) är livsviktiga för vår långsiktiga överlevnad. Men när det gäller den kortsiktiga överlevnaden handlar det om lönsamhet. Att sluta med bekämpningsmedel innebär för de flesta odlare alltför stora avbräck i en lantbrukares ekonomi. Och slutar lantbrukarna, så försvinner ju det odlade också.
Detta är ett exempel på miljöfrågornas dilemma. Det som är bra för oss på kort sikt är dåligt på lång sikt. Men vi måste överleva på kort sikt.
Kanske är jordbrukssubventioner trots allt en väg att gå. Vi behöver vårt jordbruk av många skäl, både ur försvarsperspektiv, förvaltning av landskapet och för att import av allt i längden blir mycket dyrt.
Så vi måste tänka längre om vi ska ha bin och humlor i framtiden. Annars dör landskapet ändå ut på sikt.

SD-sympatisörer är som vi andra, enligt SOM

Idag skriver Daniel Swedin i AB om SOM-institutets senaste undersökning och han tar upp de attityder som särskiljer SD från övriga väljare. SD:s sympatisörer har åsikter som sticker ut från
övriga män med ungefär samma bakgrund som sympatisörerna. Enligt SOM betraktar de invandring som ett hot mot svenska värden och tycker inte att invandrare ska ha religionsfrihet. De är negativa till EU och till internationellt bistånd. De är för dödsstraff och är oengagerade i miljöfrågor.
I övrigt skiljer de sig inte särskilt mycket från den övriga befolkningen.
Och detta är ju rätt deprimerande, eftersom SD:s popularitet hela tiden ökar. Är det verkligen alltfler människor som bekänner sig till ovanstående? Då är vi illa ute.