måndag 30 december 2013

Internet - en stor sophög

Den mänskliga närvaron på internet minskar, enligt it-nätverksföretaget Incapsula. Bara knappt 40 procent utgörs av riktiga människor. Resten är spam, hacking och bots samt reklam kan tilläggas.

Trots allt twittrande och facebookuppdateringar i tid och otid är merparten på nätet alltså likt en jättelik avskrädeshög. Dessutom kan man ju faktiskt säga att en stor del av de mänskliga aktiviteterna på nätet också är direkt motbjudande, som barnporr, roaming, hat- och håninlägg och allt snillrikare bedrägerier. För att inte tala om FRA och NSA m fl.

Det talas ofta högstämt om yttrandefrihet och demokrati i samband med internet. Och visst har nätet haft och har stor betydelse för människor som är förtryckta och via nätet kan få ut och ta del av budskap från omvärlden. Och där pågår miljoner viktiga, intressanta och underhållande diskussioner om allt mellan himmel och jord i chatrum, på bloggar m m.

Men nu när vi haft internet i 20 år kanske det är dags att också fundera på vad nätet gör med oss, både fysiskt och psykiskt. Och hur sanslöst sårbara vi blir när allting digitaliseras och varenda tjänst ska utföras via nätet. De analoga lösningarna försvinner mer och mer (ofta innan mobilnät och bredband installerats på mer avlägsna platser). Ett stort strömavbrott, som det i december 1983 då halva landets elström slogs ut, skulle idag försätta merparten av Sveriges arbetsplatser ur funktion.

Och vad gör vi när 75 procent av nätverksamheten består av automatiska tjänster? Hur vet vi att vi kommunicerar med riktiga människor till slut och inte bara datorer?

lördag 21 december 2013

Vad finns att glädjas åt?

I dessa juletider brukar det ofta handla om fred i världen och att vi ska vara snälla och goda. Och det är ju bra. Men ser man sig omkring kan det vara svårt att hitta saker att glädjas åt.

Jag kom i alla fall på några:

- att 15 000 personer anmält sitt intresse för att demonstrera mot nazism och främlingsfientlighet imorgon

- att merparten av millenniemålen om att halvera fattigdomen i världen till 2015 kommer att uppnås

- att stödet för monarkin sjunker

- att det kanske går att göra något vettigt av Slussen till slut

- att alltfler människor äntligen verkar börja se igenom alliansens dimridåer och se vad deras politik egentligen innebär

- att det är valår nästa år

- att det idag är vintersolståndet och att vi nu vänder mot ljuset igen

God Jul!

onsdag 18 december 2013

Det finns inga människor i Lars Calmfors´ värld

Ekonomen Lars Calmfors skriver i en kolumn i DN att det är bra med låglönekonkurrens. Det gynnar Sverige att människor kommer hit och arbetar för lägre löner, menar han.

Han skriver bl a: ”Min ståndpunkt är att vi bör tillåta ¬utländska företag att utföra uppdrag här med tillfälligt utstationerad arbetskraft som betalas med lägre löner än de svenska. Givetvis finns det avarter där dessa företag bryter mot hem¬ländernas egna lagar och avtal. Detta bör förstås motverkas med all kraft. Men det bör ske genom bättre sam¬arbete med dessa länder och inte genom att tvinga på företagen svenska avtals¬villkor som begränsar deras möjlig¬heter att konkurrera.”

Handel med tjänster utförda av ”utstationerad arbetskraft”, som han kallar det, ger samma slags välfärdsvinster som traditionell handel med varor som transporteras över gränserna, menar han vidare.

Calmfors är ett typiskt exempel på den verklighetsfrämmande världsbild som råder bland väldigt många ekonomer. De svävar någonstans ovanför och ser allt ur sitt makroperspektiv. För Calmfors finns inga människor, bara siffror och kalkyler. Det är ju bara i en tabell (och i företagens direktionsrum) som det kan se bra ut att det kommer hit personer som jobbar för hälften av den lön svenskar får. Vi har sett alltför många exempel på hur människor far illa av sämre villkor och vi behöver inte ens gå till bärplockare eller andra omskrivna fall. Du har dem i riskkapitalets äldrevård, på byggen, i restauranger, bland städpersonal etc. Dessutom skapar det ett ”vi och dom”-tänkande mellan svenskar och utländska anställda.

I Lars Calmfors´ värld är människor reducerade till samma kategori som traditionell handel med varor.

Det är ekonomer som Calmfors som inspirerar regeringen till alltmer cyniska regelverk för människor i arbetslivet.



måndag 16 december 2013

Ekonomipriset skämmer Nobelsammahangen

När en av årets Nobelpristagare i ekonomi, Robert Shiller, får frågan om han skulle köpa en bostadsrätt i Stockholm, svarar han att han skulle springa. Han är känd för att ha förutsagt IT-kraschen samt den senaste amerikanska husbubblan. Han menar att om man blåser upp priserna tillräckligt kommer bubblan till slut att brista.

Hans medkandidat till Nobelpriset i ekonomi, Eugene Fama, säger precis tvärtom. Bostadsbubblor finns inte, enligt honom. Marknaden reglerar allt och den är alltid rationell.

Här visas verkligen absurditeten i det här priset. Man kan ha vilken märklig ekonomisk teori som helst och rätt vad det är belönas man med ett stort pris under pompa och ståt. De senaste årens finansiella kriser visar väl om något, att ekonomiska teorier är lika tillförlitliga som astrologi.

Det måste kännas märkligt för de kemister, biologer och fysiker som står där och har gjort fantastiska upptäckter, många till extremt stor nytta för mänskligheten och så kommer dessa ekonomiska tyckare upp i talarstolen med sina spådomar.

Många har också lett till extrema klyftor i samhället, som t ex Milton Friedmans nyliberala tankegods.

Ta bort detta pris från Nobelsammanhangen och låt dem hållas på Handelshögskolan eller liknande. De hör inte hemma i seriösa sammanhang.



lördag 14 december 2013

Var glad för kontrollerna

Det fuskas med allt. Den privatiserade välfärden har blivit en mjölkko för allehanda skummisar som sett chansen att göra sig en hacka på offentliga medel. Därmed inte sagt att alla gör det.

DN tog upp frågan om fusk inom assistenttjänsten, dvs personer som hjälper funktionsnedsatta med allehanda dagligt vardagsliv. Många anhöriga är också personliga assistenter. På grund av allt fusk har regeringen nu bestämt att man inte ska kunna inneha flera uppdrag inom assistanstjänsten, t ex både som god man och personlig assistent.

Genast kommer ett ramaskri från ett antal personer, ofta anhöriga, som känner sig kränkta för att de blir kontrollerade. Istället borde de bli tacksamma. Om fusket får fortsätta kommer den typ av stöd som nu anhöriga ger, kanske inte längre att tillåtas, därför att alltför många oseriösa aktörer missbrukar det.

Vi blir kontrollerade av Skatteverket när vi lämnat vår deklaration, stickkontroller görs när vi åker kommunalt (rätt ofta i t-banan nuförtiden), men inte känns det kränkande. Mer kränkande är att vissa åker snålskjuts på vår gemensamma bekostnad.

Man har ju konstaterat att hela den privatiserade offentliga sektorn måste ha mer kontroll för att så många faktiskt missbrukar våra gemensamma medel. Så var glad för kontrollerna. Ännu bättre om vinstintresset upphörde.

tisdag 10 december 2013

Björklund vägrar ta i problemens kärna

Jan Björklund sitter i Agenda och skyller på socialdemokraterna för skolans katastrofresultat. Och ”det tar tid att vända en tanker” m m trams. Den här tankern sjunker, det är den bittra sanningen och det är den skolpolitik som förts sen 90-talets fel.

Björklund undviker konstant skolans kärnproblem. Han envisas med att hänvisa till disciplinproblem, för lite läxor, dålig lärarutbildning och betyg för sent. Och dessa faktorer har naturligtvis betydelse. Men han vill inte kännas vid att det flaggskepp som heter skolval i kombination med den s k skolpengen, är det som gjort mest skada i svensk skola.

Forskare har vid det här laget påpekat tillräckligt ofta att skolvalet leder till segregation och gör svaga elever svagare, men att det också påverkar duktiga elever negativt. Skolpengen gör dessutom att skolor måste konkurrera om resurser, med dyr marknadsföring, onödiga lockbeten som utlandsresor och smartphones, liksom glädjebetyg för att locka elever. Allt detta drar resurser från undervisningen och gör att rektorer lägger fokus på budget istället för goda resultat.

Som lök på laxen har riskkapitalisterna dessutom tillkommit, vilket har varit den slutliga spiken i kistan. Vinstintresse och inkompetens har fått råda och eleverna har fått sitta emellan. Vinsthungriga ekonomer har fått styra skolorna. Skolval och skolpeng tillkom på 90-talet, med socialdemokraternas goda minne, men riskkapitalisterna kom in med alliansen.

Varför fick inte Björklund en enda fråga om dessa faktorer i söndagens ”Agenda”?

måndag 9 december 2013

Hyckleriets mästare

Carl Bildt förnekar sig inte. Moderaterna har inget att be om ursäkt för när det gäller deras Sydafrikapolitik, enligt honom. ”Vi tog avstånd på ett annat sätt” (än med bojkott), menar han. Han ger dock inget exempel på det och inte MUF heller, som omedelbart hängde på uttalandet. Ja, de var väl knappt födda på den tiden, så det klingar ju rätt tomt.

Merparten moderater var kanske inte för apartheidsystemet som sådant. Men det viktiga för dem var att inte störa näringslivet och för näringslivet var det viktigt med status quo för affärernas skull. Inte en massa bråk och upplopp som störde det goda affärsutbytet.

Det är det som fortfarande styr Carl Bildt och hans gelikar. Vi får t ex inte kritisera Etiopien för mycket och framför allt inte göra något radikalt som kan skada affärerna i Ogaden. Näringslivet framför allt!

söndag 8 december 2013

Lågt stöd för det femte jobbskatteavdraget

Idag har SVT Agenda genomfört en Sifo-undersökning om vad folk tycker om det kommande femte jobbskatteavdraget. 58 procent tycker att ytterligare ett jobbskatteavdrag är en dålig idé, 34 procent är för. Dessa procent finns framför allt inom alliansröstarna, 64 procent bara bland moderatröstare. Vänsterväljare har 8 procent för och S 17 procent.

Detta visar att människor äntligen börjat se kopplingen mellan välfärd och skattesänkningar. 12 miljarder kommer det nya jobbskatteavdraget att kosta. Tänk om välfärden istället fått ta del av detta. Å andra sidan vet vi ju nu att en stor del av de skatter som faktiskt går till välfärdssektorn – skola, vård, omsorg – hamnar i fickorna på privata företag som vinst och går inte till ”brukarna”.

Vill man ha stopp på detta bör man rösta på vänsterpartiet i det kommande valet – det enda parti som tydligt sagt att detta inte är acceptabelt. Många i svenska folket tycker likadant.

lördag 7 december 2013

Mandela fick för kort tid


Nelson Mandela har gått ur tiden. Han hyllas för att han – med all rätt – inte skapade kaos i Sydafrika när ANC fick makten och han blev president. Men, som alla reportage och krönikor nu påpekar, Sydafrika är fortfarande ett segregerat land med en mycket stor andel fattig befolkning. Men så ser det ju ut i USA också efter flera hundra år.

Det handlar ju som alltid om vilka som har den ekonomiska makten. Den hade inte Mandela (eller hans mer korrupta efterföljare som endast kunnat berika sig själva). De har inte kunnat omfördela resurser och vita äger fortfarande det mesta av produktionsmedlen i form av mark och de företag som utnyttjar naturtillgångarna.

I grannlandet Zimbabwe försökte man överföra jordbruksmarken till svarta. Det har blivit ett gigantiskt misslyckande. Mest för att diktatorn (som han numera är) Mugabe överförde tillgångarna till sina egna trogna, som blev storstadsbönder utan kunskap om hur man driver en farm, med förfall som följd.

Mugabe har heller inte försökt samarbeta med den vita befolkningen, tvärtom. De har lämnat Zimbabwe i stora skaror och med detta har man fått den vanliga u-landsproblematiken med brist på utbildad arbetskraft till viktiga jobb.

Skillnaden mellan Sydafrika och Zimbabwe är att Sydafrika fortfarande är en ekonomisk stormakt i Afrika och Zimbabwe är ingenting annat än ännu en diktatur.

I Sydafrika har människorna fått mänskliga rättigheter, men inte de sociala. Det verkar krävas en Mandela för att se bortom hudfärg och ursprung. Trots ett långt liv fick han för kort tid att arbeta med förändring. 

onsdag 4 december 2013

Bevisen hopar sig

Inte på en enda punkt har det korthus till teoribygge som nyliberalismen bygger på, kunnat ledas i bevis. Istället hopar sig bevisen för att nyliberala samhällen helt enkelt går åt pipsvängen.

Alliansen har ivrigt förespråkat nyliberalismen i alla dess former (fast de förstås sagt motsatsen, annars skulle ingen köpt konceptet). Större delen av den offentliga sektorn ska/har privatiserats. A-kassa och socialförsäkringssystem skäras ned (folk är lata och lever på bidrag är den grundläggande människosynen). Facket ska hållas kort. Skattesänkningar till de välbeställda, det skapar jobb i någon sorts ”trickle down-effekt.

Nu ser vi resultatet. Sverige sjunker som en sten i jämförande skolresultat. Och nu törs experter öppet säga att det ”friskolorna”, särskilt i kombination med riskkapitalister, bär stor del av skulden.

Arbetslösheten är lika stor som tidigare. Och a-kassan har höjts så att många lämnat den försäkring som ska skydda dem mot arbetslöshet.

De sjuka blir också fler. De som har jobb jobbar för mycket och blir sjuka. I värsta fall hinner de inte tillfriskna inom den stipulerade sjukkasseperioden och hamnar i fas 3, frisk eller ej. Och kan du inte komma igen återstår socialtjänsten, men för att få bidrag måste du sälja det mesta du har (så skapar man fattigdom i ett rikt samhälle).

Och så har vi vården och äldreomsorgen. Riskkapitalisterna har stått på kö för att öppna den ena vårdinrättningen eller äldreboendet efter det andra. Skattepengarna rullar, däremot inte kvaliteten i verksamheten. Vinst är viktigast – det har vi vid det här laget fått otaliga bevis på.

Ett av världens mest välmående och jämlika länder har under en tioårsperiod (ja sossarna har bidragit) förvandlats till ett två tredjedelssamhälle.

Det landet är vårt. Dags att rensa upp i det nyliberala träsket.



måndag 2 december 2013

Schizofrena domstolar

Så har hovrättens dom fallit. Mannen som hävdade att flickan i hans fosterhem hade torkat sig på samma toapapper som han onanerat i och därmed fått in hans sperma i sin slida, har fällts för våldtäkt.

Tingsrätten ville dock fria mannen. En sak är om det fanns starka bevis för att flickan ljög och frivilligt haft sex med mannen. Men en man som förnekar sex och hittar på ovanstående förklaring kan ju inte tas på allvar.

Det är oroande att våra domstolar kan komma till så olika slutsatser i ett domslut. Fortfarande är sexualbrottslagstiftningen tydligen så svårförståelig för domstolarna att de inte ens kan bortse från de mest krystade bortförklaringar.

Framför allt bygger domsluten mer på fördomar och föråldrad kvinnosyn än något annat. Och med tanke på den råa sexjargongen hos dagens ungdomar finns stor risk att framtidens jurister inte heller kommer att förstå att ett nej är ett nej.