onsdag 4 mars 2015

Sätt företag som Norwegian ur spel

Nu strejkar äntligen piloterna på flygbolaget Norwegian. Deras arbetsvillkor och löner har blivit så försämrade att gränsen äntligen är nådd uppenbarligen. Girgighet sätter säkerheten ur spel för både personal och passagerare.
Många blir upprörda över strejken och tredje man blir ju tydligt drabbad. Kan vi som inte är piloter, men kanske arbetar i branscher med liknande villkor (alltid standby vid telefonen ifall man skulle få jobb, usla löner, inget kollektivavtal) eller har släkt, vänner och bekanta som har sådana jobb, försöka känna solidaritet med dessa piloter som nu fått nog. Det bästa vore om alla med den här typen av jobb gjorde en gemensam aktion, sympatistrejkar.
När arbetsmarknaden har blivit rena lotteriet, det fackliga inflytandet sjunker och arbetsgivarna går runt olika anställningsvillkor genom bemanningsföretag och konsulttjänster, kanske det är dags för en gemensam resning bland anställda i dessa företag. Eller är alla så egotrippade nuförtiden att man inte ser helheten, vart vi är på väg? Hur dåliga villkor måste de som kommer ut på arbetsmarknaden få innan de "tar till vapen" i form av strejker över hela linjen. Det skulle jag vilja se!

måndag 2 mars 2015

Inkonsekvensens mästare

SD brukar hävda att vi ska minska flyktingmottagandet för att istället hjälpa folk på plats. Detta är dock bara munväder, eller något som bara partiledningen tycker (eller säger åtminstone)
Swedfund, ett statligt bolag vars uppgift det är att finansiera investeringar i utvecklingsländer, har gjort en undersökning om attityderna till att stödja utveckling i mindre utvecklade länder.
Här skilde SD-väljarna ut sig. Medan 45 procent av de rödgröna väljarna och 38 procent av alliansväljarna instämmer helt i att det är Sveriges skyldighet att stödja mindre utvecklade länder, är det bara 11 procent av SDs väljare som anser detsamma.
65 procent av SD:s väljare anser att Sverige ger för mycket i bistånd, medan snittet för övriga är 29 procent.
Kanske är det så att SD-väljare mest fokuserar på direkt humanitär hjälp till dem som flyr krig. Men om vi tar emot 40 000 (av 80 000 fick 40 000 stanna 2013) tar Libanon emot två miljoner. Också andra grannländer till Syrien och Libyen såsom Jordanien och Egypten tar emot mångdubbelt fler.
Många afrikanska grannländer till oroshärdarna tar också emot hundratusentals flyktingar. Visst behöver vi humanitärt stöd till dem som befinner sig i direkt nöd.
Men det svenska biståndet ska bidra till människors möjligheter att ta sig ur fattigdom. Desto större välstånd på hemmaplan, desto mindre anledning att fly.
Men så långt verkar inte SD-folket se.

söndag 1 mars 2015

Betraktelse över politikens passion

Det är 29 år sedan Olof Palme mördades. Fortfarande vet vi inte vem eller varför. Och det lär vi knappast få veta heller.
Det man saknar idag är politiker med Palmes passion. Han ville verkligen något med politiken. Det är kanske fel att säga att dagens politiker inte är engagerade för det är (var) många av dem. Fredrik Reinfeldt t ex, ville väldigt gärna pröva sitt koncept från "Det sovande folket" och det gjorde han. Med känt resultat.
Jonas Sjöstedt är också engagerad om än inte lika demagogisk som Palme. Kanske är Ebba Busch Thor mer engagerad än Göran Hägglund. Han kändes allt annat än engagerad, däremot sympatisk. En person som följde strömmen i mittfåran och lät sig köras över av moderaterna gång på gång. Det kanske inte Ebba gör. Forssmed blir nog en ny Hägglund. Hoppas han har humor.
Anna Kinberg Batra känns inte heller särskilt passionerad. Står hon för samma sak som Reinfeldt? Låt oss hoppas inte.
Jan Björklund kan låta engagerad, men bara för två saker; skoldisciplin och Nato. Inom det förstnämnda området har han fått härja fritt. Med känt resultat (eller brist på hos eleverna).
Det märks att Annie Lööfs ledstjärna är Margaret Thatcher. Nyliberalismen står som ett skimmer runt henne och riskerna att falla nedför högerkanten är uppenbar. Men hon tar plats och ton. Men ändå känns centerns väg väldigt oklar. Vart är de på väg?
Stefan Löfven måste vara den minst passionerade politiker som någonsin fått en partiledarpost. Det känns som om han hela tiden vill stå i alliansvärmen, snarare än att behöva prata med miljöpartiet. Känns som om de inte har en fråga gemensam (utom möjligen behålla vinst i välfärden).
Om han inte ens kan rakt av säga nej till Saudiavtalet (ja det kostar i pengar, men ibland är trovärdighet och moral viktigare) säger det rätt mycket om hans ideologiska övertygelse.
Så denna 1 mars, tjugnio år efter Palmes död, känns ändå saknaden stor. Palme var också pragmatiker. Han skulle lett oss in i EU, skillnaden skulle vara att man kanske skulle lyssnat till Sveriges röst på ett annat sätt om han varit där.

fredag 27 februari 2015

EU ändrar sig - hoppas regeringen gör detsamma

Det har kommit ett glädjande besked från EU-kommissionen(!)Den backar om moms på ideella organisationer som säljer second handvaror. "Att EU backar, efter att informerats om läget av den svenska regeringen, sker trots att kommissionen fortsätter att anse att momsbefrielsen är fel. Men eftersom befrielsen inte påverkar EU:s inre marknad är kommissionen beredd att låta nåd gå före rätt.", skriver nyhetsbrevet statskoll.se
Nu gäller det bara att finansdep övertalar Skatteverket att dra tillbaka sitt beslut om moms. Varorna som säljs i dessa butiker är ju faktiskt redan skattade för.
Nu kan man bara önska att regeringen också vågar dra tillbaka skattereduktionen för dem som ger gåvor till ideella organisationer. En reform som infördes av alliansen med KD i spetsen. Självklart ska vi alla vara med och betala för enskilda människors önskan att ge pengar till organisationer, enligt alliansen. Allt som kan sänka skatten är bra!
Men jag står gärna för de pengar jag skänker själv och vill hellre att skattemedlen går till vård, skola och omsorg.
Hoppas regeringen vågar ta detta steg trots skri från KD. Snart får vi väl annars skänka pengar till äldreomsorgen själva - utan skattereduktion.

onsdag 25 februari 2015

Till slut blir det som i Calcutta

Läste att det som upprört en del personer i sociala medier är Anna Jerlmyr-Königs päls när hon besökte tiggarnas boplatser häromdagen.
Det som borde uppröra är förstås att människor bor på detta sätt. Likadant som de uppenbarligen gör hemma i Rumänien. Det säger ju allt om deras misär att de hellre bor på detta sätt i Sverige än i Rumänien. På något sätt tror de att de kan tjäna mer pengar här (och kanske kan de det).
Men detta är inte värdigt och i längden kommer det att missgynna också tiggarna själva. Ju fler de blir, desto mindre kommer folk att bry sig om den enskilda personen som sitter och tigger.
Går man genom Stockholm stöter man på ett 50-tal tiggare på en promenad. Och inte minst deras saker, som ibland bara ligger på trottoaren. Och i skogsbryn och parker dyker kartonger och brädlappar upp. Samt skräp i mängder. Det är en ohållbar utveckling.
Det måste göras klart för migranterna att det inte är tillåtet att sova och bo var som helst. Eftersom de uppenbarligen har råd att ta sig hit och kommer i grupp, kanske det vore en bra investering att de kunde hänvisas till husvagnar på någon camping med stöd av kommunen. Det är inte olagligt att tigga, men att sova och bo på gatan. Om det ska fortsätta vara tillåtet med tiggeri, måste kommunerna också bekosta ett värdigt liv för dessa EU-medborgare. Ánnars kommer våra gator att se ut som i Calcutta till slut.

måndag 23 februari 2015

Hemtjänsten är ren satir

Nu beskrivs den ena bisarra historien efter den andra om hur hemtjänsten fungerar. Personalen verkar inte kunna ta ett steg utan att vara övervakad. AB har beskrivit att personalen inte kunde köpa en penna till en "brukare" utan att tillfråga sina chefer och därefter få ett skriftligt beslut om att det gick för sig. En annan kvinna ville att personalen skulle koka tevatten på kvällen. Det fick de inte göra, sa de, det ingick inte i rutinerna. Det tog en månad att få beslut om att kvinnan skulle få sitt kvällste.
Detta låter ju som en ren fars. Det går inte att göra satir på, för det är redan satir. Hur lång tid kan det ta att koka vatten och hälla upp i en kopp? Två minuter och däremellan kan ju personalen göra något annat medan vattnet kokar upp.
Hur är det möjligt att ens få personal som är så här lydig? Fråga inte, bara gör!
Men framför allt; hur har vi hamnat i detta absurda system? Men det är klart, att hålla koll på alla mer eller mindre seriösa företag i hemtjänstbranschen kanske kräver denna stenhårda kontroll. I så fall är det dags att minska antalet företag eller (helst) att kommunen åter tar över skötseln av hemtjänsten. Så här kan det inte hålla på. Det är förnedrande för både personal och de äldre.

söndag 22 februari 2015

Ett läckande hot

Än en gång läcker kärnkraftverket Fukushima i Japan radioaktivt vatten ut i Stilla havet. Kärnkraftverket råkade ut för en härdsmälta 2011 i samband med en tsunami. Efter det har det gång efter annan läckt från detta verk.
Fortfarande 2015 talar vi om kärnkraft som ett alternativ för vår energiförsörjning. Det pratas om hållbarhet och miljökrav och är det något kärnkraften inte står för är det dessa faktorer. Det finns ingen hållbarhet i något som är fossilberoende. Och uranbrytning är bland det farligaste som finns i utvinning.
Vi drabbades (och drabbas fortfarande) av haveriet i Tjernobyl. Cesiumhalterna i fisk, svamp, bär och kött från mellersta Norrland är fortfarande förhöjda. Häromåret var Forsmark nära en härdsmälta. Föreställ er ett Fukushima vid Östersjöns kust. Stora delar av havet skulle bli obrukbart för fiske och bad. Närliggande orter skulle bli obeboeliga för överskådlig tid. Sannolikhetskalkylen har redan spruckit på några ställen i världen.
Dessutom står ju flera kärnkraftverk stilla stor del av tiden, vilket talar för att vi egentligen inte behöver den här kraftkällan. Det absolut viktigaste för den energiöverenskommelse som regeringen pratar om, är att ta bort kärnkraften ur kalkylen så att vi verkligen kan komma till ordentligt skott med alternativen.