Vi lever fortfarande i ett samhälle präglat av socialdemokraterna. Nej, det gör vi ju inte i verkligheten, men i retoriken är vi fortfarande ett socialdemokratiskt land. Moderaterna bedriver socialdemokratisk retorik, medierna är upptagna med socialdemokraternas problem, alternativt beskriver regeringens agerande som om retoriken vore verkligheten.
Inte minst Peter Wolodarskis krönika i dagens DN tyder på detta. Han utgår från undersökningar gjorda av samhällsvetare óch opinionsinstitut, som säger att svensken inte längre vill inordna sig i kollektiv utan vill kalla sig politiskt oberoende.
Men även som politiskt oberoende har man ju värderingar. Och jag hävdar att de är fortfarande i hög utsträckning de som byggde socialdemokratin. Det började gå utför för sossarna när de satte igång med avregleringar och privatisering. De föll för nyliberalismens språk och många sossar började låta som, om inte Reagan och Thatcher, så Tony Blair.
De s k nya moderaterna insåg att det inte fungerade att tala om systemskifte och skattesänkningar. Så man tog till en socialdemokratisk retorik - och se det fungerade! Men inte ens Peter Wolodarski verkar tro att det kommer att göra det i längden. Han skriver: "Receptet har i sin mer skruvade schlingmannska form banat väg för en idélöshet och ett pr-tänkande som skadar svensk politik och i förlängningen slår tillbaka mot Moderaterna. Men än så länge fungerar strategin. M:s målmedvetna pragmatism och nedtoning av sitt historiska arv passar de snabbfotade väljare som mer bryr sig om åsikten än från vilket håll den kommer, som mer intresserar sig för människorna som bär upp partiet än själva partiet."
Det är därför vi nu ser så många hyllningsartiklar till Borg och Reinfeldt. Det gäller att tala om hur bra de är för Sverige, så att de "oberoende" väljarna röstar på person istället för politik. När såg ni senast en kritisk artikel om Borg eller Reinfeldt (eller om alliansen överhuvudtaget)?
För att inte tala om tjatet om förnyelse. Det finns inga nya moderater och när sossarna förnyade sig på 90-talet och blev mer liberala började det gå utför.
Och ju mer verkligheten börjar likna 30-talet, desto mer tillämplig blir ju den verkliga vänsterpolitiken.
söndag 8 januari 2012
lördag 7 januari 2012
Begreppet feminist stänger dörrar
Jag tycker det var bra att Jonas Sjöstedt blev ensam partiledare för V. Ulla Andersson är säkert en duktig person, men hon har inte profilerat sig någonstans utanför partikretsen (till skillnad från de båda andra kandidaterna, Dinamarca och Linde). Alla inlägg och artiklar där hennes namn funnits har också flankerats av Jonas Sjöstedts. Inte ens inom sitt bevakningsområde har hon skrivit egna inlägg. Alltså inte en bra person ur ledaraspekter.
Hade Jonas gått fram med Josefin Brink vid sin sida hade jag applåderat. Men hon ställde inte upp och det får man acceptera.
Om ett parti verkar för jämställdhet har ju inte enbart med partiledaren att göra. Ordet feminism blir alltmer ointressant, det stänger bara dörrar istället för att öppna dem och leder till ordklyverier om fel saker. Som jag skrivit tidigare, kan Jonas Sjöstedt prata om könsmaktsordningen på ett begripligt sätt (och det tror jag han kan) liksom Gudrun Schyman, vinner han kvinnor.
Bra av Eva Franchell att ta upp moderaternas nejsägande till alla förslag som faktiskt skulle göra skillnad i våldet mot kvinnor. Hon skriver: Men faktum är att under det senaste året har Moderaterna röstat nej till förslag om straffskärpning för våldtäkt, nej till utvidgad sexköpslag och nej till besöksförbud för misshandlande män. Moderaterna har också röstat nej till en granskningskommission för våldtäktsbrotten."
Vilka är det egentligen som behöver förnya sig när det kommer till kritan?
Hade Jonas gått fram med Josefin Brink vid sin sida hade jag applåderat. Men hon ställde inte upp och det får man acceptera.
Om ett parti verkar för jämställdhet har ju inte enbart med partiledaren att göra. Ordet feminism blir alltmer ointressant, det stänger bara dörrar istället för att öppna dem och leder till ordklyverier om fel saker. Som jag skrivit tidigare, kan Jonas Sjöstedt prata om könsmaktsordningen på ett begripligt sätt (och det tror jag han kan) liksom Gudrun Schyman, vinner han kvinnor.
Bra av Eva Franchell att ta upp moderaternas nejsägande till alla förslag som faktiskt skulle göra skillnad i våldet mot kvinnor. Hon skriver: Men faktum är att under det senaste året har Moderaterna röstat nej till förslag om straffskärpning för våldtäkt, nej till utvidgad sexköpslag och nej till besöksförbud för misshandlande män. Moderaterna har också röstat nej till en granskningskommission för våldtäktsbrotten."
Vilka är det egentligen som behöver förnya sig när det kommer till kritan?
torsdag 5 januari 2012
Hägglunds goda fasad krackelerar
Göran Hägglund har jobbat för att visa upp sig som den hygglige, mjuke och socialt engagerade partiledaren, till skillnad från sina moderatkollegor. Nu börjar dock fasaden krackelera. Vilket förklarar varför han har stått ut under alla dessa år med social nedrustning; nu senast höjningen av högkostnadsskyddet där just de sjuka, som inte fått del av jobbskatteavdragen, ska drabbas ytterligare.
Göran Hägglund bryr sig inte alls om utsatta människor. I så fall får det bli frivilligt till någon organisation, där man dessutom får kompensation av andra skattebetalare genom de nya avdragen för gåvor. Tillbaka till 1800-talet bara.
Nu har hans stabschef ägnat sig åt näthat och hån av partikollegor på internet. Får han sparken av Hägglund? Nej då, han får en annan tjänst i regeringskansliet. Vad är det för tjänster där som står och väntar på en person med dåligt omdöme? Antingen är det en annan tjänst i Hägglunds politiska stab och då har ju Hägglund överseende med sin hånande stabschef. Övriga tjänster i regeringskansliet söks ju utifrån kvalifikationer, så han måste i så fall prövas mot andra sökande. Eller? Det var ju alliansen som ville att alla högre tjänster skulle utlysas offentligt. Det har man gått ifrån under tystnad som så mycket annat.
Göran Hägglund bryr sig inte alls om utsatta människor. I så fall får det bli frivilligt till någon organisation, där man dessutom får kompensation av andra skattebetalare genom de nya avdragen för gåvor. Tillbaka till 1800-talet bara.
Nu har hans stabschef ägnat sig åt näthat och hån av partikollegor på internet. Får han sparken av Hägglund? Nej då, han får en annan tjänst i regeringskansliet. Vad är det för tjänster där som står och väntar på en person med dåligt omdöme? Antingen är det en annan tjänst i Hägglunds politiska stab och då har ju Hägglund överseende med sin hånande stabschef. Övriga tjänster i regeringskansliet söks ju utifrån kvalifikationer, så han måste i så fall prövas mot andra sökande. Eller? Det var ju alliansen som ville att alla högre tjänster skulle utlysas offentligt. Det har man gått ifrån under tystnad som så mycket annat.
onsdag 4 januari 2012
USA är ett konstigt land
Jaha, så sällar sig Barack Obama till USAs mördarpresidenter. I alla fall om man ska tro Christopher Holmbäcks artikel i AB om hur USA nu hämningslöst avrättar på plats, skickar drönare att utplåna byar och har gjort CIA till mer än en spionorganisation, med mer än rätt att döda. Alla läckor ska tätas och s k "visslare", sådana som vågar berätta om USAs odemokratiska handlingar, låses in för gott.
Antagligen applåderas dessutom dessa handlingar av kongressen (i den mån de får veta något) till skillnad från om presidenten skulle vilja förbättra för vanligt folk. Å andra sidan verkar många i det s k vanliga folket helt besatta av gudsdyrkan och rätten att bära vapen, snarare än att betala skatt för att öka jämlikheten.
De som trodde på Obama är väl besvikna. Risken är att de inte röstar alls och de kandidater som republikanerna ställer upp med skulle platsa i vilken satir som helst.
USA är ett konstigt land. Med alltför mycket makt över oss andra.
Antagligen applåderas dessutom dessa handlingar av kongressen (i den mån de får veta något) till skillnad från om presidenten skulle vilja förbättra för vanligt folk. Å andra sidan verkar många i det s k vanliga folket helt besatta av gudsdyrkan och rätten att bära vapen, snarare än att betala skatt för att öka jämlikheten.
De som trodde på Obama är väl besvikna. Risken är att de inte röstar alls och de kandidater som republikanerna ställer upp med skulle platsa i vilken satir som helst.
USA är ett konstigt land. Med alltför mycket makt över oss andra.
tisdag 3 januari 2012
DN språkrör för Schlingmans propaganda
En ledarskribent på DN, Martin Liby Alonso, menar att socialdemokraterna är vilse i verkligheten.
Han skriver bl a: Den förlegade synen på Moderaterna innebär dessutom att S konsekvent tolkar regeringspolitiken som ett försök till nyliberalt systemskifte. Men bilden av ett Sverige med krossad välfärdsstat och en politik som endast gynnar de rika rimmar illa med de flesta medelinkomsttagares vardag. För dem har alliansens politik inte inneburit några stora förändringar i välfärdsutbudet. Och de har tack vare jobbskatteavdrag fått mer i plånboken."
Det är möjligt att den medelklassgrupp Martin Liby Alonso tillhör, inte ser vad som händer i Sverige idag eller bryr sig för den delen. Men för en ganska stor grupp har moderaternas systemskifte inneburit att socialförsäkringarna trasats sönder vid sjukdom och arbetslöshet, vård, skola och omsorg har skinnats in på benen för att vinsterna ska bli så stora som möjligt med sämre resultat som följd och för dem som inte har tillräckligt hög lön eller pension har pengarna i plånboken minskat.
DN-journalisterna tillhör ju den grupp som gynnats av alliansens politik. De gläder sig åt sina RUT-avdrag och jobbskatteavdrag. Men det är svårt att tro att Liby Alonso är så blåögd så han verkligen tror att det finns några nya moderater vars syfte är att upprätthålla välfärdsstaten. Istället tillhör han den lobby som via Sveriges största morgontidning hjälper till att hålla Per Schlingmans propagandamaskineri igång.
Ett annat ledarinlägg i dagens tidning hyllar den gamle nyliberalen Ronald Reagan. Tala om att vara traditionalistisk. Se hur det ser ut i USA idag. Och vi är på god väg med moderaterna vid rodret.
Han skriver bl a: Den förlegade synen på Moderaterna innebär dessutom att S konsekvent tolkar regeringspolitiken som ett försök till nyliberalt systemskifte. Men bilden av ett Sverige med krossad välfärdsstat och en politik som endast gynnar de rika rimmar illa med de flesta medelinkomsttagares vardag. För dem har alliansens politik inte inneburit några stora förändringar i välfärdsutbudet. Och de har tack vare jobbskatteavdrag fått mer i plånboken."
Det är möjligt att den medelklassgrupp Martin Liby Alonso tillhör, inte ser vad som händer i Sverige idag eller bryr sig för den delen. Men för en ganska stor grupp har moderaternas systemskifte inneburit att socialförsäkringarna trasats sönder vid sjukdom och arbetslöshet, vård, skola och omsorg har skinnats in på benen för att vinsterna ska bli så stora som möjligt med sämre resultat som följd och för dem som inte har tillräckligt hög lön eller pension har pengarna i plånboken minskat.
DN-journalisterna tillhör ju den grupp som gynnats av alliansens politik. De gläder sig åt sina RUT-avdrag och jobbskatteavdrag. Men det är svårt att tro att Liby Alonso är så blåögd så han verkligen tror att det finns några nya moderater vars syfte är att upprätthålla välfärdsstaten. Istället tillhör han den lobby som via Sveriges största morgontidning hjälper till att hålla Per Schlingmans propagandamaskineri igång.
Ett annat ledarinlägg i dagens tidning hyllar den gamle nyliberalen Ronald Reagan. Tala om att vara traditionalistisk. Se hur det ser ut i USA idag. Och vi är på god väg med moderaterna vid rodret.
måndag 2 januari 2012
Dags för partisplittring
Och Juholtkritiken fortsätter. Men Mona Sahlin har rätt när hon säger: Krisen är djupare än Juholts fadäser och började långt tidigare.
I själva verket började socialdemokraternas kris när man förnyade partiet i slutet på 80-talet och tog några raska steg åt höger. Vi fick ändå en borgerlig regering 1991, för tycker man höger röstar man på något högerparti. Den regeringen körde omedelbart ekonomin i botten och sossarna fick den jobbiga uppgiften att sanera ekonomin. Men man slog också in på privatiseringens väg. Borgerligheten hade dåligt rykte i finanshanteringen så Persson fick sitta kvar 1998 och också 2002 (kanske för att den självklara efterträdaren blev mördad och partiet och väljarna försökte hålla ihop sig). 2006 hade dock väljarna tröttnat på Persson. Och de nya moderaterna lockade med ord som den gamla socialdemokratin använt.
Det visade sig vara ett lyckokast. Äntligen några som vågade använda ord som arbetslinje, solidaritet och rättvisa.
Nu vet inte sossarna inte längre vad de ska göra. Högersossarna vill fortsätta på sin inslagna högerväg, men Juholt slog an en annan ton i sitt öppningstal. En ton som gav eko i ökande opinionssiffror. Men den högeranstuckna partiklicken i Stockholm vill inte köpa detta. Sedan har Juholt själv strulat till resten med sitt velande. Men det är inte så konstigt, när falangerna verkar stå så långt ifrån varandra.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: det kanske är dags för en partidelning. Högergänget går till alliansen, vänstergänget slår sig ihop med vänsterpartiet. Så får vi se var det svenska folket egentligen står.
I själva verket började socialdemokraternas kris när man förnyade partiet i slutet på 80-talet och tog några raska steg åt höger. Vi fick ändå en borgerlig regering 1991, för tycker man höger röstar man på något högerparti. Den regeringen körde omedelbart ekonomin i botten och sossarna fick den jobbiga uppgiften att sanera ekonomin. Men man slog också in på privatiseringens väg. Borgerligheten hade dåligt rykte i finanshanteringen så Persson fick sitta kvar 1998 och också 2002 (kanske för att den självklara efterträdaren blev mördad och partiet och väljarna försökte hålla ihop sig). 2006 hade dock väljarna tröttnat på Persson. Och de nya moderaterna lockade med ord som den gamla socialdemokratin använt.
Det visade sig vara ett lyckokast. Äntligen några som vågade använda ord som arbetslinje, solidaritet och rättvisa.
Nu vet inte sossarna inte längre vad de ska göra. Högersossarna vill fortsätta på sin inslagna högerväg, men Juholt slog an en annan ton i sitt öppningstal. En ton som gav eko i ökande opinionssiffror. Men den högeranstuckna partiklicken i Stockholm vill inte köpa detta. Sedan har Juholt själv strulat till resten med sitt velande. Men det är inte så konstigt, när falangerna verkar stå så långt ifrån varandra.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: det kanske är dags för en partidelning. Högergänget går till alliansen, vänstergänget slår sig ihop med vänsterpartiet. Så får vi se var det svenska folket egentligen står.
Alliansen manipulerar organisationerna
Idag har Hanna Hallin på tankesmedjan Sektor 3 ett bra inlägg på SvDs Brännpunkt. Det handlar om själva kärnan i det civila samhällets organisationer, nämligen medlemsaktiviteten. Hon menar att i och med möjligheten att göra avdrag för gåvor till en viss typ av organisationer med en viss typ av verksamhet, styr staten organisationerna, genom att de anpassar sig till statens bidrag, framför allt på bekostnad av medlemsverksamheten.
Hon skriver: "Medan Stadsmissionens arbete med att stödja människor i missbruk blir avdragsgillt ges inga subventioner till nykterhetsrörelsens arbete för en värld fri från droger. Det är ett stöd för organisationer som ger hjälp vid miljökatastrofer, men inte för dem som arbetar för en bättre miljö. Det civila samhället spelar en stor roll för att arbeta förebyggande men i stället ges incitament för att förändra verksamheten till att göra fler insatser i efterhand. Genom att dessutom bara välja en viss typ av engagemang – anonyma gåvor – ger regeringen en signal till organisationerna att locka passiva givare i stället för aktiva medlemmar. Subventionen är bara för månadsgivare i Rädda Barnen, inte för dem som stödjer genom att vara medlemmar."
Återigen ser man alliansens klåfingrar gynna verksamheter med skatteavdrag på ett sätt som gynnar dem själva. Människor som passivt ger pengar för att sopa efter sådant som redan inträffat är bra. Om Stadsmissionen får fler gåvor så de kan hjälpa fler fattiga och hemlösa, behövs färre insatser från samhället. Det är bra, menar alliansen. Ett aktivt medlemsarbete i förebyggande syfte, t ex inom miljöområdet, kan ju leda till kritik av regeringens åtgärder och det vill man ju inte gynna.
Säga vad man vill om alliansen, men de är djävulskt skickliga på att manipulera.
Hon skriver: "Medan Stadsmissionens arbete med att stödja människor i missbruk blir avdragsgillt ges inga subventioner till nykterhetsrörelsens arbete för en värld fri från droger. Det är ett stöd för organisationer som ger hjälp vid miljökatastrofer, men inte för dem som arbetar för en bättre miljö. Det civila samhället spelar en stor roll för att arbeta förebyggande men i stället ges incitament för att förändra verksamheten till att göra fler insatser i efterhand. Genom att dessutom bara välja en viss typ av engagemang – anonyma gåvor – ger regeringen en signal till organisationerna att locka passiva givare i stället för aktiva medlemmar. Subventionen är bara för månadsgivare i Rädda Barnen, inte för dem som stödjer genom att vara medlemmar."
Återigen ser man alliansens klåfingrar gynna verksamheter med skatteavdrag på ett sätt som gynnar dem själva. Människor som passivt ger pengar för att sopa efter sådant som redan inträffat är bra. Om Stadsmissionen får fler gåvor så de kan hjälpa fler fattiga och hemlösa, behövs färre insatser från samhället. Det är bra, menar alliansen. Ett aktivt medlemsarbete i förebyggande syfte, t ex inom miljöområdet, kan ju leda till kritik av regeringens åtgärder och det vill man ju inte gynna.
Säga vad man vill om alliansen, men de är djävulskt skickliga på att manipulera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)