En svensk framtidsvision?

Det är svårt att befinna sig någon annanstans än i USA just nu, åtminstone mentalt. USA-valet följs lika intensivt som en svensk valrörelse.
Själv befinner jag mig på resa i ojämlikhetens land genom Kent Wernes bok "Amerikansk höst". Han besöker spökstäder som Detroit där människor får gå från hus och hem pga överbelånade hus. Han är i New Orleans och ser att efter förödelsen av stormen Katrina, byggs nu ett nytt samhälle upp. Där de fattiga som tvingades lämna staden för att de förstås var de mest utsatta under orkanen, inte kan återvända för de nya husen är inte för dem.
Föraktet för fattigdom genomsyrar det amerikanska samhället och det är alltid den fattiga själv som är orsaken till sin fattigdom. USA har flest fattiga och störst inkomstklyftor av alla demokratiska länder (men det finns stora luckor i amerikansk demokrati). Och fattigast är förstås de svarta, för rasismen frodas i ojämlikhetens spår.
Men det som slår en mest av allt är att det här är det samhälle alliansen, med moderaterna i spetsen, vill ha. Här finns arbetslinjen, kallad "workfare". Bort med bidrag, du ska arbeta! Det var Reagans idé. Tyvärr var inte Bill Clinton bättre. Med honom kom jobbskatteavdraget - Earned Income Tax Credit.
Och genom att riva de allmännyttiga bostäderna trodde man att man gjorde sig av med fattigdomen. Men det var ju bara de fattiga som försvann, när nya dyra bostäder byggdes (i Sverige nöjer vi oss med att privatisera). Man låter allmännyttan (public housing) förfalla, så att man sen kan riva den och låta privata bolag bygga nytt och dyrt.
Skattesänkningar är huvudsaken och de få skyddsnät som finns urholkas alltmer.
Låter det här bekant? Det känns som att läsa moderaternas partiprogram. För alla som vill veta varifrån moderaterna fått sitt tankegods och vart Sverige är på väg bör läsa den här boken.

Sverige alltmer likt USA

Äntligen börjar USA-valet gå mot sitt slut. Detta val är lika välbevakat av medierna som ett svenskt val. Och det kanske är bra, för Sverige blir alltmer likt USA. "Minska statens roll, privatisera offentliga verksamheter, marginalisera fackföreningarna och urholka trygghetsförsäkringarna" har ju varit alliansens mantra i sex år nu. Men de har använt andra ord när de beskrivit sitt program.
Inte minst på bolånesidan finns likheter. Vi har bara inte kommit lika långt ännu. Men vid en ekonomisk tillbakagång, vilken blir definitiv om Romney vinner valet, kommer det att påverka hela världens ekonomi. En större räntehöjning och vi har en väldigt stor grupp som inte klarar sina bolån.här heller. Ska de dessutom amortera....
I USA har snart 100 000 människor fått lämna sina hem, sedan de utmätts av banker som sett sin vinst minska och vill ha mer pengar. Och vart ska de ta vägen? Precis som här finns allt färre bostadsmöjligheter och med högre arbetslöshet blir det ännu svårare för de ekonomiskt utsatta att klara sig. Fattigdomen och de ekonomiska klyftorna är gigantiska i USA. Och när det går dåligt ökar rasismen som ju aldrig försvunnit från detta land. Och här ökar främlingsfientligheten med större klyftor, medvetet skapade av alliansen.
Låt oss hoppas att Obama vinner, trots att han inte kunnat åstadkomma mycket under sina fyra år hittills. Det har den republikanska majoriteten i representanthuset satt stopp för. Men med fyra år till och utan att behöva tänka på återval kanske chanserna är större för den "change" han utlovade 2008.

Nyfikna forskare efterlyses

Lunds universitet får på moppe för att de försökt bevisa med försök att telepati fungerar. Det lär finnas en tjänst där för parapsykologi eller vad det kan kallas.
Alla s k seriösa forskare avfärdar detta som totalt oseriöst och konstaterar bara att paranormala upplevelser inte finns. De finns bara i huvudet på dem som påstår sig uppleva dem.
Det är synd att forskare är så fyrkantiga ibland. Tänk vilket spännande forskningsfält detta ändå är. För folk upplever ju faktiskt paranormala fenomen. Felet är kanske att man angriper dem med traditionella metoder. Om saker inte går att upprepa i försök så finns de inte. Det kallar jag fyrkantigt.
För det finns tusentals och åter tusentals som t ex har fått kontakt med en släkting just i släktingens dödsögonblick. Det är klart att inte det går att upprepa i ett vetenskapligt experiment så som naturvetenskapligt skolade forskare menar att det ska gå till.
De ägnar all sin kraft åt att försöka förklara bort sådana fenomen, istället för att nyfiket undersöka vad det faktiskt är som händer. Men man kanske måste använda andra metoder. Vilken spännande utmaning!

Vems debatt ska vi ta om integration?

"Vi måste ta debatten om integrationsfrågorna", utropar Jasenko Selimovic, folkpartist och statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag.
Men vad är det för debatt som ska tas? Är det sverigedemokraternas debatt? Invandrarna som problem är deras vinkel på debatten. Varför ska vi ta den?
 "Om människor är arbetslösa och saknar bostad är det inte ett ”integrationsproblem” utan brist på jobb och bostäder. Lösningen är fler jobb och fler bostäder, inte svammel om kultur.", skriver Karin Pettersson i en ledare i Aftonbladet.
Frågor som berör integration och invandrares situation diskuteras hela tiden. Men de diskuteras inte på det sätt som sverigedemokraterna, eller för den delen folkpartiet, vill och då heter det att man inte tar debatten.
Som Karin Pettersson mycket riktigt påpekar: i Danmark tog man debatten och nu är landet ett av de mest främlingsfientliga i Europa.
Men det är ju inte invandrarna som är problemet. Det är vår egen främlingsfientlighet som gör att vi inte anställer människor med utländska namn trots att de ofta är minst lika högutbildade som andra sökande. Vi tillåter arbetskraftsinvandring till låglönejobb, samtidigt som flyktingar som varit här länge inte får dem, för de skulle ju kunna ställa krav på t ex kollektivavtal.
Dubbelmoral gör att vi inte kan hantera integrationsfrågorna. Det är våra egna attityder vi borde jobba med, istället för att debattera med Jimmie Åkesson & co.

Arbetsförmedlingens fel att inte fler får jobb

Och så kommer KD med ett nytt privatiseringsförslag. Denna gång gäller det Arbetsförmedlingen. Enligt deras logik är skälet till arbetslösheten att Arbetsförmedlingen inte är tillräckligt duktig på att förmedla jobb. Fler aktörer måste in som alla ska få del av den "stora" skattekakan.
Det är uppenbart att de jobb som skapas är de i tjänsteföretag som ska leva på skattemedel. Ingen vågar satsa eget kapital, det ska helst vara vinst genast.
Den bistra sanningen på dagens arbetsmarknad är att det är kontakter som gäller. Det är dessvärre ofta viktigare än utbildning. Och ju mer segregerat samhället blir, desto svårare för dem utan de rätta kontakterna.

Svenskt Näringsliv gör bort sig

Urban Bäckström, VD för Svenskt Näringsliv, fick ett utbrott när han hörde Stefan Löfvens modesta uttalande om att visa kvalitetskrav måste krävas av de vinstdrivande bolagen som lever på skattemedel. Genast målade Bäckström upp hur dessa företag närmast skulle gå under med mer kontroll. "Är detta första steget mot ett totalt monopol för offentlig egenregi?" snyftar han.
En gång i tiden drevs all offentlig service i offentlig regi. Det fanns/finns privata alternativ som är just privata. Företag som drivs med egna medel. Varför ska skattemedel gå till privata företags vinst? Särskilt som det, just bland riskkapitalbolagen, som inte är ett dugg intresserade av verksamheten, utan just snabb vinst är det som gäller och sen sälja vidare.
Inte ens i USA tillåter man detta (men Mitt Romney vill). 80 procent av svenska folket vill förbjuda vinst i välfärden. Gärna privata alternativ, men vinsten ska återinvesteras. Det är inget ohemult krav utan ren anständighet mot oss skattebetalare.

Män, protestera mot kvinnofridskränkningar

Katrine Kielos skriver idag i AB om hot och hatmail som man får som kvinna i offentligheten. Många verkar tycka att det får man ta om man sticker ut hakan. Men också här visar sig förstås ojämlikheten. Det är aldrig OK att möta åsikter med hot (och det upplever säkert också män), men att ständigt få verbala sexuella tillmälen kastade mot sig är inte lika vanligt för män.
Hur ofta får karlar höra att de är ena riktiga bitterpittar? Eller att någon vill skära av deras känsligaste organ? (Det har säkert hänt någon enstaka man). Det är naturligtvis också oacceptabelt.
Men kvinnor som uttalar sig offentligt får utstå detta i orimligt hög grad. Vad som behövs är att också män tar avstånd från dessa kränkningar. Att de uttalar sig offentligt mot kränkningar av det här slaget mot kvinnor.
Redan Birger Jarl instiftade kvinnofridslagar. En man som på 1200-talet förstod vad det handlade om. Men än bryter alltför många män mot dessa lagar och alltför många män tittar tyst på.