En fläkt av gammelbistånd på nya biståndsplattformen

Regeringen har skickat sin skrivelse Biståndspolitisk plattform till riksdagen. "Med den biståndspolitiska plattformen konsoliderar regeringen sin politik. I plattformen samlas regeringens övergripande biståndspolitiska inriktning och prioriteringar." skriver regeringen.
Och här kan man konstatera moderaternas genomslag i biståndspolitiken. T ex har man ändrat målet för biståndet. Den tidigare målformuleringen löd: Biståndet ska bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.
I det nya dokumentet heter det istället: Målet för Sveriges internationella bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.
Här finns en tydlig nyansskillnad. Här ska inte biståndet längre bidra till att skapa förutsättningar, bland andra faktorer som påverkar ett lands utveckling. Nu ska biståndet faktiskt skapa dessa förutsättningar. Dessutom ska vi göra det "för dem", inte som tidigare "för fattiga människor att "förbättra sina levnadsvillkor".
Detta kanske kan tyckas vara hårklyverier, men i det tidigare målet var man noga med att understryka att det är människorna som ska förbättra sina egna levnadsvillkor med hjälp av bl a bistånd. Nu ska vi skapa dessa förutsättningar direkt för dem. En fläkt av gammelbistånd drar förbi.
Detta förstärks av en text på regeringens hemsida om resultat i biståndet. Där står bl a om s k resultatstrategier: "De[resultatstrategierna] anger ett antal uppföljningsbara förväntade resultat som regeringen vill uppnå."
Regeringen vill uppnå resultat. Här kommer återigen regeringen/Sverige in som aktör, snarare än att man vill se resultat åstadkommas av de berörda. Det här handlar om hur man använder språket. Det är hela tiden vi som gör, inte de människor det gäller.
Vi är nu långt ifrån den s k Parisagendan om biståndets effektivitet, där huvudpunkten är att det är mottagarna som sitter i förarsätet.
Det är Sida som administrerar biståndet och arbetar med det i samarbetsländerna. Kanske blir inte skillnaden i synsätt så stor "på marken", men med moderaterna vid biståndsrodret låter det mer som om mottagarna står på socialkontoret och får förhållningsorder. "Vi vill se demokrati i ert land, var god verkställ".

Regeringen opponerar hellre än satsar på reformer

Ikväll var det partiledardebatt. Alla var nyfikna på Stefan Löfvén. Han kändes väl inte särskilt dynamisk, det har han ju gemensamt med Reinfeldt. Framför allt kändes han försiktig. Det gällde att inte trampa på några tår, inte göra någon upprörd med alltför tydliga besked. Det var säkert de förhållningsorder han fått.
Regeringen är desto märkligare. Man får hela tiden känslan av att de är i opposition, att det inte är de som sett till att samhället ser ut som det gör idag. "Det är kommunernas ansvar" hörde man titt som tätt.
Och Reinfeldt som envist hävdar att arbetslösheten minskar fast siffror pekar på det motsatta. Och Annie Lööf hävdade förtvivlat att regeringen visst kommer att satsa på reformer. Dock inte vilka eller när.
En sak som slår en är diskussionen om privat och offentligt i välfärden. Det finns ju egentligen ingen privat välfärd och någon borde påpeka det. De privata företagen drivs ju med skattemedel. Det enda som är privat är vinsten (och reglerna som hindrar offentlighetsprincip och meddelarskydd). Gärna privat sjukvård, skola och omsorg, men då får också dessa företag satsa sina egna pengar.
Jonas Sjöstedt var i alla fall tydlig med att varenda satsad skattekrona ska gå tillbaka i verksamheten. Vilket är det enda rimliga.