tisdag 24 mars 2015

Utah inför humanare avrättningar

Hörde just på nyheterna att delstaten Utah i USA nu ska införa arkebusering som avrättningsmetod eftersom giftinjektioner har misslyckats och "skapat stort lidande för fången". Det kan ta upp till 7-8 minuter att dö av giftinjektionen och fången är vid medvetande hela tiden. Vid arkebusering dör man efter 2-3 minuter. Dessutom har Europas läkemedelsföretag stoppat all export av de gifter som dödar amerikanska fångar.
Ja, tänk vilket humant beslut av Utahs republikanska ledare. USA är väl den enda demokrati som tillämpar dödsstraff idag, vilket på intet sätt hedrar dem. När man hör amerikaner plädera för dödsstraff låter det misstänkt likt de tongångar som finns i Mellanöstern. Det handlar om blodshämnd och att de anhöriga måste "få frid".
Dessutom är de anhöriga med och beslutar om en person ska benådas. Tala om värdelöst rättssystem, som för övrigt är korrupt på en massa andra sätt också (t ex att domare och åklagare väljs i val och därmed behöver kampanjpengar och då kan bli beroende av dem som stött kampanjen).
Är USA verkligen en demokrati på riktigt?

måndag 23 mars 2015

Minskad samhällstillit ökar kostnaderna för alla

Erik Helmersson skrev igår i DN om tillitens betydelse i samhället. När den försvinner kommer korruptionen, menar han. Och ger exempel där myndigheter agerat korrumperat. Och det är förvisso sant att ett antal korruptionsskandaler uppdagats i svenska myndigheter och kommuner.
Men han nämner inte de ständiga korruptionsskandaler som följer i spåren av de skattefinansierade s k privata företag som nu florerar i hela den offentliga sektorn. Det är möjligheten att komma åt pengar som driver korruption. Och vad kan intressera den penninghungrige mer än att starta verksamheter där skattemiljoner utportioneras i ett jämnt flöde. Och det är ju så lätt att bokföra några extra läkarbesök, säga att saker gjorts i hemtjänsten som man struntat i att utföra osv.
Det kanske är just vår tillit som gjort det så lätt för den oärliga att lura stat och kommun. Man utgår från att människor faktiskt kommer att göra det de säger (och de flesta gör faktiskt det). Men systemet inbjuder till fusk och korruption.
Och nu börjar tilliten falna. När vi gång på gång ser hur de rika skor sig på våra skattepengar eller tar ut ohemula arvoden, så blir vi alltmer ointresserade av att själva följa regler.
Ta exemplet med att man nu sätter in enorma resurser för att kväsa fusket i kollektivtrafiken. När tilliten att alla gör rätt för sig minskar, måste samhället gå in med jättelika kontrollapparater till stora kostnader.
Läste ViFem på Aftonbladets baksida, där man frågade om de intervjuade någon gång fuskat i samband med prov. Några sa nej, men några sa ungefär "ja självklart, det gör väl alla". Och då är tilliten borta och attityderna i samhället handlar främst om att sko sig själv, även om det sker på andras bekostnad. Så ser ett nyliberalt samhälle ut.

lördag 21 mars 2015

Samhället faller isär

Fredrik Virtanen skrev en riktig dystopi på dagens ledarsida i AB. Han beskrev hur pensionärer får leva på 11 000 i månaden medan storbankerna gör miljardvinster. Alla har fastnat i marknadstänkandet och staten gör ingenting, skriver han. Och han orkar inte tänka på allt dumt som pågår i vårt samhälle nu.
Instämmer helt. Det börjar bli för mycket. Samhället håller på att falla isär totalt med allt djupare klyftor mellan dem som har och inte har och dessvärre också mellan dem som styr och blir styrda.
Det tog bara åtta år att nedmontera de skyddsnät som fanns tidigare, även om också tidigare S-regeringar hemfallit åt marknadstänkandet i alltför hög grad. Förr kallades ett samhälle av vår typ för laissez-faire. Låt marknaden, dvs pengarna, sköta allt. Kan även kallas djungelns lag.
Och det verkar vara väldigt svårt att bryta den här utvecklingen. Låt gå för att S+MP nu regerar med den borgerliga budgeten. Men kommer inga nya idéer i den vårbudget som nu mejslas fram kommer luften att gå ur väljarna som röstat för förändring.
Och sen har vi EU som en stor stoppkloss för de reformer som behövs.
Nu ska tydligen Löfven hem och berätta hur bra TTIP-avtalet är, dvs det handelsavtal mellan EU och USA som nu håller på att framförhandlas.
V-riksdagsledamoten Jens Holm skriver i sitt nyhetsbrev följande om TTIP:"EUs handelskommissionär Cecilia Malmström påstod för mig och Jonas Sjöstedt att GMO och hormonbehandlat kött var undantagna från TTIP-förhandlingarna. Men i ett möte med mig och andra riksdagsledamöter berättade USAs vice handelsminister Michael Punke att det inte finns några undantag alls i TTIP-förhandlingarna. Varför säger Malmström det rakt motsatta? Varför dessa halvsanningar och ibland rena lögner om TTIP?"
Och sen har vi dessutom det absurda förslaget att storföretag ska kunna stämma stater som ställer miljökrav eller andra hinder för att företagen ska kunna öka sina vinster.
Det är då man känner: jag orkar inte mer!

torsdag 19 mars 2015

MTR kör här och SJ där

MP och S är oense om tågtrafiken läste jag idag. MP vill åternationalisera SJ, medan S säger att det är omöjligt. Istället går nu det Hongkongbasérade företaget MTR in på SJs mest lönsamma sträcka, den mellan Stockholm och Göteborg.
SJ har fortfarande det omöjliga dubbla uppdraget att dels köra tåg på olönsamma sträckor, dels gå med vinst. Nu aviserar SJ att man måste säga upp tågvärdar för att pressa kostnaderna. (Några personer var tillfrågade om vad de tyckte om att MTR ska köra den nya sträckan och alla sa att konkurrens är bra. Man kan uppenbarligen inte koppla ihop orden med verkligheten, se bara på t ex hemtjänsten där konkurrensen är direkt förödande).
Läser samtidigt i nyhetsbrevet statskoll.se att SJ ska börja köra tåg utomlands för att tjäna pengar. Se den uppochnervända världen. SJ gör som MTR och kör i andra länder. Nu får vi åka MTR hemma och SJ utomlands. Jag orkar snart inte mer.

onsdag 18 mars 2015

Hoppet ute än en gång

Så vann han igen, Netanyahu. M a o inget hopp om förändring eller fred. Bara mer av samma propaganda. På det sättet liknar Netanyahu Putin. Man ger folket en världsbild som omvärlden inte känner igen.
Det är något absurt med Israel. Varför ska judarna ha ett land med bara judar? Så är det ju inte i de flesta andra länder. Det är något övermaga med en religion som anser att det egna folket står över alla andra folk, för det är ju vad judendomen går ut på, att judarna är det utvalda folket.
När politiken dessutom grundar sig i en sådan självbild blir den livsfarlig.Religion och politik är en katastrofal mix och det ser vi ju i hela Mellanöstern. (Och t ex hos de extremreligiösa politikerna i USA:s kongress).
Nu kommer en död hand att ligga över Israel/Palestina-konflikten i ytterligare ett antal förlorade år, med mänskligt lidande, förnedring och död som följd.
Världssamfundet måste sätta ned foten någon gång.

måndag 16 mars 2015

Arbetsgivarna tvingar fram medborgarlön

Birgitta Forsberg, DNs näringslivskrönikör, hade en riktigt deprimerande krönika i dagens tidning.
Hon skriver: "Sverige är företagens västeuropeiska Mecka. Vi svenskar är så flexibla att telefonen får följa med på toaletten, annars kan vi missa det eftertraktade sms:et om påhugg. "Sverige är företagens västeuropeiska Mecka. Vi svenskar är så flexibla att telefonen får följa med på toaletten, annars kan vi missa det eftertraktade sms:et om påhugg. Ord som kompetensväxling, flexibilitet och dragspel är högsta mode i näringslivet."
Och hon påpekar att det är de anställda som ska stå för kompetensväxling, flexibilitet och dragspel (dvs att kunna anställa och avskeda efter behov som t ex orderingång). Sverige är så liberalt, menar hon vidare, att regler kan kringgås utan problem och det är lätt att tysta facket.
Och vi svenskar hukar oss och tar snällt med oss telefonen vart vi går för att inte missa en jobbchans via sms.
Jag skulle vilja säga att vi är vid en skiljeväg som liknar den vid 1800-talets slut. Då var arbetslösheten också hög och arbetarna fick stå i kö och vänta på påhugg. Det var då man började bilda fackföreningar för att ha något att sätta emot arbetsgivarna.
Idag är vi inte fattiga som då och har därför mer att förlora. Men de unga arbetslösa idag kommer att bli fattiga om arbetsgivarna får härja som nu.
De unga kan inte planera sina liv, inte skaffa bostad, inte bilda familj. Och med dagens pensionssystem kommer de inte att ha mycket att leva på om de nu kan gå i pension någon gång. Vi bäddar för fattigdom och slum om den här trenden fortsätter.
Redan idag visar all statistik att klyftorna växt enormt de senaste åren (särskilt de sista åtta).
Därför finns inte många vägar att gå. Lagstiftning om att förbjuda vissa typer av anställningar? Förmodligen hindrar EU sådana åtgärder.
Eller så kan stat och kommun gå in och faktiskt anställa människor, för det är ingen tvekan om att många behövs där. Och då talar vi om riktiga jobb.
Annars återstår bara att ge medborgarlön till dem som av olika skäl utestängs från arbetsmarknaden? Ja, inget samhälle mår bra av att människor slås ut.
Eller så kan fler ta efter Norwegianpiloterna och sätta hårt mot hårt. VI ACCEPTERAR INTE ORIMLIGA ARBETSVILLKOR!
Känn på den!

DN;s krönika finns här:http://www.dn.se/ekonomi/birgitta-forsberg-facken-dansar-alltmer-efter-foretagens-pipa/

lördag 14 mars 2015

Fler än studenter behöver bostad

Det byggs och ska byggas mycket härute i söderort där jag bor (i Stockholm). Men när jag läser om de nya bostäderna både i mitt område och de omkringliggande, verkar det enbart vara studentbostäder som ska uppföras.
Visst behövs studentbostäder, inte tu tal om det, men risken är att man gör samma misstag som med bostadsrätterna. De senaste åren har det ju byggts nästan bara bostadsrätter vilket missgynnat alla unga och människor med sämre ekonomi (förutom alla ombildningar av hyresrätter till bostadsrätter). Om man nu bygger väldigt många studentbostäder får man samma effekt. En studentbostad har du medan du studerar, men vart tar man vägen sen?
Halvera antalet studentbostäder och bygg billiga hyresrätter, gärna blandat med studentbostäder så får man en mindre homogen grupp på samma ställe.
Något för den nya majoriteten i Stockholm att tänka på.

fredag 13 mars 2015

Margot Wallström följer en stolt tradition

I en debattartikel i Aftonbladet skriver den moderate EU-parlamentarikern Christofer Fjellner att Sveriges kandidatur till FNs säkerhetsråd skadar Sverige.
Han baserar det på, som han tycker, regeringens taffligt skötta utrikespolitik med erkännandet av Palestina och debaclet med Saudiavtalet som exempel.
För Fjellner är det en chock att Sverige åter tar ton i utrikesfrågor. Men det beror självklart på vad det gäller. När Carl Bildt gick på som högljuddast mot Ryssland var det tyst från Fjellners håll. Carl Bildt hade tre intressen - Ryssland, Balkan och USA. Resten av världen var rätt ointressant för honom och frågor om mänskliga rättigheter lämnade han till biståndsministern.
Det är en fjäder i hatten för ett land att sitta i säkerhetsrådet och förberedelserna började redan under den förra regeringens tid. Fjellner har rätt i att säkerhetsrådet är helt förlamat av stormakternas veto (även om han nämner bara Ryssland och Kina). Och med tanke på att FNs råd för mänskliga rättigheter har Saudiarabien som medlem, känns rådet rätt irrelevant. Lite samma känsla har man ju för säkerhetsrådet, så länge det är helt tandlöst.
Därför kan jag hålla med Fjellner om att det är rätt ointressant om Sverige sitter där eller inte. Viktigare är att Sverige står upp för den utrikespolitik man deklarerat, med försvar för mänskliga rättigheter och att man lägger in något i begreppet feministisk utrikespolitik.
Margot Wallström får beröm från många håll för sin rakryggade inställning till Saudi. Många kritiserar att hon använde ordet "medeltida" om Saudis straffrättsliga metoder.
Men det är ju faktiskt på pricken vad det är. Sharia är medeltida och det gäller inte bara rättsskipningen.
Vi kommer ihåg att Olof Palme kallade amerikanerna satans mördare vid julbombningarna av Hanoi och ryssarnas diktaturens kreatur när de gick in i Tjeckoslovakien. Margot följer den stolta traditionen att kalla saker vid deras rätta namn.

torsdag 12 mars 2015

Dålig utbildning får ödesdigra konsekvenser

Sjukhussjukan, alltså att man blir sjuk av diverse, ibland ganska farliga, bakterier medan man ligger på sjukhus, ökar. Att så många drabbas ökar också risken för framtida resistens mot olika mediciner.
Nu läste jag att så många som upp till 90 procent av vårdpersonalen inte har tillräckligt hög handhygien vid kirurgiska ingrepp. En studie som genomfördes vid ett större sjukhus visar att av 2 393 observerade tillfällen där användningen av handsprit och aseptisk teknik var nödvändig, misslyckades vårdpersonalen med att rengöra sina händer i mer än 90 procent av tillfällena.
Och när handskar används, görs det ofta felaktigt, så att samma handskar används vid flera vårdmoment, där bakterier kan överföras från en del av patienten till en annan.
Orsaken kan vara, enligt forskaren Anette Erichsen Andersson, att infektionsprevention och vårdhygien inte är obligatoriska ämnen inom läkarutbildningen eller vid högre specialistutbildningar för läkare och sjuksköterskor.
Det är ju otroligt. Djävulen finns i detaljerna och vid det här laget borde all vårdpersonal ha förstått vikten av hygien i vården.
Men tyvärr - en god vän berättade att då hon låg inne för ett par veckor sedan, fick patienterna själva hämta mat i avdelningens kylskåp. Sjuka människor ihop med mat alltså.
Bristande rutiner kanske kan förklaras, men inte försvaras. Här ser vi återigen misslyckad utbildning som får ödesdigra följder. Ungefär som när lärarstudenterna på 70-80-talet kunde välja bort hur man lär barn att läsa för att istället studera någon "fri" pedagoginriktning.
Sveriges möjligheter att hävda sig inom i stort sett alla områden, står och faller med utbildning. Och just nu faller vi - med konskvenser både för enskilda och samhället.

tisdag 10 mars 2015

Girig bostadspolitik

Bostadsrätterna är ett laglöst Klondyke, skriver SvD Näringsliv efter ett seminarium om reglerna för bostadsrättsföreningar. Kontentan är att det knappast finns några lagar som skyddar konsumenten, dvs de boende.
Det finns ett utbrett fiffel med de ekonomiska planerna, bland annat med så kallad ”progressiv” avskrivning, konstaterades vid en temadag om borätter nyligen. Och nu börjar både Boverket och Bolagsverket att dra öronen åt sig.
– Den gemensamma nämnaren för allt det här är trots allt att människor ska köpa bostadsrätt för sitt boende, men att det är ytterst snålt med regler som hjälper dem inför köpet,sammanfattas på temadagen.
Jag är inte säker på att att människor köper bostadsrätter för sitt boende, åtminstone inte i samband med de av borgerligheten så omhuldade ombildningarna av hyresrätter. Alltför många exempel visar att många, framför allt de som bildade styrelse för att ombilda, redan bodde någon annanstans eller skulle flytta ihop med någon. Det gällde att få ombilda så man kunde sälja sin lägenhet med rejäl vinst, eftersom man, märkligt nog, fick köpa sin hyresrätt till underpris i förhållande till marknaden.
Bläcket hann knappt torka på köpekontrakten förrän mäklarskyltar kom upp vid de ombildade husen. Girighet handlade det om och inget annat, något som borgerligheten under sin tid vid makten omhuldat särskilt, med subventioner till dem som redan har.
Tack och lov har Stockholm nu en ny majoritet vars första åtgärd var att stoppa ombildningarna med omedelbar verkan. De fattade att varenda hyresrätt är dyrbar i ett samhälle där bostadsbristen är skriande och de som mest behöver bostad inte har råd att varken köpa eller ens hyra nyproduktion. Och för säkerhets skull såg minister Attefall (KD) till att underlätta andrahandsuthyrning genom fri hyressättning, så nu har de bostadslösa inte ens råd med andra hand, medan de som hyr ut cashar in så de kan köpa en lägenhet enbart för uthyrning. Så skapar man ocker och bostadsrättsföreningarna har inte längre något att säga till om. Dags för regeringen att ändra denna lag till förmån för dem som ska bo, inte tvärtom.

måndag 9 mars 2015

Saudi dissar Margot - dissa Saudi

Nu finns ännu färre argument för att Sverige ska fortsätta sälja vapen till Saudiarabien. Igår fick utrikesminister Margot Wallström beskedet att hon inte får tala på Arabförbundets möte i Kairo trots att hon är inbjuden som hedersgäst. Det är Saudiarabien som satt stopp för detta i och med att Sverige uttalat sig om mänskliga rättigheter och kvinnors situation i Saudiarabien. Inte heller kommer de att stödja Sveriges kandidatur till Säkerhetsrådet i FN.
M a o finns inte ett enda skäl att förlänga det pinsamma avtalet med Saudi. Ja, förutom pengar då. Det hade varit ärligare av de direktörer som skrev ett inlägg på DN Debatt om vikten av att fortsätta handla med Saudiarabien, att hålla sig till det argumentet och inte svamla om att påverka Saudiarabien om demokrati och mänskliga rättigheter. Där krävs nog andra incitament än handel. Framför allt krävs en intern bas för förändring.
Om inte vår regering nu säger upp avtalet hoppas jag den löses upp. Vi tål inte hur mycket hyckleri som helst.

söndag 8 mars 2015

Lönesättande samtal en lönefälla för kvinnor

Lika lön för lika arbete har det alltid hetat i jämställdhetsdebatten. Det gillar inte arbetsgivarna. Därför har man, särskilt inom privat och statlig tjänstemannasektor, kommit på begreppet individuell lön. Helt i den liberala tidsandan. Det innebär att de anställda har ett s k individuellt lönesättande samtal med sin chef. I detta samtal ska chefen motivera den lön hen ger den anställda. Samtalet är ingen förhandling utan chefens bedömning av den antälldas prestation som kan baseras på vilken godtycklighet som helst (fast det säkert finns några luddiga lönekriterier att hänvisa till).
Här finns en stor lönefälla för kvinnor. De flesta chefer är fortfarande män och män ser män. Dessvärre ser kvinnor också ofta män, vana som de är att vara hyggliga och få män på gott humör. (Nu talar jag generellt, det finns bra chefer av båda könen). Det är svårt att förklara lönegapet mellan män och kvinnor i tjänstemannayrken. Till en del beror det på att när kvinnor får barn tar de större del av föräldraledigheten och halkar därmed efter. Men det är inte hela förklaringen. I dagens samhälle är kvinnor ofta mer välutbildade än män, så varför är skillnaden fortfarande så pass stor.
Jo, i det individuella lönesättande samtalet finns den stora godtyckligheten, där den anställda är utlämnad åt chefens bedömning. Där facket deltar i lönesättningen finns ofta mer objektiva kriterier, som erfarenhet, utbildning, antal tjänsteår m m. Sådant som många arbetsgivare idag avfärdar som helt irrelevant. Det är hur du presterar som betyder något. I i hur:et ligger många gånger också frågor om ifall du är kritisk till förhållanden på arbetsplatsen, opponerar dig mot något etc. Illojal brukar chefer kalla det. Det ingår i bedömningen av dig som anställd.
Det här leder också till mindre inflytande för facket, framför allt när det gäller att hjälpa enskilda medlemmar i lönefrågor. Därför ifrågasätter många vitsen med att gå med i facket.
Som kollektiv har anställda, särskilt kvinnor, inte mycket att vinna på individuella lönesättande samtal, även om många som är omtyckta av sina chefer gillar det. Tills man kanske få en ny chef i alla fall.

fredag 6 mars 2015

Allianssyndromet har drabbat miljöpartiet

Miljöpartiet håller som bäst på att regera sönder sig. Ingenting är längre heligt. Riksdagsledamoten Jens Holm (V) berättar i sitt senaste nyhetsbrev om att miljöpartiet röstade emot en hel hög med miljörelaterade förslag som var uppe till votering i onsdags, bl a förbud mot bottentrålning, förbud mot ålfiske pga av den akut hotade ålen och för mer ekologisk mat inom offentlig sektor. Detta gällde för övrigt också V:s förslag att riva upp FRA-lagen och att stoppa och granska FRAs samarbete med USAs spionorgan NSA.
När miljöpartiet inte ens kan stå för saker som de tidigare sagt sig vara för, då har makthungern tagit över. Det måste betyda att S bestämmer allt i regeringssamarbetet.
Visst måste man kompromissa i ett regeringssamarbete, men om inget finns kvar av partiets grundläggande ståndpunkter, måste ju väljarna fråga sig varför de ska rösta på dem.
Allianssyndromet har nu drabbat miljöpartiet, dvs att den stora äter de små.











onsdag 4 mars 2015

Sätt företag som Norwegian ur spel

Nu strejkar äntligen piloterna på flygbolaget Norwegian. Deras arbetsvillkor och löner har blivit så försämrade att gränsen äntligen är nådd uppenbarligen. Girgighet sätter säkerheten ur spel för både personal och passagerare.
Många blir upprörda över strejken och tredje man blir ju tydligt drabbad. Kan vi som inte är piloter, men kanske arbetar i branscher med liknande villkor (alltid standby vid telefonen ifall man skulle få jobb, usla löner, inget kollektivavtal) eller har släkt, vänner och bekanta som har sådana jobb, försöka känna solidaritet med dessa piloter som nu fått nog. Det bästa vore om alla med den här typen av jobb gjorde en gemensam aktion, sympatistrejkar.
När arbetsmarknaden har blivit rena lotteriet, det fackliga inflytandet sjunker och arbetsgivarna går runt olika anställningsvillkor genom bemanningsföretag och konsulttjänster, kanske det är dags för en gemensam resning bland anställda i dessa företag. Eller är alla så egotrippade nuförtiden att man inte ser helheten, vart vi är på väg? Hur dåliga villkor måste de som kommer ut på arbetsmarknaden få innan de "tar till vapen" i form av strejker över hela linjen. Det skulle jag vilja se!

måndag 2 mars 2015

Inkonsekvensens mästare

SD brukar hävda att vi ska minska flyktingmottagandet för att istället hjälpa folk på plats. Detta är dock bara munväder, eller något som bara partiledningen tycker (eller säger åtminstone)
Swedfund, ett statligt bolag vars uppgift det är att finansiera investeringar i utvecklingsländer, har gjort en undersökning om attityderna till att stödja utveckling i mindre utvecklade länder.
Här skilde SD-väljarna ut sig. Medan 45 procent av de rödgröna väljarna och 38 procent av alliansväljarna instämmer helt i att det är Sveriges skyldighet att stödja mindre utvecklade länder, är det bara 11 procent av SDs väljare som anser detsamma.
65 procent av SD:s väljare anser att Sverige ger för mycket i bistånd, medan snittet för övriga är 29 procent.
Kanske är det så att SD-väljare mest fokuserar på direkt humanitär hjälp till dem som flyr krig. Men om vi tar emot 40 000 (av 80 000 fick 40 000 stanna 2013) tar Libanon emot två miljoner. Också andra grannländer till Syrien och Libyen såsom Jordanien och Egypten tar emot mångdubbelt fler.
Många afrikanska grannländer till oroshärdarna tar också emot hundratusentals flyktingar. Visst behöver vi humanitärt stöd till dem som befinner sig i direkt nöd.
Men det svenska biståndet ska bidra till människors möjligheter att ta sig ur fattigdom. Desto större välstånd på hemmaplan, desto mindre anledning att fly.
Men så långt verkar inte SD-folket se.

söndag 1 mars 2015

Betraktelse över politikens passion

Det är 29 år sedan Olof Palme mördades. Fortfarande vet vi inte vem eller varför. Och det lär vi knappast få veta heller.
Det man saknar idag är politiker med Palmes passion. Han ville verkligen något med politiken. Det är kanske fel att säga att dagens politiker inte är engagerade för det är (var) många av dem. Fredrik Reinfeldt t ex, ville väldigt gärna pröva sitt koncept från "Det sovande folket" och det gjorde han. Med känt resultat.
Jonas Sjöstedt är också engagerad om än inte lika demagogisk som Palme. Kanske är Ebba Busch Thor mer engagerad än Göran Hägglund. Han kändes allt annat än engagerad, däremot sympatisk. En person som följde strömmen i mittfåran och lät sig köras över av moderaterna gång på gång. Det kanske inte Ebba gör. Forssmed blir nog en ny Hägglund. Hoppas han har humor.
Anna Kinberg Batra känns inte heller särskilt passionerad. Står hon för samma sak som Reinfeldt? Låt oss hoppas inte.
Jan Björklund kan låta engagerad, men bara för två saker; skoldisciplin och Nato. Inom det förstnämnda området har han fått härja fritt. Med känt resultat (eller brist på hos eleverna).
Det märks att Annie Lööfs ledstjärna är Margaret Thatcher. Nyliberalismen står som ett skimmer runt henne och riskerna att falla nedför högerkanten är uppenbar. Men hon tar plats och ton. Men ändå känns centerns väg väldigt oklar. Vart är de på väg?
Stefan Löfven måste vara den minst passionerade politiker som någonsin fått en partiledarpost. Det känns som om han hela tiden vill stå i alliansvärmen, snarare än att behöva prata med miljöpartiet. Känns som om de inte har en fråga gemensam (utom möjligen behålla vinst i välfärden).
Om han inte ens kan rakt av säga nej till Saudiavtalet (ja det kostar i pengar, men ibland är trovärdighet och moral viktigare) säger det rätt mycket om hans ideologiska övertygelse.
Så denna 1 mars, tjugnio år efter Palmes död, känns ändå saknaden stor. Palme var också pragmatiker. Han skulle lett oss in i EU, skillnaden skulle vara att man kanske skulle lyssnat till Sveriges röst på ett annat sätt om han varit där.