måndag 7 juni 2010

Folkrätten är hotad

Hur länge ska Israel tillåtas bryta mot folkrätt, mänskliga rättigheter och FN-resolutioner? Svaret är väl att det går så länge USA gör detsamma. Världens enda två s k demokratier som struntar i det världen kommit överens om. Det ställer dem ju i samma dager som världens övriga skurkstater.
Problemet är att om andra länder inte bara fördömer Israel (och USA) utan agerar kännbart t ex med handels-kultur och idrottssanktioner, kommer ingenting att hända. Och händer ingenting kommer folkrätten till slut att urholkas och förlora sin mening.
Israel spottar på världens gemensamma regelverk och är därmed en lika god kålsupare som Iran. Det är märkligt hur likartad deras retorik är om varandra.
Det är glädjande att Carl Bildt är så fördömande i sina uttalanden, men det räcker inte med det.

Carlgren skickar vykort på hotade arter

"Andreas Carlgren i nationell satsning för biologisk mångfald: 290 kommuner får vykort som uppmärksammar hotade arter
Det lokala naturvårdsarbetet är centralt för att bevara biologisk mångfald. Det är innebörden i den nationella satsning för att uppmärksamma hotade arter och betydelsen av biologisk mångfald som Miljödepartementet, Naturvårdsverket och Länsstyrelserna presenterar idag. Landets 290 kommunstyrelseordföranden får ett vykort med en för kommunen hotad art och en uppmaning att agera. "

Ovanstående står att läsa på www.regeringen.se "Vargjägaren" Carlgren kommer att skicka ut vykort på hotade arter. Vissa kommuner kommer alltså att få vykort på vargar eller? Tala om hyckleri och dubbelmoral. Här ryker det sista av Carlgrens trovärdighet.

söndag 6 juni 2010

Utan personligt ansvar i toppskiktets kotteri

I SvD har Andreas Cervenka gjort en utomordentlig analys av Carl-Henric Svanbergs insats som chef i BP http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/obegripligt-svanberg_4764757.svd
Här ser vi ännu en chef med topplön som helt tappar koncepterna när det verkligen gäller. Så går det när man i svågerpolitikens namn värvar kompisar och släktingar inom sitt lilla kotteri. Vi ser det överallt.
Miljonlöner, bonusar och fallskärmar är det viktiga, att göra jobbet är sekundärt. Och kamraterna runt omkring ursäktar, fallskärm utlöses och sedan värvas man till en ny post att missköta. Det är i alla fall så det ser ut för en utomstående.

lördag 5 juni 2010

Närförorterna unik miljö

En kvinna i Årsta skriver en debattartikel i dagens Aftonblad om den absurda byggpolitiken moderaterna driver i den här staden.
Framför allt vill de komma åt allt som heter utsikt och vatten. Inte nog med att de fortsätter med bostadsrätter trots att staden skriker efter hyresrätter så att de stora kullarna av 80- och 90-talister ska kunna hitta någonstans att bo utan att skuldsätta sig än mer (än studielånen), dessa bostadsrätter ska dessutom byggas på berg och vid vatten som hindrar tidigare bostäder att komma åt det som en gång gjorde att de som bor där valde att bo i Stockholms förorter.
Landskapsarkitekter göre sig icke besvär här. Möjligtvis kan man släppa fram arkitekter i Wingårds anda, vars utgångspunkt verkar vara att slå Stockholms city i otrivsel.
Våra förorter ligger mellan Stockholms gröna kilar. Låt kilarna finnas kvar, de är unika för en storstad. Bättre att bygga ut tät kollektivtrafik runt Mälaren, så att trycket på Stockholm lättar. Vi vill inte se en utveckling á la utvecklingsland.

fredag 4 juni 2010

Björklunds felsyner

Björklund har rätt i en hel del när det gäller skolan. Men han bortser från stora delar av verkligheten.
Han tittar på den finska skolan och menar att de har så goda resultat för att lärarna fortfarande åtnjuter stor respekt i det finländska samhället. Men han ser inte hur befolkningssammansättningen ser ut. I Finland finns relativt få invandrare i förhållande till befolkningen som helhet. I vissa svenska skolor talas tiotals språk och många elever har inte hunnit tillägna sig tillräckligt med svenska innan de placeras i en vanlig klass. Det påverkar inte bara den enskilda eleven utan också den omgivande klassen.
Björklund vill att man ska börja skolan tidigare, han har t o m talat om femåringar. Det finns säkert femåringar som är skolmogna, framför allt flickor. Men det talas aldrig om att vissa (särskilt pojkar) inte är skolmogna ens vid åtta års ålder. Förr gjordes skolmognadsprov och man lät dem som inte klarade provet stå över ett år. Det gynnade säkert de flesta barn (och kanske slapp de då få någon bokstavskombination typ ADHD stämplad på sig), men för många föräldrar kanske det är svårt att ta.
Betyg är Björklunds käpphäst. Det är ett faktum att betyg gynnar och stimulerar de duktiga, men kan sänka dem som har svårigheter. Skriftliga omdömen i kombination med utvecklingssamtal är att föredra åtminstone till årskurs 6. Tycker de skriftliga omdömena och samtal ska fortsätta i högstadiet, men att de kan kombineras med betyg också. Då blir det tydligare för eleven vad bokstavs- eller sifferkombinationen står för (om man nu kan bestämma sig för vilket system man ska ha). Betyget handlar mer om att ha ett urvalsinstrument till gymnasiet, men i privatiseringens spår avgör väl ändå annat idag (de s k friskolorna får ju välja bort elever).
Däremot håller jag med Björklund om att när man ser hur det ser ut i vissa skolor, lite ordning och reda och disciplin faktiskt behövs (t ex att inte svära åt andra elever och lärare, använda mobilen på lektionerna etc) Förstod inte Maria Wetterstrands tal om kreativitet i en TV-debatt häromdagen som någon slags motsats till detta. Vem kan vara kreativ i ett rörigt och stökigt klassrum?

Börja tala om systemskiftet!

Nu börjar det bli riktigt allvarligt. Moderaterna är större än s och alliansen leder i den senaste opinionsundersökningen.
Det är dags att sluta med sifferbollandet och börja tala om systemskiftet. Istället för att grotta ner sig i diskussioner om enskilda skattesatser och höjningar och sänkningar av diverse avgifter måste de rödgröna ta ett helhetsgrepp på hur samhällsutvecklingen ser ut med alliansen.
Alliansen, läs moderaterna, har på ett subtilt sätt och med ett språkbruk som talar om motsatsen, börjat montera ned de viktigaste byggdelarna i välfärdssamhället. Man har försvagat fackföreningarna genom att sänka a-kassan och höja avgifterna, vilket fått framför allt de som har störst behov och minst råd att vara med i facket (skapar låglönemarknad vilket är önskvärt i ett nyliberalt samhälle). De har också försämrat sjukförsäkringen med de konsekvenser vi sett för många sjuka människor. Man vill öppna för privata försäkringar för att minska viljan hos den välbeställda medelklassen att bidra till gemensamma lösningar.
Därutöver ska den offentliga sektorn privatiseras och det gör man så sakteliga, med skattemedel som alltså förs över från det allmänna till det privata. Och i privat regi försvinner offentlighetsprincip, meddelandeskydd för de anställda m m. Ansvarsutkrävande försvåras. Vi har redan sett flera fall av korruption bland dessa företag (det är lättare att upptäcka eventuell korruption inom det offentliga).
Och så skattesänkningar som mest gynnar de mest välbeställda.Exemplen kan göras betydligt fler.
Men det är som sagt helheten i systemskiftet som måste kommuniceras och de allt större klyftor vi fått i samhället pga den förda politiken. Köper det svenska folket det moderata nyspråket ännu en gång? Vill vi verkligen ha det här samhället?

onsdag 2 juni 2010

Gunilla Carlsson undergräver biståndet

Moderaterna har aldrig gillat bistånd och deklarerar tydligt att de är emot enprocentmålet. Där har de fått så pass mycket mothugg från de andra allianspartierna att de inte kunnat göra alltför radikala ingrepp i biståndet. Istället har de valt en långsiktig (och mycket smart) strategi. När hörde man senast biståndsminister Gunilla Carlsson tala om biståndet utan att nämna (brist på) resultat, ordning och reda eller korruption. Allt för att på ett subtilt sätt undergräva trovärdigheten i det bistånd hon satts att förvalta och där hon själv tar åt sig all ära av att förändra. Det hon kallar sin effektivitetsagenda är ju i själva verket den som både givar- och mottagarländer kommit överens om, nämligen den s k Parisagendan, Aid Effectiveness, som 120 länder och organisationer enades om i Paris 2005 och som i princip ska vara genomförd 2011.
Men medan hon får credit (och med all rätt) för sin förändringsagenda internationellt och kan skryta med världens högsta bistånd (som nu är 1,12 procent pga av att bruttonationalinkomsten, BNI, sjunkit pga krisen och inte för att alliansen fört en specifik ekonomisk politik. Enprocentmålet är kopplat till BNI och förra året hade man räknat med högre BNI och budgeterat därefter, vilket gjorde att biståndssumman blev högre just 2009. Normalt sjunker ju biståndet med minskande BNI), pratar hon härhemma alltid om biståndet i termer av brist på resultat och korruption. Så också i dagens debattartikel i Aftonbladet där hon och Anders Borg skriver: Därför fortsätter regeringens arbete med att skapa ett bistånd som präglas av ordning och reda och resultat.".Därmed subtilt antydandes att hon håller på att rensa upp i det "gammelbistånd" som tidigare damp ned i "svarta hål", vilket är andra uttryck hon tidigare använt i artiklar. Ett annat sätt är att blanda ihop Sidas två anslag; det som går till bistånd och det som är Sidas eget förvaltningsanslag. Det senare verkar ha misskötts de senaste åren, sen Sida gjorde om sin organisation på regeringens inrådan.
Vi har en hög biståndsvilja i Sverige. Det är den hon måsts knäcka för att kunna minska biståndet. Må hon inte lyckas.