Idag presenterar Aftonbladet en nyhet om en doktorsavhandling som visar att Försäkringskassans information till föräldrar var mer jämställd på 70-talet än nu.
Jag är inte förvånad. På 70-talet fick man kämpa för varje litet framsteg och det var också då som många av de stora jämställdhetsreformerna genomfördes, som t ex delad föräldraförsäkring, fri abort och fler daghem.
I dagens samhälle tror vi att vi uppnått en så hög grad av jämställdhet att det blivit slentrian. Vi märker inte ens när framstegen börjar urholkas, som t ex med vårdnadsbidraget (jag har inget emot att kvinnor vill vara hemma, men varför ska samhället betala för det?). Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar, vilket till stor del beror på den individuella lönesättningen. Merparten av chefer är fortfarande män och all forskning visar att män ser män i högre grad än de ser kvinnor. Att i allt större utsträckning överge allmänna fackliga krav på generella kriterier för lönesättning och istället få det att handla om individuella prestationer som ofta dessutom handlar om personliga egenskaper, missgynnar kvinnor. (Förutom att man får allt tystare arbetstagare. Det gäller ju att inte stöta sig med chefen.)
Tyvärr verkar mycket av dagens kvinnokamp mer handla om ordet feminism och innebörden i det än vad man gör av det. Risken med detta är att andra sätter etiketter som man inte vill ha (t ex manshatare). Och det finns ännu så mycket att göra på jämställdhetens område.
onsdag 5 maj 2010
Nejsägarna
Alliansen har radat upp nio punkter över vad de inte kommer att göra om de vinner valet:
Inte höja skatten för vanliga löntagare.
Inte utfärda ofinansierade vallöften.
Inte göra det dyrare att anställa unga.
Inte avskaffa rut och rot.
Inte återinföra fastighets- och förmögenhetsskatt.
Inte förtidsavveckla kärnkraften.
Inte införa kilometerskatt.
Inte kvotera föräldraförsäkringen.
Inte skjuta upp Förbifart Stockholm.
Så skönt att veta. Det gör alternativet så mycket klarare.
Och vad då inte avveckla kärnkraften i förtid. Det var ju i år den skulle vara avvecklad enligt 1980 års omröstning.
Inte höja skatten för vanliga löntagare.
Inte utfärda ofinansierade vallöften.
Inte göra det dyrare att anställa unga.
Inte avskaffa rut och rot.
Inte återinföra fastighets- och förmögenhetsskatt.
Inte förtidsavveckla kärnkraften.
Inte införa kilometerskatt.
Inte kvotera föräldraförsäkringen.
Inte skjuta upp Förbifart Stockholm.
Så skönt att veta. Det gör alternativet så mycket klarare.
Och vad då inte avveckla kärnkraften i förtid. Det var ju i år den skulle vara avvecklad enligt 1980 års omröstning.
tisdag 4 maj 2010
Dyrtid tydligare för vissa
Många är nu upprörda över höjda skatter efter de rödgrönas budgetförslag. DN hade dock en intressant artikel häromsistens om en medelklassfamilj som hade fått flera tusen mer om året i sänkt skatt. De tillfrågades om vad de gjort med pengarna. De svarade dock att de inte märkt att de fått mer pengar.
En av orsakerna till detta torde vara att det mesta blivit dyrare. Matpriserna har gått upp, liksom hyror och el, avgifter hos läkare, luncher på stan m m. Så en medelklassfamilj kanske inte märker så mycket av skattesänkningarna.
De som märker något är däremot de som redan har det knapert och som inte fått någon del av Borgs skatteregn. Dvs sjuka, arbetslösa, pensionärer och ensamstående med barn. Det är dem som de rödgröna vill kompensera med sitt budgetförslag. Och det är på tiden.
En av orsakerna till detta torde vara att det mesta blivit dyrare. Matpriserna har gått upp, liksom hyror och el, avgifter hos läkare, luncher på stan m m. Så en medelklassfamilj kanske inte märker så mycket av skattesänkningarna.
De som märker något är däremot de som redan har det knapert och som inte fått någon del av Borgs skatteregn. Dvs sjuka, arbetslösa, pensionärer och ensamstående med barn. Det är dem som de rödgröna vill kompensera med sitt budgetförslag. Och det är på tiden.
Hur ska de ha det?
Är det inte konstigt? Först ropar Reinfeldt "skattechock" och "skattesmäll" när de rödgröna presenterat sitt budgetförslag. I nästa stund ondgör sig borgerliga ledarskribenter över att de rödgröna bara höjt skatterna med två miljarder och att de m a o köpt mycket av den borgerliga politiken. Hur ska de ha det?
Det borde vara ganska självklart att låta reformer ta tid, utreda och titta på konsekvenser. M a o motsatsen till hur alliansen arbetat. De har uppenbarligen bara räknat med en mandatperiod och kunde inte fort nog driva igenom sin grundpolitik: skattesänkningar i miljardklassen, försämrade trygghetssystem, försvagade fackföreningar, privatisering av den offentliga sektorn och utförsäljning av statliga företag (särskilt de lönsamma). Man kan förstå deras brådska. Opinionsmätningar ger vid handen att svenska folket på det stora hela inte köper den här typen av politik.
Det borde vara ganska självklart att låta reformer ta tid, utreda och titta på konsekvenser. M a o motsatsen till hur alliansen arbetat. De har uppenbarligen bara räknat med en mandatperiod och kunde inte fort nog driva igenom sin grundpolitik: skattesänkningar i miljardklassen, försämrade trygghetssystem, försvagade fackföreningar, privatisering av den offentliga sektorn och utförsäljning av statliga företag (särskilt de lönsamma). Man kan förstå deras brådska. Opinionsmätningar ger vid handen att svenska folket på det stora hela inte köper den här typen av politik.
Städning usel affärsidé
I dagens Aftonblad skriver Maria de Rietz och Maria Rankka att arbetarrörelsen alltid missgynnat kvinnorna (tja med tanke på högerns traditioner hade vi väl knappt haft rösträtt) och hänvisar till att de rödgröna vill ta bort RUT-avdraget. Tuentals jobb försvinner menar de, om detta blir verklighet.
Men det måste väl vara en usel affärsidé om ett företag inte kan drivas utan subventioner. Varför ska just städning vara subventionerat? Uppenbarligen för att ingen vill betala vad det kostar. Sund företagsekonomi talar då för att detta inte är någon vidare bra företagsidé. Om man vill gynna kvinnliga branscher kan man ju lika gärna subventionera t ex frisörer med det resonemanget.
Det enda som möjligtvis borde subventioneras är byggande av hyresrätter. Här finns ett skriande behov där det är ett samhällsintresse att tillgodose detta med bra bostäder till överkomliga hyror.
Men det är också ett samhällsintresse att gynna småföretag. Ingen regering har lyckats med detta hittills vad det verkar. Kan man hoppas på de rödgröna i detta sammanhang?
Men det måste väl vara en usel affärsidé om ett företag inte kan drivas utan subventioner. Varför ska just städning vara subventionerat? Uppenbarligen för att ingen vill betala vad det kostar. Sund företagsekonomi talar då för att detta inte är någon vidare bra företagsidé. Om man vill gynna kvinnliga branscher kan man ju lika gärna subventionera t ex frisörer med det resonemanget.
Det enda som möjligtvis borde subventioneras är byggande av hyresrätter. Här finns ett skriande behov där det är ett samhällsintresse att tillgodose detta med bra bostäder till överkomliga hyror.
Men det är också ett samhällsintresse att gynna småföretag. Ingen regering har lyckats med detta hittills vad det verkar. Kan man hoppas på de rödgröna i detta sammanhang?
söndag 2 maj 2010
Den fuskande alliansen
Alliansen blir alltmer desperat. Nu har några av stolpskotten i regeringen hittat på begreppet Tobleronepolitik för att misstänkliggöra Mona Sahlin för att inte kunna sköta statens finanser.
Nu ska ju inte hon bli finansminister för det första. Sen kan man fråga sig hur det överskott i finanserna som alliansen tog över har förvaltats av dem. Skattesänkningar var viktigare än att hålla igen när finanskrisen slog till. Nu lånar vi till skattesänkningar och budgeten har ett underskott på nästan 200 miljarder. Tur att vi inte är med i euron också, då hade vi legat riktigt illa till.
Fredrik Reinfeldt talar om fusk. Hur har han mage? Han inledde ju sin regeringsperiod med att avskeda ett antal ministrar för just fusk. Själv fick han inte avgå trots att han anlitat svart barnflicka och den lille Billström la sig sjuk så han slapp stå till svars för sitt TV-licensskolk. Men kvinnorna fick gå; Maria Borelius och Chiló.
Förhoppningsvis minns många denna fuskhärva varje gång alliansens desperata anti-Mona-kampanj drar igång.
Nu ska ju inte hon bli finansminister för det första. Sen kan man fråga sig hur det överskott i finanserna som alliansen tog över har förvaltats av dem. Skattesänkningar var viktigare än att hålla igen när finanskrisen slog till. Nu lånar vi till skattesänkningar och budgeten har ett underskott på nästan 200 miljarder. Tur att vi inte är med i euron också, då hade vi legat riktigt illa till.
Fredrik Reinfeldt talar om fusk. Hur har han mage? Han inledde ju sin regeringsperiod med att avskeda ett antal ministrar för just fusk. Själv fick han inte avgå trots att han anlitat svart barnflicka och den lille Billström la sig sjuk så han slapp stå till svars för sitt TV-licensskolk. Men kvinnorna fick gå; Maria Borelius och Chiló.
Förhoppningsvis minns många denna fuskhärva varje gång alliansens desperata anti-Mona-kampanj drar igång.
Alliansens dilemma
Efter några dagars insupande av den annalkande våren kan man åter ta del av nyhetsflödet och glädja sig åt nyheten att de rödgröna drar ifrån i Sifos opinionsmätning.
Väljarna går inte längre på alliansens retorik. De har ju skapat ett dilemma åt sig själva genom att föra en för dem själva mycket lyckad politik. Det systemskifte som snabbt äger rum nu är ju precis vad de ville åstadkomma. Deras problem är dock att ur väljarnas synpunkt är den helt misslyckad. De har ju gjort precis motsatsen till vad de sagt att de ska göra. I längden går det inte att använda vänsterretorik och föra högerpolitik.
Väljarna går inte längre på alliansens retorik. De har ju skapat ett dilemma åt sig själva genom att föra en för dem själva mycket lyckad politik. Det systemskifte som snabbt äger rum nu är ju precis vad de ville åstadkomma. Deras problem är dock att ur väljarnas synpunkt är den helt misslyckad. De har ju gjort precis motsatsen till vad de sagt att de ska göra. I längden går det inte att använda vänsterretorik och föra högerpolitik.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)