Juholt är körd

Oavsett regler eller ej, tiden har runnit ut för Håkan Juholt. Framför allt därför att han verkar som en vindflöjel i politiska frågor. Han kan hålla bra tal, men verkar hålla med den som talade sist i de egna leden. Kommer alltför mycket kritik, ändrar han sig. M a o, det finns ingen politisk linje när det kommer till att verkställa vad han talar om. Budgetschabblet är ett exempel, frågan om "villkorat medborgarskap" ett annat. Det är här den stora svagheten ligger.
Sedan vore det tacknämligt om riksdagsrevisorerna nu gör en ordentlig utredning av samtliga ledamöters bidrag till lägenheter, resor etc. Dessvärre kommer då alltfler "tolkningsmissar" av regler att uppdagas. Och även om reglerna följs är en del av dem orimliga för vanliga medborgare. T ex Annie Lööfs dubbla ersättningar, där skattebetalarna står för både hennes och makens lägenhet i Stockholm och en outnyttjad ute i landet. Och är det så att paret ska föreställa särbos, får väl maken betala den ena lägenheten. Eller så får de hyra ut den de bara använder ibland. Det får vanligt folk göra.
Här finns mycket att fiska i för undersökande journalister.

Korrupta Carema m fl

Jag har skrivit det förr och jag får alltmer vatten på min kvarn. Privata företag, framför allt inte riskkapitalbolag, hör inte hemma inom vård, skola och omsorg. Koppargården i Vällingby är det senaste skräckexemplet på en misskött verksamhet, där underbemanning och inkompetens tagit livet av hjälplösa patienter.
Igår skrev DN om ett annat fuskande företag, Securitas, som anger fler gjorda biljettkontroller än vad som genomförts och tvingar därmed sina anställda att ljuga.
Exemplen kan flerfaldigas i allt från vårdcentraler (t ex Telefonplan men det finns fler) till daghem (det i Årsta är mest känt), från skolor till äldreboenden. Det stora problemet med privatiseringen av dessa verksamheter är den grundläggande målkonflikten: företag vill tjäna pengar, men det är inte huvudsyftet med ovanstående verksamheter. Och det vore väl OK om dessa vårdcentraler, daghem etc verkligen var privata, dvs drevs med prívata medel, som övrig privat verksamhet i landet. Men nu är det skattemedel och då verkar det som om man ska göra så lite som möjligt för det bidrag man får.
Ett annat problem med dessa privatiseringar är att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten sätts ur spel. I offentlig verksamhet är all ekonomi etc offentlig och kan efterfrågas av medborgarna och de anställda kan berätta om verksamheten med meddelarskydd. Inget av detta gäller i de privatiserade verksamheterna.
Allt detta sammantaget bidrar till korruption och är en skam för Sverige.

Hedersordförandens förlorade heder

Scoutrörelsen borde slita sitt hår över vad dess hedersordförande, dvs kung Carl XVI Gustaf, har gjort. Han har belönat en person som misskrediterar allt vad scoutrörelsen står för. Men money talks, och Abdullahs generösa bidrag till scoutrörelsen måste tydligen få ett tack.
Vår kung har åstadkommit ännu en fadäs. Risken är väl att ingen är förvånad. Man kan överhuvudtaget inte respektera denna fullkomliga nolla.
Tyvärr kommer han inte att bli avsatt som kung. Men om scoutrörelsen har någon heder avsätter de sin hedersordförande.

Farväl KD

Mats Odell är den kandidat som KD för fram som utmanare till Hägglund. Om nu någon faktiskt fört fram honom. Ett avdankat statsråd som petades ur förra alliansregeringen för sin inkompetens inom finans- och bostadsområdet.
Om Göran Hägglund inte är en valvinnare med KD-politiken är det svårt att se vem som skulle kunna vara det. Han är en humoristisk person som ändå försökt anpassa KD till dagens verklighet. Det har inte gått så bra. De inbitna KD-väljarna vill tillbaka till 50-talet. För dem är Hägglund alldeles för radikal. De som har en allmänt konservativ inställning kan ju lika gärna rösta på något annat borgerligt parti. Och gör det.
Med Mats Odell går KD ut ur riksdagen.

Kunden blir lurad till slut

Utöka Rot-avdraget till att gälla också bostads- och hyresrätter, skriver två socialdemokrater på DN Debatt idag. Använd sjunde AP-fondsmedel till detta föreslår de vidare. Det låter som bra förslag. Inte minst verkar det vettigare än att kasta bort AP-fondspengarna i värdelösa papper.
Problemet med rot- liksom rut och även sänkt restaurangmoms är, vilket man borde kunnat förutse, att den enskilda kunden inte gynnas, för priset höjs i rot/rut och sänks inte på restaurangerna, så företagen tar hem vinsten. Det är bara känslan av att det blir billigare som växer.
Men regeringen vill ju gynna företag och det gör de på detta sätt (förutom säljer ut den offentliga sektorn). Och det är tveksamt om det blir så många nya jobb. Att klara sig med få anställda för att få högre vinst är varje företags mål. Legitimt ur företagssynpunkt kanske, men ska verkligen skattebetalarna betala dubbelt (dvs pris på varan samt skatteavdrag)?

Vi behöver inte ännu ett borgerligt parti

Vad håller sossarna och framför allt Juholt och Waidelich på med? De verkar vara ett totalt omaka par och vad vill de egentligen? Inte samma sak som delar av riksdagsgruppen uppenbarligen. Och Carin Jämtin kan inte svara på några frågor.
"Cirkus Juholt" kallade DN det häromdagen. Och de och övriga borgerliga skribenter har ju bara en önskan: att socialdemokraterna ska "förnya" sig till ett borgerligt parti. Men den förnyelsen genomförde socialdemokraterna på 90-talet och sedan dess har det gått utför med väljarstödet. Den förnyelse som behövs nu handlar om att försöka rädda vad som räddas kan av ett solidariskt samhälle, där inte var och en är sig själv närmast.
Men kanske är Waidelich och kompani rädda att bli av med sina rut-avdrag. Vad Sverige behöver är dock inte ännu ett borgerligt parti. Kanske är det dags för partisplittring?

Tvångssparandet som kan leda till fattigstugan

Så sent som i somras skrev jag att om man inte är intresserad av pengar ska man gå med i den s k soffliggarfonden, dvs den del av sjunde AP-fonden där de som inte aktivt valt PPM-fond har sina pengar. Den rekommendationen drar jag nu tillbaka sedan det framkommit att politikerna har bestämt att denna fond plötsligt ska bli en högriskfond. Och att det inneburit att fonden nu dräneras på pengar i den allmänna finanskrisen och att därmed våra pensionspengar försvinner. Frågan är vad man ska göra istället.
Detta tvångssparande som gör oss alla till riskkapitalister mot vår vilja, hur går den ihop med individens frihet som alliansen säger sig värna om?
För många kommer pensionärslivet att mer och mer likna forna tiders fattigstuga. Då kanske man ser fram mot ättesprutan.