fredag 13 januari 2012

Centern i monokulturens rike

Per Anckersjö, Centerpartiet, menar att naturen är till för människor. Vi skapar inte naturreservat för ekorrar och skalbaggar menar han, utan för att människor ska få vistas i skog och mark och utöva sina aktiviteter. Som han skriver på SvD:s Brännpunkt: "Under 2011 kom rapporter om att slitaget på stadens naturreservat ökat. Även här kom negativa reaktioner – trots att uppgifterna i grunden är mycket positiva. Slitaget beror nämligen på att vi börjat använda naturreservaten mer, som individer och genom föreningar som anordnar ridning, cykeltävlingar och annat."
Det märks att Anckersjö är centerpartist. Han har LRFs inställning till naturen, nämligen att den ska brukas för människors skull. Och det ska den naturligtvis till en viss gräns. Men vad är det för glädje med en "natur" som består av parkvägar med ankdammar med inplanterade parkfåglar för att man undanröjt de naturliga miljöerna för många arter. För att stigar i skogen blivit lerstråk för att cykeltävlingar hålls bland känsliga mossor och där många arter försvinner på grund av störningar och slitage.
Försök hitta en riktig skog på Sveriges landsbygd. Vi tror att vi har mycket skog i det här landet, men vi har plantager. Monokulturer där bara enstaka arter tillåts leva eller ens skulle trivas.
Och i Per Anckersjös värld ska naturen läggas tillrätta i "pocketparker" och naturreservat, där reservat inte betyder skydd för naturen utan fritt fram för all möjlig störande verksamhet.
Förr brukade centern värna om hela Sverige. Nu verkar de stå för att exploatera så mycket som möjligt av stadens natur, för att tränga ihop människor.
Vem står idag för att kanske det inte är bara Stockholm som ska växa, kanske behöver hela Mälardalen bli en region där människor i större utsträckning kan bo och framför allt livnära sig. När upphörde centern att tänka regionalpolitiskt?

torsdag 12 januari 2012

Annie Lööf har noll koll

VarIdag avslöjar Annie Lööf sin totala okunnighet om hur "vanligt folk" har det. Hennes lösning på de ökande klyftorna i samhället är ännu en skattesänkning. Hon skriver: "För att gynna sparande vill vi införa ett grundavdrag på kapitalinkomster som ränta och utdelning. Om vanliga människor får behålla merparten av ­avkastningen från aktieutdelningar och bankkonton blir det betydligt roligare att regelbundet ­spara pengar för framtida utgifter och ­behov."
Dessutom konstaterar hon: "I mitten av 2000-talet kände stora grupper ofta att det var betydelselöst att gå från stöd och bidrag till arbete och egen försörjning. Många hamnade i en fattigdomsfälla.
Men sedan alliansen kom till makten har vi jobbat konsekvent för att det ska bli mer lönsamt för alla i Sverige att jobba och driva företag. Arbetslinjen har varit framgångsrik i att skapa frihet och trygghet för vanliga människor och är på så vis en viktig jämlikhetsreform. Men när det gäller sparande befinner vi oss fortfarande i en situation liknande den som tidigare rådde för arbete. Många upplever att det är mer lönsamt att konsumera och låna än att spara och investera."
Var har människan hållit hus de senaste åren? Läst böcker av Reagan och Thatcher? "Stora grupper" tyckte det var betydelselöst att gå från bidrag till jobb i mitten på 2000-talet. Hon tror fortfarande på den krossade myten att folk hellre lever på bidrag än jobb. Det var arbetslöshet även i mitten på 2000-talet. Men den är högre nu, särskilt för ungdomar.
"Arbetslinjen har varit framgångsrik i att skapa frihet och trygghet för vanliga människor" har hon mage att påstå. Ja, för dem som redan hade jobb, särskilt ett välavlönat. För sjuka och arbetslösa har det mesta av trygghet och frihet försvunnit. Och de jobb arbetslinjen skapar idag t ex sänkt restaurangmoms på MacDonalds, ger jobb med löner som inte räcker till en normal hyra ens.
I Annie Lööfs värld finns inte ens tanken att människors löner knappt räcker månaden ut. Hon förutsätter att människor har aktier. Och det är dem hon vill gynna, de som redan har. Så att de i ännu högre grad kommer undan skatt.
"Många upplever att det är mer lönsamt att konsumera och låna än att spara och investera", skriver hon. För de flesta är investera och låna samma sak. Om man vill göra en större investering, som t ex att köpa en bostadsrätt (det är ju enda sättet att få en bostad i alliansens större städer) är ju lån en nödvändighet. Och sedan är man fast, trots låga räntor, särskilt nu när en viss amortering är ett krav. Att då kunna få pengar över att spara...
Och att påstå att inkomstklyftorna inte är så stora i Sverige. Hon kanske borde läsa om de sjuksköterskor som fick hoppa in på julafton för ett tillägg på 1100 kr, medan läkaren fick 15 000 i övertidsersättning.
Annie Lööf har noll koll och det är pinsamt att inte hennes närmaste rådgivare heller verkar ha det.

onsdag 11 januari 2012

I huvudet på en högersosse

Ännu en högersosse som beklagar sig över att många socialdemokrater inte tycker att moderaternas välfärdsmodell är bra. Det är Stefan Stern, anställd på sossarnas partikansli och tidigare bl a statssekreterare hos Mona Sahlin, som på DN Debatt skriver: "Förtjänar skolan, vården och omsorgen verkligen att bli ett ideologiskt slagfält som rivs upp vid varje regeringsskifte? Och gör styrande socialdemokrater, som arbetar nära väljarna i kommuner och landsting, nu fel som går ifrån upphandlingar som bygger på lägsta pris, till att införa LOV (Lagen om valfrihet) som ger incitament till alla utförare oavsett driftsform att i stället konkurrera med kvalitet? Innebär omsvängningen att företag som säljer medicinsk utrustning fortsatt får sträva efter vinst, men inte de som levererar sjukvården? Att de som tar fram läromedel ska uppmuntras göra vinst, men inte de som står för själva undervisningen? Vad händer med trovärdigheten för den politik som hängs upp på driftsform när nästa vårdskandal avslöjas i ett kommunalt äldreboende?"
Tala om svårigheter att tänka utanför den nyliberala box där många socialdemokrater som suttit nära makten befunnit sig de senaste två decennierna. Begreppet valfrihet hänger på intet sätt ihop med driftsform. Man kan göra väldigt många olika sorters skolor, äldreboenden och daghem inom en kommunal verksamhet. Framför allt återinvesteras då eventuella översk0tt i verksamheten. Montessori och waldorfpedagogik har t ex funnits inom den statliga/kommunala skolan i decennier. Man kan jobba med större brukarinflytande inom enskilda äldreboenden, daghem och skolor på många sätt.
Men för Stefan Stern är den nuvarande ordningen modellen. Hur kan han jobba kvar på partikansliet? Varför gör han inte som sina lika, Ilja Baltjan m fl, som lämnat skutan, nu när maktens köttgrytor verkar alltför långt borta.

Reinfeldt ska säkra välfärden

Dra en lättnadens suck, det blir inget jobbskatteavdrag i år.
"– Även om vi gick till val på ett femte jobbskatteavdrag under mandatperioden så kan jag, vad vi nu ser, inte se något reformutrymme alls under 2013. Först skulle vi säkra välfärden, sedan skulle vi säkra att det var balans och ordning i de offentliga finanserna och det tänker vi fullfölja, säger Fredrik Reinfeldt till Rapport."
Säkra välfärden, säger Reinfeldt. Undrar när han ska börja genomföra det. Hittills har välfärden sjunkit allt djupare i en avgrund av privatiseringar och märkliga upphandlingar, där pengarna går till riskkapitalister i skatteparadis. Inte underligt att marginalerna inte räcker.
Med tanke på att ordning och reda i finanserna mest betyder att rulla tummarna för Borg, är inte mycket hopp om jobbskapande åtgärder att vänta där heller. Sänkt moms för restaurangbranschen kostar skjortan och ger 300 jobb på MacDonalds. Bra för ungdomar tycker Reinfeldt och Borg. Men med tanke på alla ungdomar som går arbetslösa trots både en och två akademiska utbildningar och stora studieskulder, kan inte jobb på McDonalds vara någon framtid.
Men enligt regeringen (Billström) ska ju spetskompetensen hämtas utomlands.
Sanningen är att regeringen Reinfeldt inte förstår sig på samhället. Deras teoretiska nyliberala modeller är inte tillämpliga i verkligheten. Det kunde redan Reagan och Thatcher ha berättat.
Eller, vilket är än mer cyniskt, är det det här samhället man vill ha?

tisdag 10 januari 2012

Om USA ändå satte press på Israel

Roland Poirier Martinsson skriver i ett debattinlägg i Expressen idag att om USA ska ha kvar "sin särskilda relation" till Israel bör amerikanerna rösta republikanskt. Kanske är det riktigt; det är bara extremister som kan hålla Israel om ryggen vad som än händer.
Om USA istället betraktade Israel som en av flera skurkstater i mellanösternregionen och satte lite press på Israel att faktiskt ta några steg mot fred, istället för den eviga förhalningstaktiken, kanske något skulle hända. Men dessvärre har ju både Israel och USA en historia av att bryta mot mänskliga rättigheter, Genevekonventioner och annat, så det är inte att vänta.
Det är också intressant att man nu plötsligt börjar tala om en kärnanläggning i Iran som ny, när den varit känd av FN i flera år. Inga källhänvisningar i tidningsartiklar om var "nyheten" kommer ifrån, helt okritiskt återger journalisterna bara vad Israels eller USAs säkerhetstjänster i området släpper ut.
Inte för att Iran är något att hurra för, men det kan knappast ligga i världsfredens intresse att trappa upp spänningarna i området. Å andra sidan; med en strypning av oljetillförseln kanske det äntligen sätter fart på användandet av alternativa (och hållbara) energikällor i större utsträckning.

måndag 9 januari 2012

Tack Persson för folkomröstningen

Man kan vara glad att Göran Persson inte längre är minister (i någon form). I en intervju på Newsmill säger han att det är självklart att Sverige ska gå med i europakten, vi har ju gjort vår budgetsanering. Han tror mer på euron som idé än han gjorde som minister.
Samtidigt talar han direkt emot just det. Han menar att budgetsanering utifrån EUs piska inte skulle ha någon legitimitet (och det har han ju rätt i). Han säger: "För mig handlade det om att säkra legitimitet för de demokratiska institutionerna. Att få en piska från Bryssel hade inte underlättat, tvärtom. Saneringen var vårt eget projekt och vår egen retorik. Det fanns en stor folkmajoritet som var mot att vara beroende av lån."
Så hur ska han ha det? Stabilitetspakten kom till för att länderna skulle klara att ha en gemensam valuta. Ingen brydde sig om den, varken Tyskland när det begav sig, eller Grekland och Spanien (men lilla Portugal betalade i en första vända). När det kommer till kritan är var och en sig själv närmast. Persson säger det ju själv; saneringen var ett svenskt projekt, med en folkmajoritet som var emot lån (nåja, folk var väl inte direkt positiva till saneringen heller).
Men vi gjorde det för Sverige, inte för EU.
I de flesta euroländer har inte heller folk fått rösta om de ville gå med i EMU. Plötsligt stod de där med en ny valuta som gjorde allting dyrare. Ingen förankring eller legitimitet. Och nu får de
mest utsatta skörda frukterna av politikernas självsvåldighet.
Vi får ändå tacka Persson för att vi fick folkomrösta. Även om nejet fick honom att helt tappa geisten, när han insåg att han inte skulle få sitta med vid de storas bord.

söndag 8 januari 2012

Sossar som kapitalets megafoner

I en krönika i SvD beskriver Olle Zachrisson hur ett antal toppsossar hämningslöst bytt jobb och blivit kapitalets megafoner som presschefer och PR-direktörer inom storbankerna.
Det bekräftar bara mitt tidigare inlägg idag om att sossarna "förnyade" sig på 90-talet. Det är nämligen den gruppen som nu gladeligt gått till Nordea, SEB och Swedbank. Att vara andraplansfigurer i ett parti de kört i botten ligger inte för dem.
Nu återstår att se om Juholt kan få ihop ett lag som talar om den verklighet som de grupper socialdemokratin traditionellt vänt sig till. Eller tycker han det är viktigare att nå folk som känner sig mer hemma på banken än i t ex vård, skola och omsorg?
Då återstår bara Vänsterpartiet.