Har USA råd att stödja israeliskt anfall?

Vad är det med Israel? Nu vill man anfalla Iran. Ordet fred verkar vara liktydigt med antisemitism för den israeliska regeringen.
Har väldigt svårt att tro på den här anfallsretoriken. Israel skulle inte anfalla Iran utan USAs stöd. Och i dagsläget har USA nog med sina två andra krig (som de i och för sig håller på att dra sig ur, så Obama kan säga att något vallöfte är uppfyllt).
Men allt kan för all del ändra sig om de republikanska stollarna får makten igen. Och för dem passar det väl bra med en ny yttre fiende, så man slipper ta itu med de inrikespolitiska problemen. Men frågan är om Kina lånar ut mer pengar till ny krigföring.
Israel kanske upptäcker att det står väldigt ensamt om de attackerar Iran.

Upphandlad demokrati

Hur länge ska vi medborgare acceptera att våra skattepengar används till vinster och bonusar till skrupelfria ägare och chefer.
Det är inget fel att företag vill ha vinst, felet är att de får härja fritt i verksamheter som har helt andra mål. Det är nämligen människornas väl och ve som är målet i välfärdssektorn. Och få av dagens företag verkar vara det minsta intresserade av människor, inte ens av sina anställda.
Carema är bara toppen på ett isberg. Det säger sig självt att välfärdsverksamheter ska skötas så nära brukaren som möjligt, dvs av kommunen. Inte av ägare som köper och säljer på riskkapitalmarknaden, chefer som tävlar i att spara för att få bonus och personal som går på knäna och inte vågar knysta för att de är rädda att förlora jobbet.
Hur har vi kunnat tillåta att det har gått så här långt? Vi har börjat upphandla själva demokratin, våra gemensamma angelägenheter. Hur ser en verksam protest ut nuförtiden?

Expressen har slutat med journalistik

Idag är det Stand Up for Journalism Day. Ja, det gör man ju gärna om det finns någon journalistik att stå upp för.
Det gäller definitivt inte Expressen. De håller på med en förföljelsekampanj mot Håkan Juholt som inte står Mosa Mona-kampanjen efter. Varje vecka gör de en egen förtroendemätning som de sen kan dra på löpet om hur extremt lågt förtroendet för Juholt är. Däremellan får spinn och ryktesspridning stå för löpsedlarna. Idag t ex står det att "Juholt begär ett fallskärmsavtal på 1,7 miljoner om han avgår". Försökte förgäves hitta denna artikel på deras hemsida. Inte ett spår. Om det nu är en nyhet som anses så stor att den platsar på löpet, varför inte ett ord på expressen.se?
Men avsikten är uppenbar: håll tveksamheterna kring Juholt vid liv, så att alliansen kan segra i valet 2014. Att de skulle klara det på egna meriter är ju knappast troligt.
Men journalistik är det inte.

De styrande saknar helhetssyn

"Trafikköerna blir fem gånger längre än idag om 20 år", skriver länsstyrelsen till regeringen. Samtidigt sägs att brobredden på den nya Slussenbron inte kan minskas, för då klarar den inte dagens genomströmning på 30 000 bilar.
Var är helhetssynen frågar man sig. Utgångspunkten för framtidens planering är alltså att allt ska vara som idag. Varför ska 30 000 bilar strömma över Slussen varje dag? Varför ska vi ha fem gånger längre bilköer om 20 år?
Om det funnits någon samplanering och gemensamhetstänk och vision för den här staden skulle man t ex istället för att lägga dagens absurda slussenförslag ha tänkt att nu bygger vi ju (äntligen) citytunneln för att underlätta tågtrafiken. Varför inte då också lägga en väg intill när vi ändå är där och gräver? Vi vill ju ha bort biltrafiken från city, det sägs ju i varje miljöpamflett från alla partier.
Men när det kommer till kritan kan man inte se någon annan lösning än att extrapolera på den utveckling vi redan har. Istället för att fundera på hela länet, ja t o m hela Mälardalen. Allt behöver inte hända i Stockholm om man inte planerar för det. Tänk kollektivtrafik för många istället för bil för en. I hela Mälardalen (där man inte ens hade vett att bygga dubbelspår när man byggde Mälarbanan).

Överstatligheten tittar fram i eurokrisens spår

"Folkomröstningen var inte viktig i sig", säger Papandreou. Folkföraktet i sin prydno. Först blir han utskälld efter noter av de enda som bestämmer i EU, åtminstone bland euroländerna, nämligen Tyskland och Frankrike. Dessutom vill inte ens många i hans egen regering ha någon folkomröstning.
Men att hålla på att taktikjonglera med något så allvarligt som en fólkomröstning och anse den "inte viktig i sig", är att visa vad EU gör med länders ledare. Folket kan man hota med när man vill genomdriva något (oklart vad dock), för att sedan lika lättsinnigt dra tillbaka sitt förslag. Vad ett redan förbannat folk tycker om det kommer han förhoppningsvis att bli varse.
Men överstatligheten sticker här fram sitt fula tryne och dessvärre verkar den mest bestå av Tyskland och Frankrike. Kanske kan också Storbritannien få ett ord med i laget utanför europolitiken. Vi andra vi anpassar oss. Som Grekland.

Tebjudning i Underlandet

Vad ska det bli av USA? Trots allt påverkar det även oss vem som styr detta land och hur. Förutom en usel ekonomi har man en bakbunden president som knappt vågar ta ett steg i riktning mot att genomföra sina vallöften av rädsla för att inte bli vald igen. Därmed sviker han alla dem som röstade på honom sist och de kanske inte röstar igen.
Än mer oroande är att de kanske inte ens får möjlighet att rösta även om de skulle vilja. I helgen skrev DN att flera delstater nu skärper lagstiftningen kring röstförfarandet, så att det blir allt krångligare att registrera sig. Färre ställen att göra det på och stängt på söndagar, då många kyrkor tidigare givit folk skjuts till registreringen efter gudstjänsten. Dessa åtgärder drabbar i första hand fattiga, minoriteter och den svarta befolkningen, de som i större utsträckning röstar demokratiskt.
M a o USA hittar ständigt nya sätt att urholka demokratin. Och när t o m professorer (som jag hörde på radion häromdagen) i statskunskap menar att konstitutionen aldrig kan ändras för den är given av gud, då har man all anledning att misströsta.
Man förstår varför den dominanta politiska rörelsen i USA nu kallas Tea Party-rörelsen. Politiskt befinner sig USA redan i Underlandet.

Sverige går på Israels linje

Sverige röstar, tillsammans med 13 andra stater, nej till palestinskt medlemskap i UNESCO. Ändå vill regeringen hävda att man är för en tvåstatslösning. Det normala i det här läget hade varit att lägga ned sin röst om man nu vill fortsätta plädera för det dödfödda i nya fredssamtal. Ett nej är ju en tydlig markering att man följer Israels linje.
Redan att tro på fredssamtal är en bekvämlighetens linje. Man kan lugnt luta sig tillbaka i förvissning om att parterna kommer att stå kvar på status quo.
Palestinierna har nu börjat ta saken i egna händer och ansöker om medlemskap i FN och FNs organisationer. Israels svar på det är 2000 nya bosättningar.
Så kriget fortsätter - med hämnd på hämnd. Men om världen skulle erkänna Palestina och det dessutom hände positiva saker i länderna runt omkring - då skulle Israel stå där naket.
Det är för övrigt märkligt, eller snarare skamligt, att man välkomnar demokrati i alla länderna i regionen utom just i Palestina. Där blev det bojkott av EU istället.
Så Israel kan lugnt bygga vidare.