Den omöjliga centern

Man får hoppas att de senaste utspelen från centern också blir de sista. De verkar helt ha lämnat verkligheten bakom sig.
Maud Olofsson föreslår att elever ska få sätta betyg på lärare. Och att det dessutom ska vara lönegrundande. Jag vågar inte tänka på vilka usla löner en del av de lärare jag hade under skoltiden i så fall skulle haft. Men i flera fall var min motvilja ett direkt utslag av pubertal antagonism mot överhet överhuvudtaget och hade ingen koppling till lärarens kompetens.
Det svåraste en lärare har i sin yrkesutövning är att sätta betyg. Och i många friskolors lekstuga får lärare redan nu höra av sina rektorer att skolans väl och ve hänger på att det inte sätts för låga betyg. Att då dessutom vara beroende av elevers omdömen skulle göra arbetssituationen närmast omöjlig. Och kunskapsnivån i samhället skulle sjunka ytterligare.
En annan centerpartist har skrivit på sin blogg att överviktiga personer skulle få betala en extra "tjockisskatt", då de belastar sjukvården mer än andra. I så fall är det väl hederligare att helt privatisera sjukvården, så att de som är sjuka betalar hela kostnaden för sig. Men det är kanske dit han vill komma. Många centerpartister döljer inte sin nyliberalism såsom moderaterna gör.
Och som grädde på moset har vi en centerpartistisk miljöminister som bedriver licensjakt på varg genom att skicka ut 3000 jägare att skjuta 27 vargar av de 200 som sägs finnas (men en del har väl redan gått åt i tjuv- och skyddsjakt). Han har lyckligtvis KU-anmälts nu....
Centern fyller helt enkelt ingen funktion längre, vilket också opinionsmätningarna visar. Många f d väljare röstar väl hellre på moderaterna. Fast skillnaden är försumbar.

Befria kungafamiljen!

Alla som sett programmet "Året med kungafamiljen" måste vid det här laget inse vilken totalt ointressant institution kungahuset är. Man kritiserar programmet för att det inte tar upp alla problem kungafamiljen haft under året, men SVT förklarar att syftet med programmet är att visa på kungahusets officiella arbete under året.
Men då kan man verkligen fråga sig vad de gör för nytta för de skattepengar vi öser över dem. Idel resor och invigningar där de klipper band och säger några ord (när det gäller kungen och Carl Philip dessutom taffligt framförda). Inga beskrivningar av eventuella resultat av deras medverkan i något sammanhang förutom att "förgylla tillfället". Ingen som får yttra sig över nyttan med att en kunglig person är närvarande. Istället människor som framför devota åsikter om hur "underbara" kungligheterna är.
Silvia sysslar ändå med något vettigt i sin kamp mot sexuellt utnyttjande av barn och mot människohandel. Det är symptomatiskt att kungens kommentar vid besöket i Brasilien är att han aldrig tänkt på detta förr. Det är skämmigt att ha en så ignorant statschef.
Man kan undra hur den arma Daniel, som ändå verkat ha en viss framåtanda, ska stå ut med att resten av livet stå stelt leende bredvid sin hustru när hon klipper band och säger något till intet förpliktande. Och hur kan hon, som verkar vara en intelligent och engagerad person, stå ut i denna gammalmodiga roll?
Nej, frige dem så snart som möjligt, till ett normalt liv, där de kan utnyttja sin potential till något vettigt.

I fel ända på arbetslinjen

PJ Anders Linder i SvD tar upp frågan om frihet kontra arbetslinjen. Han skriver: En bra arbetslinje främjar en företagsam och dynamisk ekonomi där det skapas många jobb och där alla vuxna som har möjlighet, kan och förväntas ordna sin egen försörjning. Det är en politik för frihet och ansvar. Men rätten att arbeta mycket, gäller också rätten att arbeta lite om man så föredrar, så länge man klarar sig utan insatser från det allmänna.
Trevligt att man kan instämma i en ledarkommentar i Svenskan. Men förstås inte ett ord om att intet av detta har skett i Sverige i alliansens hyllade arbetslinje. Man har inte förstått att jobb inte bara kommer för att man talar om arbetslinjen. Att det är där man måste sätta in resurserna, hos företagen. Och inte minst i den offentliga sektorn (fast den vill man ju avskaffa).
Istället står man där och piskar, både funktionshindrade och sjuka, men inte blir det mer jobb för det.
Däremot har man gjort en eftergift till sin minsta samarbetspartner genom införandet av vårdnadsbidrag; något som totalt strider mot allt vad arbetslinje heter. Det har t o m Göran Hägglund själv insett, men förstås fått intern partikritik för.
Arbetslinjen är, som så mycket i moderaternas värld, en teori. Visst är det självklart att människor ska ha jobb, men då måste man börja i rätt ände.

Ekonomiprojekt värt Nobelpris

Eurokrisen rullar på. Ekonomer blir alltmer tveksamma till detta projekt. Ett projekt så typiskt för ekonomisk teori.
Ekonomi har dessvärre alltför sällan koppling till verkligheten. Ekonomiska prognosmakare har ofta lika mycket fel som astrologer. Det är hemskt att de får ha sådan kontroll över människors privatekonomi.
Ta ett begrepp som bruttionationalprodukten, BNP. Det inkluderar alla varor och tjänster som produceras i ett land. Hög BNP definieras som god oavsett vad som produceras. BNP-måttet är m a o extremt trubbigt. Ekonomer ondgör sig alltid över låg BNP-tillväxt. Kina, Brasilien m fl har mycket högre tillväxt än Europa. Men det är ju där den mesta produktionen sker. Här producerar vi ju mest sopor.
Eftersom världen är så fixerad vid BNP-måttet borde det kanske förändras med hållbar utveckling som mål. All produktion som är direkt negativ för miljön borde avräknas BNP och allt som är positivt räknas till godo. Det vore något för ekonomer att bita i och kanske det s k Nobelpriset i ekonomi kunde kännas riktigt motiverat för en gångs skull.

Reinfeldts berättelse

Berättelserna är döda och bara Fredrik Reinfeldt återstår, enligt Olle Svenning. Ja, men han har en berättelse. Den heter "Det sovande folket" och handlar om hur man monterar ned den offentliga välfärden och förlitar sig helt på marknaden. Staten (och i förlängningen kommunerna) ska inte äga någonting, varken företag eller mark. All verksamhet ska ske i privat regi. Låga skatter är det primära. I övrigt: rädde sig den som kan.
Men han läser inte ur denna berättelse. Den är en intern handlingsplan. Istället har han fått tag i något gammalt S-program från tidigt 80-tal, där man kan sno en del lämpliga slagord som man vet att "det sovande folket" köper.
Om fyra år kommer bokslutet att heta "Tidsmaskinen som gick baklänges".

Moment 22 i alliansens Sverige

"Läkarens uppgift är att beskriva de begränsningar som personens sjukdom innebär, inte att göra ett utlåtande om vilken arbetskapacitet man har" säger Svante Borg, direktör på Försäkringskassan.
Som om dessa två saker inte har något samband. Och ännu mer cyniskt är det att skicka ut sjuka människor på en arbetsmarknad där det inte ens finns jobb för friska.
Det är helt orimligt att handläggare på Försäkringskassan får ännu större makt att ruinera människor. Inte bara deras ekonomi, utan också deras värdighet och självförtroende. Hur har vi i detta samhälle kunnat skapa en sådan hänsynslös institution?
För nästa steg är ju socialbidrag och något sådant får man inte förrän man gjort sig av med alla säljbara ägodelar t ex bil. Om man då bor i ett mindre samhälle, hur ska man kunna ta sig någonstans överhuvudtaget? Men då är väl argumentet att man ändå är för sjuk.....
För många har alliansens Sverige blivit ett moment 22.

Ha en stilla(stående) jul på SJ

En minister som inte delar ut julklappar är den nya infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Swärd. Tvärtom, enligt henne får man finna sig i att fira jul någon annan dag om inte tågen går. Och det gör de ju inte. Och inte tänker Elmsäter Swärd göra något åt det heller. Inga mer pengar. Bara applåder för att Trafikverket och SJ har en gemensam presskonferens.
Varför kan man inte sätta in tåg med plog? Förstör det designen på X200 eller vad?
Samtidigt är det ju oerhört märkligt att inte SJ tar med extra dryck och mat när de vet att de ofta blir stående. Som ett tips: På Air France blir man bjuden på ett glas champagne om man får vänta ombord i mer än en timme. På danska järnvägen bjöds man på en flaska öl när en vagn saknades.
Men sånt har inte SJ råd med. Viktigare med vinst än med kundservice.