Det är något underligt med socialdemokraterna. Ingen vill någonsin leda detta parti, samtidigt som alla säger att det är den finaste post man kan ha.
Ja, det har förstås sitt pris att tacka ja, det har vi ju sett de senaste åren med Mona Sahlin och Håkan Juholt. De mediedrev de varit utsatta för mot sína personer (särskilt gäller det Mona Sahlin) saknar motstycke. Men en hel del av det som tidningarna tagit upp kommer från de egna leden. Med sådana "vänner" behöver man inga fiender eller borgerliga motståndare. Ledaren förgörs inifrån.
VU verkar vilja ha en snabb process och det vore inte minst skönt för oss som lever i alliansens Sverige. Ju längre detta drar ut på tiden, ju mer skada hinner alliansen göra. Jonas Sjöstedt i all ära, men oppositionen behöver vara större än så.
Å andra sidan riskerar en snabb process att det inre krypskyttet fortsätter för att någon falang blir missnöjd med ett snabbt val. Socialdemokraterna behöver en öppen process för att återskapa förtroendet inom partiet.
Man kan välja en interimsledare, som leder partiet fram till nästa kongress och under tiden har man den öppna processen. Men den ledaren riskerar då att bli en "lame duck" som ingen bryr sig om. Om den personen inte blir Jan Eliasson, som ändå har stor respekt med sig, men inte kan väntas leda partiet någon längre tid.
Ja, som man bäddar får man ligga och socialdemokraterna är verkligen golvade just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar