tisdag 8 april 2014

Lovar runt och håller tunt

Nu vill moderaterna plötsligt satsa på infrastruktur. Ännu en omvändelse under galgen? Nej, bara vanligt valfläsk. I Stockholm vill Sten Nordin damma av den gamla Österleden, nu i stort sett helt i tunnel. Två miljarder anslås till detta. Och man har inte ens börjat bygga Förbifarten ännu, med sina skenande kostnader.
Överhuvudtaget är det vägar moderaterna vill satsa på, även om också järnvägen får en hacka. Men man är väl angelägen om att ha kvar några kärnväljare också. Väldigt många av de väljare man lockade i tidigare val kommer inte att rösta M igen.
Var pengarna ska tas "får bli nästa fråga" som trafikminister Elmsäter-Swärd just sa i Rapport.
Precis, det är så moderaterna kommer att driva valrörelse. Man lovar en massa som man sen inte har täckning för. Det som de brukar beskylla V för. Kanske dags att slå tillbaka, Jonas Sjöstedt!

söndag 6 april 2014

Demokrati tar tid

Den arabiska våren har blivit höst. Några diktatorer har fallit (en del med benäget bistånd från väst som fått chansen att kasta lite bomber igen), men nya står ständigt på kö.
Den demokrati det twittras om i sociala medier verkar vara svårvunnen IRL. Demokrati är ju inte heller bara parlamentariska val. Det är också yttrandefrihet, fria medier, personlig frihet, ja kort sagt att man lever upp till de mänskliga rättigheterna.
I själva verket lever ganska få länder upp till dem, inte ens Sverige på alla plan (långa häktningstider och att hålla asylsökande med barn i fängsligt förvar t ex). Ändå hör vi till de bästa demokratierna i världen.
Just nu pågår en twitterkampanj för Ukraina ledd av Carl Bildt. Världens ledare har hängt på. Visst är det viktigt att människorna i Ukraina får ta ställning till sin framtid själva. Dock förskräcker tidigare försök och diverse korrupta ledare har kommit och gått.
Det gamla Sovjet har långt till fullgod demokrati på många plan. De nya republikerna har ingen erfarenhet alls av ett sådant system, liksom inte heller de arabiska länderna. Det tog tid här. Det kommer det att göra där också.
Vår demokrati är inte ens hundra år. Det kan vara bra att komma ihåg ibland.

torsdag 3 april 2014

Vilse i verkligheten

Häromdagen kom en studie som visade precis det som man befarade när apoteksmonopolet upphörde. De flesta tillfrågade i studien hade vid flera tillfällen upplevt att deras receptbelagda medicin inte fanns inne på apoteket. (Har själv upplevt det några gånger, mycket irriterande). Särskilt drabbade är förstås de med kroniska sjukdomar som reumatism, diabetes etc.
Trots alla tydligt uttalade farhågor genomförde regeringen den s k reformen (reform har upphört att vara ett positivt ord för framåtskridande). En sak har nämligen inte alliansen begripit trots alla nitar de gått på i sin privatiseringsiver: Företag vill tjäna pengar. De är till för att ägarna ska tjäna pengar. Det är liksom drivkraften i varje företag.
Och medicin är inte lönsamt. Det är däremot allehanda hälso- och skönhetsprodukter som apoteken nu svämmar över av.
Och nu tjänar apoteken pengar (eller lägger ner, särskilt i glesbygd), men liksom i den övriga välfärden har medborgarna fått sämre service. Det gamla apoteksmonopolet fungerade ungefär som Systembolaget. Man kan beställa stora mängder av allt och därför också ha ett specialsortiment för dem som behöver det. Och det är inte samma lönsamhetskrav på enheter med färre kunder.
Enkel matematik kan man tycka, men för regeringens makroekonomer är det kartan som gäller. Därför har man helt gått vilse i verkligheten.

Omvändelse under galgen

Aftonbladet har en tid nu granskat vinsterna i välfärden och hur företag inom skola, vård och omsorg hanterar de skattepengar de får av oss medborgare. Och hur de hanterar de medborgare de är satta att tjäna. (Det är nämligen medborgarna som ska få del av välfärdstjänsterna, inte företag som ska tjäna pengar i första hand).
Granskningen förskräcker. Idag var det skolkoncernen Academedia som stod med byxorna nere och pengarna snurrande i en lånekarusell där koncernen sätter sig själv i skuld för att kunna dra av skatten.
Anders Borg är upprörd som vanligt. Oj, nu måste vi kanske göra något åt det här för det har ju blivit vanligare att undandra sig skatt de senaste tio åren, som han säger. I så fall kan man ju undra varför han inte gjort något hittills. Men alltför många moderater skor sig på dessa bolag (t ex den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson som sitter i Academedias styrelse).
Men nu närmar sig valet och det är dags att verka handlingskraftig. Tyvärr saknar Borg trovärdighet i den grenen. Han har ju alltid trott att marknaden sköter sig själv till fromma för medborgarna. Facit talar dock sitt tydliga språk.

tisdag 1 april 2014

Flyktingar lämnar paradiset

En positiv nyhet: Skatteflyktingar har börjat ta hem sina pengar från skatteparadis och banker utomlands. "Bakgrunden uppges vara skatteflyktingarnas ökande rädsla för att Skatteverket genom nya avtal och bättre informationsutväxling kommer över uppgifter om placeringar i så kallade skatteparadis. I sådana fall riskerar de som har smitit från kapitalskatt i Sverige betydande skattetillägg och de kan i värsta fall dömas för skattebrott.", skriver SvD Näringsliv.
Detta har tydligen fått många att dra öronen åt sig och bara under januari och februari kom 600 anmälningar om s k självrättelse in till Skatteverket.
Dessa skatteflyktingar t o m skapar jobb; Skatteverket har fått anställa extra personal för att hinna med.
Dessutom en välkommen påfyllning av statskassan. De kanske t o m kan användas till att investera i t ex välfärden, infrastruktur eller satsningar och forskning på förnyelsebar energi.

torsdag 27 mars 2014

Jag vill kasta sten i glashus

På 60- och början av 70-talet fick vi inte se hur det nya Klara skulle se ut annat än i ovanifrån betraktade modeller. Den som någon gång stått och tittat mot den Berlinmur mellan Riksbanken och Stadsteatern förstår vad jag menar. Instängd i betongen är man, sen får arkitekten kalla det vad han vill.
Nu har vi fått se en film som visar hur nya Slussen kommer att se ut. De öppna vyerna stängs in av glas och betong. Hela Stockholms panorama skyms.
Några saker måste helt enkelt bort: Huset på Södermalmstorg, som blockerar hela vyn mot Riddarfjärden och nerifrån Gamla Stan utsikten mot södra bergen. Likaså huset framför gamla KF som effektivt tar bort vyn mot Saltsjön från delar av Södermalmstorg.
Och så naturligtvis motorstråket ner mot Gamla Stan. "Bara tre meter bredare än nuvarande bro", säger man. Men nuvarande bro ser inte ut som om man ska köra in i Södertunneln. Den är uppdelad med ett torg emellan och ett promenadstråk vid sidan ut mot vattnet. Sen kan man ju undra varför vi i ett framtida Stockholm ska ha en motorled rätt in i Stockholms äldsta hjärta.
Istället borde man, när man ändå höll på med en tunnel under vattnet byggt en väg i tunnel bredvid Citytunneln. Men så framsynta orkar inte politikerna vara.
Och varför ska allt byggas i glas? Det skär sig mot övrig bebyggelse, skymmer det stockholmsspecifika som bergssidorna ner mot Slussen. Det ser ut som om stora rymdskepp landat.
Man får verkligen lust att kasta sten i glashus.

Maud Olofsson bekräftar regeringens kännedom om Nuon

Maud Olofsson vägrar komma till KU. Som om det vore den självklaraste sak i världen. Hellre att bli den första ministern (även om hon är f d)som inte infinner sig till riksdagens kontrollorgan när hon blir kallad, än att lämna ut sin f d chef och sina kollegor.
För det är förstås det det handlar om. Om hon kommer till KU tvingas hon tala om att regeringen (åtminstone de närmast sörjande i alliansen) kände till och godkände den här affären. Och därmed framgår det att dessa har ljugit om sin medverkan till Sveriges sämsta industriaffär någonsin.
Och som lök på laxen springer Annie Lööf ut och säger att det har sossar minsann också gjort (vägrat komma till KU alltså), men det visade sig vara fel, för Göran Persson, som hon nämnde, blev aldrig kallad utan ombads uttala sig skriftligt.
Men Maud Olofsson minns väl (till skillnad från minnet när det gäller Nuonaffären)när Carl Lidbom (s) blev bannad i KU av moderate Anders Björck.
Dock ökar inte trovärdigheten av det här agerandet. Tvärtom utgår man ju från att det är precis så som hon försöker undvika att säga. Den här regeringen är ju känd för sina usla affärer med olika utförsäljningar av verksamheter som inbringat miljoner till statskassan, samtidigt med en övertro på marknaden, så slutsatsen är självklar:
regeringen visste om Nuonaffären. Det har Maud Olofsson bekräftat med sitt beteende.