Läkarförbundet vill att religiös omskärelse på pojkar ska ske med pojkens samtycke. Något som förstås upprör dem som tycker att det är självklart att göra våld på en människas kropp av religiösa skäl. Erik Ullenhag (fp), ansvarig minister, vill heller inte ändra lagen, utan tycker att majoritetssamhället ska ta hänsyn till minoriteters seder och bruk.
Och visst, det kan man tycka. Men hur långt ska det gå? I konsekvensens namn kanske då också kvinnlig omskärelse bör tillåtas? Fast den är ju mer långtgående och kallas med all rätt för könsstympning.
Ullenhag drar en parallell till det kristna dopet. Men det innebär trots allt inte ett oåterkalleligt ingrepp i någons kropp. Precis som kvinnor ska få bestämma över sin kropp och om de vill föda ett oönskat barn eller inte, bör en pojke få bestämma över hur hans kön behandlas. Vi har ju religionsfrihet i Sverige. Det är inte säkert att en pojke vill omfatta föräldrarnas religion som vuxen. Så omskärelse bör utföras tidigast när någon fyllt 18 och har rätt att bestämma själv.
I Sverige var konfirmationsundervisning i det närmaste obligatorisk för alla ungdomar långt in på 60-talet. Sedan har det blivit allt vanligare att ungdomarna själva bestämmer om de vill konfirmeras. De kanske t o m går igenom utbildningen, men efteråt bestämmer att de inte vill konfirmeras. Sådant var otänkbart tidigare. Så seder och bruk kan förändras och det gäller även omskärelse.
