Hysteri på högerns tidningar

Det är intressant att se vilken hysteri nomineringen av Håkan Juholt skapat på DNs (och Svenskans) ledarredaktion. Man skulle kunna tro att det är Lars Ohly de talar om, så vänsterinriktad beskrivs denna försvars- och kärnkraftsvän.
Men det han faktiskt sagt om välfärden sätter skräck i högerkrafterna. Människor har nämligen börjat upptäcka sanningen bakom moderaternas retorik. De har förstått att arbetslinje betyder sänkt skatt för redan välbeställda, piska och ekonomisk ruin för sjuka och arbetslösa. Valfrihet betyder privatisering och att oseriösa företag försnillar skattepengar medan kvaliteten sjunker. De ser hur vårt samhälle faller isär, när klyftorna ökar. Det innebär ökad brottslighet och att olika grupper ställs mot varandra.
Det är klart att högern vill ha en marknadsliberal som Östros, som kan tala med Borg på Borgs villkor. Om Juholt vet man intet, utom att han i sitt första tal talade om solidaritet och jämlikhet, ord som inte med bästa vilja låtit trovärdiga Reinfeldts mun.
Som jag tidigare skrivit, sossarna förnyade sig på 90-talet. De blev marknadsliberaler. Sen dess har det gått utför. Det finns redan fyra partier att rösta på om man vill ha ett sånt samhälle.
Kanske kan man hoppas att Juholt värnar om andra värden, men det vet vi inget om.
Men man kan ju alltid hoppas.

Oskrivet kan vara bäst

Ja, valberedningen föreslår Håkan Juholt, så det verkar inte vid första anblicken helt kört för sossarna. Men han är ju ett helt oskrivet kort i den här rollen, så man får vänta och se. Men att i alla fall höra någon tala emot utförsäljningar och ett solidariskt samhälle känns i alla fall som en liten början. Dessutom sägs att han har humor. Det är aldrig fel.
Carin Jämtin har ju varit knäpptyst som oppositionsborgarråd (eller så har vår borgerligt dominerade stockholmspress inte brytt sig om eventuella utspel), bortsett från den olycksaliga butlerartikeln, som förhoppningsvis var mer Baltjan än Jämtin. Men hon var en bra biståndsminister och t o m en tid påtänkt som efterträdare till Persson. Men som partisekreterare måste hon ha skinn på näsan.
Nu är det bara att hoppas att vänsterpartiet tar sig samman och också byter. Lars Ohly må vara trevlig och en god debattör, men han är helt fel i det här läget. En seriös vänsterkraft som Jonas Sjöstedt (gärna i kombination med Josefin Brink) skulle kunna matcha en socialdemokrati som kanske i bästa fall lämnar de värsta liberala avarterna.

Juholt - ett sista hopp?

Man fick inte hoppas lång stund. Leif Pagrotsky har tackat nej till att bli socialdemokraternas ledare. Nu kan man bara hoppas på Håkan Juholt. De citat från Juholt i den kommande boken "Arbetarrörelsens kris mellan reformism och marknadsliberalism" av Ingemar E L Göransson, verkar ändå lovande. Han har upptäckt ihåligheten i tjatet om förnyelse. Den förnyelse sossarna behöver är att överge liberal light. Tillbaka till grundvärdena!
Moderaterna kallar sig "de nya moderaterna" och vill ta Sverige tillbaka till 30-talet i värderingar runt jobb och människosyn. Sossarna ska kanske, utan att kalla sig nya, börja titta på vad som gjorde dem framgångsrika en gång i tiden. Och se hur dessa värden passar in i dagens globaliserade värld.
Tyvärr har gam-sossarna nu börjat lobba för Östros. Det bådar inte gott. En person som aldrig lyckades ta sig ur skattediskussionen med Borg och lyfta blicken från procentsatser till vad man vill åstadkomma med samhället.
Ledaren för det socialdemokratiska partiet betyder mycket för hur samhällsutvecklingen kommer att te sig framöver. Hoppas valberedningen inser att det inte bara handlar om sossarnas interna process.

Välj en riktig socialdemokrat

Nu skäms Stig Malm över att vara socialdemokrat och tycker processen att välja ny s-ledare är ovärdig och stalinistisk. Ja, många sossar överger nog partiet i dessa tider, det visar inte minst opinionsmätningarna.
Och visst kan man instämma i att det måste vara något fel på ett parti där ingen kan stiga fram och säga "jag vill". Eller så vill man inte. Med tanke på att man får merparten av Sveriges dagliga medier emot sig och där man, speciellt om det blir en kvinna, synas inpå BH-banden. Det är Sveriges tuffaste jobb att vara s-ledare.
Och de fyrlingar som hittills presenterats som kandidater känns inte som något lyft. Men häromdagen kom en liten ljusglimt. Några distrikt röstar fram Leif Pagrotsky. En man med lite glimt i ögat, lite gå-genom-rutan-charm. Han ansågs ju omöjlig på Perssons tid, negativ till euron och allt, men han fick ju rätt.
Socialdemokraterna har allt att vinna på att välja en socialdemokrat till ledare, en som står för de värden som en gång gjorde socialdemokraterna starka. Man försöker tuta i oss att det är gammaldags med solidaritet och lösningar som är bra för många (fast Schlingman & co har ju insett att det är enda sättet att få med sig svenska folket, så retoriken snodde man). Alltfler upptäcker dock Potemkinkulisserna och det cyniska samhälle som finns bakom de fagra orden. Men alltfler kommer att vilja ha "the real thing", och de socialdemokrater som inser det kommer att vara vinnarna. Liberal light-versionen av S är ute. Var före er tid och rösta på en kandidat som står upp för de svaga, för arbete och utbildning och trygghetssystem som fungerar.

Billström går över ån efter vatten

Ytterligare exempel på hur regeringen gynnar arbetsgivare på anställdas bekostnad är arbetskraftsinvandringen. Migrationsminister Billström talar vitt och brett om vikten av arbetskraftsinvandring och har sett till att detta genomförs. Och vilka är det som kommer? Jo, människor utan större utbildning som får jobb i restaurang- och städbranschen, ofta hos oseriösa företagare som nu ser sin chans att bryta mot allt vad svensk arbetsmarknadspolitik heter. DN ger idag ett antal exempel på detta.
I Sverige har vi mängder med arbetslösa invandrare och ungdomar som står i kö för jobb, ofta ganska okvalificerade sådana. Ändå ser regeringen till att vi går över ån efter vatten.
Ännu ett exempel på regeringens obefintliga arbetsmarknadspolitik.

Övertid minskar jobbtillfällen

Nu föreslår regeringen att arbetsgivarna ska få rätt att ta ut än mer övertid av sina anställda. E24 rapporterar att förslaget går ut på att man slopar dispensen för övertidsuttag över 150 timmar om året, vilket i princip betyder att man kan beordra hur mycket övertid som helst. Med dispens kan man tänka sig att det ändå finns en gräns för övertidsuttag, då det är annars innebär byråkratiskt krångel att överskrida 150 timmar.
Det man kan oroa sig för i detta sammanhang är t ex vård och omsorg. Där går personalen redan på knäna i alltför slimmade organisationer och en sådan här regellättnad motiverar ju inte direkt arbetsgivare att anställa fler, tvärtom. Man kanske t o m väljer att spara in på personal. Och så blir det inte fler jobb, kanske färre.

F-kassa utan ansikte

Nu ska Försäkringskassan spara. Igen. Regeringen ger ingen pardon. Det resulterar i att alla lokala kontor läggs ned. Allmänheten kommer inte längre att kunna träffa en försäkringstjänsteman för att diskutera sitt ärende. Endast telefon och internet kommer att gälla. Med tanke på Försäkringskassans redan dåliga rykte som leverantör av tjänster och inte minst för de omänskliga regler regeringen infört, kommer många medborgare att uppleva ett totalt moment 22 i mötet med denna myndighet.
Det är svårt att förstå syftet med denna besparing. Vad vill man åstadkomma? Det var ju uppenbart redan efter den förra nedskärningen att F-kassan inte klarade att göra det den skulle. Man kanske vill bespara kassans personal att möta förtvivlade medborgare som drabbas av de inhumana sjukförsäkringsreglerna. Via enbart internet och telefon kan man vara ännu tuffare.
Kanske är syftet att åstadkomma mesta möjliga röra i trygghetssystemen för att sedan kunna avskaffa dem. Eller privatisera dem?