tisdag 31 januari 2012

Världens dyraste toppmöte

Så är vi då med i pakten. För 100 miljarder kr får Reinfeldt delta i ett toppmöte.
Här hemma kramar vi ur den offentliga välfärden till sista (svett)droppen och personalen går på knä medan elever, patienter och gamla far illa i riskkapitalverksamheter (och även kommunala med de få resurser som ställs till buds).
Infrastrukturen skriker efter underhåll, det talas i parti och minut om att vi måste satsa på grön teknik och grön ekonomi, men investeringar lyser i stort sett med sin frånvaro.
Forskningen behöver pengar för att genomföra oberoende forskning.
Vi måste hålla i pengarna och tänka på utgiftstaket, gnäller Borg. Men när det gäller att få sitta med vid de storas bord skys inga medel. Då är 100 miljarder peanuts.
Hur kan denna regering fortfarande ha någon ekonomisk trovärdighet?

måndag 30 januari 2012

En kår att skämmas för

Jag måste rikta uppmärksamheten mot en klockren krönika om journalistdrevet mot Juholt som Maria-Pia Boëthius skriver i senaste ETC.
Hon skriver bl a:
"Själva försäkrar de [journalisterna min anm]att allt gått rätt till och att Juholt har sig själv att skylla. Utifrån ser det inte klokt ut. Medan klyftorna ökat mest i Europa i Sverige, människor lider svårt av att utförsäkras och den ena skandalen efter den andra som gäller privatisering och utförsäljning pågår, de unga är arbetslösa på en nivå som är en nationell tragedi, skolor säljs på blocket, medan sjukhusen är överfulla och Sverige har färre sjukhusplatser per invånare än andra länder i Europa, förtidspensionerna fördubblats och skolkunskaperna minskat, medan vi är på väg in i en ekonomisk kris och klimathotet tilltar och bankerna uppför sig som arroganta penningpåvar, inte sänker räntor och slutar hantera kontanter och medan inget annat land låter riskkapitalister köpa upp skolor och sjukhus och göra jättevinster på skattepengar, så har den svenska journalistkåren drevat mot Håkan Juholt, oppositionsledaren, sen i mars förra året och gjort det till den politiska huvudfrågan i Sverige i tio månader.
Samtidigt får vi läsa hyllningsartiklar om alliansens ministrar som liknar det gamla Östeuropas politbyråmaterial. Det verkar röra sig om en massförträngning hos journalistkåren. I Sverige ligger nu den politiska, ekonomiska och mediala makten i samma händer – och de är inte Juholts – och då borde fria journalister granska de styrande, den ekonomiska makten och mediemakten som aldrig tidigare. Istället gör de tvärtom. De granskar sönder förlorarna och klagar på att det inte finns någon opposition. Medan oppositionen måste ägna all tid åt att hålla undan för mediedrevet."

Visst nämndes ovanstående händelser, men aldrig att de ansvariga får stå till svars. Journalisterna klarar visst inte att gå på de ansvariga inom alliansen. Filippa Reinfeldt kommer undan Serafenförsäljningen med att skylla på en kollega. Det var Arkelsten som fick stå till svars för moderaternas historieförfalskning och henne skrattade man åt, som om hon var dum i huvudet och inte förväntades veta bättre. Men programmet är självklart sanktionerat på högsta ort. Ingen går på partileledaren.
Maria-Pia Boëthius tycker journalisterna bör skämmas. Själv är jag glad att jag lämnat kåren.

söndag 29 januari 2012

Sverige bakbinds i europakten

Kapitalismen har till slut löpt sådan amok att man på World Economic Forum i Davos börjar fråga sig om det som händer i vår globaliserade värld är rimligt. T o m de som brukar jubla över bonusar och ekonomisk bärsärkagång har fått en bekymrad rynka i pannan.
Anders Borg är där, men förstår han vad som händer. Eller håller han fast vid dödsdömda idéer som europakten, där han vill sitta med för att få umgås med "de stora". Något inflytande lär inte lille Borg få, trots att han drar med Sverige i överstatliga regler för den ekonomiska politiken som kommer att bakbinda oss när vi behöver investera istället för att spara och skära ned i en kommande lågkonjunktur.
Och sossarna är med. Nu när högerkrafterna fått mark under fötterna igen i partiet vågar de inte riskera att missa chansen att så småningom få tillgång till de viktiga beslutsrummen. De har ställt villkor, men det ska bli ytterst intressant att se om de hoppar av när villkoren inte uppfylls. Makt är alltid viktigast. Och makten sitter allt längre ifrån Sverige. .

torsdag 26 januari 2012

Löfvén attraherar M och SD

Stefan Löfven får nog anses vara ett högerkort. I alla fall om man ska tro opinionschefen på United Minds, Carl Melin, som skriver i ett debattinlägg att sossarna nog kan ta röster från både M och SD.
Det är ju knappast smickrande för socialdemokraterna om det är huvudfienderna man attraherar. Men visst, en medelålders man med arbetarbakgrund kanske kan appellera till en del av SDs grabbiga väljare.
Undersökningar visar att partiledaren är mycket viktig för hur folk röstar, speciellt bland dem som inte är speciellt förankrade i någon ideologi eller politisk övertygelse.
Man kan ju inte påstå att Stefan Löfven känns särskilt karismatisk. Tror aldrig jag hört honom tala fast han visst varit statsråd. Men för vad?
Nå, nu får han komma fram ur garderoben. Låt oss hoppas att han inte har något mer därinne.

Sossarna har bytt sida

Håkan Juholt må ha strulat och vimsat en del, men han var i alla fall klar över vissa saker. T ex att Sverige inte skulle gå med i europakten, denna centralistiska lösning på euroländernas ekonomiska politik.
Men ledarlösa som de var, bestämde sig de styrande socialdemokraterna för att nu kunde de göra upp med regeringen. Man kan sen säga att Löfven inte var med på beslutet, men å andra sidan lär han inte vara emot det. Men skulle han vara det, har man ju bakbundit honom.
Och väljarna kan ju knappast komma rusande när sossarna sätter sig i regeringens knä omedelbart efter att Håkan Juholt försvunnit. Vilken trovärdighet ger det som alternativ till den sittande regeringen?
Och är det den här politiken som sossarna vill tala hela tiden, så är det många som inte kommer att lyssna. Vi har hört det förut.

onsdag 25 januari 2012

Snyltarsamhället

Rut-avdraget är populärast i Danderyd, menar Svenskan idag. Även i Täby och Lidingö utnyttjas det flitigt. Och det var ju knappast oväntat.
Alliansens reformer är till för de välbeställda. De kallar det "arbetslinje" och påstår att det skapar jobb. Ja, kanske en del vita företag i marginalen. Men andra undersökningar visar att svartjobben i branschen inte minskat. Och det är i den här branschen och restaurangbranschen som arbetskraftsinvandringen är som störst. Och här finns gott om oseriösa företag som utnyttjar människor som kommer hit utan kunskap om lagar och regler.
Men vad har vi fått för samhälle när välbeställda människor kan få skattereduktion vid köp av vissa tjänster, där vi andra indirekt får vara med och betala, medan sjuka får se högkostnadsskyddet höjt.
Argumentet för detta är att "det har inte höjts på tio år", vilket ju är ett ganska märkligt argument, när man samtidigt tycker sig ha råd med rut och rot och sänkt restaurangmoms. Men sjuka är ju en särskilt förhatlig grupp för alliansen.
"Man ska inte ligga samhället till last" är en gammal feodal devis. Men det är just vad rut leder till. Välbeställda människor som snyltar på dem som inte har råd.
Om det åtminstone vore inkomstprövat, så att man bara fick avdrag under en viss inkomst. Då kunde behövande pensionärer som inte orkar städa själva, men som inte har råd med hjälp få det. Medan de som har råd får betala själva. Fast många rika är nolltaxerare förstås..............

tisdag 24 januari 2012

Rikta ljuset mot de ytterst ansvariga

Och för att vända blicken mot alliansens Sverige och inte socialdemokraternas partistrider, berättar Aftonbladet om den cancersjuka 12-åriga tjej som tillsammans med sin familj blir vräkt på grund av att våra sociala skyddsnät numera verkar helt söndertrasade.
För att få socialbidrag måste de sälja sin bostadsrätt (och hur många tvingas inte skuldsätta sig för att köpa bostadsrätt i brist på andra alternativ) och vilken hyresvärd erbjuder självmant en hyresrätt till dem. I bästa fall har socialen tillfälliga bostäder, men hur kul är denna osäkra situation för en tolvåring som just överlevt en livshotande sjukdom och hennes familj som först gått igenom ett helvete när barnet varit sjukt.
Det måste bli väldigt tydligt vilka som är ytterst ansvariga för att situationen ser ut på detta sätt. Det är viktigt att gå på beslutsfattarna som skapar ett samhälle som ställer folk på bar backe när de är sjuka.
Och det gäller för övrigt också de som säljer ut vår gemensamma välfärd i form av sjukhus, förskolor, äldreboenden, hyresrätter i allmännyttan och vinstdrivande statliga företag som drar in intäkter till staten. Frågan är varifrån skattemedlen till slut ska komma, när man kan dra av det mesta (0m man har tillräckligt mycket pengar för att kunna göra avdrag) och alliansen delat ut resten till riskkapitalbolag inom välfärden.
De ansvariga stavas ALLIANSEN och det är på tiden att fokus riktas tydligt mot vad de gör med Sverige.

Nejsägar-partiet

Det är något underligt med socialdemokraterna. Ingen vill någonsin leda detta parti, samtidigt som alla säger att det är den finaste post man kan ha.
Ja, det har förstås sitt pris att tacka ja, det har vi ju sett de senaste åren med Mona Sahlin och Håkan Juholt. De mediedrev de varit utsatta för mot sína personer (särskilt gäller det Mona Sahlin) saknar motstycke. Men en hel del av det som tidningarna tagit upp kommer från de egna leden. Med sådana "vänner" behöver man inga fiender eller borgerliga motståndare. Ledaren förgörs inifrån.
VU verkar vilja ha en snabb process och det vore inte minst skönt för oss som lever i alliansens Sverige. Ju längre detta drar ut på tiden, ju mer skada hinner alliansen göra. Jonas Sjöstedt i all ära, men oppositionen behöver vara större än så.
Å andra sidan riskerar en snabb process att det inre krypskyttet fortsätter för att någon falang blir missnöjd med ett snabbt val. Socialdemokraterna behöver en öppen process för att återskapa förtroendet inom partiet.
Man kan välja en interimsledare, som leder partiet fram till nästa kongress och under tiden har man den öppna processen. Men den ledaren riskerar då att bli en "lame duck" som ingen bryr sig om. Om den personen inte blir Jan Eliasson, som ändå har stor respekt med sig, men inte kan väntas leda partiet någon längre tid.
Ja, som man bäddar får man ligga och socialdemokraterna är verkligen golvade just nu.

lördag 21 januari 2012

Medierna erkänner inte sin påverkan

I ett ledarstick i DN idag skriver Erik Helmerson att "det blir bättre dag för dag", men att svenska folket i undersökningar tror att allting blir sämre, t ex att koldioxidutsläppen ökat sedan 1980 medan de faktiskt minskat och att undernäringen i världen ökat sen 1980 fast den faktiskt minskat ganska rejält.
Han gör dock ingen analys av varför det är på detta sätt. Medierna är ju så lustiga, för de vill ju inte erkänna sin egen roll och påverkan i sådana här frågor. Skrivs det om utsläpp så har de alltid ökat, åtminstone i förhållande till något annat. Från utvecklingsländer kommer mest eländesskildringar.
Han kan ju t ex bara se på rubriken i dagens huvudledare i DN, "Det kan bli värre" (finns det inte ett litet hopp också i dessa ord). Det handlar förstås om socialdemokratins kris och Håkan Juholt. Vart man vänt sig ända sedan Håkan Juholt blev vald och framför allt sedan i höstas, har vi inte kunnat läsa något annat än att Håkan Juholt är ett totalt sänke för socialdemokratin och att partiet nu inte är regeringsfähigt, moderaterna har övertagit dess roll, etc etc.
Tror han inte människor påverkas av detta. Alla undersökningar visar dessutom att media, främst TV och dagstidningar, är människors huvudkälla till att dagligen orientera sig i omvärlden.
På motsvarande sätt har vi också sett att alliansen ständigt höjs till skyarna, framför allt Reinfeldt, och hur statsmannamässig han är. Och Borg är världens duktigaste finansminister påminns vi hela tiden om.
Visst har vi haft Caremaskandaler m m, men det är sällan vi ges en helhetsbild av hur Sverige förändrats till det sämre sedan alliansen tog över. ABs ledarsida ibland, annars är det mest i bloggar man kan få en sammanfattning av vad alliansen gör med vårt land.
Medierna försöker ständigt underskatta sin egen roll i samhällsutvecklingen. Numera är ju inte bara ledarsidor megafoner för alliansen, man ser det ju överallt i tidningarna och även i SVTs kommentarer.
Ska bli intressant att se hur nästa S-ledare kommer att behandlas (för det lär väl bli en sån). En blek högersosse kanske inte kommer att malträteras på samma sätt som Juholt. I alla fall inte så länge vederbörande inte hotar Reinfeldt på popularitetstronen.

fredag 20 januari 2012

Dags för time out Lena Mellin

Lena Mellin vill avsätta Håkan Juholt. Hon är nu besviken över att inte ha lyckats. Och det innebär förstås att hon inte kommer att ge sig.
Varje liten hundradel mindre i en opinionsundersökning, varje litet försök till skämt från Juholts sida eller att någon hundradels siffra är fel, kommer att ge henne näring att fortsätta ösa sin galla över honom.
Det är dags att Lena Mellin tar en time out. Hon mår uppenbarligen inte bra. Och nu fick hon fel igen. Det tär på ens psyke att ha fel hela tiden. Men hon blir förstås inte utsatt för något drev eller ifrågasättande. Hennes besatthet fortsätter att toppa ABs nätsajt.
Det är inte bara Håkan Juholt som är i kris.

onsdag 18 januari 2012

Överdimensionerat bygge

Varför måste alla nya hus vara så överdimensionerade? Den koloss som ska ersätta gamla Continental mittemot Centralen i Stockholm verkar ju ha helt fel proportioner och ser ut att kunna kantra när som helst. Men arkitekterna idag har väl bara glas och betong att arbeta med, det blir väl för dyrt med murbruk och vackra fasader. En pendang till det vackra Centralhuset hade ju annars i alla fall känts som om man brydde sig om stan.
Detta hus verkar mest förhöja Vasagatans allmänna tristess.

måndag 16 januari 2012

Politiker och journalister i symbios

Juholtmobbningen fortsätter. Nu lyfter AB fram någon liten digital panelundersökning som heter United Minds, där folk själva fått anmäla sin medverkan. Hur tillförlitliga kan dessa vara? Läs gärna Jenny Madestams och Torbjörn Sjöströms debattinlägg i DN idag om vetenskapligheten i olika undersökningar.
Men Lena Mellin, ABs huvudmobbare, gör det mesta av saken och menar att det inte finns någon återvändo för socialdemokraterna. Nej, hon är ju en av dem som bidrar till det genom att hela tiden tjata om Juholts olämplighet.
Dagens journalister verkar inte se sitt uppdrag, att granska makten. Det är naturligtvis svårt när de själva är en så stor del av den. Politiken och journalisterna är numera i symbios och knallar man runt i riksdag och kanslihus som Lena Melin, blir man så småningom vänner (tänk bara på Ulrika Schenström och Anders Pihlblad).
Dessutom hör åtminstone storstadens journalister till samma övre medelklass som politikerna. Tidningsmakarna på kvällspressen verkar dessutom tro att det som intresserar folk är vilka som är rikast i ett speciellt område, eller vilka som köpt de dyraste husen, eller vad husen är värda. Sånt som intresserar dem själva.
Det är klart att då blir det viktigt att slå vakt om de förmåner som Reinfeldt & co försett dem med.

Törs Björklund göra något?

"Skola säljs på Blocket" skrev SvD och visar en annons där ett tillstånd att starta friskola säljs för en halv miljon. Jan Björklund uppges vara rasande och ska lagstifta. Han hänvisar till en utredning som förre fp-ledaren Leijonborg håller i.
När ska Björklund bli så rasande att han förbjuder aktiebolag som skolägare? Liksom inom vård och omsorg står målen för skolan i motsättning till ett företags högsta mål, vilket är att ge vinst till aktieägarna. Det påverkar kvaliteten på undervisningen att låta dessa ägarformer sköta skolan. Det har vi nu fått oändligt många bevis på, allt ifrån betygsinflation till ökad segregation. Pengar korrumperar och när man börjar sälja skoltillstånd på nätet, borde väl det ansvariga statsrådet till slut agera. Men han får väl inte för Reinfeldt & co.
Har vi, trots alla skandaler inom vård, skola och omsorg, hört ett enda ord om att förbjuda riskkapitalister att äga och driva dessa verksamheter. Nej, regeringen avvaktar, kanske för in någon klausul om att inte föra ut pengar, men även om man nu låter pengarna stanna i Sverige går de ju till ohemula vinster istället för till verksamheten.'
Det måste bli ett slut på detta och vi kan inte vänta till 2014. Björklund, ta första steget och förbjud charlatanerna!

fredag 13 januari 2012

Centern i monokulturens rike

Per Anckersjö, Centerpartiet, menar att naturen är till för människor. Vi skapar inte naturreservat för ekorrar och skalbaggar menar han, utan för att människor ska få vistas i skog och mark och utöva sina aktiviteter. Som han skriver på SvD:s Brännpunkt: "Under 2011 kom rapporter om att slitaget på stadens naturreservat ökat. Även här kom negativa reaktioner – trots att uppgifterna i grunden är mycket positiva. Slitaget beror nämligen på att vi börjat använda naturreservaten mer, som individer och genom föreningar som anordnar ridning, cykeltävlingar och annat."
Det märks att Anckersjö är centerpartist. Han har LRFs inställning till naturen, nämligen att den ska brukas för människors skull. Och det ska den naturligtvis till en viss gräns. Men vad är det för glädje med en "natur" som består av parkvägar med ankdammar med inplanterade parkfåglar för att man undanröjt de naturliga miljöerna för många arter. För att stigar i skogen blivit lerstråk för att cykeltävlingar hålls bland känsliga mossor och där många arter försvinner på grund av störningar och slitage.
Försök hitta en riktig skog på Sveriges landsbygd. Vi tror att vi har mycket skog i det här landet, men vi har plantager. Monokulturer där bara enstaka arter tillåts leva eller ens skulle trivas.
Och i Per Anckersjös värld ska naturen läggas tillrätta i "pocketparker" och naturreservat, där reservat inte betyder skydd för naturen utan fritt fram för all möjlig störande verksamhet.
Förr brukade centern värna om hela Sverige. Nu verkar de stå för att exploatera så mycket som möjligt av stadens natur, för att tränga ihop människor.
Vem står idag för att kanske det inte är bara Stockholm som ska växa, kanske behöver hela Mälardalen bli en region där människor i större utsträckning kan bo och framför allt livnära sig. När upphörde centern att tänka regionalpolitiskt?

torsdag 12 januari 2012

Annie Lööf har noll koll

VarIdag avslöjar Annie Lööf sin totala okunnighet om hur "vanligt folk" har det. Hennes lösning på de ökande klyftorna i samhället är ännu en skattesänkning. Hon skriver: "För att gynna sparande vill vi införa ett grundavdrag på kapitalinkomster som ränta och utdelning. Om vanliga människor får behålla merparten av ­avkastningen från aktieutdelningar och bankkonton blir det betydligt roligare att regelbundet ­spara pengar för framtida utgifter och ­behov."
Dessutom konstaterar hon: "I mitten av 2000-talet kände stora grupper ofta att det var betydelselöst att gå från stöd och bidrag till arbete och egen försörjning. Många hamnade i en fattigdomsfälla.
Men sedan alliansen kom till makten har vi jobbat konsekvent för att det ska bli mer lönsamt för alla i Sverige att jobba och driva företag. Arbetslinjen har varit framgångsrik i att skapa frihet och trygghet för vanliga människor och är på så vis en viktig jämlikhetsreform. Men när det gäller sparande befinner vi oss fortfarande i en situation liknande den som tidigare rådde för arbete. Många upplever att det är mer lönsamt att konsumera och låna än att spara och investera."
Var har människan hållit hus de senaste åren? Läst böcker av Reagan och Thatcher? "Stora grupper" tyckte det var betydelselöst att gå från bidrag till jobb i mitten på 2000-talet. Hon tror fortfarande på den krossade myten att folk hellre lever på bidrag än jobb. Det var arbetslöshet även i mitten på 2000-talet. Men den är högre nu, särskilt för ungdomar.
"Arbetslinjen har varit framgångsrik i att skapa frihet och trygghet för vanliga människor" har hon mage att påstå. Ja, för dem som redan hade jobb, särskilt ett välavlönat. För sjuka och arbetslösa har det mesta av trygghet och frihet försvunnit. Och de jobb arbetslinjen skapar idag t ex sänkt restaurangmoms på MacDonalds, ger jobb med löner som inte räcker till en normal hyra ens.
I Annie Lööfs värld finns inte ens tanken att människors löner knappt räcker månaden ut. Hon förutsätter att människor har aktier. Och det är dem hon vill gynna, de som redan har. Så att de i ännu högre grad kommer undan skatt.
"Många upplever att det är mer lönsamt att konsumera och låna än att spara och investera", skriver hon. För de flesta är investera och låna samma sak. Om man vill göra en större investering, som t ex att köpa en bostadsrätt (det är ju enda sättet att få en bostad i alliansens större städer) är ju lån en nödvändighet. Och sedan är man fast, trots låga räntor, särskilt nu när en viss amortering är ett krav. Att då kunna få pengar över att spara...
Och att påstå att inkomstklyftorna inte är så stora i Sverige. Hon kanske borde läsa om de sjuksköterskor som fick hoppa in på julafton för ett tillägg på 1100 kr, medan läkaren fick 15 000 i övertidsersättning.
Annie Lööf har noll koll och det är pinsamt att inte hennes närmaste rådgivare heller verkar ha det.

onsdag 11 januari 2012

I huvudet på en högersosse

Ännu en högersosse som beklagar sig över att många socialdemokrater inte tycker att moderaternas välfärdsmodell är bra. Det är Stefan Stern, anställd på sossarnas partikansli och tidigare bl a statssekreterare hos Mona Sahlin, som på DN Debatt skriver: "Förtjänar skolan, vården och omsorgen verkligen att bli ett ideologiskt slagfält som rivs upp vid varje regeringsskifte? Och gör styrande socialdemokrater, som arbetar nära väljarna i kommuner och landsting, nu fel som går ifrån upphandlingar som bygger på lägsta pris, till att införa LOV (Lagen om valfrihet) som ger incitament till alla utförare oavsett driftsform att i stället konkurrera med kvalitet? Innebär omsvängningen att företag som säljer medicinsk utrustning fortsatt får sträva efter vinst, men inte de som levererar sjukvården? Att de som tar fram läromedel ska uppmuntras göra vinst, men inte de som står för själva undervisningen? Vad händer med trovärdigheten för den politik som hängs upp på driftsform när nästa vårdskandal avslöjas i ett kommunalt äldreboende?"
Tala om svårigheter att tänka utanför den nyliberala box där många socialdemokrater som suttit nära makten befunnit sig de senaste två decennierna. Begreppet valfrihet hänger på intet sätt ihop med driftsform. Man kan göra väldigt många olika sorters skolor, äldreboenden och daghem inom en kommunal verksamhet. Framför allt återinvesteras då eventuella översk0tt i verksamheten. Montessori och waldorfpedagogik har t ex funnits inom den statliga/kommunala skolan i decennier. Man kan jobba med större brukarinflytande inom enskilda äldreboenden, daghem och skolor på många sätt.
Men för Stefan Stern är den nuvarande ordningen modellen. Hur kan han jobba kvar på partikansliet? Varför gör han inte som sina lika, Ilja Baltjan m fl, som lämnat skutan, nu när maktens köttgrytor verkar alltför långt borta.

Reinfeldt ska säkra välfärden

Dra en lättnadens suck, det blir inget jobbskatteavdrag i år.
"– Även om vi gick till val på ett femte jobbskatteavdrag under mandatperioden så kan jag, vad vi nu ser, inte se något reformutrymme alls under 2013. Först skulle vi säkra välfärden, sedan skulle vi säkra att det var balans och ordning i de offentliga finanserna och det tänker vi fullfölja, säger Fredrik Reinfeldt till Rapport."
Säkra välfärden, säger Reinfeldt. Undrar när han ska börja genomföra det. Hittills har välfärden sjunkit allt djupare i en avgrund av privatiseringar och märkliga upphandlingar, där pengarna går till riskkapitalister i skatteparadis. Inte underligt att marginalerna inte räcker.
Med tanke på att ordning och reda i finanserna mest betyder att rulla tummarna för Borg, är inte mycket hopp om jobbskapande åtgärder att vänta där heller. Sänkt moms för restaurangbranschen kostar skjortan och ger 300 jobb på MacDonalds. Bra för ungdomar tycker Reinfeldt och Borg. Men med tanke på alla ungdomar som går arbetslösa trots både en och två akademiska utbildningar och stora studieskulder, kan inte jobb på McDonalds vara någon framtid.
Men enligt regeringen (Billström) ska ju spetskompetensen hämtas utomlands.
Sanningen är att regeringen Reinfeldt inte förstår sig på samhället. Deras teoretiska nyliberala modeller är inte tillämpliga i verkligheten. Det kunde redan Reagan och Thatcher ha berättat.
Eller, vilket är än mer cyniskt, är det det här samhället man vill ha?

tisdag 10 januari 2012

Om USA ändå satte press på Israel

Roland Poirier Martinsson skriver i ett debattinlägg i Expressen idag att om USA ska ha kvar "sin särskilda relation" till Israel bör amerikanerna rösta republikanskt. Kanske är det riktigt; det är bara extremister som kan hålla Israel om ryggen vad som än händer.
Om USA istället betraktade Israel som en av flera skurkstater i mellanösternregionen och satte lite press på Israel att faktiskt ta några steg mot fred, istället för den eviga förhalningstaktiken, kanske något skulle hända. Men dessvärre har ju både Israel och USA en historia av att bryta mot mänskliga rättigheter, Genevekonventioner och annat, så det är inte att vänta.
Det är också intressant att man nu plötsligt börjar tala om en kärnanläggning i Iran som ny, när den varit känd av FN i flera år. Inga källhänvisningar i tidningsartiklar om var "nyheten" kommer ifrån, helt okritiskt återger journalisterna bara vad Israels eller USAs säkerhetstjänster i området släpper ut.
Inte för att Iran är något att hurra för, men det kan knappast ligga i världsfredens intresse att trappa upp spänningarna i området. Å andra sidan; med en strypning av oljetillförseln kanske det äntligen sätter fart på användandet av alternativa (och hållbara) energikällor i större utsträckning.

måndag 9 januari 2012

Tack Persson för folkomröstningen

Man kan vara glad att Göran Persson inte längre är minister (i någon form). I en intervju på Newsmill säger han att det är självklart att Sverige ska gå med i europakten, vi har ju gjort vår budgetsanering. Han tror mer på euron som idé än han gjorde som minister.
Samtidigt talar han direkt emot just det. Han menar att budgetsanering utifrån EUs piska inte skulle ha någon legitimitet (och det har han ju rätt i). Han säger: "För mig handlade det om att säkra legitimitet för de demokratiska institutionerna. Att få en piska från Bryssel hade inte underlättat, tvärtom. Saneringen var vårt eget projekt och vår egen retorik. Det fanns en stor folkmajoritet som var mot att vara beroende av lån."
Så hur ska han ha det? Stabilitetspakten kom till för att länderna skulle klara att ha en gemensam valuta. Ingen brydde sig om den, varken Tyskland när det begav sig, eller Grekland och Spanien (men lilla Portugal betalade i en första vända). När det kommer till kritan är var och en sig själv närmast. Persson säger det ju själv; saneringen var ett svenskt projekt, med en folkmajoritet som var emot lån (nåja, folk var väl inte direkt positiva till saneringen heller).
Men vi gjorde det för Sverige, inte för EU.
I de flesta euroländer har inte heller folk fått rösta om de ville gå med i EMU. Plötsligt stod de där med en ny valuta som gjorde allting dyrare. Ingen förankring eller legitimitet. Och nu får de
mest utsatta skörda frukterna av politikernas självsvåldighet.
Vi får ändå tacka Persson för att vi fick folkomrösta. Även om nejet fick honom att helt tappa geisten, när han insåg att han inte skulle få sitta med vid de storas bord.

söndag 8 januari 2012

Sossar som kapitalets megafoner

I en krönika i SvD beskriver Olle Zachrisson hur ett antal toppsossar hämningslöst bytt jobb och blivit kapitalets megafoner som presschefer och PR-direktörer inom storbankerna.
Det bekräftar bara mitt tidigare inlägg idag om att sossarna "förnyade" sig på 90-talet. Det är nämligen den gruppen som nu gladeligt gått till Nordea, SEB och Swedbank. Att vara andraplansfigurer i ett parti de kört i botten ligger inte för dem.
Nu återstår att se om Juholt kan få ihop ett lag som talar om den verklighet som de grupper socialdemokratin traditionellt vänt sig till. Eller tycker han det är viktigare att nå folk som känner sig mer hemma på banken än i t ex vård, skola och omsorg?
Då återstår bara Vänsterpartiet.

Sverige är fortfarande ett socialdemokratiskt land

Vi lever fortfarande i ett samhälle präglat av socialdemokraterna. Nej, det gör vi ju inte i verkligheten, men i retoriken är vi fortfarande ett socialdemokratiskt land. Moderaterna bedriver socialdemokratisk retorik, medierna är upptagna med socialdemokraternas problem, alternativt beskriver regeringens agerande som om retoriken vore verkligheten.
Inte minst Peter Wolodarskis krönika i dagens DN tyder på detta. Han utgår från undersökningar gjorda av samhällsvetare óch opinionsinstitut, som säger att svensken inte längre vill inordna sig i kollektiv utan vill kalla sig politiskt oberoende.
Men även som politiskt oberoende har man ju värderingar. Och jag hävdar att de är fortfarande i hög utsträckning de som byggde socialdemokratin. Det började gå utför för sossarna när de satte igång med avregleringar och privatisering. De föll för nyliberalismens språk och många sossar började låta som, om inte Reagan och Thatcher, så Tony Blair.
De s k nya moderaterna insåg att det inte fungerade att tala om systemskifte och skattesänkningar. Så man tog till en socialdemokratisk retorik - och se det fungerade! Men inte ens Peter Wolodarski verkar tro att det kommer att göra det i längden. Han skriver: "Receptet har i sin mer skruvade schlingmannska form banat väg för en idélöshet och ett pr-tänkande som skadar svensk politik och i förlängningen slår tillbaka mot Moderaterna. Men än så länge fungerar strategin. M:s målmedvetna pragmatism och nedtoning av sitt historiska arv passar de snabbfotade väljare som mer bryr sig om åsikten än från vilket håll den kommer, som mer intresserar sig för människorna som bär upp partiet än själva partiet."
Det är därför vi nu ser så många hyllningsartiklar till Borg och Reinfeldt. Det gäller att tala om hur bra de är för Sverige, så att de "oberoende" väljarna röstar på person istället för politik. När såg ni senast en kritisk artikel om Borg eller Reinfeldt (eller om alliansen överhuvudtaget)?
För att inte tala om tjatet om förnyelse. Det finns inga nya moderater och när sossarna förnyade sig på 90-talet och blev mer liberala började det gå utför.
Och ju mer verkligheten börjar likna 30-talet, desto mer tillämplig blir ju den verkliga vänsterpolitiken.

lördag 7 januari 2012

Begreppet feminist stänger dörrar

Jag tycker det var bra att Jonas Sjöstedt blev ensam partiledare för V. Ulla Andersson är säkert en duktig person, men hon har inte profilerat sig någonstans utanför partikretsen (till skillnad från de båda andra kandidaterna, Dinamarca och Linde). Alla inlägg och artiklar där hennes namn funnits har också flankerats av Jonas Sjöstedts. Inte ens inom sitt bevakningsområde har hon skrivit egna inlägg. Alltså inte en bra person ur ledaraspekter.
Hade Jonas gått fram med Josefin Brink vid sin sida hade jag applåderat. Men hon ställde inte upp och det får man acceptera.
Om ett parti verkar för jämställdhet har ju inte enbart med partiledaren att göra. Ordet feminism blir alltmer ointressant, det stänger bara dörrar istället för att öppna dem och leder till ordklyverier om fel saker. Som jag skrivit tidigare, kan Jonas Sjöstedt prata om könsmaktsordningen på ett begripligt sätt (och det tror jag han kan) liksom Gudrun Schyman, vinner han kvinnor.
Bra av Eva Franchell att ta upp moderaternas nejsägande till alla förslag som faktiskt skulle göra skillnad i våldet mot kvinnor. Hon skriver: Men faktum är att under det senaste året har Moderaterna röstat nej till förslag om straffskärpning för våldtäkt, nej till utvidgad sexköpslag och nej till besöksförbud för misshandlande män. Moderaterna har också röstat nej till en granskningskommission för våldtäktsbrotten."
Vilka är det egentligen som behöver förnya sig när det kommer till kritan?

torsdag 5 januari 2012

Hägglunds goda fasad krackelerar

Göran Hägglund har jobbat för att visa upp sig som den hygglige, mjuke och socialt engagerade partiledaren, till skillnad från sina moderatkollegor. Nu börjar dock fasaden krackelera. Vilket förklarar varför han har stått ut under alla dessa år med social nedrustning; nu senast höjningen av högkostnadsskyddet där just de sjuka, som inte fått del av jobbskatteavdragen, ska drabbas ytterligare.
Göran Hägglund bryr sig inte alls om utsatta människor. I så fall får det bli frivilligt till någon organisation, där man dessutom får kompensation av andra skattebetalare genom de nya avdragen för gåvor. Tillbaka till 1800-talet bara.
Nu har hans stabschef ägnat sig åt näthat och hån av partikollegor på internet. Får han sparken av Hägglund? Nej då, han får en annan tjänst i regeringskansliet. Vad är det för tjänster där som står och väntar på en person med dåligt omdöme? Antingen är det en annan tjänst i Hägglunds politiska stab och då har ju Hägglund överseende med sin hånande stabschef. Övriga tjänster i regeringskansliet söks ju utifrån kvalifikationer, så han måste i så fall prövas mot andra sökande. Eller? Det var ju alliansen som ville att alla högre tjänster skulle utlysas offentligt. Det har man gått ifrån under tystnad som så mycket annat.

onsdag 4 januari 2012

USA är ett konstigt land

Jaha, så sällar sig Barack Obama till USAs mördarpresidenter. I alla fall om man ska tro Christopher Holmbäcks artikel i AB om hur USA nu hämningslöst avrättar på plats, skickar drönare att utplåna byar och har gjort CIA till mer än en spionorganisation, med mer än rätt att döda. Alla läckor ska tätas och s k "visslare", sådana som vågar berätta om USAs odemokratiska handlingar, låses in för gott.
Antagligen applåderas dessutom dessa handlingar av kongressen (i den mån de får veta något) till skillnad från om presidenten skulle vilja förbättra för vanligt folk. Å andra sidan verkar många i det s k vanliga folket helt besatta av gudsdyrkan och rätten att bära vapen, snarare än att betala skatt för att öka jämlikheten.
De som trodde på Obama är väl besvikna. Risken är att de inte röstar alls och de kandidater som republikanerna ställer upp med skulle platsa i vilken satir som helst.
USA är ett konstigt land. Med alltför mycket makt över oss andra.

tisdag 3 januari 2012

DN språkrör för Schlingmans propaganda

En ledarskribent på DN, Martin Liby Alonso, menar att socialdemokraterna är vilse i verkligheten.
Han skriver bl a: Den förlegade synen på Moderaterna innebär dessutom att S konsekvent tolkar regeringspolitiken som ett försök till nyliberalt systemskifte. Men bilden av ett Sverige med krossad välfärdsstat och en politik som endast gynnar de rika rimmar illa med de flesta medelinkomsttagares vardag. För dem har alliansens politik inte inneburit några stora förändringar i välfärdsutbudet. Och de har tack vare jobbskatteavdrag fått mer i plånboken."
Det är möjligt att den medelklassgrupp Martin Liby Alonso tillhör, inte ser vad som händer i Sverige idag eller bryr sig för den delen. Men för en ganska stor grupp har moderaternas systemskifte inneburit att socialförsäkringarna trasats sönder vid sjukdom och arbetslöshet, vård, skola och omsorg har skinnats in på benen för att vinsterna ska bli så stora som möjligt med sämre resultat som följd och för dem som inte har tillräckligt hög lön eller pension har pengarna i plånboken minskat.
DN-journalisterna tillhör ju den grupp som gynnats av alliansens politik. De gläder sig åt sina RUT-avdrag och jobbskatteavdrag. Men det är svårt att tro att Liby Alonso är så blåögd så han verkligen tror att det finns några nya moderater vars syfte är att upprätthålla välfärdsstaten. Istället tillhör han den lobby som via Sveriges största morgontidning hjälper till att hålla Per Schlingmans propagandamaskineri igång.
Ett annat ledarinlägg i dagens tidning hyllar den gamle nyliberalen Ronald Reagan. Tala om att vara traditionalistisk. Se hur det ser ut i USA idag. Och vi är på god väg med moderaterna vid rodret.

måndag 2 januari 2012

Dags för partisplittring

Och Juholtkritiken fortsätter. Men Mona Sahlin har rätt när hon säger: Krisen är djupare än Juholts fadäser och började långt tidigare.
I själva verket började socialdemokraternas kris när man förnyade partiet i slutet på 80-talet och tog några raska steg åt höger. Vi fick ändå en borgerlig regering 1991, för tycker man höger röstar man på något högerparti. Den regeringen körde omedelbart ekonomin i botten och sossarna fick den jobbiga uppgiften att sanera ekonomin. Men man slog också in på privatiseringens väg. Borgerligheten hade dåligt rykte i finanshanteringen så Persson fick sitta kvar 1998 och också 2002 (kanske för att den självklara efterträdaren blev mördad och partiet och väljarna försökte hålla ihop sig). 2006 hade dock väljarna tröttnat på Persson. Och de nya moderaterna lockade med ord som den gamla socialdemokratin använt.
Det visade sig vara ett lyckokast. Äntligen några som vågade använda ord som arbetslinje, solidaritet och rättvisa.
Nu vet inte sossarna inte längre vad de ska göra. Högersossarna vill fortsätta på sin inslagna högerväg, men Juholt slog an en annan ton i sitt öppningstal. En ton som gav eko i ökande opinionssiffror. Men den högeranstuckna partiklicken i Stockholm vill inte köpa detta. Sedan har Juholt själv strulat till resten med sitt velande. Men det är inte så konstigt, när falangerna verkar stå så långt ifrån varandra.
Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: det kanske är dags för en partidelning. Högergänget går till alliansen, vänstergänget slår sig ihop med vänsterpartiet. Så får vi se var det svenska folket egentligen står.

Alliansen manipulerar organisationerna

Idag har Hanna Hallin på tankesmedjan Sektor 3 ett bra inlägg på SvDs Brännpunkt. Det handlar om själva kärnan i det civila samhällets organisationer, nämligen medlemsaktiviteten. Hon menar att i och med möjligheten att göra avdrag för gåvor till en viss typ av organisationer med en viss typ av verksamhet, styr staten organisationerna, genom att de anpassar sig till statens bidrag, framför allt på bekostnad av medlemsverksamheten.
Hon skriver: "Medan Stadsmissionens arbete med att stödja människor i missbruk blir avdragsgillt ges inga subventioner till nykterhetsrörelsens arbete för en värld fri från droger. Det är ett stöd för organisationer som ger hjälp vid miljökatastrofer, men inte för dem som arbetar för en bättre miljö. Det civila samhället spelar en stor roll för att arbeta förebyggande men i stället ges incitament för att förändra verksamheten till att göra fler insatser i efterhand. Genom att dessutom bara välja en viss typ av engagemang – anonyma gåvor – ger regeringen en signal till organisationerna att locka passiva givare i stället för aktiva medlemmar. Subventionen är bara för månadsgivare i Rädda Barnen, inte för dem som stödjer genom att vara medlemmar."
Återigen ser man alliansens klåfingrar gynna verksamheter med skatteavdrag på ett sätt som gynnar dem själva. Människor som passivt ger pengar för att sopa efter sådant som redan inträffat är bra. Om Stadsmissionen får fler gåvor så de kan hjälpa fler fattiga och hemlösa, behövs färre insatser från samhället. Det är bra, menar alliansen. Ett aktivt medlemsarbete i förebyggande syfte, t ex inom miljöområdet, kan ju leda till kritik av regeringens åtgärder och det vill man ju inte gynna.
Säga vad man vill om alliansen, men de är djävulskt skickliga på att manipulera.