Det är dags för arbetstidsförkortning

Tiden är kommen för en arbetstidsförkortning. Allt talar för detta. Forskningsresultat visar att vi idag inte orkar med både ett intensivt arbetsliv och ett krävande hemliv. Det ger allt fler personer med utmattningssyndrom.
På den andra sidan finns de som inte alls har något arbete. Det skapar också ohälsa och en utslagning i samhället som t ex kan bidra till det vi ser i Husby m fl segregerade förorter.
Vinsten med en sådan arbetstidsförkortning skulle ge fler jobb, större skatteintäkter, bättre hälsa och färre i social utslagning.
Det som hela tiden är kruxet är kostnaden för arbetsgivarna. Men det kan ju inte vara helt omöjligt att skapa ett avgiftssystem som inte hindrar arbetsgivare från att anställa. Samhällsvinsterna för fler i jobb är så uppenbara.
Vänsterpartiet har sex timmars arbetsdag i sitt partiprogram och nyss blev miljöpartiets styrelse överkörda av sin kongress och som nu kompromissat sig fram till ett förslag på sju timmar (något att börja med i alla fall). Stora delar av socialdemokraterna är också intresserade av denna reform, så kan man bara lösa frågan om anställningskostnad så borde det inte vara några problem.
Att få alliansen att tänka i dessa banor är väl helt uteslutet så det kanske bör vara de stora fackliga organisationerna som arbetar fram ett förslag (gärna med arbetsgivarna om det går), som kan presenteras lagom till valet. Det är bara att sätta igång!

Gör det själv ny sextrend?

Vi har allt mindre sex i Sverige konstateras i en undersökning av svenska folkets sexvanor. Orsakerna anges framför allt vara stress, trötthet och samhällets krav på stora prestationer både på jobbet och hemma. Och om man inte jobbar utan har hamnat i utanförskap har man nog av det. Vem kan känna sig sexig i fas 3?
Men en annan orsak kan också vara översexualiseringen av vårt samhälle. Vi ser sexanspelningar och naken hud överallt. Ingen film klarar sig idag utan en het sexscen (OK det finns undantag). Och ju mer vi vet om hur sex förväntas vara och hur vi ska se ut, ju svårare blir det att leva upp till det. Och dessutom blir det trist.
Många har ju dessutom merparten av sitt sociala liv på nätet. Det kanske är sexigare att ha en stilla flirt där än att behöva hitta en partner eller få till det med den man har. Blir mer kravlöst liksom.
Och i vår jag, jag, jag-värld kanske trenden snarare är "gör det själv". Du kan vara vem du vill med vem du vill. Men några barn blir det ju inte.

Låt valet handla om politik, inte regeringsfrågan

I dagens DN (papperstidningen) finns rubriken "V utan partner - MP nobbar inviter". Jag läser artikeln och konstaterar att det inte finns täckning för rubriken i texten. Ingenstans säger Åsa Romson att man nobbar V. Hon säger: "- Vi har i dagsläget inga diskussioner om vad vi tycker om Vänsterpartiet i en framtida regering". Hon menar också att MP inte tror på alliansprojektet och "det gör att vi får mer gemensamt med dem som inte tror på alliansprojektet och i dagsläget (min kurs) är det socialdemokraterna". Tycker inte riktigt det låter som om V är ett helt uteslutet alternativ.
Ändå tycker jag det var dumt av Sjöstedt att skriva debattartikeln i gårdagens DN, åtminstone på det sätt han skrev den. Viktigt att lyfta fram att V har en miljö- och klimatpolitik som är minst lika bra som MPs, men det var onödigt att diskutera regeringsfrågan. Alla vet att MP och S är de enda tänkbara regeringsalternativen för V, men det är valresultatet som får avgöra vilken förhandlingstaktik som är bäst. Att tjata om regeringsalternativen redan nu är bara att gå moderaternas ärenden. Det är ju det Reinfeldt vill prata om, han har ju inget annat att komma med.
Låt valet handla om politiken och inte regeringsfrågan.

Arenaelefantiasis

Jättekul att Sverige tog VM-guld. Och kul för de 11 000 som fyllde Globen. Och för dem som var på plats i Malmö och såg Eurovisionsschlagern.
Men - varför Globen, varför Malmö? Vi har ju en ny arena i Råsunda som kan ta ca 40 000. Nog skulle man väl kunna fylla den, inte minst med en svensk guldfinal.
Och snart har vi ytterligare en jättearena i Johanneshov. Hur ska dessa arenor fyllas när man inte använder dem till jättearrangemang som VM-hockeyn och Eurovisionen? Bruce Springsteen kan ju inte vara här en gång i månaden.
Sanningen är väl som vanligt att Stockholm förbyggt sig (visserligen ligger det nya Råsunda i Solna kommun, men arenorna ligger ändå väldigt nära i ett Sverigeperspektiv, för att inte tala om Globen och Johanneshov). Istället för bostäder vräker man ut pengar på sådana här jätteprojekt som aldrig kommer att bli lönsamma. Hur ofta är egentligen Globen fullsatt?
Och i slutändan blir det ju vi skattebetalare som står för notan. Smolk, smolk, men ishockeygrabbarna var i alla fall värda segern.

2,9 procent ett bra betyg för KD

Man ska inte ta opinionsmätningar på alltför stort allvar, resultaten beror ofta på dagsformen hos partierna. Och om man såg partiledardebatten häromveckan kan man verkligen fundera över Göran Hägglunds dagsform. 2,9 procent är ett bra betyg för den insatsen.
Han kom inte med något eget inspel utan jamsade bara med i vad övriga allianspartier sa. Och det är ju inte så konstigt, vad ska han säga. Det är ju hans fögderi, de sociala frågorna och välfärden, som tagit mest stryk under alliansregeringens tid. Och socialförsäkringsfrågorna vågade inte moderaterna överlåta åt honom, utan där sitter moderata Ulf Kristersson.
Och bostadspolitiken ska vi inte tala om. KDs Odell och Attefall har ju sett till att det knappt finns några bostäder för vanligt folk.
I bästa fall håller den här trenden i sig för KD och vi kan säga adjö till dem för gott. Det ser jag fram emot.

Sverige kulturellt okänsligt i Eurovisionsschlagern

Ikväll avslutas äntligen den långdragna eurovisionsschlagern. Läser att SVT måste klippa bort delar av en sketch med Björn Gustavsson. Han säger "fuck your mother" och det stöter många i de europeiska länderna.
Vi i Sverige berömmer oss ofta om att vara så toleranta. Fast egentligen handlar det nog mer om kulturell okänslighet. "Fuck your mother" är bara utländska ord för oss och har ingen samhällelig kontext att förhålla sig till. Men om någon i något annat land vid en motsvarande stor internationell gala skulle säga "knulla din mamma" tror jag en hel del svenskar skulle bli upprörda.
Dels för att vi inte svär med könsord (fast tyvärr börjar det bli allt vanligare, djävulen och helvetet har liksom mist sin förbannelseförmåga), dels för att vi har någon form av känslomässigt förhållande till  ordet knulla (och i princip aldrig ihop med ordet mamma) och det har ännu inte hunnit bli ens ett rubrikord (till skillnad från jävligt som folk alltid får säga i svensk press numera).
Så SVT gör helt rätt som klipper bort uttrycket. Att svära på andra språk än sitt eget gör mest ett korkat intryck.

Bor jag fortfarande i Sverige?

Allt oftare när jag ser mig omkring och följer media undrar jag om jag fortfarande bor i Sverige. Vi som en gång låg högst på alla jämlikhetsindex när det gällde klyftor i samhället, vi hade erkänt bra utbildning, god arbetsmiljö på de flesta ställen för vi hade starka fackföreningar. Naturligtvis var inte allt frid och fröjd, men utgångspunkten var att det som inte fungerade kunde bli bättre.
Istället fattas ständigt nya beslut för att försämra för dem som redan har det svårt. Senast socialförsäkringsministern (utförsäkringsminister borde vara en mer passande titel) och hans bisarra idé att psykiskt sjuka som brutit ihop av utmattningsdepression skulle må bättre av att jobba.
Eller socialministern som säljer ut apoteken så att vi nu kan fått förmånen att ranta runt på ett antal apotek för att få vår medicin. Såvida vi inte bor på landet förstås. Då handlar det om mil, i värsta fall förgäves.
Och arbetsgivarna som får bidrag för att anställa och ständigt anställer nya istället för att ge fast jobb.
Ständiga bidrag till dem som redan har och som i stor utsträckning missbrukar dem dessutom.
En politik som bäddar för korruption.
Migrationsministern som skyller på sitt Migrationsverket när omänskliga utvisningar genomförs, men det är regeringens direktiv de följer.
Och skolan som experimentverkstad.
På 60-talet sjöng vi Bob Dylans The times they are a´changing och klämde i med "the first ones now shall later be last, for the times they are a´changing". Men det är först nu den känns riktigt relevant.