Betongsosse ser Österleden som alternativ

Vad håller sossarna på med? I elfte timmen vill de skrota det nuvarande slussenförslaget. Det har jag all respekt för, men varför komma med det nu? Det kan ju inte ha undgått någon hur stark kritik förslaget fått och ändå har man valt att gå vidare med det.
"För mycket trafik leds rakt in i en av Stockholms sköraste miljöer. Dessutom är det en miljardrullning och ekonomiskt oansvarigt att skapa en omodern lösning som möter så mycket motstånd", säger Tomas Rudin (s) i DN.
Och så långt kan man ju hålla med honom, även om hans tystnad fram till nu är helt obegriplig. Men vad är hans alternativ? Jo Österleden!! Tala om omodern lösning.
Betongsossen tittar omedelbart fram. Har han aldrig hört talas om hållbara städer? Då kan man väl inte föreslå ytterligare en motorväg i Stockholms känsligaste områden (tunnel, ja, men vad då miljardrullning) förutom att man säger ja till Förbifarten. Är det inte färre bilar och mer kollektivtrafik som är alternativet?
Stockholm är i händerna på människor med ett 50-60-talsperspektiv på utvecklingen. Man ser bara ökad biltrafik framför sig och var ska man göra av den? Istället för att satsa på lösningar där bil in till city inte behövs för privata transporter. Och med färre bilar som ska in till stan räcker nuvarande trafiklösningar till för dem som ska igenom via t ex Essingeleden. Och stan är ju full av vatten. Varför utnyttjas inte det?
Tyvärr ser dock den hopplösa slussenlösningen ut att gå igenom. Motorväg till Gamla stan och förstörd utsikt väntar.

Självklarheter som terapi

Nu har forskarna kommit på något igen - nämligen att grönska och natur gör oss avstressade och lugna. Vilken överraskning!
Det visar bara hur långt från ett sunt och naturligt liv vi lever. Ändå finns det oerhört mycket natur i Sverige, inte minst nära städer och samhällen. Till skillnad från de plantager som våra skogsmarker och lantbrukslandskap blivit, har naturen ofta fått frodas fritt nära urbana miljöer.
Men de är ständigt hotade. Stockholms nationalstadspark naggas ständigt i kanten. Och politikerna tittar längtansfullt på Stockholms gröna kilar, alltså de stråk av skogs- och naturmiljöer som finns mellan stadens spårvägslinjer och stora vägar.
Vi mår allra bäst av lövskogsgrönska, vatten och stenar enligt forskarna. Är det då så konstigt att vi vill ha kvar den öppna Slussenmiljön och naturbergen upp mot Söder. Men det är förstås viktigare att någon arkitekt får förverkliga sig själv och några politiker får några rader i en minnesskrift. Men det kan gå som för Hjalmar Mehr, han som var borgarråd när Stockholms city revs och framför allt när almarna i Kungsträdgården skulle huggas ned. Han gav betongsossen ett ansikte.
Det vi mår sämst av är fula fyrkanter i grå betong, enformiga rader av fönster á la 60-tal och blanka glasytor där ögat inte finner fäste. Vem blir glad av Konsum- och Åhlénsladorna i de flesta av Sveriges städer, som förfular städernas hjärtan, där ofta de gamla rådhusen står kvar som en bjärt kontrast. Eller de likartade köpcentrumen i städernas utkanter. Industrilokaler att shoppa i. Inte underligt att vi blir deprimerade.