söndag 30 januari 2011

Uttjatat spöke klistrar vid Ohly

Det gamla kommunistspöket jagas fram med jämna mellanrum. Idag är det Annika Ström Melin som i ett ledarstick i DN plockar fram denna uttjatade bild, allt för att skapa rädsla för det parti som verkar ha flest svar på hur man kommer tillrätta med samtidens ökande klyftor.
Hon hänvisar till en interpellation av Jonas Sjöstedt (v) som vill ha en sanningskommission om den gamla Enbomaffären på 50-talet, där Enbom pekade ut ett antal personer som dömdes till fängelse som landsförrädare enbart pga av hans utpekanden. Samtliga var kommunister eller komunistsympatisörer.
Sjöstedt skriver att det är "viktigt för varje land att självkritiskt granska sin egen historia och de missgrepp som kan ha begåtts".
Detta föranleder Ström Melin att skriva: "Så sant. Det gäller också för partier som aldrig på allvar har gjort upp med sin kommunistiska historia".
Underförstått att V ännu inte har nått dit. Man blir så trött. Men detta ger oss som vill se en annan ledare än Lars Ohly vatten på vår kvarn. En person som tror att han kan ha en egen tolkning av begreppet kommunist när resten av världen ser Gulagläger, DDR- förföljelse m m, blir inte trovärdig och har öppet mål för kommentarer som ovanstående (trots att Lars är en mycket duktig debattör och har många goda egenskaper utöver det).
Det är klart att borgerligheten är livrädd att få en seriös person som Jonas Sjöstedt som motståndare, en som aldrig pratat om kommunism i Lars Ohlys termer. Det är därför ytterst olyckligt att Ohly klamrar sig kvar och att Sjöstedt då i kollegial anda inte kandiderar. V behöver ett ledarbyte för att bli mer relevant och göra sådana uttalanden som Ström Melins helt obsoleta.

lördag 29 januari 2011

Hurra för Mats Odell

Det vore mumma om Mats Odell skulle bli partiledare i KD. Då skulle partiet definitivt halka under 4-procentspärren. Något tristare får man leta efter. Han rosade ju heller inte marknaden som utförsäljarminister eller vad han nu var.
Göran Hägglund är en pragmatiker, beredd att sälja ut det mesta av det som varit KDs kännemärken, med vårdnadsbidraget i spetsen. Det gör att folk som är konservativa, men inte gillar moderaternas marknadstunga framtoning, kanske hellre röstar på KD. Mats Odell må vara likadan, men han saknar Hägglunds sociala framtoning och humor.
Så låt oss hoppas att KD väljer Mats Odell till partiledare. Det blottar alliansens akilleshäl än mer.

Jantelagens parti

Vad ska hända med socialdemokraterna? Efter Mona Sahlins tal på förtroenderådet undrar allt fler vart partiet är på väg. Det lät som om Mona ville komma med i alliansen.
Men det som nu kännetecknar partiet är jantelagen. Ingen ska kliva fram och visa att den vill något mer än någon annan. Eller också såg Göran Persson så grundligt till att det inte fanns några i närheten som kunde hota hans överlägsenhet, att det nu inte finns några ledartalanger kvar. Den senaste som talade med något slags patos i detta parti var Anna Lindh. Om hon inte mördats så bestialiskt kunde vi kanske haft ett annat Sverige nu.
Men vad är det för parti där man inte kan uttala att man vill vara ledare, att visa sin kandidatur. Att visa intresse betyder att man automatiskt stämplas ut. Folk skulle bli betydligt mer intresserade av politiken om några klev fram och sa: Jag vill det här! Ett parti som inte vill något har inget i politiken att göra. Och vill man bli ännu ett borgerligt parti så finns det redan en uppsjö att välja mellan.
Det är nu socialdemokraterna måste bestämma sig för om de vill vara relevanta eller ej. Just nu är de inte det, vilket opinionen tydligt visar.

fredag 28 januari 2011

I Schlingmans värld

De fyras gäng, nåja tre, Bildt är väl en joker här, skrev en debattartikel i DN igår inför sina besök på parnassen i Davos i veckan. En ny bild av Sverige växer fram, skrev de och suger i sig berömmet från världens stora över att Sverige klarat finanskrisen så bra.
Det är ingen ny bild av Sverige som växer fram, det är den gamla bilden av Sverige de beskriver, så som Sverige såg ut före 2006. Det luktar Schlingman lång väg, annars måste man verkligen fråga sig vilken värld de här människorna lever i. Eller kanske inte, de är ju höginkomsttagare (och har alltid varit) och njuter nu sitt otium i ett för dem välfungerande Sverige, där deras skattesänkningar gett dem ännu mer i plånboken. (Till skillnad från låginkomsttagare, där de få hundralapparna snabbt ätits upp av prishöjningar på i stort sett allt).
Det Sverige som tusen och åter tusen arbetslösa, utförsäkrade, sjuka, unga förtidspensionerade och barn i fattigdom, upplever, finns inte i deras världsbild. Att den hänsynslösa politik de bedrivit har ökat klyftorna och skapat ett ännu större utanförskap (deras favoritord i förra valrörelsen hörde man inte lika ofta i den senaste) vill de inte se. I varje fall inte tala om, men då har de ju den nye statssekreteraren i PR (Schlingman) att vända sig till.
Och det har de gjort med besked. Detta är höjden av hyckleri (läs den gärna, den innehåller för mycket av den varan för att citera här).

Carlgren konsekvent trots allt

Man tror inte att Carlgren, den s k miljöministern, kan plaska omkring mer på magen, men han kastar sig käckt i varje gång. Påstår att man ska sätta ut vargvalpar redan i vår, som om de var någon slags växt som det nu är dags att plantera.
Djurparkerna hade ingen aning för de var ju inte tillfrågade. Och om de hade varit det hade de påpekat hur vanskligt ett sådant tilltag vore.
Som om inte det vore nog har man dessutom lyckats skjuta en av de skyddsvärda vargarna med gener från den finskryska stammen.
Carlgren säger att Bryssel ska inte lägga sig i vad vi gör med vår rovdjursstam. Med ett sånt resonemang hade vi inte heller kunnat protestera mot t ex jakt på gorillor, tigrar eller andra utrotningshotade djur i vår värld. Fast i det här fallet råkar Carlgren vara konsekvent på sitt vanliga inkonsekventa sätt, genom att t ex mena att man kan tillåta valjakt för att rädda valarna.
Som sagt, karlen är i alla fall konsekvent i sin egen snedvridna värld.

torsdag 27 januari 2011

Dags att kriminalisera kvinnorna också

Jag kommer tillbaka till min gamla tes (det är väl det man gör när man bloggat ett tag): Man kommer inte åt problemet med sexköp om inte också kvinnorna som säljer kriminaliseras. Om inte annat så uppmanar de ju till en brottslig handling av de män som köper sex.
Argumentet mot att kriminalisera kvinnorna är att de är offer, och ja, många är det. Men att kriminalisera hela hanteringen från människohandlare, hallickar, kvinnor som säljer och män som köper, ger en tydlig signal om att detta inte är en önskvärd verksamhet överhuvudtaget.
I bästa fall kan det ju också rädda kvinnor som hålls som sexslavar av skrupulösa människohandlare, från sina plågoandar och de som råkat ut för att ofrivilligt sälja sex kan få chansen till ett bättre liv.
Dessutom är många prostituerade drogberoende och detta kan bli en chans för dem också att börja om. Liksom för sexmissbrukare.

tisdag 25 januari 2011

Utbildning ingen kommunal angelägenhet

Återvänder till ett av mina mantran, skolan. Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, har rätt i att man måste lyssna på lärarna. Det slutade man dock med redan 1989 när Göran Persson var skolminister, trots lärarnas strejker. Han satte den första spiken i kistan med kommunaliseringen. Den banade väg för det kaos som idag råder i skolvärlden.
Nu har man släppt loss marknadskrafterna totalt och det är tragiskt att se vad det gör med utbildningsnivån. När inte bara elever får välja skola, utan skolan också får välja elever, uppstår den segregation som idag är främsta hotet mot våra barn.
Face facts: det går inte att bedriva vettig undervisning i klasser med 10-15 olika nationaliteter, där många inte ens behärskar svenska. Vilken enorm otjänst vi gör dessa barn, som i stort sett direkt från flyktingförläggningar placeras i vanliga skolor, i varje fall om skolan och klasserna består av en majoritet av olika nationaliteter. Man håller sig till sin grupp, talar sitt eget språk, det skapar trygghet för stunden. Men knappast för framtiden.
Skolan måste återförstatligas så att undervisningen blir likvärdig i hela landet. Skola och utbildning är inte en kommunal angelägenhet. Och ännu mindre en privat angelägenhet, åtminstone när det handlar om vinst som mål (vinst är målet för riskkapitalbolag och det är inget konstigt i det. Det konstiga är att politikerna tycker det är OK att privata aktörer gör vinst med skattemedel).
Häri ligger den fundamentala knuten som fått Sverige att rasa i alla internationella skolmätningar de senaste tio åren, alltmedan "friskolor" och vinstintressen brett ut sig. Men politikerna fortsätter att blunda (utom V ska sägas).