RUT - ännu ett alliansmisslyckande

RUT, dvs bidrag till hushållsnära tjänster, har utvärderats. Syftet med RUT var att skapa arbetstillfällen för arbetslösa i Sverige. Men utvärderingen visar att merparten av jobben istället gått till arbetskraftsinvandrare. För de olika företagen inom RUT-systemet blir det väl billigare att ta in arbetskraft utifrån, som inte ställer krav på kollektivavtal och vettig arbetsmiljö.
Inte heller tycks svartjobben ha minskat, vilket var ett annat syfte med RUT. Det skulle betala sig självt enligt alliansen. Istället kostar RUT flera miljarder (4,6 2017 enligt Riksrevisionens utvärdering). Men regeringen vill istället utöka RUT-bidraget till att gälla ännu fler områden.
Om jag anlitar en tjänst med RUT-avdrag behöver jag bara betala hälften av kostnaden. Resten betalar övriga skattebetalare. Vill jag betala för andras städning? Är det ett vettigt sätt att använda skattemedlen när kärnan i välfärden skriker efter mer resurser?
Som vanligt är bidrag bra när de gynnar de mer välbeställda, som är de som huvudsakligen utnyttjar RUT. Att alliansen vill detta är ingen hemlighet, men det är direkt skamligt att en socialdemokratisk regering prioriterar dessa bidrag när så många utsatta människor behöver stöd.

Vassa granskare

En av de bästa tidningarna för den som vill följa politik är Riksdag & Departement. Dess tålmodiga journalister läser de luntor vi vanliga medborgare sällan ser eller orkar igenom. Och det är intressant att se hur ofta riksdagens och regeringens egna utredare dömer ut regeringens förslag som orealistiska eller feltänkta. Konsekvensanalyser saknas ofta. Nu ska Riksrevisionen granska de allt snabbare utredningarna,
Och i det senaste numret får man en snabb överblick över regeringens förslag i budgetpropositionen. Detta är ett axplocka av vad vi har att vänta framöver:
Regeringen vill
-avskaffa lön under uppsägning
- att det blir mer företagande i skyddad natur
- konkurrensen inom välfärden ska öka
- utförsäkrade ska digitalisera kulturarvet
m m m m.

Läs gärna Riksdag & Departement och få en överblick över dagspolitiken.

Sidas två anslag

Idag hörde jag äntligen en vettig kommentar om biståndet och Sida. Det var i Ekots löragsintervju som den blivande amabassadören i Afghanistan och nuvarande ordföranden i Afghanistankommittén, Torbjörn Pettersson (fp) som stod för den.
Han lyckades skilja på Sidas förvaltningsanslag och biståndsanslaget, vilket inte Gunilla Carlsson gärna gör, när hon försåtligt blandar ihop korten för att på ett subtilt sätt misskreditera biståndet.
Torbjörn Pettersson lyfte fram hur man arbetar med bistånd internationellt och hur man utvärderar och följer upp. Det ser inte riktigt ut som den revision Riksrevisionen arbetar med, som är anpassad efter svenska förhållanden.
Det är sällan som bistånd idag bara finansieras av ett givarland. En hel del är stöd som går till en sektor, t ex hälsa eller utbildning, och där flera givarländer och kanske också FN-organisationer och internationella banker ingår. Pengarna går via landets egna budgetsystem och administreras av dessa. Fördelen med detta system är att givarna har insyn direkt i hälso- eller utbildningsbudgeten. Men man kan inte se vilka pengar som är svenska. Däremot kan man se hur pengarna används och det måste ju ändå vara huvudsaken.
Sida har också ett förvaltningsanslag som ska gå till dess egen förvaltning. Att generaldirektören inte kan hålla ordning i detta och överskrider det utan att vidta tillräckliga åtgärder är däremot högst anmärkningsvärt. Gunilla Carsson gör alldeles rätt som byter ut honom.