söndag 31 januari 2010

Meningslös sifferexercis

I kvällens partiledardebatt tjatar utfrågarna om besked om hur mycket de rödgröna ska höja skatten. Kan de precisera det tack. Det är viktigt att de rödgröna aldrig hamnar i en diskussion om skatterna i sig. Skattehöjningar är inget självändamål (fast alliansen vill få det till det), utan pengarna ska användas till att försöka rädda det som alliansen slagit sönder.
Alliansen får märligt nog aldrig frågan om hur mycket de ytterligare tänker sänka skatten för höginkomsttgare, som de ju lyckats bäst med hittills. Det är deras verkliga framgång. De får alltid stå och säga att de sänkt skatten för en sjuksköterska med 1700 kr. Själv räknas jag nog till höginkomsttagarna, trots att jag inte ens kommer upp i den inkomstklass där partiledare och riksdagsledamöter befinner sig. Jag har fått en hel del mer pengar i plånboken. Och därmed är jag inte lika känslig för prishöjningar, ökade elkostnader och läkemedelskostnader, höjda hyror m m, som drabbar alla i det svenska samhället. De som fått ynka 1700 mer däremot, märker inte så mycket av skattesänkningen. Den äts snabbt upp av ökade kostnader för allt mellan himmel och jord, inte minst pga av privatiseringarna.
Det är här kärnfrågan står mellan alliansen och de rödgröna. Vill vi ha en välfärd som alla ar råd med, eller vill vi att mycket ska ha mer.

Bakbundna i EMU

Plötsligt har EMU-debatten blivit aktuell igen. Märkligt nog just som euron ligger sämre till än någonsin. Olle Svenning, Aftonbladet, hänvisar till EMU-experten Lars Calmfors och skriver att denne inte hittar ett enda politiskt eller ekonomiskt argument för att gå med i EMU. Men säger att vi ändå bör göra det av solidariska skäl.
Det är verkligen det bästa beviset på att vi lever i en nyliberal marknadsekonomi. Vi ska vara solidariska med finansmarknaderna och bankerna, med börser och aktiehandlare. Solidaritet med de människor som drabbas av den spekulationsekonomi som nu välter människors vardagsliv över ända över hela världen, är det inte tal om.
Att gå med i EMU skulle ytterligare minska Sveriges möjligheter att föra en självständig ekonomisk politik. Att lämna ifrån sig den ekonomiska makten, som är ett samhälles viktigaste styrmedel, är ju helt sanslöst. Och det ser man ju nu i de länder i Sydeuropa som är tvungna att anpassa sig till de stora EU-ländernas ekonomiska politik.
Varje försök att införa euron i detta land måste starkt motarbetas.

Matte har överdrive roll i skolan

Eva-Lotta Hultén skriver idag i Aftonbladet om matematikens överdrivna betydelse i dagens skola. Äntligen ett sant ord om detta överskattade ämne. De flesta människor i Sverige behöver aldrig använda ekvationer eller algebra.
Istället för att sänka självförtroendet hos tusentals elever med avancerad matematik redan på högstadiet, bör vardagsmatematiken stå centrum. De fyra räknesätten, procenträkning och statistik hör till allmänbildningen och det man måste kunna för att kunna sköta de flesta jobb och sin egen ekonomi.
I övrigt bör matematiken anpassas till den typ av utbildning man läser.

torsdag 28 januari 2010

Låt jämlikhetsandan komma åter

"Ökad jämlikhet" var socialdemokraternas slagord när Olof Palme övertog ordförandeklubban 1969. Önskan var att bygga vidare på välfärdsstaten och skapa ett rättvisare samhälle, där människor skulle ha så jämlika möjligheter som möjligt att skapa ett gott liv.
Det är sorgligt att konstatera att samhället då och under 70-talet var så mycket mer jämlikt än idag. Idag står girigheten i fokus, klyftorna ökar och människor mår sämre i genomsnitt än under 70-talet.
Nu finns t o m vetenskapliga belägg för att materiell standard och rikedom bara ökar livskvaliteten till en viss gräns. I boken "Jämlikhetsanden" beskriver två forskare att "livet igenom är vi beroende av samspel med våra medmänniskor för att kunna fungera och en av våra mest grundläggande överlevnadsstrategier är att ständigt bevaka vår statusmässiga position i gruppen. Stora statusskillnader skapar skadlig stress. Värst är stressen för den som befinner sig längst ned på inkomstskalan utan chans att ta sig uppåt. Men ju mer ojämlikt samhället är, desto högre blir fallet för den som är privilegierad och tappar sin position. Detta skapar skadlig stress också i samhällets ekonomiska toppskikt. Bara om vi sprider inkomsterna så jämnt som möjligt kan våra sociala hjärnor tillåta sig att slappna av."
Vi har ju genom erfarenhet alltid vetat detta, men det är mycket bra att få det vetenskapligt bevisat. Allianspolitiken har på knappt fyra år amerikaniserat vårt samhälle på ett mycket konkret sätt. Skattesänkningar för rika, stora nedskärningar i de offentliga försäkringssystemen, privatisering av den offentliga sektorn.
När mycket vill ha mer mister han ofta hela stycket säger fabeln. Det kanske Alliansen också kommer att märka.

onsdag 27 januari 2010

Alliansen vill runda grundlagen

I dagens Östran tar ledarskribenten Peter Akinder upp en viktig valfråga som berör vårt demokratiska styrelseskick och manipulerar vår grundlag. Han skriver:
"Det är ett uttryck för desperation och ingenting annat när det i högerkretsar talas om att borgerliga partier inför årets val bör ingå en så kallad teknisk valallians.
Självfallet är det inför risken att ett eller två regeringspartier ramlar ur riksdagen, vilket undergräver Fredrik Reinfeldts möjlighet att sitta kvar, som själva idén har lanserats. Tanken är alltså att två, tre eller fyra partier ska gå till val under en gemensam beteckning och valsedel. Detta för att se till att alla borgerliga röster kommer till nytta, även de som annars skulle gå till ett parti som inte når fyra procent i riksdagsvalet. Partibeteckningen Allians för Sverige är redan registrerad hos Valmyndigheten...Grundlagen föreskriver att bara partier som når upp till riksdagsspärren ska sitta i landets lagstiftande församling. Med en formell valallians bildar man ett låtsasparti av två eller flera partier. Denna partipolitiska skalbolagsaffär är att runda grundlagens bestämmelser."

Alliansen är m a o beredd till vilka grepp som helst för att behålla makten. Märkligt för en allians vars främsta honnörsord är valfrihet. Låt oss få en debatt om denna manipulation av svensk grundlag!

måndag 25 januari 2010

Ofrivillig husarrest

Snöröjningen i Stockholm är under all kritik, särskilt för fotgängare. Trottoarerna vid stadens gator är rena iskanorna, alternativt som att vandra på kullerstenar av is.
Det är illa nog för oss som har normal gångförmåga (vilken vi för övrigt riskerar mista vid minsta felsteg). Men de som redan har problem att gå kan överhuvudtaget inte gå ut. Det är helt omöjligt att ta sig fram med rullator på vissa trottoarer(t ex vid en så stor gata som Hornsgatan) eller ens med käpp. Det gör det omöjligt för många rörelsehindrade och/eller äldre att överhuvudtaget gå ut. Man får bara hoppas att snälla grannar kan hjälpa till att handla m m.
Det är illa att staden kan lägga ner miljoner på jippon som det s k Love Stockholm (eller vad det nu ska heta, jippot fick ju inte ha ett engelskt namn enligt språklagen)i samband med kronprinsessans bröllop, medan man inte ens klarar den mest basala service för medborgarna en snövinter. Men isröjning på trottoarer ingick väl inte i avtalet med den billigaste entreprenören man upphandlade. Att kostnaderna istället landar på landstinget med brutna armar och ben och ökad sjukfrånvaro för arbetsplatserna, räknas väl inte i de kortsiktiga politikernas kalkyl.

lördag 23 januari 2010

Mera nyspråk: Skattesänkning kallas höjd lön

Per Schlingman tror forfarande det går att lura svenska folket med nyspråk. Det senaste försöket är att kalla skattesänkningar för höjd lön. Moderaterna har upptäckt att kommunalanställda är missnöjda med sina låga löner. Man utlovar glatt att lönerna ska höjas; medelst skattesänkning alltså.

Det enda som är nytt hos moderaterna är nyspråket. Annars är det samma gamla moderater som har skattesänkningar som främsta mål, samt en minskad offentlig sektor och privat ägande, från den enskilde som till slut kommer att tvingas köpa en bostad för det kommer inte att finnas tillräckligt med hyresrätter i Sveriges storstadscentra, till storkoncernerna som utan insyn ska ha hand om de offentliga tjänsterna (som då inte längre kommer att vara offentliga).

torsdag 21 januari 2010

Nu är det Mona som gäller

Det publiceras en del rykten som säger att det finns någon grupp inom socialdemokratin som vill ha bort Mona Sahlin före valet. En sådan idé kan man bara förfäkta om man vill ha ytterligare fyra år med alliansen. Så förmodligen kommer den därifrån.
Vare sig man gillar Mona Sahlin eller inte är det hon som gäller. Det hon behöver är ett massivt vänsterstöd (om inte annat så för att tänka mer vänster)så att vi kan få ett regeringsskifte i höst.
Det sämsta som kan hända är att vi får en valrörelse som handlar om Mona eller Fredrik istället för politikens sakfrågor. Då är det drömläge för moderaterna. Så stöd Mona nu och se till att valrörelsen handlar om vad det systemskifte alliansen infört egentligen handlar om.

tisdag 19 januari 2010

Ideologisk blindhet

Hur kan man fortfarande försöka få oss att tro att konkurrens gör någonting billigare? Det finns nästan inga exempel på detta (blev t ex taxi billigare när det avreglerades? Eller elen?)
Istället är det ideologisk blindhet som gör att privatiseringslekstugan får fortsätta.
Nu släpper man tågen fria på begränsade banor (precis som med elen i ledningar helt kontrollerade av Vattenfall). Krångel med byten mellan olika tågföretag och olika biljettpolitik försvårar för resenärerna.
Körkortsprov och bilbesiktning privatiseras också. Som upplagt för fiffel och korruption. Redan har vi ju sett en del av sådant inom skola och omsorg. Det borde ju säga sig självt att i den typ av verksamhet där en oväldig bedömning ska göras, kan inte företag med ett egenintresse som bottnar i vinst, bedriva denna. Dessutom finns ingen offentlig insyn när en verksamhet privatiserats, vilket i sig är helt horribelt när det är skattemedel som dessa företag hanterar (tala om att leva på bidrag!)

lördag 16 januari 2010

Apotek i skatteparadis

Tidningen Fokus skrivere i sitt senaste nummer (15-20 jan)om att två av köparna av de svenska apoteken har sin hemvist i skatteparadiset Jersey, en av öarna i Engelska kanalen. Att företag som ska ha hand om våra läkemdel sätter girigheten i högsätet genom att undvika skatt visar hur inkompetent dessa affärer har skötts.
Det känns inte särskilt seriöst och är ännu ett exempel på den blinda ideologi som kännetecknar alliansregeringen.
Allt ska säljas, bokstavkligen till vilket pris som helst. Man kan ju fråga sig hur välfärden ska finansieras när möjligheterna till skatteuttag ständigt minsksr. Fast det är helt medvetet från regeríngens sida. Man vill ha ett samhälle där medborgarna själva ska betala för välfärden direkt ur sina plånböcker istället för via skatten. Allt ska i stort sett drivas privat.
Vi har chansen i höst att ändra på detta innan det är oåterrkalleligen för sent.

söndag 10 januari 2010

När ska vi sluta skita i dricksvattnet?

Idag uppmärksammar DN (10/1) bristen på avlopp på Ekerö och att orenat avlopp rinner ut i Mälaren som är hela Mälardalens dricksvattentäkt.
Det är otroligt att vi fortfarande på 2000-talet bygger nya hus med vattenklosetter. Det är ett otroligt slöseri med vatten, för att inte tala om alla föroreningar som går ut, som inte reningsverken kan ta hand om. Det gäller t ex alla medicinrester som går ut med urinen, inte minst p-piller. Man har ju redan börjat upptäcka att vissa vattenlevande djur har påverkats, vissa har t o m bytt kön. Det är nog ingen tillfällighet att infertiliteten ökar också bland människor.
Nog måste man kunna hitta moderna WC-lösningar som inte innebär att vi bokstavligt talat skiter i dricksvattnet. En mer sofistiskerad mulltoa är kanske på sin plats? Här måste ju finnas en uppsjö av idéer för personer i VVS-branschen.

fredag 8 januari 2010

Desperat kraftindustri

Tidningarna skriver idag om att "elen kan ta slut". Kraftbolagen skickar ut pressmeddelanden om detta. Tro dem inte!
Detta är snarare kraftindustrins desperata sätt att visa att vi behöver kärnkraft, trots att vi klarar oss bra utan de verk som nu är avstängda. Dessutom kan man höja elpriset och öka vinstmarginalen.

Bidragsfusk i vården

Så har Riksrevisionen upptäckt det första fallet av fuskande vårdcentraler (DN 8/1). De har rapporterat (och fått betalt med skattemedel)för fler läkarbesök än de haft. Tala om att leva på bidrag.
Men där pengar delas ut finns alltid risk för korruption. Vård, skola och omsorg är inte jämförbara med att handla upp städ- och byggfirmor m m, som kommunerna köper av privata företag. Vinst är alltid det primära för ett företsg (och ska vara), men målen i den offentliga sektorn handlar om andra saker, som lätt kommer i strid med vinstintresset. Om man får pengar utifrån antalet läkarbesök, kommer många vårdgivare att premiera korta och lätta besök. Är höga betyg ett konkurrensmedel i skolan sätts glädjebetyg på löpande band för att få fler elever till skolan (och därmed skolpeng)liksom att man konkurrerar med ämnen som boll- och racketspel eller verksamheter som mer hör fritiden till.
Det är otroligt att denna politik genomförs (och dessutom med god hjälp av den tidigare regeringen), när det finns så många exempel på vilken sorts samhällen man får när marknaden blir allenarådande (USA och Storbritannien t ex).

SJ - en felkalkyl

Nu jobbas det intensivt med Citybanan och det är ingen tvekan om att det behövs fler spår genom Stockholm. Men varför en station vid Odenplan? Här bygger man ett nytt område vid Norra station, där det dessutom finns spår. Det vore väl smart att använda sig av det, samtidigt som man kan få synergieffekter i byggprocesserna. Och slippa riva upp Odenplan i flera år.
Sedan är ju hela SJ i sig en felkalkyl. Hur kan politikerna tro att ett befolkningsunderlag på nio miljoner i längden ska löna sig? Särskilt som man nu dessutom privatiserar lönsamma sträckor. Om man vill att människor skas välja det miljövänliga alternativet måste man ju styra människor dit, med humana biljettpriser och inte det lotteri som pågår nu. Dessutom ryms inte fler aktörer på det begränsade spårutrymmet, utan effekten blir förseningar och trassel. Särskilt som man har bolagiserat de olika delarna med Banverket och SJ för sig.
Inget helhetgrepp eller samhälleligt tänkande. Bara ett önsketänkande om att marknaden löser allt.

måndag 4 januari 2010

Vargslakten

Det är sorgligt att se hur man släpper lös en liten minoritet i skogarna för att jaga en rödlistad art. Över 70 procent av svenskarna är emot vargjakten, ändå faller ansvariga politiker till föga för skjutgalningarna. De som inte vill ha konkurrens om övrigt vilt av en liten utrotningshotad vargstam.
Dessutom utarmar de också andra djurarter genom att ge sig på de livskraftigaste djuren; de största älgarna och råbockarna så att djuren med svagare gener och defekter kan fortplanta sig.
Istället för att gnälla om att vargen dödar får och hundar, borde det vara självklart att man kopplar sin hund och sätter upp vargstängsel runt sina hagar om man vet att man har varg i skogen.

Arkitekter utan fantasi

Glädjande att se att folkpartisten Anders Dundas går emot sina allianskamrater och inte ställer upp på den förfulning av Stockholm som planeras av högern och socialdemokraterna.
Varför är så många arkitekter så fantasilösa? Deras bild av en modern stad härrör från 50-talet, då skyskrapor och stora mastodontbyggnader kännetecknade drömmen om framskridandet. Amerikanska städer som New York och Chicago var förebilden, med sin skog av höga hus. Idag ser bara alltför många städer ut på detta vis, inte minst i utvecklingsländerna.
Nu vill man återigen lansera detta ideal för Stockholm. Väggar av glas och betong i jätteskala (Norra Bantorget), idéer om skyskrapor som kommer att sticka upp som förvuxna svampar. Och allra mest vill man åt stränderna. Det är som att man inte klarar att se en öppen yta. I planerna för Slussen vill man nu stänga för den sista öppna ytan mot Riddarfjärden genom att lägga ett hus på Södermalmstorg istället för att utveckla torgmiljön.
Det är ju knappast Stockholms City turisterna (eller vi som bor här) faller i trans över när de kommer hit. Sånt har de sett förr eller har hemma. Det är vattnen och stadens närhet till naturen som gör den unik.
Staden måste förnyas efter sina förutsättningar istället för att hus i elefantiasisformat brutalt smälls upp som skymmer och förminskar omgivningen. Det är en stad med hus och natur i harmoni som lockar turister och boende, inte gammaldags idéer om skyskrapor och jättehus med ytor där ögat aldrig fastnar.

Målkonflikter skapar avarter i offentlig sektor

Nu börjar man äntligen närma sig verkkigheten genom att i kommunerna sätta gränser för de
s k friskolorna, vars i många fall lekstugeverksamhet på olika linjer, nu ska följa kommunens budget och inte betalas direkt utifrån kostnad. Genast börjar rektorer ropa om chockbesked. Att man hittills fått starta hur många skolor som helst bara man haft ett visst antal elever och därmed spritt ut kommunens skolkostnader, vilket framför allt gått ut över kommunala skolor bryr man sig inte om. Pengarna måste ju räcka till vinst också!
För ett företag är vinsten det primära målet. Den som satsar vill ha utdelning, kunna leva av sin verksamhet (vilket är helt rimligt). I de här fallen (vård, skola omsorg) handlar det dessutom inte ens om egna satsade medel. Här används skattebetalarnas pengar för att gynna enskilda privatpersoner.
Därför ser vi nu också ett antal avarter inom de privatiserade områdena i form av bl a glädjebetyg i skolan för att locka till sig fler elever och därmed skolpeng, selektivt urval av elever (dvs elever utan problem), idéer om maxtid för läkarbesök på vårdcentral så lättare åkommor premieras och där risk också finns för att man missar allvarliga sjukdomar för att man snålar med behandling, minsta möjliga eller underbemanning av personal inom äldreomsorg och hemtjänst så att livskvaliteten försämras för de äldre. Så blir det när i sig legitima företagsintressen får styra verksamheter som arbetar utifrån andra målbilder.
I många fall talar vi inte heller om små entreprenörer som arbetar på lokal nivå, utan om stora vård- och utbildningskoncerner, ibland på internationell nivå. Insyn i verksamheten och meddelarskyddet för de anställda minskar. Varför ska dessa gynnas med skattemedel?
Pengarna till alla dessa privata initiativ som nu sprids ut per år och gör det svårt för kommunerna att planera sin budget, skulle kunna göra mer nytta i mer samlade och långsiktiga satsningar inom den offentliga verksamheten. Därför är de nya restriktionerna ett positivt besked.