Stay Behind - paramilitärt nätverk - bakom datahaverier?

Visst kan dataproblem i flygtrafiken och hos SOS samt SJ, vara tillfälliga störningar som råkat sammanfalla. Dessutom har vi konstaterat sabotage av ett par radiomaster i landet.
Nu kommer information om att det hela beror på tekniska problem hos Telia bland annat,
"– I dagsläget går det inte att hitta något samband. Det misstänkta mastsabotaget utreds av polis, och i de andra fallen handlar det om tekniska problem, säger Lisa Nordahl, säkerhetsdirektör på länsstyrelsen i Västra Götaland" till Aftonbladet.
Med risk för att låta konspiratorisk påminner dessa händelser en del om den paramilitära rörelsen Stay Behinds metoder. Stay Behind är enligt Wikipedia:
"Stay-behind är vad man kallar det NATO-kontrollerade nätverk av paramilitära grupper som skapades i Västeuropa under det kalla kriget för att underlätta gerillakrigföring och motstånd efter en eventuell sovjetisk invasion. Dessa paramilitära grupper mottog stöd från säkerhetstjänsten i respektive land och medlemmarna i grupperna rekryterades till största delen från den civila befolkningen. Det finns exempel på att ex-fascister rekryterades till medlemsskaran och man i dessa fall brydde sig mindre om vad de hade haft för sig under andra världskriget och mer om deras antikommunistiska åsikter."
Varför skulle nu de vara inblandade? Jo, för att pusha på Sveriges anslutning till NATO. Man hoppas att tolkningen ska vara just att det är Ryssland som ligger bakom (Wilhelm Agrell har t ex dragit den slutsatsen). Men vad har Ryssland att vinna på att visa på ett instabilt Sverige? De som har att vinna är ju de som vill ha med Sverige i NATO, dvs förutom inhemska krafter även USA.
Och det är intressant att se hur snabbt man går ut med att allt är datakrångel och tillfälligheter. Men varför har datastrulet uppträtt samtidigt i tre viktiga infrastruktursystem? Kommer den frågan att besvaras?
Som sagt, det kan verka konspiratoriskt, men NATO-propagandan fullkomligt sköljer över oss just nu. Är det en tillfällighet?

Nytt nätverk för aborträtt i EU-parlamentet

Läste att det tagits initiativ i EU-parlament för rätten till abort. Bl a den svenska EU-parlamentarikern Malin Björk (V) är en av initiativtagarna till ett partiövergripande nätverk som kallas ALLofUS som ett svar på abortmotståndarlobbyns kampanj ONEofUS som syftar på fostret. Det här nätverket ska arbeta för kvinnors rätt till abort, sexualitet och sina egna kroppar.
Det är ju deprimerande att det fortfarande i Europa idag ska behövas kampanjer för dessa självklarheter. Men det är klart; även här i Europa är religionen stark och vad påven och andra kyrkoMÄN säger har dessvärre fortfarande stort genomslag.
Det är en sak om man inte vill göra abort eller använda preventivmedel. Det står ju var och en fritt. Men att arbeta för att den rätten ska tas ifrån oss alla känns lika medeltida som delar av islam.
Religionen är ett gissel när den utövas av män som aldrig behöver ta några konsekvenser. Som aldrig behöver dö i barnsäng, eller föda barn efter våldtäkter m m. Eller inte får bejaka sin sexualitet (vilket för övrigt också gäller homosexuella män, fast här har ju katolska kyrkan visat sig vara en fristad).
Hoppas många från olika partigrupper kommer att ingå i det startade nätverket ALLofUS i EU-parlamentet.

Var är männen som vill förändra?

Idag svämmar tidningarna över av artiklar om kvinnors situation, om statistik och om kvinnors kamp för jämställdhet. Och det är väl bra.
Men det som verkligen behövs idag är att beskriva mäns förhållande till jämställdhet och vad de kan göra för att världen ska bli mer jämställd. Det är ju klassiskt att det är den underpriviliegerade som för kamp och priviligierade avstår sällan från sina privilegier. Men det finns trots allt män som tar de här frågorna på allvar. Ett manligt nätverk med målet att förändra könsmaktsordningen vore något för en dag som denna. Eller vilken dag som helst förresten.

Suspekta kopplingar i upphandlingar

Hälso- och sjukvårdsnämnden har äntligen gjort sitt jobb. De har underkänt upphandlingen av vård av offer för tortyr. Röda Korset har hittills skött denna verksamhet och har decennier av erfarenhet. Men när Filippa Reinfeldt & co upphandlar vinner ändå ett företag, Weminds, som inte kunde uppvisa någon som helst erfarenhet av denna sorts verksamhet. Anbudet var billigare, men det fanns bland upphandlingskraven att bjudande företag skulle kunna visa en lista på liknande uppdrag de senaste tre åren. Det kunde inte Weminds.
Ändå föreslår landstinget att de ska få uppdraget. Jag har svårt att tro att de som upphandlar inom landstinget är så inkompetenta att de inte kan sköta en anbudsvärdering. Jag tycker det luktar korruption. Det vore väldigt tacknämligt om någon journalist (förmodligen underbetald frilansare) kunde kartlägga bakgrunden både i landstingets och kommunernas upphandlingar och se vart trådarna i de företag som fått uppdragen leder.
Vilka nätverk och vilka kopplingar finns mellan företag och politiker? Och så länge moderaterna mörkar sina partibidrag verkar det hela än mer suspekt.

Män ser män

Det är bra att jämställdheten framhålls tydligt som en viktig ingrediens i det offentliga svenska arbetslivet. Vi har lagstiftning, regler och policies vilka självklart är en viktig påtryckningsfaktor för att öka jämställdheten, framför allt på sikt.
Det riktigt svåra är att komma åt de underliggande och informella strukturerna. De handlar om hur vi uppfattar varandra som kön. Det är inte så att män medvetet tycker att kvinnor ska ha lägre lön eller ens att kvinnor inte ska vara chefer. Men hur vi uppfattar våra könsroller och attityderna till dem ligger mycket djupare än hur vi intellektuellt tar ställning.

Här några exempel på hur den informella maktsstrukturen kan ta sig uttryck:

- Män jämför sig med andra män, i stort sett aldrig med kvinnor
- Därför förstår inte heller män att män generellt har mer makt i samhället, de upplever ju sig ofta maktlösa i förhållande till andra män och det är det som räknas
- Män degraderar nästan aldrig andra män. Därför kan män som saknar kompetens för särskilt chefsposter, ändå få sådana, särskilt om de ingått i samma nätverk sedan länge (t ex gått utbildningar eller gjort militärtjänst samtidigt)
- Kvinnor som vill göra karriär måste tillägna sig manliga synsätt och uttrycksformer för att komma ifråga och bli synliga
- Både kvinnor och män ställer högre krav på kvinnliga chefer
- Kvinnor är ofta mer pragmatiska och vill få saker gjorda, snarare än att ägna sig åt maktspel i hierarkierna
- Män deltar gärna i tävlandet om makten och de tävlar med andra män
- Kvinnliga chefer är inte alltid intresserade eller medvetna om detta tävlande, vilket gör att män har svårare att förhålla sig till kvinnliga chefer
- Kvinnor har lättare att arbeta utanför hierarkiska system
- Kvinnor ser ofta mer till kompetens än till ”nätverk” när de bedömer andra anställda och sökande till tjänster

Det betyder inte att kvinnor självklart skulle vara bättre chefer, det handlar om svårigheten för kvinnor att få chansen.
Att komma åt den här typen av strukturella och ofta omedvetna synsätt är den verkliga utmaningen för jämställdheten.