Storstäderna kan inte ta emot fler

Igår läste jag en liten notis i DN om att Stockholms län ska ta emot 8000 nyanlända nästa år. Merparten, 3 460, hänvisas till Stockholms kommun. I år tar Stockholms kommun emot  ca 2 800 nyanlända och detta är personer som fått uppehållstillstånd.
Länsstyrelsens grunder för placeringen är kommunernas arbetsmarknadsförutsättningar, befolkningsstorlek, sammantaget mottagande av ensamkommade barn och mängden asylsökande i kommunen. Däremot finns inte tillgången på bostäder med bland kriterierna.
Visserligen bygger kommunen mer än någonsin, men att öka den redan långa bostadskön med ytterligare 5000 personer är ganska magstarkt av länsstyrelsen.
Sverige måste börja arbeta mer regionalt. Alla kan inte bo i storstäderna, det finns helt enkelt inte plats. Arbetstillfällen måste skapas i andra delar av Sverige, inte minst i Mälardalen, där kommunikationerna är relativt goda och kan göras ännu bättre.
Risken är annars att SD får än mer vatten på sin kvarn när bostadsköerna växer. Det måste finnas andra lösningar än att än fler ska bo tillfälligt inhysta på soffor och i andra hand med ockerhyror.

Girig bostadspolitik

Bostadsrätterna är ett laglöst Klondyke, skriver SvD Näringsliv efter ett seminarium om reglerna för bostadsrättsföreningar. Kontentan är att det knappast finns några lagar som skyddar konsumenten, dvs de boende.
Det finns ett utbrett fiffel med de ekonomiska planerna, bland annat med så kallad ”progressiv” avskrivning, konstaterades vid en temadag om borätter nyligen. Och nu börjar både Boverket och Bolagsverket att dra öronen åt sig.
– Den gemensamma nämnaren för allt det här är trots allt att människor ska köpa bostadsrätt för sitt boende, men att det är ytterst snålt med regler som hjälper dem inför köpet,sammanfattas på temadagen.
Jag är inte säker på att att människor köper bostadsrätter för sitt boende, åtminstone inte i samband med de av borgerligheten så omhuldade ombildningarna av hyresrätter. Alltför många exempel visar att många, framför allt de som bildade styrelse för att ombilda, redan bodde någon annanstans eller skulle flytta ihop med någon. Det gällde att få ombilda så man kunde sälja sin lägenhet med rejäl vinst, eftersom man, märkligt nog, fick köpa sin hyresrätt till underpris i förhållande till marknaden.
Bläcket hann knappt torka på köpekontrakten förrän mäklarskyltar kom upp vid de ombildade husen. Girighet handlade det om och inget annat, något som borgerligheten under sin tid vid makten omhuldat särskilt, med subventioner till dem som redan har.
Tack och lov har Stockholm nu en ny majoritet vars första åtgärd var att stoppa ombildningarna med omedelbar verkan. De fattade att varenda hyresrätt är dyrbar i ett samhälle där bostadsbristen är skriande och de som mest behöver bostad inte har råd att varken köpa eller ens hyra nyproduktion. Och för säkerhets skull såg minister Attefall (KD) till att underlätta andrahandsuthyrning genom fri hyressättning, så nu har de bostadslösa inte ens råd med andra hand, medan de som hyr ut cashar in så de kan köpa en lägenhet enbart för uthyrning. Så skapar man ocker och bostadsrättsföreningarna har inte längre något att säga till om. Dags för regeringen att ändra denna lag till förmån för dem som ska bo, inte tvärtom.