Maktlösa konsumenter

Efter hästköttsskandalen kommer nu fiskfusket. Vi konsumenter förs ständigt bakom ljuset i rövarkapitalismens namn. Haven dammsugs på fisk och fryser man bara ner den ser ingen vad det är ungefär. Och frusen fisk smakar ungefär likadant dessutom.
Är det fiskarena som fuskar? Eller är det uppköparna? I vilket led börjar korruptionen?
Vad kan man göra som konsument när man inte har tid att fiska själv eller åka till någon gård och köpa kött? Kan man ens lita på att det som är märkt Krav verkligen är ekologiskt? Företagen blir alltmer skrupelfria i den heliga konkurrensens namn.
Vi har en biståndsminister som uppmuntrar anikorruption och whistleblowers inom biståndet, men var är de ministrar som borde titta efter den svenska/EU-korruptionen? Också här blir whistleblowers avskedade om de påpekar oegentligheter. Det är bara långt borta vi talar storvulet om antikorruption.
Vi lär ha en konsumentminister eller det kanske är konsumtionsminister hon är.

Media gör demokratin personberoende

Både Svenskan och DN kommenterar Jonas Sjöstedts debattartikel på DN Debatt häromdagen. Självklart är de livrädda för att S ska lyssna det minsta på Sjöstedt, särskilt i de frågor där V:s åsikter har folkligt stöd, som t ex mot vinst i välfärden.  DN drar sig inte ens för att tjata om att V ännu inte gjort upp med sitt förflutna och måste "gräva djupare och våga ifrågasätta sin egen syn på politik, ansvar och kompromissande."
Efter att ha sett Carl Bildt låta som Bagdad Bob i dokumentären om Bildt i SVT när det gäller de förmenta u-båtskränkningarna på 80- och 90-talet, där han trots tre u-båtskommissioner fortfarande pekar ut Ryssland som kränkande, blir talet om att V för femtielfte gången ska göra upp med sitt förflutna skrattretande.
Sedan är det alldeles för stort fokus på partiledarna. AB har åter gjort en mätning av förtroendet för de olika partiledarna och det krymper ju verkligen politiken. Det är som om politik nu handlar enbart om enskilda partiledares personliga åsikter, snarare än om partiers politik. En olycklig utveckling, som gör demokratin personberoende. Plötsligt handlar politiken om ifall man gillar eller inte gillar enskilda personer.
Och enligt DN är det "något av kommissarie över honom, [Jonas Sjöstedt] ett allvar som inte bara tyder på seriöst engagemang utan också på ideologisk rigiditet."
Man har ingenting att säga om politiken utan går rätt på personen. Det gäller att misskreditera personer när partiet har en populär politik. Och med enbart borgerliga medier kommer V få det svårt med genomslag för en politik som faktiskt uttalar det som folk hela tiden säger sig vilja - nämligen inga vinster i välfärden, fler hyresrätter till rimliga priser. klimatsmart byggande och en arbetsrätt som reglerar missbruk av arbetstagare, för att ta några exempel.
Men idag är det faktiskt bara V som är ett mycket tydligt alternativ till den rådande politiken.

Vargen och särintresset

Missbruk av vetenskapen, kallar franska forskare svenska forskares idéer om hur vargstammen ska regleras. Framför allt konstaterar de att 180 djur på intet sätt representerar en bevarandestatus.
Det är bra att utländska forskare nu lägger sig i den svenska vargdebatten. Varför är det bara i Sverige det verkar vara så himla svårt att leva med varg inpå knutarna?
Om de som har ett revir i närheten verkligen studerade hur vargen beter sig kanske de t ex inte skulle släppa sina hundar lösa (hundar bör överhuvudtaget inte springa lösa i skog och mark). Éller gör de det för att sedan få snyfta i dagspressen så att skyddsjakt kan krävas?
Och vill man leva som same i renbeteslandet där renar får ströva fritt i naturen, får man också räkna med att de faller offer för samma saker som andra vilda djur faller offer för som rovdjur och trafik av olika slag. Vill man inte får man stängsla djuren. Och detsamma gäller för fårägare och andra. Har man varg på trakten är det noga med vilken sorts stängsel man väljer. Svårare än så behöver det inte vara.
Men det handlar ju egentligen inte om det utan om en liten grupp personer som känner sitt särintresse hotat. Tyvärr sitter en stor del av denna minoritet i riksdagen, därför har vi den här konstiga debatten i Sverige.

Förstatliga skolan nu!

Om vi inte visste det förut har vi nu fått svart på vitt på att den svenska skolan befinner sig i en avgrund. Där har okunniga och ideologiskt blinda politiker placerat den trots att varningsropen var höga redan från början. Lärarna strejkade i tre veckor i protest mot kommunaliseringen, det första steget mot förfallet. Plötsligt fick kommunerna med sina olika förutsättningar bestämma över skolan.
Med Bildtgänget kom skolpengen, den verkligt snedvridande faktorn. Nu blev det konkurrens om eleverna, skolorna kan inte längre planera långsiktigt och allehanda jippon ska locka elever.
Och till sist det totala magplasket: fritt spelrum åt marknaden inom skolan. Riskkapitalbolagen stod på rad för att ta del av skattepengarna. Målet är att tjäna pengar, helst med så liten insats som möjligt i form av lärare, skolpersonal, undervisningstid, skolbibliotek, gymnastiksalar, specialsalar för kemi och fysik etc.
Effekterna har inte låtit vänta på sig. Elevernas resultat har sjunkit som stenar, betygsinflationen skenar, men de ideologiskt blinda politikerna har hittills vägrat se konsekvenserna av sin politik.
Men nu börjar äntligen protesterna komma från håll där resultaten börjar bli alltför tydliga. Idag konstaterar ett antal forskare från Kgl Vetenskapsakademin i SvD att segregationen och det fria skolvalet inte lett till bättre studieresultat, framför allt inte i mer studiesvaga hem.
Men inte bara eleverna har svaga resultat. Idag skriver DN att i princip vem som helst kan komma in på lärarutbildningen och gör det också. En del studenter kom in med så lågt som 0,1 på högskoleprovet. Det visar på läraryrkets status idag. Så de med minst förutsättningar ska få chansen att undervisa i klasser där det kan talas upp till 15 olika språk.
Face it, dagens skola är en katastrof på alla plan. Förstatliga skolan nu, som ett första steg att göra den likvärdig över landet. Då kan man återgå till närhetsprincipen åtminstone på låg- och mellanstadiet och skolor kan anpassas efter hur många barn det finns och beräknas finnas, så det kan bli en långsiktighet. Dagens system är förödande för alla parter.

Biståndet är en del av utrikes- och handelspolitiken

Heliga enfald. Återigen beskriver Svds:s Ivar Apri på ledarplats hur han tycker svenskt bistånd ska utvecklas. Eller avvecklas snarare. Det är ju ändå omodernt med bistånd enligt honom.
Han vill att Sverige ska göra som Kanada och avvekla sin biståndsmyndighet. Låta biståndet underordnas Sveriges utrikes- och handelspolitik. Han vet uppenbarligen inte att biståndet redan är en del av Sveriges utrikes- och handelspolitik. Det är därför det ligger under UD. De olika politikområdena ska komplettera varann.
Vad Apri inte förstår är biståndets roll. Biståndet ska bidra till att skapa förutsättningar enligt riksdagens målformulering för biståndet. Det innebär t ex förvaltningsstöd. Hur ska ett framgångsrikt näringsliv kunna skapas utan en stödjande samhällsstruktur i form av banker, börser, rättsväsende, ordnade markägarförhållanden, skatteväsen, infrastruktur av olika slag. Det är det biståndet bidrar till.
Och hur tror han att millenniemålen med dess åtta mål om förbättrade levnadsvillkor inom olika områden, som åtminstone på makronivå till stora delar kommer att uppnås. Genom bistånd bl a.
Den stora risken just nu är att konservativa biståndsgivare gärna vill återgå till ett gammaldags bistånd och överge den överenskommelse om större ägarskap för samarbetsländerna, mer anpassning till deras system etc som bestämdes 2005 (den s k Parisagendan).
Tyvärr är vi inte där än, att biståndet kan avvecklas. Och krafterna som motverkar en positiv utveckling i världen är mycket starka. De finns på Wall Street och i EU-kommissionen, de finns i alla obskyra sekter och rörelser som åberopar sin tro eller etniska tillhörighet för att förstöra livet för andra, de sitter som despoter i allehanda parlament dit de kanske blivit valda, men sedan klamrar sig kvar. Biståndet är en liten del av motkrafterna mot detta-

Känner vi igen fascismen när den närmar sig?

Det är så här det börjar. Främlingsfientligheten och rasismen som smyger sig på oss utan att vi riktigt märkt det förrän vi redan är där. Och i förra veckan nådde det ministernivå.
Det som Jonas Hassen Khemiri beskrev i brevet till Beatrice Ask som en daglig upplevelse utifrån sitt perspektiv, har vi som inte drabbats inte lika tydlig koll på. Någonstans har vi kvar en bild av det solidariska, icke främlingsfientliga Sverige. Och statistiken säger också att svenskar i allmänhet fortfarande har en positiv attityd till mångfald (detta förkättrade ord).
Men andra börjar sticka upp sina trynen och vädra morgonluft. Det blir alltmer accepterat att göra främlingsfientliga uttalanden. Ett rasistiskt parti sitter i riksdagen. Och nu har vardagsrasismen nått nya höjder: Ambulanspersonal som vägrar köra en flyktingpojke som hoppat från ett fönster, en busschaufför som delar in passagerare efter etnicitet, en kvinna som beställer "svenska förare" till taxin. Och så ministern själv med "de goda blonda och blåögda".
Det allra mest obehagliga är dock att denna trend är internationell, eller i alla fall europeisk. Och det är ingen tillfällighet att man kommer att tänka på 30-talet när man ser utvecklingen i samhället, både det europeiska och det svenska. Ökande klyftor, enorm arbetslöshet och raserade trygghetssystem. Det är i sådan miljö fascismen trivs. Och den är på marsch nu.
Är vi tillräckligt beredda att bekämpa den? Känner tillräckligt många igen den och vet vad den kan göra med oss?

Centern är i alla fall ärliga

Skatten blev inte helt platt för centern på stämman. Bara mindre brant. Men en eloge får man ge centern. De hymlar inte om att de vill avskaffa välfärden, de lägger förslag på förslag som leder till just det. Sen finns det fortfarande några gamla centerpartister kvar som drar i nödbromsen, men centerns profilering är glasklar: Vi är det nyliberala partiet i svensk politik.
Till skillnad från moderaterna som drivit nyliberal politik sen de kom till makten, men kallat den för någonting annat. De vet, till skillnad från centern, att svenska folket inte vill ha nyliberal politik. Så däför har de nu  presenterat ett närmast vänsterlikt program. De vet att det är deras enda chans att behålla makten. Om svenska folket nu är så dumma att de köper moderaternas taktik en gång till.
Om centern har i alla fall folket sagt sitt i de senaste opinionsmätningarna. Riksdagsplatserna får ställas till förfogande. Frågan är till vem.