Gränsen är nådd för Löfvén

Nu ger Stefan Löfvén upp. Förståeligt, men som han själv säger, helt rätt. 

När någon lämnar sin post är det kutym att man lyfter fram det positiva i personens gärning och visst finns det gott att säga om Löfvén. Han verkar vara en hyvens karl. 

Alla berömmer honom för att han tagit Sverige igenom ett antal kriser. Det har han förvisso och han har nästan slagit knut på sig själv för att klara dem. Men vad lämnar han efter sig?

Han lämnar ett parti på nedåtgående. Hans kompromissvilja har varit så stark att han har tappat bort socialdemokratins själ på vägen. Väldigt många känner inte igen sig i sitt parti längre. Lövfen var beredd att genomföra marknadshyror i vårt land. Han räddades av Vänsterpartiet. Han var beredd att rucka på arbetsrätten. Han räddades av parterna på arbetsmarknaden.

Nu var han beredd att gå skogsägare och strandbyggare till mötes. Verklighetsfrämmande idéer som skulle föra Sverige än längre från klimatmålen. Kanske gick gränsen för honom där. Att vara gisslan hos ett parti som sätter marknaden främst. Som direkterat vilka han får prata med. Att bli en marionett. 

Gränsen har i alla fall alltför länge varit nådd för många socialdemokrater. Kanske kan ett partiledarskifte gjuta nytt blod i socialdemokratin. Kanske törs nästa partiledare samarbeta med Vänsterpartiet för att rycka upp Sverige ur de djupa klyftor vi hamnat i de senaste decennierna. Vi ser fram emot det.

Ingen tror att vi kan drabbas av klimatkris

 En internationell studie visar att endast 40 procent av svenskarna oroar sig för klimatet, mot 58 procent generellt. Dvs 60 procent gör det inte. Det är som om vi svenskar tror att vi inte kan drabbas. Här är allt tryggt och säkert, det är bara utomlands som de stora kriserna inträffar.

Ändå har vi haft både flyktingkris och corona de senaste åren, men flyktingkrisen utspelade sig i stort på ett politiskt plan och vår coronahantering gick ju ut på att inte stänga ner, så många kunde egentligen leva som vanligt då också (men de äldre drabbades hårt). 

Klimatkrisen drabbar ju i första hand fattiga länder visar reportage på nyheterna. Inte ens extremväder känns som det kan komma till oss. Folk solar och badar och gläds åt varmare sommartemperaturer.

Tills häromdagen. Plötsligt vattenfylls hela Gävle. Folk får lämna sina översvämmade hem och skador för miljonbelopp har uppstått. 

I bästa fall ett uppvaknande. Vi är inte immuna. Vi kanske får börja ta klimatkrisen på allvar också i vårt land. T ex genom att bygga vallar mot havet, se över avloppssystem och annat för att motverka översvämningar.

Och inte heller bygga strandnära i fortsättningen. Det är ju absurt att det fortfarande finns folk som vill bo nära stränder, när alla rapporter talar om havsnivåhöjningar på flera meter. 

Det vore klädsamt om Löfvén faktiskt tittar på verkligheten och inte tillmötesgår Annie Lööfs krav på ökade möjligheter att bygga strandnära. Att Annie Lööf skulle göra det verkar uteslutet.

Nu bör sverigeafghanerna få stanna

 Afghanistan är tillbaka på ruta ett. Talibanväldet har återkommit, i värsta fall för väldigt lång tid framåt. Just nu är de lena i mun, men när medieuppmärksamheten lägger sig finns stor risk för att de återgår till sitt tidigare terrorvälde.

Därför är det nu dags att en gång för alla ge de afghanflyktingar som befunnit sig här sen 2015 permanent uppehållstillstånd. Vi har gett dem utbildning och bekostat boende och försörjning för dem sedan dess. Nu måste de få chansen att verkligen etablera sig här. Hur kan någon tro att man kan integreras om hotet om utvisning ständigt hänger över ens huvud? Denna s k migrationspolitik befäster ju istället ett system av första och andra klassens medborgare. Ingen får i princip permanent uppehållstillstånd idag med nuvarande politik. Hur kan man då ens tala om integration, än mindre förvänta sig det.

Nej, ge nu de ungdomar som kom hit 2015 permanent uppehållstillstånd så de verkligen kan börja leva sina liv.

Gör högerns mediepolitik till valfråga

Jan Scherman, f d chef för TV4, har läst mod  eraternas medieprogram. Det går betydligt längre än vad SD har uttryckt. Bl a vill de att SVTs, URs och SRs förvaltningsstiftelse, utse särskilda internrevisorer vars uppgift blir att bl a granska mediebolagens saklighet och opartiskhet. De ska också "vara drivande i nya tillstånds- och budgetprocesser. Man vill också ha en utredning om möjligheten att ge enskilda journalister böter om de bryter mot principerna om opartiskhet och saklighet. Dessutom vill M att en budgetprincip införs där SVT och SR blir skyldiga att regelbundet ta fram förslag på nedskärningar och konsekvenser för dessa. Granskningsnämnden bör också få i uppgift att göra "helhetsgranskningar" av programverksamheten.

Man ser ju vad detta kommer att leda till. Mindre programutbud, räddare journalister och en alltmer tynande tillvaro för public service. Och det är dit man vill komma. 

Det är väldigt viktigt att lyfta mediefrågorna i valet nästa år. Sådana här förslag tenderar att försvinna i den allmänna valpropagandan. Men det handlar om att vi också börjar vandringen mot ett statskontrollerat public service, alltmer likt det som händer i Ungern. Och det är alltså moderaterna som står för dessa förslag, tätt följda av SD och KD. 

Detta måste lyftas fram i valrörelsen. Två av Sveriges största partier, med stöd av ett tredje, vill alltså krympa mångfalden av program i public service. Dessa ska dessutom statligt kontrolleras. Smaka på det!

Positiva besked behövs efter klimatrapport

 Antropocen kallas den här tidsepoken på vår jord, dvs tiden sen människan dök upp på planeten. Ingen kommer att namnge perioden efter oss. 

Tyvärr verkar den tiden närma sig, i geologisk tid, enormt snabbt. FNs klimatpanels senaste rapport är ett enda nödrop till världens regeringar: Gör något radikalt nu, annars blir jorden obeboelig nästa sekel. Mycket är redan för sent. Vi kommer inte att klara målet om en grads uppvärmning längre. 2050 är en alltför lång tid för att uppnå detta. Så vi siktar mot 1,5 graders uppvärmning. Men det kommer att ge effekter vi bara kan ana. Redan nu är extremvädren här och de lär inte bli färre.

Och ju längre vi dröjer med åtgärder, desto mer drastiska kommer de att bli. Det bådar inte gott för demokratin. För om vi inte frivilligt gör något kommer vi att bli tvingade, kanske av någon auktoritär regim. Det i sin tur kan leda till uppror, kanske krig.

Och vem ska hantera den flyktingkatastrof på grund av miljöhot som i princip redan står för dörren? Finns någon sådan beredskap någonstans? 

Nu är tid för handling för om vi  bara får undergångsrapporter kommer snart diverse konspirationsteoretiker att gå bärsärk och skapa kaos i våra samhällen. USA är redan på gång liksom Brasilien. Det kan trigga människor att begå terrorhandlingar för att de inte står ut eller välta demokratin för att politikerna är handlingsförlamade inför hoten mot vår livsmiljö. Eller bara strunta i allt och fortsätta som förut för det är ändå ingen idé.

Så nu behöver vi positiva besked. En rapport som matchar klimatpanelens rapport med allt det positiva som pågår för att hindra att panelens scenarion blir verklighet. Där behöver forskare och politiker samarbeta för att ingjuta hopp i oss alla. Det är inte för sent än.