tisdag 14 november 2017

Varför är det så mycket som inte fungerar?

Citybanan fungerar inte! Man är tillbaka i gamla spår så att säga.
Nya Karolinska fungerar inte! Det är ständiga problem med tekniken och barnavdelningen är inte gjord för barn.
Vad är det som gör att de stora skrytprojekten, som sägs ska avhjälpa en massa problem och/eller lägga Sverige i framkant, visar sig inte bestå provet?
Är det upphandlarna som inte kan beställa det som behövs? Är det teknikerna som inte klarar att få tekniken på plats? Har alla som jobbar med detta uppnått sin inkompetensnivå?
Ett skäl kan ju vara att saker forceras fram (trots att projekten alltid blir försenade). Men forceringarna kanske pressar fel personer. Personalen på golvet, s a s, har ofta korttidskontrakt, kommer inte sällan från utlandet. De bryr sig kanske inte, särskilt om arbetsförhållanden och villkor inte är så gynnsamma, att göra sitt bästa. Det sägs ju numera att Sverige inte längre är ett mönsterland när det gäller arbetsmiljö.
Och på andra nivåer sitter folk, har man ju numera förstått, vars högsta önskan är att sko sig själva på något sätt. Svågerpolitik och mutor borgar inte för att man får toppkvalitet.
Någonting har hänt i Sverige. Är det kapitalismen som löper amok när marknaden är alltför fri?

fredag 3 november 2017

Vi har passerat the tipping point

Det är aldrig försent brukar det heta. Men nu är det försent för Parisavtalets 1,5 graders höjning av temperaturen till 2045. En rapport från FNs klimatorgan WMO  visar att förra årets ökning av koldioxid i atmosfären är 50 procent högre än snittökningen under det senaste decenniet. Vi har nu en nivå som inte setts på 800 000 år. - Detta är chocksiffror, säger klimatforskaren Johan Rockström till DN.
Även om vi nu minskar utsläppen från mänskliga källor, fortsätter en kumulativ effekt som förblir hög i årtusenden framöver och i förlängningen kommer att göra jorden obeboelig för människor.
Vi har redan passerat the tipping point. Skademinimering är vad som återstår.
Och detta beror på att politiker egentligen aldrig tagit klimathotet på allvar. Man talar vitt och brett visst, man gör överenskommelser med åtgärder som är för svaga och för sent. Sen har vi ledare som Trump som aktivt går inte för att motverka målen Parisavtalet.
Tyvärr börjar ju redan vissa regioner bli obeboeliga, inte bara på grund av krig, utan också på grund av klimatet. I vissa områden, t ex delar av Mellanöstern, blir det under perioder så varmt, att man inte kan vistas där. Kommer klimatförändringar att räknas som asylskäl i en nära framtid?
När t o m en sketen summa som 80 kr i inhemsk flygskatt får näringsliv och kommuner att gå i taket, hur kan man då förvänta sig de stora omställningar som behövs?
Jag är tyvärr klimatpessimist. Tyvärr får våra barn och barnbarn betala priset.

onsdag 1 november 2017

LSS eller rut-avdrag?

Nu börjar t o m Försäkringskassan själva att tycka att det är orimligt att neka så många personlig assistans enligt lagen om stöd och service för funktionsnedsatta (LSS). Så många som 80 procent av ansökningarna avslås. Men regeringens ord är uppenbarligen viktigare. Kostnaderna måste ner.
Detta är helt inhumant av regeringen. Barn som inte kan andas själva får inte assistans. Det antyds att man är på väg tillbaka till de hem för handikappade barn som fanns en gång för barn till föräldrar som inte kunde ta hand om dem själva. Det är uppenbarligen billigare än personlig assistans.
Jag föreslår en omprioritering för regeringen. Varför inte minska det orimliga rut-avdraget, där framför allt välbärgade hushåll kan få rabatter för sånt som varje medlem i ett hushåll kan förväntas klara själv. Alternativt köpa såsom t ex it-tjänster. Varför ska just dessa tjänster rabatteras? Varför inte hårvård eller taxi t ex?
Nej. minska eller ännu hellre ta bort, rut-avdraget (och rot) och se till att det finns pengar för det som är viktigt i ett samhälle, nämligen att alla kan få leva så goda liv som möjligt.