Parasiterna

Gårdagens "Uppdrag granskning" om överklassens skattesmitare (det är ju mest de som har tillräckligt med pengar) visade med all tydlighet hur självklart det är (har varit) för överklassen att bryta mot lagen när det gäller deras egen förmögenhet - trots borttagen arvskatt, gåvoskatt och fastighetsskatt. De tycker de lever ovanför samhället. Vad bryr de sig om skola, vård och omsorg, de kan ju köpa allt privat.
Men trots allt kanske de ringer polisen om de får inbrott på sina gods. Då passar det att utnyttja det allmännyttiga.
De här personerna är parasiter. Ja, en del av dem äger företag som ger jobb, i bästa fall i Sverige. Men ta Kamprad. Han har undanhållit bolagsskatt i åratal. Och vinstmaskinerna i den offentliga sektorn har inte tvekat att föra ut vinstpengarna.
Nu har Skatteverket tagit till en skatteamnesti för dessa skurkar. De får ta hem pengarna och skatta sex år bakåt, så går de fria sen. Staten är naturligtvis angelägen om att få in miljarderna. Men det känns surt när pensionärer får ut 8000 efter skatt och ska leva på det. De kan få bostadsbidrag. Det kanske kunde bli mer i plånboken för dessa m fl, om parasiterna faktiskt betalade till vårt gemensamma samhälle.

Ligger Sverige i framkant med Frans?

Det mesta ser väldigt mörkt ut, så varför inte fundera lite över Melodifestivalen, detta gladjippo för gammal och ung. Eller kanske bara för ung? 

Egentligen är jag inte alls intresserad av detta mastodontprogram, men de senaste veckorna är det ju nästan det enda som inte handlat om flyktingar och elände i världen.

Tyvärr verkar jag vara en av få som inte förstår storheten i den melodi som vann, med den söte gossen Frans. Men det kanske var söthetsfaktorn som slog igenom hos många väldigt unga.

Fast det fanns ändå något sympatiskt över hans framträdande. Inga hysteriska rökmoln, snurrande dansare och blixtar hit och dit. Bara rakt upp och ner. 

Men det kommer förstås aldrig att slå i Europa. Så då slipper SVT att bekosta detta jippo nästa år. Men kanske Sverige, som så ofta när det gäller musik ligger i framkant. Om några år lugnar sig kanske flera länder och man går tillbaka till det mera stillsamma á la 50-tal. Då stod ju alla artister stilla och sjöng rakt upp och ned. 

Själv gillade jag swahililåten bäst. En pigg tjej som sjöng så man blev glad. Det kan behövas i dessa tider.

Enkla jobb - näringsliv och borgare i otakt

Det behövs fler enkla jobb utropar framför allt de borgerliga och menar att det är där de nyanlända hör hemma. Men vad är ett enkelt jobb?
Ett av de enklare, som jag själv har haft under en period, är kassabiträde på en livsmedelsavdelning. När man lärt sig kassaapparaten kan man jobbet i princip.
Men företagen är inte intresserade av att ha enkla jobb. Därför försöker man hela tiden rationalisera så de försvinner. Ni har väl själva sett självscanningen i stora matbutiker. Idag på ett Coop fanns inga kassor öppna, bara en person som assisterade vid självscanning.
Kunderna ska göra jobbet själva. Kassabiträdena ska sparas in pö om pö. (Själv går jag alltid till kassan, jag ville inte medverka till att folk förlorar jobbet).
Men en dag står vi där i affären med en apparat i handen och ska själva scanna varorna och betala i en dator (med risk för nya stora svinnproblem givetvis). Kassorna med sina biträden är borttagna.
Här går näringslivet och borgarna i otakt. Företagen är inte intresserade av att ha en massa människor anställda. Ersätt jobb med robotar eller låt kunder (som vi alla är numera) själva göra jobbet via dator, vare sig vi ska handla eller fylla i olika myndighetsblanketter.
Men akta er borgare! I framtiden blir i så fall medborgarlön helt nödvändig.

Den svenska modellen är visst hotad

Idag skriver den f d DN-journalisten Barbro Hedvall i DN Kultur att den svenska modellen inte är hotad, men har fått några skråmor. Hon gör en exposé över modellen och inkluderar inte bara den modell som kom ur Saltsjöbadsavtalet, utan hela den svenska välfärdsmodellen. Hon menar att hon som skattebetalare måste stå för "det ena experimentet efter det andra där företagens möjligheter går före medborgarnas". Och det har hon ju rätt i.
Däremot verkar hon inte ha förstått vilken politik som ligger bakom detta. Hon skriver: "Slutpunkten blev Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs Nya Moderater som hade "utanförskapet" som ledord och strävade efter att bryta detta och få med alla. Där ekade Per Albin Hanssons folkhemstal om ett samhälle som inte känner några styvbarn".
Det är beklämmande att se att journalisten Hedvall inte kunnat se bakom det moderata nyspråket. Det var ju den svenska modellen alliansen ville rasera. Modellen var hotad i åtta år och har krackelerat en hel del. Om inte Hedvall förstod det från början utan trodde de fagra orden, borde hon ju efter bara något år sett vart det barkade hän. Alliansen började ju direkt med att ge sig på a-kassan och sjukförsäkringen, två grundpelare i den svenska modellen.
Och attackerna fortsätter nu, men mer öppet, när man slipper Schlingmans omskrivningar. De lägsta lönerna måste bli ännu lägre och arbetsgivaravgifterna måste bort. Samtidigt måste vi ha marknadshyror (hur nu de med de lägsta lönerna ska kunna betala dem).
Utanförskapet står för dörren för väldigt många om de borgerliga får igenom sina krav.

Synd att vi har en moderat finansminister

Räntan är noll och insatser för nybyggnation, underhåll både av fastigheter och järnvägsnät är akut. Investeringar behövs i mängder av (ännu) offentliga branscher. Ändå vill inte Magdalena Andersson låna pengar för att finansiera t ex järnvägsunderhållet som är extremt eftersatt. Stora investeringar som får åtskilliga hjul att snurra kan göras i detta gynnsamma ekonomiska läge. Enligt nyhetsbrevet statskoll.se är statsskulden nere på 70-talsnivå, dvs ca 30 procent av BNP.

Men Magdalena Andersson har gått i samma skola som Anders Borg. Krona för krona ska det vara när något ska finansieras. Istället för lån måste man ta till skattehöjningar. Men det vill man ju inte heller, i alla fall inte den typ av skatter som drabbar högavlönade. Med en moderat finansminister blir det svårt med en offensiv arbetsmarknadspolitik.  

Vad står republikanska partiet för egentligen?

Nu är republikanerna rädda. Tänk om Donald Trump blir deras presidentkandidat. Det kan bli slutet för det republikanska partiet.
Något som jag inte förstått när det gäller amerikansk politik är: Vad är egentligen ett parti? I de flesta länder betyder parti att ett antal personer går med för att de står bakom partiets idéer och att företrädarna gör klart vad partiet står för. Det finns en linje i partiet som dess representanter förväntas följa och föra fram. När det är val har partiet ett program som partiets representanter står bakom.
Detta tycks helt saknas i USA. Vad betyder egentligen att vara republikan (eller demokrat)? Har någon sett någon slags linje i det Donald Trump säger som också går igen hos andra republikanska kandidater? Visserligen vimlar det av urkonservativa kandidater, men den tydliga rasism som Trump står för, är den sanktionerad av partiet? Eller kan vilken dåre som helst ställa upp och säga sig vara republikan oavsett vad man tycker? Ja, uppenbarligen, är ju svaret. Men partiet är ju också representerat i kongressen och där måste väl ändå någon minsta gemensamma nämnare finnas?
Hur ska den hantera Trump? Om han, mot förmodan förhoppningsvis, skulle bli president får väl kongressen neutralisera honom. De har ju lyckats rätt bra med Obama.

Nu får landstinget städa efter BB Sophia

Det är för sorgligt med vården. Landstinget i Stockholm har dessvärre fortfarande en borgerlig majoritet. Och detta landsting med dåvarande landstingsrådet Filippa Reinfeldt i spetsen tvingade på stockholmarna vårdvalet. För förlossningsvården har detta varit förödande. Ett nytt privat BB öppnade, BB Sophia. Ett BB som dessutom inte kunde hantera svåra förlossningar som var på väg att gå fel. Istället för att detta BB ökade BB-platserna, blev det tvärtom. Personal gick till BB Sophia för att få mer betalt. Så förlossningsvården på de stora sjukhusen minskade pga personalbrist.
Nu ska BB Sophia stänga, efter endast två år. Det var inte så lönsamt med BB som ägarna trodde. Ett av skälen är tydligen att de använt hyrläkare m fl till astronomiska summor. Charlataner utan insikt om den verksamhet de bedrivit ger nu hela projektet på båten.
Nu får övriga förlossningsavdelningar ta över 3000 redan planerade förlossningar. I bästa fall återvänder en del av BB Sophias anställda till de gamla förlossningsavdelningarna, men någon självklarhet är det ju inte. Det privata BB Sophia har oroat tusentals föräldrar som planerat sin förlossning där, samtidigt som arbetet helt plötsligt med kort varsel belastar övrig vård.
Så går det när man tror att vård är vilken vara som helst på en marknad.