Vem manipulerar marknaden?

Med något som nästan liknar vällust förutser ekonomerna och de ekonomiska skribenterna nu en oerhört negativ ekonomisk utveckling för både Europa och världen. "Vi lever i ett monetärt experiment" varnar Andreas Cervenka. "Kraschen närmar sig - världemn gäspar" varnar en annan. "Det blir en svacka i svensk ekonomi - Stefan Fölster spår ekonomisk storm" och "Råvarugurun: Alla kommer att få betala ett fruktansvärt pris" är rubriker som förutspår domedagen i världens ekonomi.
Nu är det bäst att se upp. Det är inte säkert att dessa yttringar är vad de ser ut att vara. Det finns risk att misstänka att krafter med intresse av att piska upp stämningen ligger bakom. Det är alltid någon som vinner på att andra förlorar i det ekonomiska spelet.
Kanske måste vi vanliga människor förberedas på nödvändigheten att återigen gå igenom ett stålbad för att vissa ska kunna vinna tillräckligt mycket. Vem planterade nyheten, vilka är källorna?
Vem har intresse av att sprida domedagsstämning?

Vi är så in i....förbannade

Idag frågar sig Karin Pettersson på ABs ledarsida varför inte folk är argare över det som alliansen, läs moderaterna, gör med vårt land. Jo, men det är vi. Vi är många som är så in .... förbannade över hur dessa sex år med moderatstyre har raserat stora delar av den svenska välfärden. Vi undrar hur vi ska stå ut till 2014 och hur många fler oåterkalleliga ingrepp i inte bara välfärden, utan också våra tankar om den, ska hinna göras innan dess.
Vi var ganska många som redan 2006 såg vad som skulle komma. Alliansen vann med liten marginal. Tyvärr sov folket vidare under 2010, vilket var mer deprimerande, men de som trodde på alliansens blå dunster om jobbskatteavdrag och rut-avdrag var uppenbarligen tillräckligt många.
Det vore än mer deprimerande att se att om moderaterna vinner ännu en gång, har svenska folket blivit ett gäng egoister som inte ser närmare än till sin egen ytterdörr/eventuellt trädgård. För ett ojämlikt samhälle kommer att slå hårt också mot dem som tror sig trygga i sin lilla rut- och rotvärld.
Alltför många andra finns därutanför och de kommer inte att tiga i all evighet. Och inte heller vi som står på deras sida.

Bostadspolitik á la 30-tal

I Sverige på 30-talet fanns inte allmännyttan. Alla bostäder var privata. Ockerhyror och dålig skötsel av husen var legio. Bostadsbristen var monumental och familjer med sex barn bodde hopträngda i enrumslägenheter, ofta utan toalett inomhus.
Detta bestämde sig socialdemokraterna att ändra på. Man såg bostaden som en social rättighet snarare än ett investeringsobjekt för välbeställda.
Man började med att bygga s k barnrikehus i det som nu kallas närförorter. Sedan kom ABC-områden som Vällingby och Farsta (och liknande område växte fram i Malmö och Göteborg). 10- och 20-talisterna flyttade in i dessa hus. Rejäla hus med låga hyror och god standard. En dröm för den nu äldsta generationen att flytta till.
Under kriget växte nativiteten starkt och på 60-talet stod de stora 40-talistkullarna och ropade efter bostäder, samtidigt som en invandring sakta började öka.
Så man planerade och byggde det omtalade miljonprogrammet. Kanske inte lika välplanerade områden som tidigare, men ändå med god standard för de boende.
På 70-talet hade man byggt bort bostadsbristen och det fanns t o m tomma lägenheter.
Dessa hus byggdes med subventioner och ägdes (och ägs till del fortfarande) av kommunens bostadsbolag. Det gjorde också att hyrorna kunde hållas nere och en vanlig arbetarfamilj hade råd att bo där och kanske t o m ge barnen eget rum.

Idag är allt detta raserat. Vi har lika stor bostadsbrist som på 30-talet. Också idag får stora familjer tränga ihop sig i små lägenheter, mest för att de inte har råd med något större, även om det skulle finnas. Bostadsministern föreslår att människor ska bo inneboende och i andra hand (och han förutsätter också att det finns andrahandslägenheter i stor skala. Kanske för att spekulanter köpt upp flera lägenheter att hyra ut i andra hand, i värsta fall till ockerhyror.)
De enda subventioner kommunen består med är till dem som köper sina hyresrätter till underpris.
Vi är tillbaka på ruta ett. Och det tog bara tio år att komma dithän.

Gör inte barnkonventionen till lag

Just nu är ännu ett absurt utvisningsärende på allas läppar. Lilla Haddile, 2 år, ska utvisas, och återbördas till sin mamma. Mamman övergav barnet efter 20 dagar av okända skäl (men det ryktas om hot, kvinnan kommer ursprungligen från Algeriet där den s k hederskulturen lever på vissa håll). Flickan har bott i en fosterfamilj i Sverige sedan hon var fyra månader och känner inte till något annat, men vad gör det. Hon är ju inte svensk medborgare och "en förälder har rätt till sina barn" som det står i barnkonventionen. Det är rättschefen på Migrationsverket, Michael Ribbenviks, linje.
Många vill göra barnkonventionen till lag i Sverige. Men den bör inte bli lag så länge som ovanstående formulering finns med "föräldrar har rätt till sina barn". Det handlar inte om barnets bästa utan om den gamla vanliga idén att föräldrar äger sina barn.
Däremot bör barn ha rätt till sina föräldrar kanske med tillägget "eller motsvarande", vilket inte är samma sak. I Haddiles fall har hon ju aldrig haft några andra föräldrar än fosterfamiljen, som dessutom är beredda att adoptera henne. Att plötsligt överlämnas till en främmande person i ett främmande land, även om den personen är den biologiska mamman, kan aldrig vara Haddiles bästa, hur tragiskt detta än kan vara för mamman.
Den som gör detta mot Haddile borde betecknas som skyldig till egenmäktigt förfarande med barn. Dessvärre tror jag Migrationsverket gör sig skyldig till det nästan dagligen. Alla fall hamnar ju inte i medierna.

Vem kan man lita på?

En av de saker som ökat under alliansens regeringstid är korruptionen. Där pengar går in går ofta hederligheten ut. Pengar korrumperar.
Och nu är hela den offentliga sektorn, som numera till stor del är privat, full av vinstmaximerande företag som gör allt för att undkomma skatt. Men samhällsklimatet har också förändrats. Det verkar numera självklart att kan man komma undan billigare så försöker man. Det gäller flera statliga myndigheter, som bl a DN visat, och t o m regeringskansliet tar chansen.
När nu också Skatteverket upptäckts med fingrarna i syltburken, har alla spärrar släppt. Det ökar acceptansen för att regler är till för att kringgås.
Vi befinner oss på ett sluttande plan, där regler på arbetsmarknad, i sjukvård, i företagens säljbeteende går ut på att kringgå eller lura folk.
Vem kan man lita på?

En svensk Mitt Romney

Idag läser Reinfeldt upp sin sjunde regeringsförklaring. Ytterligare ett tufft år väntar för de svagaste grupperna i samhället.
Regeringen ville få bort bidragstagarna och införde arbetslinjen. De hade den felaktiga uppfattningen att socialförsäkringarna är bidrag. Så man urholkade dessa försäkringar, så att människor som av olika skäl inte har arbete snabbare ställs på bar backe.
Istället har man sett till att öka just bidragstagarna. De som förr kunde klara sig (nåja) på arbetslöshetskassa eller sjukförsäkring, måste nu sälja hus och hem för att få socialbidrag. Det är ett av regeringen Reinfeldts resultat.
Associationen låg inte långt borta till den svenska regeringen när jag läste Mitt Romneys senaste övertramp där han bl a sa: "– Det är människor som inte betalar någon inkomstskatt. Så vårt budskap om lägre skatt är inte relevant för dem. Jag kommer aldrig att klara av att övertala dem att ta ansvar för sina egna liv." Och tillade att det inte var hans jobb att ta hand om dem.

Lite så känns det inför ännu ett år med regeringen Reinfeldt.

SD ersätter centerpartiet

Centerpartiet ligger under fyraprocentsspärren i United Minds senaste mätning. Dessa mätningar säger inte så mycket i sig, men trenden är klar. Centern har tappat fotfästet. I dess ställe har SD trätt in. SD är nu landets tredje största parti enligt denna mätning med 8,8 procent.
Det har alltid funnits drag av främlingsfientlighet hos centerns väljare och hos en del av centerns representanter på lokal nivå. Men centerpartiet har inte i sin politik gett utryck för denna främlingsfientlighet. Nu finns ett alternativ för dem som inte längre kan finna något de känner igen hos dagens center. Det är oroande.
Och om det i nästa val visar sig att moderaterna inte kan regera vidare utan två av sina stödpartier som eventuellt åkt ur finns risken att SD ändå blir ett alternativ om man vill behålla makten. Och det vill man ju alltid mer än något annat.
M och S ägnar sig åt evig triangulering och snart fattar ingen vad de står för. SD är väldigt tydliga med vad de står för. Det tilltalar många.
Också vänsterpartiet är tydliga. Det är viktigt att de får större genomslag i medierna, så att denna tydliga politik kommer till mer allmän kännedom. V:s politik borde tilltala vänstersossar som undrar vart socialdemokraterna är på väg.
Vi som snart inte står ut i det raserade välfärdssamhälle Sverige blivit, vi har bara V att lita till.