Man kan vara glad att Göran Persson inte längre är minister (i någon form). I en intervju på Newsmill säger han att det är självklart att Sverige ska gå med i europakten, vi har ju gjort vår budgetsanering. Han tror mer på euron som idé än han gjorde som minister.
Samtidigt talar han direkt emot just det. Han menar att budgetsanering utifrån EUs piska inte skulle ha någon legitimitet (och det har han ju rätt i). Han säger: "För mig handlade det om att säkra legitimitet för de demokratiska institutionerna. Att få en piska från Bryssel hade inte underlättat, tvärtom. Saneringen var vårt eget projekt och vår egen retorik. Det fanns en stor folkmajoritet som var mot att vara beroende av lån."
Så hur ska han ha det? Stabilitetspakten kom till för att länderna skulle klara att ha en gemensam valuta. Ingen brydde sig om den, varken Tyskland när det begav sig, eller Grekland och Spanien (men lilla Portugal betalade i en första vända). När det kommer till kritan är var och en sig själv närmast. Persson säger det ju själv; saneringen var ett svenskt projekt, med en folkmajoritet som var emot lån (nåja, folk var väl inte direkt positiva till saneringen heller).
Men vi gjorde det för Sverige, inte för EU.
I de flesta euroländer har inte heller folk fått rösta om de ville gå med i EMU. Plötsligt stod de där med en ny valuta som gjorde allting dyrare. Ingen förankring eller legitimitet. Och nu får de
mest utsatta skörda frukterna av politikernas självsvåldighet.
Vi får ändå tacka Persson för att vi fick folkomrösta. Även om nejet fick honom att helt tappa geisten, när han insåg att han inte skulle få sitta med vid de storas bord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar