Vi måste förgifta bina... eller?

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, har nu konstaterat att bekämpningssmedel som innehåller vissa s k neonikoteonider är skadliga för bin och humlor (surprise surprise). Rapporten från EFSA visar också på risker som inte tidigare rapporterats.
Bin och humlor (och andra pollinerande arter) är livsviktiga för vår långsiktiga överlevnad. Men när det gäller den kortsiktiga överlevnaden handlar det om lönsamhet. Att sluta med bekämpningsmedel innebär för de flesta odlare alltför stora avbräck i en lantbrukares ekonomi. Och slutar lantbrukarna, så försvinner ju det odlade också.
Detta är ett exempel på miljöfrågornas dilemma. Det som är bra för oss på kort sikt är dåligt på lång sikt. Men vi måste överleva på kort sikt.
Kanske är jordbrukssubventioner trots allt en väg att gå. Vi behöver vårt jordbruk av många skäl, både ur försvarsperspektiv, förvaltning av landskapet och för att import av allt i längden blir mycket dyrt.
Så vi måste tänka längre om vi ska ha bin och humlor i framtiden. Annars dör landskapet ändå ut på sikt.

Ju längre bort desto billigare

Eskil Erlandsson, landsbygdsministern, jobbar verkligen i motvind. Läser att svenska bönder och odlare inte får avsättning för sina grönsaker, för grossisterna köper hellre in importerat.
Mycket märkligt med tanke på att en stor del av svenska folket säger sig vilja handla närproducerat. Men ju närmare producerat desto dyrare verkar det. Hellre äpplen från andra sidan jordklotet som man kan köpa in billigt, än att betala för det som finns närmast.
Eskil vill ju sälja in matlandet Sverige. Här kunde han ju göra en insats tillsammans med miljöministern. Men centerns profil är ju numera grå, så inget att vänta därifrån.