tisdag 28 februari 2012

"Den nordiska modellen" är inte moderaternas

På dagens Brännpunkt skriver moderaten Hans Wallmark om socialdemokraternas varumärkesskydd av begreppet "den nordiska modellen". Han ondgör sig över att inga andra nu kan använda detta begrepp i sin marknadsföring.
Men han aktar sig noga för att gå in på varför socialdemokraterna har känt sig tvungna att göra detta. Det är en del i den schlingmanska historieskrivningen som sossarna nu lagt krokben för. Wallmark skriver aningslöst: "I grunden handlar det inte endast om hur själva politiken formats i sina enskilda detaljer utan också en anda och ett förhållningssätt som handlar om samarbete, folkbildning, humanism och tillit. Det är knappast tillfälligheter som gör de nordiska länderna till stabila demokratier och rättsstater med låg grad av korruption."
Nej, det är ju inte det. Utan framför allt socialdemokratin hade Sverige och våra nordiska systerländer sett mycket annorlunda ut. Framför allt hade de inte varit välfärdssamhällen. Men den S-stämpeln vill Schlingman & co tvätta bort. Han talar själv om att Regeringskansliet måste forma en "politisk" sverigebild. Och med tanke på hur moderaterna hanterat sin egen historia, kan man bara ana hur propagandaministern vill att Sverige ska beskrivas. Allt gott har utgått från framför allt moderaterna. Och tror utlandet på detta, hoppas Schlingman att även svenska folket ska se vårt eget land med dessa ögon.
Därför vill socialdemokraterna värna begreppet "den nordiska modellen". Välfärdssamhället så som det såg ut under 60-80-talet var en i grunden socialdemokratisk skapelse, om än med stöd av framför allt centern, men också folkpartiet. Högern/moderaterna har hela tiden motarbetat denna modell. Inte minst Fredrik Reinfeldt som under 80-talet skrev boken "Det sovande folket", där han går till storms mot denna modell på alla fronter. Nu när han fått makten gör han verklighet av sin vision. Nu har vi alltmer den amerikanska modellen, i Reagans tappning, vilket var precis vad han ville. Frågan är varför han måste använda socialdemokratiska begrepp för att beskriva den.

måndag 27 februari 2012

Orkar Reinfeldt till 2014?

Reinfeldt i Agenda i söndags var en märklig syn. Vi såg en trött och oengagerad gubbe. Av frågeställningarna och även de filmade inslagen framgick att alliansens politik på jobbområdet (det som var flaggskeppet i alliansens politik) totalt har misslyckats. Men Reinfeldt framhärdar. Ingenting ska ändras. Det vore ju att medge att han hade fel och att ingen av de nyliberala teorierna fungerar i verkligheten.
Som Thomas Bodström skriver i AB, han räddades av prinsessfödseln som för en stund tog bort fokus från den totala brist på initiativ som regeringen visar. Arbetslösheten stiger, socialförsäkringarna har holkats ur, tågen fungerar inte och utsläppen från fossil förbränning ökar. Kommer han ens att orka till 2014?

söndag 26 februari 2012

Fas 3 som korrigeringsanstalt

Återigen ger moderaterna exempel på sin människosyn. Moderaten Hanif Bali i arbetsmarknadsutskottet säger att Fas 3 är till för dem som "glömt hur det är att hålla tider, duscha, ha arbetskamrater och fungera på en arbetsplats".
M a o menar han, eller så måste man väl tolka det, att det är närmast uteliggare man talar om, som saknar möjlighet att sköta sin hygien och inte har råd med klocka. Kanske det är så att Fas 3 till slut tvingar människor från hus och hem till uteliggarstatus, men det är knappast självförvållat. Istället är det alliansens politik som skapar ett sådant utanförskap. Om de inte slagit sönder trygghetssystemen, hade människor fortfarande haft möjlighet att leva socialt värdiga liv.
Man får intrycket att Bali ser Fas 3 som någon slags korrigeringsanstalt för människor som inte lyckas komma in på arbetsmarkaden och därför per definition gjort sig omöjliga av egen kraft. Men det är uppenbart att rötäggen snarare finns på valbar plats.

Moderaterna+McDonalds gynnar korruption?

Idag visar AB Kultur med ett antal exempel hur nära moderaterna och hamburgerkedjan McDonalds står varandra. Det ger ett oerhört märkligt intryck att moderaterna, som ständigt hyllar Marknaden och behovet av konkurrens, själva gynnar ett särskilt företag.
Det leder till ytterligare frågor om vilka som finansierar moderaterna. Att så öppet gynna ett enskilt företag när man sitter i beslutandeposition kan närmast betraktas som korrupt. Men det har vi ju sett tidigare, att korruption inte bekymrar moderaterna (möjligtvis i utvecklingsländer).
Om inte moderaterna öppet redovisar sina partibidrag (öppenhet är ju annars ett ord som favoriseras av m) bör de dras inför Europadomstolen, för här finns EU-direktiv att följa. Just för att motverka korruption.

fredag 24 februari 2012

Är du ett "vinst- eller förlustbesök" i vården?

Precis det som man kunde förvänta sig inom "vårdvalet" avslöjas nu i DN. Patienter som behöver mer än en undersökning skickas vidare till andra läkare för att de betraktas som "förlustfall" av privata läkare. Och de som tar emot dem blir också arga för att de då får stå för kostnaden. Och patienten missgynnas på alla sätt, får betala för dubbla läkarbesök och riskerar dessutom i värsta fall att inte få behövliga undersökningar för att läkarna tycker det blir för dyrt.
Så här cyniskt uttrycker sig ett par läkare i DN:
"Är det inte läkarens ansvar att ge patienten de undersökningar han/hon behöver?
– Jo, självklart, men när kostnaden förs över till den enskilda mottagningen påverkar det ju direkt rörelseresultatet. Det här har varit landstinget val, och då får de ta konsekvenserna av det, säger Crister Öhlund.
Han får stöd av sin kollega i föreningen, Märta Silber, som är privatpraktiserande gynekolog i Farsta.
– Risken finns ju att vårdgivare undviker att göra utredningar eller ta hand om patienter som är väldigt kostsamma. Och i stället försöker få en rimlig ekonomisk lönsamhet. Det är knappast rocket science, eller hur?
Men landstinget säger att ni har kompenserats för de här utgifterna?
– Det stämmer till viss del. Men landstinget har bestämt en kvalitetsstandard som man ska ha vid en viss gynekologisk undersökning. Den är hög och kostar mycket, samtidigt ersätter man i vårdvalet bara den gamla lägre standarden, hävdar Crister Öhlund.
– Tänk dig att du har tio i kön som behöver komma, två är rena förlustbesök, sex är neutrala och två vinstbesök. Vilka väljer man då? Det gäller inte bara mig, utan även de stora vårdbolagen. Och vi vet hur de värderar vårdens etik. Det är business som gäller helt enkelt. Vi har inget emot det, men befolkningen måste veta om det."

Var glad stockholmare om du tillhör "vinstbesöken", dvs att du inte egentligen har några problem. Är du ett "förlustbesök" riskerar du kanske livet, för läkaren vill inte behandla dig.
Allt för "glädjen i att kunna välja".
Det är läkarna som valt att bli privata. Dóck fortsätter de att förvänta sig att vi skattebetalare ska betala deras nota plus vinst. Det är det som Filippa Reinfeldts vårdval åstadkommit.

Staten skapar mer arbetslöshet

Postens moderbolag ska minska personalstyrkan med ytterligare 1500-3000 personer, meddelar DN i papperstidningen. Besparingarna handlar bl a om att göra bolaget redo för börsen.
Vi talar alltså om Posten, det verk som inrättades redan på 1600-talet i Sverige och som fortfarande ägs till 60 procent av staten (moderbolaget heter Postnord och är numera dansk-svenskt). De övriga 40 procenten ägs av danska staten. Alltså egentligen ett helt statligt bolag.
Varför i hela friden ska ett sådant bolag in på börsen? Posten är en serviceinstitution. Från början tillkommen för att göra samhällsnytta.
Men nu planeras för att våra skattemedel alltså spelas med på börsen, ut i robothandeln. Där kan de ge staten vinst, men lika gärna stora förluster.
Samtidigt ska alltså ytterligare flera tusen personer mista jobbet för denna ekonomiska lekstuga. Vad innebär inte den kostnaden för samhället, i form av sjukvård, socialbidrag etc. Statens uppgift måste väl ändå vara att se till medborgarnas bästa. Att avskeda tusentals personer för eventuell ekonomisk vinst i dessa ekonomiska orostider är oansvarigt.
Här talas om "att vi måste se till att företagen skapar jobb". Med vilken trovärdighet gör man det när man samtidigt själv står för ökad arbetslöshet med de egna bolagen.

onsdag 22 februari 2012

När ska Reinfeldt tala klarspråk?

Hur länge ska vi behöva höra tjatet om kommunismen så fort vänsterpartiet kommer på tal? Det enda det signalerar i dagsläget är bristen på realpolitiska argument.
De två senaste exemplen är Claes Arvidssons ledare i SvD och Carin Hübinettes märkliga frågor till Jonas Sjöstedt i måndagens "Hübinette".
Arvidsson försöker bunta ihop Sjöstedt med Lars Ohly, som dessvärre gjorde misstaget att kalla sig kommunist och därför var rökt i de flesta sammanhang, hur bra debattör han än var. Och sen irrar han runt om Ka Enebergs bok om kommunismens historia i Sverige.
Men att Svenskans ledarskribenter kramar kommunismen som ett tryggt gosedjur att ta till när dagens vänsterledare öppnar munnen är inget att förvånas över. Mer deprimerande är att Hübinette inte hade annat än den skåpmaten att komma med. Sjöstedt har ju varit EU-parlamentariker, t ex, och skrivit en deckare på det temat. Kunde varit kul att höra mer om.
Framför allt skulle det vara kul att höra någon journalist i en sådan här pratshow ställa frågan till Fredrik Reinfeldt varför han skrivit om högerns historia i moderaternas partiprogram. Den är ju minst lika smutsig som kommunisternas.

tisdag 21 februari 2012

F-skattsedeln som anställningskontrakt

F-skattsedeln är det nya anställningskontraktet. Snart ska alla ha egen firma. Många företag vill inte ha anställda utan tar in tidigare anställda som inhyrda "konsulter". Alltfler arbetstagare har tvingats bilda eget sedan regeringen genomdrev sin reform om att man som företagare bara behöver ha en uppdragsgivare (tidigare måste man ha flera för att få F-skattsedel). Det innebär också att man själv betalar in sin skatt och sina sociala avgifter.
AB skriver: "Arbetstagare som tvingas agera ­inhyrda egenföretagare ställs utanför arbetsmarknadslagstiftningens skydd. Som anställd f-skattare hamnar man i kläm i trygghetslagstiftningen, man hamnar utanför lönebildningen, man blir av med fackliga försäkringar och avtalspension. Fackförbunden fruktar att modellen används för lönedumpning."
Men det här passar ju alliansen som hand i handske. Var och en sin egen lyckas smed. Och så urholkar man fackens inflytande ytterligare, ett annat av huvudmålen i alliansens politik.
Medan Annie Lööf ler och gläds åt att företagandet i Sverige ökar.

Kristersson i hetluften

Nu börjar näsknäpparna mot alliansen äntligen vina lite oftare. Just nu är det Ulf Kristersson som har det hett om öronen. Helt självförvållat från den dag han tillträdde. Alliansens paradnummer, dödsstöten mot trygghetssystemen, börjar nu visa sina effekter alltmer. Igår skrev AB om en handikappad man som lider av Downs syndrom och nästan inte kan göra någonting själv utan sin personliga assistent. Den har Försäkringskassan nu dragit in, för han kunde äta själv (dock inte gå på toa, sköta sin hygien, lägga sig etc). Reglerna är sådana, hävdar man.
Det är det senaste absurda fallet i alliansens utsugarpolitik mot sjuka, handikappade och gamla. Den politik som Ulf Kristersson nu är ansvarig för. Hans företrädare, Husmark Persson, fick gå pga de orimliga sjukförsäkringsreglerna. Dem har dock alliansen vägrat ändra på trots två riksdagsbeslut där oppositionen körde över regeringen. Ulf Kristersson hävdade högmodigt att det inte vore ansvarigt att ändra på dessa regler och att följa riksdagens beslut.
Nu har han dock fått krypa till korset och be om ursäkt med hot om en misstroendeomröstning hängande över sig. En avbön under galgen.
Men räkna inte med att Fredrik Reinfeldt står bakom dig när det blåser, Ulf Kristersson. Fege Reinfeldt ställer aldrig upp när hans ministrar har det svårt. Det är åtminstone en konsekvent männioskosyn han står för. Var och en får klara sig själv, från gamla och sjuka, till de närmaste medarbetarna.

lördag 18 februari 2012

Otydlighet sänker S

Det är kul att ha ett stort parti. Men till slut blir det problematiskt. Socialdemokraternas dilemma är att de har hela skalan av politiska åsikter i sina led, från moderater till vänsterpartister (fast alla kallar sig socialdemokrater). Men när alla dessa ska tillfredställas blir politiken otydlig. Och det blir särskilt svårt i för väljarna viktiga frågor som vinst eller ej i välfärden, utbyggd kärnkraft eller ej, europakt eller ej.
Man vill låtsas som om man är ett stort parti, men när åsiktskillnaderna också blir tydliga bland toppolitikerna som leder partiet, får man de kriser vi just sett. Och de kommer inte att försvinna med Stefan Löfven.
Istället blir partiet ett "å ena sidan, å andra sidan"-parti, där de interna kompromisserna till slut skapar en otydlighet om vad man vill som kommer att stöta bort väljare. De flesta väljare har några frågor de inte vill kompromissa med och där tydlighet från partiers sida avgör valet. Är man otydlig eller kompromissande om det mesta förlorar man i trovärdighet och också antal väljare.

tisdag 14 februari 2012

Tillbaka till gammelbiståndet

Gunilla Carlsson letar förtvivlat efter resultat i biståndet. "Vi kan inte påvisa några långsiktiga effekter" säger hon i lördagsintervjun 12 februari. Men se dig omkring Gunilla Carlsson! Vi håller ju på att uppnå millenniemålen (med det övergripande målet att halvera fattigdomen till 2015) och du letar efter resultat!
Självklart har biståndet bidragit till att vi på en global nivå faktiskt kommer att uppnå millenniemålen. Men vi kan självklart inte låta oss nöja med det. Mycket återstår för att utrota fattigdomen. Och resultaten beror på ett antal faktorer förutom bistånd, såsom handel, överföring av pengar från migranter, eget företagande óch ökat skatteuttag i mottagarländerna.
Och Nilsson och Segerfeldt med sin gamla skåpmat, har inte ens märkt att flera länder i södra Afrika har bland den högsta tillväxten i världen. Visserligen från en låg nivå, men det går framåt. Och hur har dessa länder lyckats med det? Jo, de har bl a fått bistånd för att skapa de institutioner som behövs för ett fungerande näringsliv, såsom förvaltningsstöd, stöd till rättsväsende, bankväsen m m. Och de har fått bistånd till utbildning, så att de nu har fler utbildade människor som kan arbeta i dessa institutioner, stöd till bekämpning av hiv/aids och malaria, så de kan arbeta utan att bli sjuka, eller få möjlighet till medicin så de överlever. Det svenska biståndets mål är att bidra till att skapa förutsättningar för människor att förbättra sina levnadsvillkor. Det är det målet Sverige arbetar utifrån och ofta når vi också resultat.
Men Gunilla Carlsson överger den s k Parisagendan, som innebär att mottagarländerna ska öka sitt ägandeskap över utvecklingen och att givarna ska samordna sig mer, så att inte alla givare stöder samma sak, men på olika sätt och med olika redovisningskrav, utan att man istället använder mottagarländernas egna system och där mottagarlandet bestämmer vart biståndet ska gå.
Istället vill hon gå tillbaka till projektbistånd, där kvinnor t ex ska få spisar, som hon föreslog i lördagsintervjun. Sådant bistånd är lätt att mäta och ger därför ett synligt resultat. Återigen ska biståndet duttas ut lite här och var. Det är säkert bra för de kvinnor som får en spis, men leder det till övergripande fattigdomsbekämpning? Budgetstöd, dvs att pengar går direkt till mottagarlandets budget, anses vara ett effektivt bistånd enligt utvärderingar, därför att då kan mottagaren själv prioritera inom den sektor som får budgetstöd (t ex utbildning eller hälsa). Men det vill inte Gunilla Carlsson, för hon vill visa upp sina resultat, det här har Sverige (dvs indirekt jag, Gunilla Carlsson, åstadkommit).
Gunilla Carlsson brukar tala om gammelbistånd. Det är just det hon är på väg att genomföra.

Extrema småpartier lockar inte

Det är uppenbart att Jan Björklund vill byta ministerpost. Försvars- eller utrikesminister verkar vara det han aspirerar på. Dvs de områden där folkpartiets åsikter skiljer sig mest från övriga partiers.
Nu ska han åka till Israel. Han ska träffa Israels premiärminister märkligt nog. Annars kan man ju tycka att hans kollega inom utbildningsområdet vore ett mer logiskt val.
Det är lustigt hur regeringens småpartier blir alltmer extrema. Folkpartiet vill att Sverige går med i NATO och att vi börjar bryta uran till den utbyggda kärnkraften. KD vill fortsätta tvångssterilisera transsexuella som vill byta kön och vurmar för att (företrädesvis) kvinnor ska få betalt för att gå hemma med sina barn. Ingen arbetslinje här inte. Vad centern vill är mer oklart, men platt skatt har varit uppe på agendan. Platt fall har det i alla fall blivit med Annie Lööf om man ser till den senaste opinionsundersökningen där centern får 3,9 procent.
Så länge folk inte ser igenom moderaternas dimridåer och nyspråk kommer de att behålla greppet om det sovande folket.
Extrema åsikter göre sig icke besvär, om de inte är väldigt extrema. Då finns ju tyvärr SD.

söndag 12 februari 2012

Vice statsministern kan tänka sig kärnvapen på Gotland

"Folkpartiet vill vapenträna alla gotlänningar, stationera 5 000 soldater på ön och att partiet inte stänger dörren för kärnvapen på svenskt territorium. Vår kampanj har nu även välkomnats av Folkpartiets partisekreterare Nina Larsson - ett motdrag som inte bara visar på stoltheten i att vara verklighetsfrånvänd, utan också gör att våra kampanjannonser nu kommer att ha märket “med stöd från Folkpartiet”."skriver sajten Alliansfritt Sverige i ett debattinlägg i Aftonbladet.
Det är tur att Jan Björklund inte är försvarsminister. Å andra sidan är han vice statsminister, vilket innebär att om Reinfeldt skulle avgå tar Björklund över. Tala om att gå från askan i elden ur alla synpunkter.
Övriga alliansen tar inte Björklunds förslag på allvar, skriver Alliansfritt Sverige. Men man kan fråga sig hur man kan ha en vice statsminister som ser omvärlden med så helt andra ögon än alla andra politiker (utom folkpartister kanske) och merparten av svenska folket.
Björklund har kanske alltid trott att Alliansen betydde militäralliansen NATO.

fredag 10 februari 2012

Suspekta kopplingar i upphandlingar

Hälso- och sjukvårdsnämnden har äntligen gjort sitt jobb. De har underkänt upphandlingen av vård av offer för tortyr. Röda Korset har hittills skött denna verksamhet och har decennier av erfarenhet. Men när Filippa Reinfeldt & co upphandlar vinner ändå ett företag, Weminds, som inte kunde uppvisa någon som helst erfarenhet av denna sorts verksamhet. Anbudet var billigare, men det fanns bland upphandlingskraven att bjudande företag skulle kunna visa en lista på liknande uppdrag de senaste tre åren. Det kunde inte Weminds.
Ändå föreslår landstinget att de ska få uppdraget. Jag har svårt att tro att de som upphandlar inom landstinget är så inkompetenta att de inte kan sköta en anbudsvärdering. Jag tycker det luktar korruption. Det vore väldigt tacknämligt om någon journalist (förmodligen underbetald frilansare) kunde kartlägga bakgrunden både i landstingets och kommunernas upphandlingar och se vart trådarna i de företag som fått uppdragen leder.
Vilka nätverk och vilka kopplingar finns mellan företag och politiker? Och så länge moderaterna mörkar sina partibidrag verkar det hela än mer suspekt.

måndag 6 februari 2012

Tåget har gått för SJ

"SJ har inlett ett besparingsprogram som ska sänka de årliga kostnaderna med 300-400 miljoner kronor under de två närmaste åren. Syftet är, enligt SJ, att öka effektiviteten för att ”bättre kunna möta framtida utmaningar och stärka vår konkurrenskraft”. SJ ska återkomma senare i år med närmare information om besparingarna.", skriver SvD.
Hur i hela friden ska SJ kunna spara 300 miljoner kronor? Med en servicegrad som redan idag är under all kritik, icke fungerande tåg samt bristfälligt underhåll på räls och växlar, som de överhuvudtaget inte kan rå över eftersom verksamheterna inte ligger i samma bolag.
"Öka effektiviteten". Ja, vi har ju sett hur en del företag, framför allt inom vård och omsorg, tolkar det begreppet. Och så länge SJ förväntas drivas som vilket företag som helst, är de väl tvungna att dra ner ännu mer på personal, service och underhåll samt höja priserna.
Kan inte politikerna fatta, med sitt snack (snömos) om miljösatsningar och kolodioxidmål, att Sverige behöver en järnväg utan vinstintresse, som gör allvar av att öka det miljövänliga resandet, som kan utvecklas och till rimlig kostnad för resenärerna gör tåg till det mest attraktiva färdmedlet i landet.
Som det nu är är det tvärtom. Och med regeringens ideologiska skygglappar ska nu fler ut på de överlastade banorna och konkurrera, trots att allt som hittills privatiserats har visat sig bli krångligare och dyrare för alla.

söndag 5 februari 2012

Sverige nonchalerar EU

32 vargar får skjutas i årets "skyddsjakt". Det spelar ingen roll att skyddsjakt definieras som jakt på ett specifikt och farligt djur, vilket EU noggrant påpekat för Sverige.
Och då blir plötsligt EU och dess regler helt ointressanta för Sverige. Vi rullar iväg 100 miljarder för att rädda euron, läs för att Reinfeldt ska få sitta med på ett toppmöte. Samtidigt nonchalerar vi helt ett direktiv om rovdjur som vi själva undertecknat. Allt för att tillfredställa en högljudd minoritet av jägare.
Hur kom man fram till siffran 32? Det sägs att vi bara har 200 vargar i Sverige. Ett tjugotal gick åt förra året, ett mörkertal i tjuvjakt ökar på siffran, förutom att vissa vargar blir påkörda eller dör av andra skäl. I princip skulle vi alltså vara nere i ett 100-tal vid det här laget. En alldeles för liten stam för att vara bärkraftig.
När får Lena Ek stå till svars?

Kapitalismen gör människor överflödiga

Det ekonomiska system vi har idag - kapitalismen - har börjat göra människor överflödiga. Ett fåtal personer (jmf med världens befolkningar) har helt lämnat marken och byter papper med varann och blir därmed rikare. Inte ett enda nytt jobb skapas.
Denna filosofi sipprar sedan ner till mer modesta företag på marken. I kvartalskapitalismens jakt på vinst, har man konstaterat att det dyraste ett företag har är personalen. Därför försöker alla företag till varje pris ha så få anställda som möjligt. Leder detta till ett mänskligt samhälle?
Vi har en av världens mest välutbildade ungdomsgrupper. Ändå har vi en arbetslöshet på 22 procent bland ungdomar. Och det är inte bara ungdomar utan utbildning som är arbetslösa eller hankar sig fram på tillfälliga projektanställningar.
Samhället är väl ändå till för människorna. Det är ju något allvarligt fel på ett system där stora delar av länders befolkningar inte blir en del av samhället. Utslagningen i välfärdsstaterna blir alltmer uppenbar. Vem trodde på 80-talet att tiggare skulle vara en vanlig syn på Stockholms gator?
Hela tänket kring företagande måste göras om. Jag har inga lösningar, men vad vi ser är ju undergången på ett system där så småningom merparten av människorna blir överflödiga. När stora företag lämnat den mänskliga dimensionen och bara finns i en hysterisk börsverklighet och VDn (eller snarare olika konsortier) aldrig behöver konfronteras med några anställda finns heller inget samhällsansvar.
Ibland känns undergången nära.

Längtan efter Juholt

Det finns många politiska frågor att skriva om. Ändå dyker Håkan Juholt titt som tätt upp i olika krönikor och analyser. Medierna saknar verkligen Håkan och Björn Wiman i DN menar att medierna nu lider av "postdramatisk stress". Håkan Juholts uppgång och fall har varit en helt oemotståndlig historia, helt enligt den grekiska dramaturgi som Hollywood senare anammat.
Så längtan efter något lika effektfullt återkommer Håkan Juholts namn här och där hela tiden. Håkan kom tillbaka så vi får något att skriva om, ropar de i andanom.
Men det finns ju ett närliggande exempel som farit med minst lika mycket lögner och felaktigheter som Juholt. Nämligen statsministern själv.
Till skillnad från Juholt har moderaterna varit en framgångssaga och den har gillats väldigt mycket i medierna. Lusten att förstöra den storyn har helt lyst med sin frånvaro. Nyheter24 har plötsligt börjat titta på vad statsministern egentligen påstått genom åren. Medan medierna varit upptagna med att plocka isär varje socialdemokratiskt påstående, har statsministern fört svenska folket bakom ljuset i ett antal fall.
Det är skrämmande hur okritiskt media har svalt allt som Reinfeldt & co påstått. T o m att de förvanskat hela sin politiska historia gick ganska snabbt förbi och endast partisekreteraren Arkelsten fick stå till svars.
Det är mer än dags att granska statsministern. Det kan bli nog så rafflande.

torsdag 2 februari 2012

Mindre kärnkraft ger mer vinst

Så är vi där igen. Köldknäppen slår till och kärnkraften står still. Trots fagra löften om att alla reaktorer skulle vara igång till december förra året, står fyra reaktorer stilla och en femte går på halvfart enligt SvD. Endast 55 procent av den totala effekten utnyttjas. Och elpriserna rusar i höjden till Fortums och Vattenfalls glädje. Fortum gjorde en vinst på 532 miljoner euro förra året. Gissa vilka som betalade den.
Att hänga fast vid denna kärnkraft blockerar bara utveckling av alternativ. Det lönar sig för kärnkraftsindustrin att inte driva kraftverken fullt ut. Och så har vi ännu ett exempel på att viss typ av verksamhet bör vara i samhällets tjänst, inte det privata kapitalets.

onsdag 1 februari 2012

KD kvar i det förgångna

Det är glädjande att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni sågar KD:s familjepolitik. KD vill att föräldrar ska kunna vara hemma med barnen upp till sex års ålder med ett utökat vårdnadsbidrag (fast det skulle visst kallas något annat).
Det finns inget som hindrar föräldrar att vara hemma med barnen tills de börjar skolan. Men det är orimligt att samhället ska betala för det. Förskolan kom till för att kvinnor krävde en möjlighet att kunna arbeta och sent omsider byggdes daghem. Så sent som i mitten av 70-talet demonstrerade föräldrar under parollen "Ropen skalla, daghem åt alla".
Det är ju inte heller rimligt att samhället satsar utbildning på föräldrar (läs kvinnor i första hand) som sedan knappt hinner ut på arbetsmarknaden förrän de ska vara hemma igen, kanske i flera omgångar med flera barn. Utbildningen blir föråldrad och förankringen på arbetsmarknaden svag. Det var ju det 60- och 70-talets unga kvinnor såg drabbade deras mödrar som varit hemmafruar och dessa är idag de fattigaste pensionärerna. Och som ensamstående förälder är det helt omöjligt att leva på detta bidrag. Det krävs en make som tjänar bra.
Ett annat skäl som talar emot KDs politik är att det främst kommer att vara invandrade kvinnor som utnyttjar detta. Så är det redan idag. Och de blir isolerade i det svenska samhället, lär sig inte språket och får en försämrad livskvalitet.
Sen är det ju inte så kul för barn att alltid gå hemma med mamma (eller pappa), särskilt inte när de börjar bli 4-5 år. De behöver stimulans och kamrater. Det är ju inte så idag att gårdarna vimlar av barn på dagtid som på för 60-80 år sen. Idag är det tomt på lekplatserna för de flesta ungar är på dagis.
Det som behövs är istället daghem med lagom många barn, tillräckligt och engagerad personal och god pedagogik. Det mår både föräldrar och barn bäst av.