Girighetens ansikten

Igår var Lars Calmfors tillbaka på DN med en ny kolumn om vikten av att sänka lägstalönerna. Han hånade alla som hade motargument mot detta.
Ett argument som han inte nämnde, men som är väl så viktigt, är hur människor med redan låga löner ska ha råd att leva i vårt samhälle, med stigande boendekostnader? Det är som om han inte förstår att det redan nu är hart när omöjligt för dem som arbetar i bemanningsföretag, är arbetsinvandrade m fl, ska klara sig i ett högkostnadssamhälle. När han debatterar är det bara lönens påverkan på viljan att anställa som räknas, inte det sammanhang som löntagaren befinner sig i.
Sedan har vi Urban Bäckström, som intevjuades i DN i förrgår.
Urban Bäckström lever i en helt annan dimension än vi vanliga löntagare. DN: "Fler skattesänkningar behövs, anser Urban Bäckström. Framför allt gäller det marginalskatterna, alltså den del av en inkomstökning som tas ut i skatt. Enligt honom har jobbskatteavdraget varit ett steg åt rätt håll, mén nu behövs reformer som gör att högre inkomsttagare får behålla mer. Dit hör ett slopande av värnskatten".
Urban Bäckström har inte ens förstått principen bakom jobbskatteavdragen, nämligen att ju mer du tjänar, desto högre blir skattereduktionen. Han kanske tror att bara för att effekten är progressiv, så är det något "vänsterinriktat" över det hela.
Själv tjänar han väl så mycket att han inte ens märker om han får mer. Ändå vill han och hans gelikar ha mer och mer.
Han är girigheten personifierad och uppbackad av ekonomer som Lars Calmfors.

Högre skatt för de med lägst inkomst

Idag uppmärksammar Maria Crofts i DN det faktum att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer betalar mer i skatt än de som arbetar. Och med jobbskatteavdragets logik betalar man mindre ju mer man tjänar (inte ju mer man arbetar). De som kan leva på sin förmögenhet och inte arbeta klarar sig också bra utan förmögenhets- och arvskatt.
Hur hamnade vi här? Strider inte detta mot hela idén med det solidariska samhället? Ja, du kan svara, vi har inget solidariskt samhälle dumbom. Nej, men varför har vi inte det? Det var ju den bärande idén genom många decennier, att skatten skulle vara progressiv så att de som tjänade mest fick betala mest för vårt gemensamma bästa. Sen har ju många av dem genom olika trixanden ändå nolltaxerat, men på det hela taget har det fungerat.
Som vi kan se nu fungerar det inte. Pensionärer, sjuka och arbetslösa ska bära merkostnaden för vår välfärd (i förhållande till sina redan låga inkomster). När började vi tycka att detta är rimligt?
Alliansen beskrev inte sin politik på det sättet, men det var ju faktiskt det de sa. Du som inte arbetar har inte rätt till sänkt skatt. Du är paria. Det var i själva verket deras budskap och först nu verkar det ha slagit igenom hos merparten av svenska folket (om man ska döma av opinionsmätningarna).
Det är en dyrköpt lärdom. Det kommer att kosta att bli solidarisk igen.