Båt istället för bil Stockholms framtid

Nu verkar det som om Stockholms stad vill satsa på tunnelbana till Nacka. Det är bara ett aber. De vill dra den under Djurgården och Saltsjön, dvs där inga resenärer finns. Och varför vill man det? Jo, för då får man chansen att bygga Österleden, detta omstridda Dennisförslag som man hoppats lagts i malpåse för länge sen. Så det blir en tunnelbana utan stationer, men där bilarna som vanligt kan rusa fram och locka ytterligare bilister att ta bilen. Om man åtminstone kommit på denna geniala idé i samband med citybanan. Då kunde man ha gjort en biltrafikled bredvid så man kunde riva en Stockholms verkliga förbannelser - Centralbron, en skam för denna vattnens stad.
Miljöpartiet har dock ett gott förslag som bör genomföras med eller utan andra kollektivsatsningar, nämligen mer båtpendling. Det är ju otroligt att vi inte har det med tanke på hur mycket vatten Stockholm består av. Det kan bli ett riktigt bra miljövänligt alternativ till befintlig kollektivtrafik.

Blogg tar över nyhetsförmedling

Sverige har sagt ja till palestiniernas observationsstatus i FN. Bra. Men det är märkligt hur "lata" journalister har blivit. Carl Bildt bloggar. Alltså citerar man hans blogg rakt av. Ingen möjlighet att ställa följdfrågor, fördjupa sig.
Det är ju bekvämt för Bildt förstås och mycket effektivare än alla pressmeddelanden som oftast åker direkt i papperskorgen. Tidningarna återger precis det han skriver, utan egen vinkel eller ambition att få veta mer om bakgrund eller resonemang. Om man fortsätter på detta sätt och låter Carl Bildt hänvisa till sin blogg istället för att ställa upp på intervjuer, har politikerna plötsligt tagit över hela tolkningsföreträdet.
Många av regeringens ministrar bloggar idag. Det är en oroande utveckling om fler får samma genomslag som Carl Bildt.

Många känner igen sig i SD

SD drunknar i sprit och skandaler. Ändå är opinionen stark. Det är lustigt med tanke på vad som skulle ha hänt om politiker i andra partier uppträtt på samma sätt. Men stödet för SD handlar också om att protestera mot mer etablerade politiker och partier. Det är många som far illa i dagens samhälle och som kan identifiera sig med de taffliga killarna i SD. De kanske sitter i stugorna och muttrar om rika politiker som inte fattar hur folk har det och så kommer det ett gäng som beter sig ungefär som de själva. Super till och snackar skit om sådana som inte är som de, dvs kvinnor, invandrare och inte minst etablissemanget.
Men den djupa rasismen i det senaste debaclet tycker jag visar sig i den självklarhet med vilken Isovaara utgår från att de som hjälpte honom i själva verket var tjuvar, för de var av "utländsk härkomst". Någon mindre fördomsfull hade väl först börjat rannsaka vad han gjort under kvällen. Men här handlade det om både fördom och full.

Kryphål istället för jobb

Åkerierna varnar för snökaos för att man skärpt kontrollen för efterlevnad av tillsynen för förarnas kör- och vilotider.
"- Det kommer att saknas resurser och personer för att sköta snöplogningen. Det är svårt att veta hur det slår, men det kommer att påverka vägarna och trafiksäkerheten, säger vd Johan Lindström. Förare och företag som bryter mot reglerna riskerar att få dryga böter, enligt Sveriges Åkeriföretag.
- Vi kan inte göra den eftergiften som polisen kunde. Vi har inte det mandatet, säger Henrik Olars, pressansvarig för vägtrafik och järnväg vid Transportstyrelsen.

- Vi har försökt hitta något kryphål från EU-reglerna, men inte hittat det. Vi vill ju naturligtvis inte att det ska vara ett problem för trafiksäkerheten, säger han."
Det är kryphål man vill hitta alltså. Hellre än att anställa några fler som kan avlösa, ska förare ut igen och röja. Vad då skapa jobb?
Om kommunen istället hade haft kvar huvudmannaskapet för snöröjningen, kunde man ha en kader av personer som kan göra lite av varje, där något behöver göras. När varje tjänst är upphandlad på millimetern, kan de anställda bara användas till just det och inget annat.
Ja, men det kostar, ropar någon. Men snökaos kostar också, det har vi ju fått erfara varje vinter hittills, även när polisen gjort eftergifter. Människor i jobb kostar mindre än människor utan jobb.
Men om låg skatt är politikens enda mål så får vi också kaos. Det är bara att se sig omkring.

Rutavdrag trots gratis läxhjälp?

DNs Johannes Åhman kommer till en märklig slutsats efter ett klokt resonemang om vikten av likvärdighet i skolan. Han påpekar mycket riktigt att läxhjälp via rut är mer än en skatteteknisk fråga. Det är absurt att det är de med högre inkomster som också kan kosta på sig läxhjälp med rut-avdrag. Särskilt som väldigt många med högre inkomster dessutom förmodligen klarar att hjälpa sina barn med läxorna utan extern inblandning, då merparten förmodligen har minst gymnasieutbildning.
Medan de med lägre inkomster, ofta med invandrarbakgrund, kanske inte har dessa möjligheter, trots att just de barnen kanske är i störst behov av läxhjälp.
Johannes Åhman tycker då:  "Men elever vars föräldrar varken har ekonomiska marginaler eller stort engagemang hamnar ändå utanför. Därför måste rutavdraget kompletteras med en politik för gratis läxhjälp åt dem som bäst behöver den. Antingen i skolans egen regi eller med hjälp av ideella organisationer."
Men om det finns gratis läxhjälp varför behöver man då överhuvudtaget något rutavdrag? Varför ska vi alla betala för välbeställda barns läxhjälp via rut, om det ändå finns gratis sådan att tillgå?
Att dra av på skatten blir uppenbarligen i alla lägen viktigare än självklarheten att skolan erbjuder läxhjälp.

Hälsan tiger still under Borg

Jacob Rudolfsson från Svenska Evangeliska Alliansen, försvarar i ett inlägg på Brännpunkt maltesen Tonio Borg, som kritiserats för sina åsikter om abort, homosexuella och skilsmässor. Han skriver bl a: "Det är inte heller särskilt demokratiskt att villkora andra politikers övertygelser. Fri opinionsbildning kräver att även de åsikter man ogillar får ta plats. "

Självklart är inte invektiv någon bra argumentationslinje, men fri opinionsbildning måste ju också få gälla dem som ogillar Borgs åsikter.
Men Rudolfsson undviker grundkritiken. Den handlar om att en person med Borgs åsikter ska vara ansvarig för hälsofrågorna i EU - frågor som i högsta grad berör kvinnor. Det är som att sätta en klimatskeptiker som miljökommissionär. Även om han säger satt han inte kommer att motarbeta FN-besluten om sexuell och reproduktiv hälsa, finns det skäl att tro att det inte är frågor som kommer att drivas framåt under hans kommissionärsskap. Det är det debatten handlar om, inte att inte få ha vilka åsikter man vill.

Ekonomisk kris ger snabba reformer

Per Gudmundsson på SvD lyfter fram en bok av statsvetaren Peter Santesson, Reformpolitikens strategier. I den beskrivs hur det otroligt nog går att reformera Sverige med lock och pock från 90-talet och framåt. Mycket är socialdemokraternas verk.
"Under de senaste 25 åren har landet förändrats på ett sätt som närmast saknar motstycke bland välfärdsstater. Skattetrycket har sänkts, marknader har avreglerats, välfärdstjänsterna har konkurrensutsatts, monopol har avskaffats, riksbanken har blivit oberoende och så vidare. Hur är det möjligt?" undrar författaren.

Möjligheten ligger i ekonomisk kris och starka finanser konstaterar han.
Ja, sossarna stärkte finanserna genom att skära i välfärden. Kanske vi vande oss. Men den största förändringen har ändå kommit de sex senaste åren. Det stora sveket är att man kallat det något annat. Det gjorde i alla fall inte socialdemokraterna. De var tydliga med att man tvingades skära i välfärden. Moderaterna har aldrig kallat sin segregerande politik för vad den är. "Arbetslinje", "minska bidragen" (som man kallade socialförsäkringarna) "jobbskatteavdrag" (med innebörden till den som har skall varda givet).
Fina nyord som spreds under nedmonteringen, som man påskyndade, för man trodde aldrig man skulle få en mandatperiod till. Och nu står man där i ruinerna av sina misslyckade idéer.
Men i ekonomisk kris finns möjligheter till förändring skriver ju Santesson. Låt oss hoppas det är sant.