torsdag 14 juni 2018

SD gynnas av medierna

Nu jobbar den borgerliga pressen inklusive AB, stenhårt på att dissa Stefan Löfven så mycket det bara går. Inget gör han rätt och S är i kris. Däremot finns inga gränser för hur bra det går för sverigedemokraterna. Självklart ligger det sanning i detta, men man vet ju sedan tidigare att det medierna skriver om, det tycker folk är viktigt.
Om man bara skriver om migration och lag och ordning, uppfattar många att det är den viktigaste frågan. Och skriver man hela tiden om socialdemokraternas kris och hur dåligt det går för dem, så vill man många inte rösta på en förlorare.
Medierna bidrar verkligen till att stötta SD. Jimmie Åkesson dyker upp överallt och får uttala sig. Folk gillar vinnare. Det märks ju på stödet till SD. Och partiet har gjorts helt rumsrent nu. Däremot förekommer knappast någon kritisk granskning av alliansen. De verkar själva ha kommit överens om att inte debattera med varandra, utan de har allt fokus på S.
Medierna är mest fokuserade på det politiska spelet. De riktiga valfrågorna spelar en underordnad roll. Och personfixeringen blir alltmer dominerande. Valrörelsen verkar bli en trist historia.

tisdag 12 juni 2018

Ta pengar från rut till tandvårdsreform

För första gången kommer jag att använda mig av ett rut-avdrag (det är väl utföraren som får bidraget). Jag har anlitat en firma för att få mina fönster putsade.
Jag blev faktiskt chockad när jag såg att avdraget var på halva beloppet. Den andra halvan av min fönsterputsarkostnad betalas alltså av skattebetalarna. Det bär mig verkligen emot att mina skattepengar används för att städa framför allt högavlönades hem på olika sätt.
Vänsterpartiet föreslog idag en maxtaxa för tandvård. Det ska aldrig kosta mer än 2000 kr att få sina tänder lagade. Det tycker jag är en bra reform som skattepengar kan användas till. Ta gärna kostnaden för detta från rut. Jag har hellre dåligt tvättade fönster.

lördag 9 juni 2018

Domstolen slår fast: Inget Nobelcenter på Blasieholmen

Nu är förespråkarna för ett Nobel Center på Blasieholmen desperata. Mark- och miljödomstolen har avrått från bygget. Nobelstiftelsen protesterar i en debattartikel i DN mot domstolens skäl att säga nej till centret.
Bl a hänvisar de till riksintresset. "Nobelpriset är kanske den mest kända företeelse som Sverige internationellt förknippas med" skriver de. Det må så vara, men varför detta riksintresse ska manifesteras just på Blasieholmen finns det inga argument för. (Dessutom; det mest kända Nobelpriset är det i litteratur och det har ju Svenska Akademin själva sett till att solka så gott det går).
Särskilt inte när man ser den bild som hör till artikeln. Bilden visar hur centret skulle se ut där på Blasieholmens udde. En jättelik koloss á la husen runt Sergels Torg som från sjösidan helt skymmer Nationalmuseum och vyn vidare mot slottet. Det påminner om det sämsta i 60-talets arkitektur, guld eller inte.
Det är svårt att tänka sig detta hus på något ställe överhuvudtaget, men absolut inte i centrala Stockholm vid vattnet. Få motsätter sig ett Nobel Center, men att det ska ligga på Blasieholmen finns det knappast stöd för, opinionsmätningar eller ej.
Mark- och miljödomstolen har sagt sitt. Det krävs prövningstillstånd för att ta ärendet vidare. Måtte de inte få det.

söndag 3 juni 2018

Om krisen kommer är beredskapen inte god

Läste broschyren om "Om krisen eller kriget kommer". Det är väl bra att människor får en hum om att samhället kan kollapsa. Men samhället har ju gjort allt för att vi ska bli så sårbara som möjligt.
Det behövs ju bara ett elen slås ut så är vi helt oskyddade. Man har tagit bort de tidigare alternativen ett efter ett.
Snart finns inga analoga telefoner kvar. Kontanter försvinner i snabb takt och bankerna vägrar handskas med dem, liksom alltfler affärer. Vid data- eller elfel kommer inte en krona fram. Allt drivs ju med el i botten. Mobiltelefoner måste ständigt laddas. Andra sorters batterier räcker kanske längre, som ficklamps- och radiobatterier, men på det stora hela är vi extremt sårbara och samhället har låtit det ske, t o m uppmuntrat det. Vi ska helst ha all kontakt med myndigheter via nätet.
Broschyrens lista på förnödenheter är väl bra i sig, men i vilken enrummare kan man förvara allt det där, t ex dunkar med vatten, som dessutom ska stå mörkt och svalt.
I broschyren är det som om vi fortfarande levde som på 50-talet om det skulle bli en kris. Samhället tycker att vi ska klara en vecka, men vad händer sen? Hur ser beredskapen ut då?
Samhället borde kanske tänka lite självt om att inte göra oss så sårbara som man gör.