Om krisen kommer är beredskapen inte god

Läste broschyren om "Om krisen eller kriget kommer". Det är väl bra att människor får en hum om att samhället kan kollapsa. Men samhället har ju gjort allt för att vi ska bli så sårbara som möjligt.
Det behövs ju bara ett elen slås ut så är vi helt oskyddade. Man har tagit bort de tidigare alternativen ett efter ett.
Snart finns inga analoga telefoner kvar. Kontanter försvinner i snabb takt och bankerna vägrar handskas med dem, liksom alltfler affärer. Vid data- eller elfel kommer inte en krona fram. Allt drivs ju med el i botten. Mobiltelefoner måste ständigt laddas. Andra sorters batterier räcker kanske längre, som ficklamps- och radiobatterier, men på det stora hela är vi extremt sårbara och samhället har låtit det ske, t o m uppmuntrat det. Vi ska helst ha all kontakt med myndigheter via nätet.
Broschyrens lista på förnödenheter är väl bra i sig, men i vilken enrummare kan man förvara allt det där, t ex dunkar med vatten, som dessutom ska stå mörkt och svalt.
I broschyren är det som om vi fortfarande levde som på 50-talet om det skulle bli en kris. Samhället tycker att vi ska klara en vecka, men vad händer sen? Hur ser beredskapen ut då?
Samhället borde kanske tänka lite självt om att inte göra oss så sårbara som man gör.

Internet - en stor sophög

Den mänskliga närvaron på internet minskar, enligt it-nätverksföretaget Incapsula. Bara knappt 40 procent utgörs av riktiga människor. Resten är spam, hacking och bots samt reklam kan tilläggas.

Trots allt twittrande och facebookuppdateringar i tid och otid är merparten på nätet alltså likt en jättelik avskrädeshög. Dessutom kan man ju faktiskt säga att en stor del av de mänskliga aktiviteterna på nätet också är direkt motbjudande, som barnporr, roaming, hat- och håninlägg och allt snillrikare bedrägerier. För att inte tala om FRA och NSA m fl.

Det talas ofta högstämt om yttrandefrihet och demokrati i samband med internet. Och visst har nätet haft och har stor betydelse för människor som är förtryckta och via nätet kan få ut och ta del av budskap från omvärlden. Och där pågår miljoner viktiga, intressanta och underhållande diskussioner om allt mellan himmel och jord i chatrum, på bloggar m m.

Men nu när vi haft internet i 20 år kanske det är dags att också fundera på vad nätet gör med oss, både fysiskt och psykiskt. Och hur sanslöst sårbara vi blir när allting digitaliseras och varenda tjänst ska utföras via nätet. De analoga lösningarna försvinner mer och mer (ofta innan mobilnät och bredband installerats på mer avlägsna platser). Ett stort strömavbrott, som det i december 1983 då halva landets elström slogs ut, skulle idag försätta merparten av Sveriges arbetsplatser ur funktion.

Och vad gör vi när 75 procent av nätverksamheten består av automatiska tjänster? Hur vet vi att vi kommunicerar med riktiga människor till slut och inte bara datorer?