söndag 11 januari 2015

Ett Nato-medlemskap kommer att kosta

Nu firar Nato-lobbyisterna stora triumfer. En privatperson har sett en u-båt och vips dras slutsatsen att denna eventuella u-båt är rysk. Samtidigt ser några lobbyister till att det lagom till Folk och försvar-konferensen kommer en opinionsundersökning som säger att svenska folket nu är alltmer positiva till medlemskap i Nato.
Och som grädde på moset kan då Anna Kinberg Batra lansera Nato-medlemskap som en av moderaternas profilfrågor. Vilken hårdlansering av Nato-förespråkarna!
Skulle det vara bra om Sverige gick med i Nato? Vi är ju nästan med ändå. Men vad har vi att vinna på ett medlemskap? Nato-skydd vid en konflikt där Sverige dras in?
Men varför skulle Sverige dras in i en konflikt? Risken för detta ökar ju betydligt om vi faktiskt är med i Nato och den hybrissjuke Putin får för sig att göra ett utfall mot oss.
För att inte tala om alla kostnader det för med sig. Vi måste betala till ännu en organisation, eventuellt strida på främmande mark i Natouniform, snarare än som FN-soldater (de enda som varit i strid i Afghanistan har varit de svenska förband som legat nära Natoledda insatser). Ligger det överhuvudtaget i vår nuvarande regerings intresse att bli medlem i en organisation som i huvudsak är styrd av USA?
Det mesta talar emot ett medlemskap. Håll Sverige utanför Nato! Det är illa nog med det samarbete som redan pågår.

lördag 10 januari 2015

Fortsatt skattesänkarmantra med Kinberg Batra

En ny moderatledare är vald. Roligt med en kvinna på posten och Kinberg Batra verkar ha skinn på näsan. Och moderat är hon till 100 procent.
Hon började med ett löfte om sänkt skatt förstås (för personer över 64 år som vill jobba). Det är skattesänkarmantrat vi kommer att höra också i fortsättningen. Och att endast de som jobbar är värda något. Arbetslösa, sjuka och pensionärer står inte högt i kurs hos Kinberg Batra heller.
Det är skönt att se Reinfeldt försvinna. Frågan är om vi går ur askan i elden.

torsdag 8 januari 2015

Krigen ökar - och vi har ingenting lärt

Antalet krig har ökat i världen under 2014, meddelar forskare vid Uppsala konfliktdataprogram. Nu överstiger antalet krig tio stycken. 2013 pågick sju krig och ökningen till dagens tal är den kraftigaste på femton år, skriver nyhetsbrevet Statskoll.
Det är främst krigen i Syrien, Ukraina och Gaza som blivit högintensiva. Förutom dessa pågår krig i Afghanistan, Nigeria, Pakistan, Somalia och Jemen. Eventuellt kan också Sydsudan räknas dit.
I och med detta har en positiv utveckling brutits, där antalet krig i världen successivt minskat. De flesta krig är inbördeskrig, men för en del gäller att först när USA ingripit, har striderna lett till inbördes konflikter, såsom i Afghanistan och Irak. Båda dessa länder anfölls av USA under lögner om terrorhot, men det är först efter den amerikanska inblandningen, som terrorn verkligen har kommit igång, framför allt mot olika grupper inom de enskilda länderna.
Man kan ju tycka att detta borde lära amerikanerna något, men hittills har de ingenting lärt. Nu bombar de i Syrien. Visst behöver IS stoppas, men bomber är ett trubbigt vapen.
Och utvecklingen i Europa är mycket oroande. Med bruna partier som får ökat stöd hela tiden ser framtiden dyster ut. Vi européer verkar inte heller ha lärt oss något.




onsdag 7 januari 2015

Frångå praxis - utse ny talman

Nu har vår andre vice talman, Björn Söder, hamnat på Simon Wiesentalcentrets topplista över antisemitiska uttalanden. Hans idé om att endast de judar som lämnar sin judiska identitet kan höra till "nationen Sverige", även om de är svenska medborgare, har väckt uppmärksamhet också utomlands.
Det är väldigt pinsamt att ha en talman som finns på en internationell "skämslista". I och med detta borde riksdagen faktiskt frångå praxis (det har ju SD ingenting emot har det ju visat sig)och utse en ny talman från ett annat parti.

tisdag 6 januari 2015

Företagen som lever på bidrag

Idag uppmärksammar DN ett problem som alliansregeringen ställt till med, nämligen bidragen till företag för att de ska anställa. Enligt alliansen är bidrag bara fult när det gäller enskilda människor, inte när det gäller företag.
"För långtidsarbetslösa och nyanlända handlar det om nystartsjobb (stöd för långtidsarbetslösa motsvarande 63 procent av lönen, lika länge som arbetslösheten varat, i upp till fem år), lönebidrag (för personer med nedsatt arbetsförmåga), instegsjobb (för nyanlända), särskilt anställningsstöd (85 procent av lönen för långtidsarbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantin) och förstärkt särskilt anställningsstöd. Till det kommer trygghetsanställning, utvecklingsanställning och offentligt skyddat arbete för personer med funktionshinder", skriver DN.
Det som händer sen är inte, vilket kanske var syftet, att de som fått in en fot på arbetsmarknaden får stanna kvar där. Nej, när bidragstiden är slut, åker den anställde ut och företaget fixar en ny person med bidrag. Detta är satt i system, särskilt bland småföretag. M a o är det vi skattebetalare som subventionerar jobben i låglönebranscher som städning, restaurang-och cafébranschen, taxi m fl.
De branscher som verkligen skulle behöva stöd är istället den offentliga sektorn (där är ju syftet att skatten betalar), framför allt vård, skola och omsorg. En omfördelning av pengar som går till att underhålla företag som inte ens är seriösa nog att anställa på längre sikt, utan missbrukar systemet, till de verksamheter som vi medborgare förväntar oss ska finansieras med skattemedel vore av godo (och då menar jag inte privata koncerner som Aleris m fl).
Låt privat vara privat och lägg pengarna i den offentliga sektorn.

måndag 5 januari 2015

Bara storstan bryr sig om landsorten

I Aftonbladet gör Peter Kadhammar just nu en sejour runt Sverige och tittar på de döende småstäderna. Dessa kommuner har uppenbarligen fallit för tidsandan och ska ha köplador och gallerior i sin stad till varje pris. Med konsekvensen att stadskärnorna dör och städerna blir dessutom helt ointressanta för besökare.
Man kanske inte ska kritisera invånarna i dessa samhällen för att de vill handla i köplador precis som alla andra. Men det är sorgligt att se att man överger sin egen bygd för några extrapris.
Brukar ofta vara på Öland och i den lilla by där jag hyr, handlar en del av ortsbefolkningen hellre i köplador utanför Kalmar, än i grannbyn där den rätt välsorterade lanthandeln finns. Uppenbarligen bryr man sig inte. Kanske är det så att bara vi som besöker landsorten ibland, bryr oss om vad som händer med den. De som bor där vill ha det som i storstan.

Vargstängsel hellre än vargjakt

Har vi fått en lika pinsam miljöminister som tidigare regeringar haft? Plötsligt påbjuder Naturvårdsverket vargjakt, i trots mot EUs habitatdirektiv. Jag har förstått att lantbruksminister Bucht är för vargjakt, men är inte habitatdirektivet Åsa Romsons område? Eller tycker hon att vargjakt är OK?
Det är spännande nu när vargen kommer allt närmare storstäderna. Vi har ju Rialareviret nära Norrtälje och nu har varg spårats nära Södertälje. Vi stockholmare får ju alltid höra att "vänta bara tills vargen står utanför er dörr, så får ni se hur kul det är". Det är kul! Ser fram emot att ha varg inpå knuten. Det skulle kanske dessutom få folk att hålla sina hundar kopplade i skog och mark här i tätortsnära natur.
Hellre än att staten tillåter vargjakt på en alltför liten stam, att man subventionerar vargstängsel för dem som har boskap nära vargrevir. En rik fauna är en tillgång för varje land.