Annie Lööf - en del av overklighetens folk

Nyss hörde jag Annie Lööf i Agenda. Och man ställer sig frågan: När var hon ute i verkligheten senast?
Hon talade sig varm för arbetskraftsinvandring. Kanada är hennes modell och Sverige skulle rent teoretiskt kunna ta emot 40 miljoner människor, "som skulle arbeta, starta företag och betala skatt" som hon uttrycker det.
Har hon aldrig frågat sig varför det inte redan är så, om det nu är så lätt som hon påstår. Enligt henne verkar man kunna fixa fram ett företag ur kappärmen. De enda som är intresserade av att starta företag i Sverige är riskkapitalister med världen som arbetsfält, som upptäckt att man knappt behöver något kapital om man ger sig in i den offentliga sektorn, för där bistår regeringen snällt med skattemedel till företaget. Och någon skatt här betalar man knappt.
Dessutom verkar Lööf inte kunna skilja på arbets- och flyktinginvandring. Det är naturligtvis jättebra om flyktingar kan få jobb, men det är väl tveksamt om de har kapital till att starta företag och deras skäl att komma hit är ju skyddsbehov i första hand.
I detta fall låter hon precis som sin företrädare och det hände ju ingenting då heller.

Vilken fredsprocess?

Det är ju sorgligt att se och höra Bildt och Reinfeldt tala om att en medlemsansökan till FN från Palestina skulle störa fredsprocessen. Det har ju inte förekommit någon fredsprocess på flera år.
- Det viktiga är att det inte blir någon konfrontation mellan USA och Palestina nu när länderna i arabvärlden befinner sig i, försiktigt uttryckt, ett formativt stadium. Det tror jag inte vore bra för någon - och det ligger heller inte i USAs intresse, säger Carl Bildt.
Och det som inte är bra för USA är ju inte heller bra för Sverige enligt vår regering. Huruvida det är bra för Palestina är ointressant.
Hela tiden talas om att palestinierna ska vänta, medan deras land mer och mer övertas av israeler. Det är beklämmande att se att vår regering, som alltid använder så stora ord om demokrati och mänskliga rättigheter, helt bortser från dessa när det gäller apartheidstaten Israel och USA vars rättsväsen mest påminner om det medeltida "öga för öga..." och som för ett olagligt krig i ett annat av Mellanösterns länder.
Ännu ett område där regeringens trovärdighet sjunker.

Snart mördas en man i Georgia

Om några timmar har ett antal personer i Georgia mördat en man. Och deras enda skäl att göra det är prestige.
Troy Davis sitter dödsdömd i ett fängelse i Georgia och ska snart avrättas. Han hävdar sin oskuld, sju av nio vittnen har tagit tillbaka sina vittnesmål, det finns inga tekniska bevis. Ändå vägrar överklagandenämnden hårdnackat att avlysa avrättningen. T o m en dödsstraffsförespråkare protesterar (det här ger ju förstås dödsstraffet än sämre rykte) och tusentals människor med honom.
Man borde inte förvånas, men slutar ändå inte att förundras över USAs primitiva rättssystem. Och med dessa, inte bara justitiemord utan med verklig död i dess spår, hamnar USA i paritet med de värsta skurkstaterna i världen när det gäller mänskliga rättigheter och brist på rättssäkerhet, såsom Saudiarabien, Nordkorea m fl diktaturer.
Det är skamligt och snart har ytterligare en, förmodligen oskyldig, människa offrats på detta skamliga altare.

Det manliga svenska styret

Kommer Sverige någonsin att få en kvinnlig statsminister? Det är tveksamt så länge de största partierna är socialdemokraterna och moderaterna.
Alla de mindre partierna utom KD har haft kvinnliga partiledare. När socialdemokraterna efter stor vånda valde Mona Sahlin drog en smutskampanj utan dess like igång. Och hon hade inte bara de borgerliga emot sig. Motståndet inom partiet var enormt. Hela partidistrikt uttalade sig emot henne, särskilt de med tunga manliga kommunalråd i täten, och bitvis fick man känslan av att de hellre skulle rösta på något borgerligt parti än på S så att Mona absolut inte skulle bli statsminister.
Göran Persson på sin tid, verkade bara respektera en av sina kvinnliga ministrar, Anna Lindh, och hon skulle också ha kunnat bli statsminister om inte ödet ingripit. Det gör 0nt att tänka att samhället kanske skulle sett annorlunda ut nu om hon fått leva.

De nya bidragstagarna

"Det finns risk för att skolan använder diagnostisering för att få pengar", säger pedagogikforskaren Kristina Hellberg, apropå att allt fler barn för diagnosen adhd eller Aspbergers syndrom.
Det är intressant att se hur regeringen som hatade bidrag, nu är beredda att ösa ut dem. Men det är förstås en annan kategori som får dem nu. Nämligen företag av olika slag.
Riskkapitalister håvar in miljoner i skattemedel till sina skolor, vårdföretag och äldreboenden. Och här kom ett nytt grepp för att få mer pengar - vi ser till att vi får in barn med någon bokstavskombination, påhittad eller ej.
Och så har vi skatteavdragen som också är en slags bidrag; rut och rot och sänkt moms.
Men de som faktiskt skulle behöva bidrag för att klara sig, de måste vända ut och in på sin tillvaro, sälja hus och hem, innan de kan få socialbidrag när de blivit utförsäkrade eller råkat ut för något annat.
Regeringen tror att fuskarna finns bland individer (och några finns det alltid så klart), men generösa skattebidrag till företag göder lätt korruption, vilket vi ser mer och mer av i Sverige, där vi nu sjunkit till sjätte plats i Transparency Internationals korruptionsindex. För fem år sedan var vi trea bland dem som är minst korrupta.

M omsätter inte sitt program i praktiken

Så har moderaterna kommit med ett nytt idéprogram. Istället för "den enda vägen" är man nu "det enda arbetarpartiet". Man kan tro att man fått ett socialdemokratiskt program i händerna. Trygghet och rättvisa är moderaternas värdegrund.
Ingen som läser detta kan tro att det här partiet regerat i fem år i det här landet. Men vänsterretoriken fortsätter med oförminskad styrka. Trovärdighetsproblemen ökar dock hela tiden.
Och så vill man framställa sig som ett miljöparti. Högtravande ord om biologisk mångfald staplas på varandra. Men förslagen handlar om att driva mer kommersiell verksamhet i nationalparker och se över allemansrätten. Och rovdjurspolitiken har vi redan sett för mycket av.
T o m boregerliga ledarskribenter kallar moderaterna idéfattiga. Nu har de t o m övertagit oppositionens politik. Men alla som ser sig omkring ser det systemskifte Adelsohn efterlyste på sin tid. Och inte ens han verkar glad över resultatet numera.

Vassa granskare

En av de bästa tidningarna för den som vill följa politik är Riksdag & Departement. Dess tålmodiga journalister läser de luntor vi vanliga medborgare sällan ser eller orkar igenom. Och det är intressant att se hur ofta riksdagens och regeringens egna utredare dömer ut regeringens förslag som orealistiska eller feltänkta. Konsekvensanalyser saknas ofta. Nu ska Riksrevisionen granska de allt snabbare utredningarna,
Och i det senaste numret får man en snabb överblick över regeringens förslag i budgetpropositionen. Detta är ett axplocka av vad vi har att vänta framöver:
Regeringen vill
-avskaffa lön under uppsägning
- att det blir mer företagande i skyddad natur
- konkurrensen inom välfärden ska öka
- utförsäkrade ska digitalisera kulturarvet
m m m m.

Läs gärna Riksdag & Departement och få en överblick över dagspolitiken.