torsdag 27 mars 2014

Jag vill kasta sten i glashus

På 60- och början av 70-talet fick vi inte se hur det nya Klara skulle se ut annat än i ovanifrån betraktade modeller. Den som någon gång stått och tittat mot den Berlinmur mellan Riksbanken och Stadsteatern förstår vad jag menar. Instängd i betongen är man, sen får arkitekten kalla det vad han vill.
Nu har vi fått se en film som visar hur nya Slussen kommer att se ut. De öppna vyerna stängs in av glas och betong. Hela Stockholms panorama skyms.
Några saker måste helt enkelt bort: Huset på Södermalmstorg, som blockerar hela vyn mot Riddarfjärden och nerifrån Gamla Stan utsikten mot södra bergen. Likaså huset framför gamla KF som effektivt tar bort vyn mot Saltsjön från delar av Södermalmstorg.
Och så naturligtvis motorstråket ner mot Gamla Stan. "Bara tre meter bredare än nuvarande bro", säger man. Men nuvarande bro ser inte ut som om man ska köra in i Södertunneln. Den är uppdelad med ett torg emellan och ett promenadstråk vid sidan ut mot vattnet. Sen kan man ju undra varför vi i ett framtida Stockholm ska ha en motorled rätt in i Stockholms äldsta hjärta.
Istället borde man, när man ändå höll på med en tunnel under vattnet byggt en väg i tunnel bredvid Citytunneln. Men så framsynta orkar inte politikerna vara.
Och varför ska allt byggas i glas? Det skär sig mot övrig bebyggelse, skymmer det stockholmsspecifika som bergssidorna ner mot Slussen. Det ser ut som om stora rymdskepp landat.
Man får verkligen lust att kasta sten i glashus.

Maud Olofsson bekräftar regeringens kännedom om Nuon

Maud Olofsson vägrar komma till KU. Som om det vore den självklaraste sak i världen. Hellre att bli den första ministern (även om hon är f d)som inte infinner sig till riksdagens kontrollorgan när hon blir kallad, än att lämna ut sin f d chef och sina kollegor.
För det är förstås det det handlar om. Om hon kommer till KU tvingas hon tala om att regeringen (åtminstone de närmast sörjande i alliansen) kände till och godkände den här affären. Och därmed framgår det att dessa har ljugit om sin medverkan till Sveriges sämsta industriaffär någonsin.
Och som lök på laxen springer Annie Lööf ut och säger att det har sossar minsann också gjort (vägrat komma till KU alltså), men det visade sig vara fel, för Göran Persson, som hon nämnde, blev aldrig kallad utan ombads uttala sig skriftligt.
Men Maud Olofsson minns väl (till skillnad från minnet när det gäller Nuonaffären)när Carl Lidbom (s) blev bannad i KU av moderate Anders Björck.
Dock ökar inte trovärdigheten av det här agerandet. Tvärtom utgår man ju från att det är precis så som hon försöker undvika att säga. Den här regeringen är ju känd för sina usla affärer med olika utförsäljningar av verksamheter som inbringat miljoner till statskassan, samtidigt med en övertro på marknaden, så slutsatsen är självklar:
regeringen visste om Nuonaffären. Det har Maud Olofsson bekräftat med sitt beteende.

lördag 22 mars 2014

Bara Vänsterpartiet vågar utmana

I "Debatt" häromdagen pratade man om att partierna är så lika, kallade de stora partierna socialmoderaterna osv. Det är olyckligt. Moderaterna har naturligtvis ett intresse av att folk tror att de är detsamma som socialdemokrater fast med skattesänkningar. Det är den tes de drivit i snart åtta år. De har talat om att de värnar om "välfärdens kärna". Vari den består har dock varit svårt att få reda på. Det handlar i alla fall om något i klass med vindruvskärna.
Det finns riktiga socialmoderater, som Vidar Andersson, Varför blir inte karln utesluten? Men annars har ju socialdemokraterna allt att vinna på att berätta vilket samhälle de står för. Det borde ju i princip vara allt som alliansen står för. Och oavsett vad alliansen säger, så talar verkligheten emot dem. Så varför är det så svårt att vara tydlig med att det här samhället, med de ökande klyftorna vill vi inte ha. Därför kommer vi att satsa på välfärden genom att faktiskt gynna dem som nu inte gynnats på åtta år och det är andras tur att betala.
Alliansen aviserar nu vissa skattehöjningar för att de förstått att människor är missnöjda med att klyftorna ökar. Men alla deras förslag handlar om skatter som alla betalar oavsett inkomst. Att t ex ta bort rut är fullständigt otänkbart för alliansen. Man gallskriker om att jobb försvinner. Ja, men om jag har en presentbutik som inte bär sig för att kunderna är för få och inte vill betala vad det kostar att ha denna butik, då slår den igen. Detsamma borde väl gälla för städbolag. Att bygga sitt företag på subventioner är ingen bra affärsidé. Men törs sossarna ta bort rut?
I själva verket finns idag bara ett arbetarparti, nämligen vänsterpartiet. Begreppet arbetarparti börjar bli obsolet, inte minst när moderaterna börjar kalla sig det. Snarare ett parti för låginkomsttagare och arbetslösa. Alla de som far illa i ett arbetsliv där girigheten tagit över alla gemensamma överenskommelser och alltfler arbetsgivare väljer att strunta i. Men också för alla oss som tycker att ett bra samhälle tar hand om sina medborgare, oavsett deras situation. För det gynnar cokså oss som redan har det bra.
Vänsterpartiet är idag det enda parti som utmanar kapitalet inom vård, skola och omsorg. SOm vågar tala om att det kommer att kosta en del att komma tillbaka till den välfärd vi en gång hade. Den kanske inte heller kommer att se ut som förr, men dess syfte är fortfarande att vara det trygghetsnät som träder in när människor har det svårt. Men också att garantera de reformer som faktiskt uppnåtts på olika områden inom välfärden (föräldraledighet, fri abort m m). Och man ska fortfarande kunna välja pedagogiska former för undervisning, såsom montessori och waldorfs, musikskolor och idrottsgymnasier. De fanns faktiskt före riskkapitalisternas tid också.

onsdag 19 mars 2014

En fläkt av gammelbistånd på nya biståndsplattformen

Regeringen har skickat sin skrivelse Biståndspolitisk plattform till riksdagen. "Med den biståndspolitiska plattformen konsoliderar regeringen sin politik. I plattformen samlas regeringens övergripande biståndspolitiska inriktning och prioriteringar." skriver regeringen.
Och här kan man konstatera moderaternas genomslag i biståndspolitiken. T ex har man ändrat målet för biståndet. Den tidigare målformuleringen löd: Biståndet ska bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.
I det nya dokumentet heter det istället: Målet för Sveriges internationella bistånd är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.
Här finns en tydlig nyansskillnad. Här ska inte biståndet längre bidra till att skapa förutsättningar, bland andra faktorer som påverkar ett lands utveckling. Nu ska biståndet faktiskt skapa dessa förutsättningar. Dessutom ska vi göra det "för dem", inte som tidigare "för fattiga människor att "förbättra sina levnadsvillkor".
Detta kanske kan tyckas vara hårklyverier, men i det tidigare målet var man noga med att understryka att det är människorna som ska förbättra sina egna levnadsvillkor med hjälp av bl a bistånd. Nu ska vi skapa dessa förutsättningar direkt för dem. En fläkt av gammelbistånd drar förbi.
Detta förstärks av en text på regeringens hemsida om resultat i biståndet. Där står bl a om s k resultatstrategier: "De[resultatstrategierna] anger ett antal uppföljningsbara förväntade resultat som regeringen vill uppnå."
Regeringen vill uppnå resultat. Här kommer återigen regeringen/Sverige in som aktör, snarare än att man vill se resultat åstadkommas av de berörda. Det här handlar om hur man använder språket. Det är hela tiden vi som gör, inte de människor det gäller.
Vi är nu långt ifrån den s k Parisagendan om biståndets effektivitet, där huvudpunkten är att det är mottagarna som sitter i förarsätet.
Det är Sida som administrerar biståndet och arbetar med det i samarbetsländerna. Kanske blir inte skillnaden i synsätt så stor "på marken", men med moderaterna vid biståndsrodret låter det mer som om mottagarna står på socialkontoret och får förhållningsorder. "Vi vill se demokrati i ert land, var god verkställ".

måndag 17 mars 2014

Verkligheten alliansens största fiende

Såg nästan hela debatten igår mellan Reinfeldt och Löfven. Missade det som handlade om skolan, så jag kom in i ett fullständigt obegripligt sifferkrig, där de två kastade siffror på varandra om vem som inte hade finansierat vad. Helt oöverskådligt för en utomstående som inte hade läst partiernas budgetar (och hade dem framför sig). Löfven fick i alla fall in en vettig kommentar: Verkligheten är din största fiende Reinfeldt.
Det är det man hoppas att väljarna också ser.

söndag 16 mars 2014

Låg kvalitet med slopat monopol

Idag skriver en moderat riksdagsledamot, Sedat Dogru, ett inlägg på SvD Brännpunkt om att moderaterna borde ha avskaffat Systembolagets monopol på att sälja alkohol.
Han avfärdar självklart de alkoholproblem som han menar är huvudorsaken till att också moderaterna håller fast vid alkoholmonopolet.
Men kanske har också ledande moderater insett att i få andra länder kan man köpa så goda viner som vi kan i Sverige till så låga priser. Dessutom har vi ett utbud från hela världen, vilket man t ex inte har i Frankrike, för där gynnar man ju mest de egna vinodlarna och därmed får fransmännen få chanser att njuta av andra länders viner och då till ohemula priser.
Däremot går det bra att sälja bläcksmakande odrickbara sorter i vilken livsmedelsaffär som helst. Ett vanligt 79-kronorsvin på Systembolaget kostar det dubbla där. Det är nämligen det vi kan se fram emot med Sedat Dogrus politik.
Importerat skitvin säljs på Willys till lågpris, men de goda vinerna blir dyra.
Och de med alkoholproblem får snabbare levercirrhos, men det bekymrar väl inte Sedat Dogru. Huvudsaken är att Sverige kan kalla sig liberalt.
När affärsintresssena kommer in går kvaliteten ut, det har vi redan sett inom alltför många verksamheter.

lördag 15 mars 2014

Skolpengen har nått vägs ände

Jag läser i en av stockholmarnas Mitt i-tidningar att flera skolor som går med underskott i budgeten behöver ha större klasser för att få pengarna att räcka till. De drar in all specialpersonal (i den mån de har någon)för att få att klara sin tilldelade budget, som baseras på antalet elever. Varje elev representerar en viss skolpeng.
Nu har ju både alliansen och socialdemokraterna lovat mindre klasser. Det borde äntligen göra slut på det korkade och ineffektiva systemet med skolpeng. Innan detta infördes gällde närhetsprincipen. Det fanns ett upptagningsområde för varje skola där de flesta barn från området gick. Man fick söka till andra skolor och kunde få gå där i mån av plats.
Detta system gav möjlighet till långsiktig planering för skolorna. De kunde se hur många barn som fanns i förskolorna i området och beräkna elevantal utifrån det och äska en långsiktig budget.
Med dagens överetablering av skolor som alla kräver skolpeng får vi den absurda situationen ovan, att ha så många elever som möjligt fast man vet att det inte är optimalt för varken lärare eller elever. Och man vet aldrig hur många elever man har från år till år.
Det är dags för en nystart. Skolpengssystemet har nått vägs ände.

fredag 14 mars 2014

Halva svenska folket emot Nato

SvD har gjort sin årliga Sifo-undersökning av svenskarnas inställning till Nato-medlemskap. I årets mätning är 50 procent emot ett sådant medlemskap, en ökning med 21 procent för nej sedan förra året.
Experterna tror att Ukrainakrisen spelat in. Men tvärtemot vad man skulle kunna förvänta sig, nämligen att folk skulle bli mer positiva till Nato under en kris som berör Ryssland och dessutom med siffrorna för det svenska försvarets kapacitet i färskt minne.
Statsvetaren Ulf Bjereld har dock en trolig och intressant förklaring. Människor förknippar Nato med krig. Och svenskar vill inte ha krig eller delta i krig. För att gå ännu längre menar jag att Nato också förknippas med amerikansk aggression. Nu cirklar amerikanska plan runt Krim och det är en tidsfråga innan Nato-länderna tillfrågas om hur de ställer sig till ett ingripande av något slag.
Det vill inte svenska folket. Snarare vill man ha ett eget folkligt försvar. Det var olyckligt att den allmänna värnplikten försvann. Istället har man satsat pengarna på JAS-plan och annan krigsmateriel som går att sälja. I försvaret som överallt annars blir människor alltmer umbärliga.
Begreppet omänsklig har fått ännu en dimension.

onsdag 12 mars 2014

En förlegad Sverigebild

Sverigebilden släpar efter. Ofta ser man i utländsk press beskrivningar av Sverige som det ultimata välfärdslandet, visserligen med världens högsta skatter, men jämlikt och jämställt. Socialt avancerat och med en progressiv miljöpolitik. En avundsjuk beundran kan skönjas.
Jag tittar mig runt i dagens Sverige och ser knappt något av detta längre. Vi har blivit en medelmåtta bland EUs medlemsländer. Röstar sällan för progressiva förslag, ofta direkt emot det vi säger oss stå för. Den eventuella utrikespolitik vi har handlar om Ryssland och det forna Östeuropa och twittras ut med stor frenesi. I övrigt är vi tysta.
Men framför allt ser jag de växande klyftorna, utslagningen, de raserade trygghetssystemen. Den halvhjärtade miljöpolitiken. Jag ser allt det som redan skett i t ex Storbritannien, som länge förde den politik Sverige nu för 30 år senare.
Om man talar med någon utlänning om Sverige idag tror de knappt sina öron. Men så illa kan det väl inte vara, menar de. Jo, det är just så illa det är.

måndag 10 mars 2014

Inga guld och grön skogar med EU

Svenskarna blir alltmer EU-skeptiska framgår i dagens DN. Majoriteten tycker att utvecklingen i EU går åt fel håll. Och undra på det.
Inget av de guld och gröna skogar som ja-sidan utlovade i folkomröstningen om EU 1994 har blivit av. Redan då skrattade vi åt förbjudna krokiga gurkor och jordgubbar med fel form. Men det skulle bli värre.
EU är inne i våra innersta lagrum, t ex i den svenska offentlighetslagstiftningen. Medborgarna ska ha allt mindre insyn i sina samhällen, medan NSA ska ha mer.
Euron har blivit en katastrof för många länder. Och Tyskland går för bra, så deras budgetöverskott skapar obalans i den gemensamma ekonomin. Tack och lov hade svenskarna redan börjat tvivla, så vi gick inte med i detta flumprojekt.
Ja, men fredsprojektet då? Tja, man kan ju faktiskt säga att EU är ett av skälen till krisen i Ukraina. För att inte tala om att EU underkände det palestinska valet som Hamas vann, fast man själva legat på för att det skulle hållas just demokratiska val. Där bidrog man till mer kris i Mellanöstern. Man kunde åtminstone väntat och sett vad Hamas gjorde av sin demokratiska makt. Och i Bosnienkrisen stod man bredvid.
Och ju fler länder som går med i EU, desto svårare att nå konsensus. Väldigt många av de länder som nu är med och som bidrar till EUs kris levde ju egentligen aldrig upp till de krav som ställdes.
Så nu ligger Grekland i ekonomiska spillror och överallt i EU kommer sitter Rumäniens romer och tigger, utan att EU sätter kraft bakom åtgärder mot den misär de lever i i Rumänien.
Så vad kan EU-parlamentet göra åt allt detta? Vad kan få oss EU-medborgare att tro att parlamentet kan ha tillräckligt inflytande i någon fråga? Det är snarare i våra egna parlament som EU får alltmer inflytande.

lördag 8 mars 2014

Ge Snowden asyl här

Edward Snowden har släppt nya uppgifter om USAs allt överskuggande bevakning av Europa. Det senaste är att man har övertalat europeiska regeringar att minska sitt dataskydd så att USA kan komma åt informationen. Jag är helt övertygad om att Sverige hör till dem. Med den här regeringen går vi helt i USAs ledband.
Men inte heller den tidigare S-regeringen satte sig upp emot USA. Därför kan man inte lita på att just det förhållandet kommer att förändras med en S-ledd regering. Men annars vore det en fin gest att vi, som talar så högstämt om demokrati, mänskliga rättigheter och frihet på nätet (det betyder väl frihet för USA på nätet mest) kunde ge Snowden asyl här.
Men det kan vi nog glömma.

Var är männen som vill förändra?

Idag svämmar tidningarna över av artiklar om kvinnors situation, om statistik och om kvinnors kamp för jämställdhet. Och det är väl bra.
Men det som verkligen behövs idag är att beskriva mäns förhållande till jämställdhet och vad de kan göra för att världen ska bli mer jämställd. Det är ju klassiskt att det är den underpriviliegerade som för kamp och priviligierade avstår sällan från sina privilegier. Men det finns trots allt män som tar de här frågorna på allvar. Ett manligt nätverk med målet att förändra könsmaktsordningen vore något för en dag som denna. Eller vilken dag som helst förresten.

torsdag 6 mars 2014

Högskolestudenter nu på gymnasienivå

Nu börjar Pisaresultaten i svenska skolan visa sig på allvar på högskolan. Det har pågått ett tag och på naturvetenskapliga institutioner har man fått lägga ett basår med grundkurs för att studenterna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.
Nu visar det sig att Sverige har bara Karolinska Institutet kvar på den rankinglista som tidningen Times Higher Education gör varje år, där 100 universitet över hela världen rankas. Sveriges två andra flaggskepp inom universitetsvärlden har ramlat ur,
Uppsala och Lund.
Detta är illa nog. Men än värre är att de kvalitetsmått Sverige använder för att mäta kvaliteten på undervisning, forskning m m på universitet och högskolor, inte heller håller måttet. Därför får Sverige inte längre vara med i det europeiska samarbete som mäter kvalitet på högskolorna.
Dessvärre har är också högskoleutbildningen anfrätt av nyliberalismen. Också högskolorna tilldelas en "peng" utifrån hur många studenter som utexamineras. Det betyder att universitetens ekonomi är beroende av hur många som godkänns. Här har vi samma problem som med glädjebetygen.
Numera kan Sveriges studenter i många fall i kunskapsnivå jämföras med tidigare kullar av nybakade studenter från gymnasieskolan.
Men Jan Björklund vägrar se "pengen" som problemet på alla utbildningsnivåer.

onsdag 5 mars 2014

Nu dumsparar man igen

Nu är vi där igen! Myndigheterna ska spara. I polisens fall, som DN beskriver idag, betyder det att poliser gör civilanställdas jobb. De ska sköta administration, mocka i stallet (ridande polis), administrera pass m m. Istället för att göra det de utbildats för.
Detta går igen i hela staten och kommunerna. Mer och mer administration som förr sköttes av sekreterare och vaktmästare, sköts nu av handläggande personal.De som anställts som specialister inom något område, förväntas nu sköta all egenadministration själv. Ny teknik har självklart gjort rationaliseringar inom administrationen möjliga och rimliga (och det var väldigt vad snabbt det gick för män att börja skriva på tangentbord när det stod en skärm framför dem).
Men att börja dumspara, som man nu gör på många håll är i längden väldigt ineffektivt och dyrt.
Man börjar alltid med att spara nederst i pyramiden, med dem som tjänar minst. I det längsta behåller man chefer som kanske inte behövs. I de flesta statliga myndigheter finns minst en chefsnivå för mycket. Det märks mycket mer om baspersonal försvinner än om ett lager chefer gör det. Ändå är det cheferna man värnar om (det är ju i den kretsen högsta chefen umgås).
Och i den privata sfären är det än värre. Ut med fast anställda och in med bemanningsföretag. Och Volvo är ett skräckexempel. Där föreslås en höjning av arvodet till styrelseordföranden Carl-Erik Svanberg med 44 procent, dvs en miljon kronor, till 3,25 miljoner. Inte underligt att 4 400 samtidigt måste gå. Ändå är det ju inte Svanberg som bygger bilarna......

söndag 2 mars 2014

Hyresrätten hör inte hemma på en marknad

Idag skriver Peter Wolodarski i DN: "Göran Persson säger det som ingen vågar tala om". Och vad är då det? Jo, hyresregleringen. Den som väldigt många talar om och som många lobbar intensivt för att den ska försvinna, inkl Göran Persson som numera är lobbyist och säljer sig till den som betalar mest.
Wolodarski skriver: "Alliansregeringen tillsatte i veckan en utredning för ökat bostads­byggande. Det är begripligt; bostadskrisen i Stockholm pressar alla politiker.
Men återigen duckar man för en viktig förklaring bakom oredan: att marknaden för hyresrätter i praktiken är satt ur spel."
Men hela tanken är ju fel. Hyresrätter ska inte finnas på en marknad. Bostäder ska vara en rättighet, inte en handelsvara. Att man sedan har sålt ut hyresrätterna har inte alls med hyresregleringen att göra (vilket PW försöker påstå) utan är en del i alliansens politik att privatisera det mesta för att bostäder just ska vara handelsvaror på en marknad.
Utförsäljningarna är en del av problemet. En annan är att byggbolagen inte anser det lönsamt att bygga hyresrätter. Men är samhället intresserat av att folk har någonstans att bo är det bara att se till att det byggs hyresrätter i allmännyttans regi (och ta bort vinstkraven från dem).
Att ta bort hyresregleringen, som ändå gör det möjligt för vanligt folk att bo, är ingen lösning i en stad där arbetslösa ungdomar redan nu har svårt att betala de skyhöga hyrorna i nyproduktionen.
PW hänvisar till ett antal ekonomer som sitter i sina teoretiska elfenbenstorn med sitt på det torra. Kom ut och möt verkligheten och teorierna faller som korthus.

lördag 1 mars 2014

Dags att ta konflikt för bättre arbetsvillkor

En ledare i Aftonbladet tar idag upp piloters villkor i ett antal ökända flygbolag som Ryanair, Norwegian och Direktflyg.
Piloterna har kontrakt som är fullkomligt främmande för svensk arbetsmarknad. Eller snarare var. För det är inte bara i flygbranschen som arbetsvillkoren försämras dagligen för dem som lyckas få jobb.
I den höga arbetslöshetens tecken tycker arbetsgivarna att de anställda ska vara tacksamma över att överhuvudtaget vara på arbetsplatsen. Där kan de förnedras, godtyckligt avskedas för struntsaker, inte minst om de vill vara med i facket.
Detta gäller framför allt arbetsplatser som anställer ungdomar eller som tar in arbetskraft från utlandet.
Men också i stora välkända företag och myndigheter blir arbetsklimatet allt hårdare. Framför allt när det gäller den psykiska ohälsan. I stressade lägen blir folk irriterade och irriterade människor låter ofta sin irritation gå ut över andra. Det gäller inte minst chefer. Det är svårt att "gå till chefen" och klaga när det är chefen som mobbar.
Den individuella lönesättningen som förekommer på alltfler arbetsplatser ger också utrymme för godtycke och mobbing. Borta är idén om lika lön för lika arbete. En chef har numera oinskränkt makt att haussa eller dissa individer i s k lönesättande samtal, vars kvalitet är högst varierande.
Det är dags för de fackliga organisationerna att börja sätta hårt mot hårt. Om konflikt är det som krävs är det dags att ta konflikt. Arbetsmarknaden är en djungel idag.