tisdag 2 september 2014

Valaffischen - en skräpfaktor

Valaffischerna har spelat ut sin roll. Dessa nollbudskap sprids nu över stan och den enda effekten är att det ser skräpigt ut. Man skäms inför turisterna när man går kända stråk som nu är behängda med ointressanta nunor i mer eller mindre sönderriven form.
Det vore skönt om vi till nästa val kunde bestämma att vi avstår från valaffischer, som ju bara är en onödig kostnad för partierna (särskilt de fattigare). Valaffischer var det tidiga 1900-talets viktigaste kommunikationsmedel för partierna förutom torgmöten. Idag, en bit in i 2000-talet, finns betydligt effektivare kanaler att nå ut. Jag skulle kunna köpa denna tradition (ungefär som julgran och lutfisk till jul) om det inte vore för skräpfaktorn. Så låt oss skippa detta till nästa val.

söndag 31 augusti 2014

Våga säga nej till Svenskarnas parti

Nu får det vara nog! Hur länge ska demonstrerande nazister på våra gator tolereras av etablissemanget?
Stats- och justitieministern säger sig värna om yttrande- och demonstrationsfriheten. Det är bra. Men de borde läsa idéprogrammet för Svenskarnas parti. AB citerar en passus som redan den bör falla under begreppet hets mot folkgrupp: "endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare".
Bara denna mening utgör ju ett tankegods som säger att det finns människor som inte tillhör ett visst "genetiskt arv" och därmed inte skulle kunna bli medborgare i vårt land. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna sätter ju som första devis varje människas unika värde.
Det är bara att våga säga ifrån utifrån detta och säga nej till varje ytterligare förfrågan om att demonstrera eller hålla öppna möten från detta omänskliga parti. Och gör man inte det, låter Reinfeldts ord om "att öppna våra hjärtan" som bara ännu en floskel från denne man.


fredag 29 augusti 2014

Vinst utan skattemedel

Många tycker att Jonas Sjöstedt målat in sig i ett hörn med sitt ultimatum att bara sitta i en regering om man tar bort vinster i välfärden. Fegheten hos S och MP, att inte våga ta steget trots att merparten av svenska folket vill det, är mer än pinsam.
V har skissat en tänkt plan för hur det ska gå till (se DN Debatt 22/9). En variant är att istället för att tala om att förbjuda vinster i välfärden, kan man tala om att visst får privata företag agera i vård, skola och omsorg. Men de får inga skattemedel, utan får betala ur egen ficka.
Med tanke på hur stora vinster vissa företag redan gjort, bör inte det vara något problem. Och då finns det privata alternativ för alla som är intresserade av sådana. Sedan är ju frågan hur intresserade företagen är....

onsdag 27 augusti 2014

Välfärdsföretag utan välfärd

Exemplen blir bara fler och fler om hur de s k välfärdsföretagen skor sig på skattemedel och låter sina anställda arbeta utan hänsyn till arbetsrätten.
I Aftonbladet beskrivs hur ett RUT-företag, Hemfrid, tjänar storkovan medan de anställda får knappt 12 000 i månaden (före skatt). Orimliga arbetstider därtill - allt för kunden.
En av Expressens reportrar arbetade en tid hos ett privat hemtjänstföretag, Bonitas. Företagets huvudintresse var vinsten; därför måste all hemtjänst utföras på kortast (o)möjliga tid. Varje minut av arbetet skulle loggas i ett särskilt datasystem.
Det fanns ingen tid för rast överhuvudtaget. Här bryter företaget mot arbetsmiljölagen. Visserligen fanns en tid för lunchrast på en halvtimme inlagd, men tiden hos varje person var så snålt tilltagen att personalen ständigt låg efter. Företagets syn på de gamla och personalen måste vara att de är robotar. Ingen hänsyn till eventuella problem med resor i form av köer. Ingen förståelse för att de gamla gör saker i olika takt eller att något oförutsett händer. 128 kr i timmen för utfört arbete. Hinner man inte med får man avdrag. Många hemtjänstföretag har också principen att all ställtid mellan "brukarna" är obetald. Allt för vinsten.
Nu kan man ju säga att det här bara är två exempel. Men de är ju knappast de enda vi fått till livs de senaste åren. Och alltför många i vård, skola och omsorg vågar inte anmäla missförhållanden.
Nej, skandalrubrikerna om den här typen av företag återkommer lika ofta som SD-politiker uttalar sig osmakligt och rasistiskt. Det går inte att förklara bort som tillfälligheter. Fakta finns på bordet. Vi har chansen till förändring om några veckor. Endast ett parti har kategoriskt uttalat sig mot vinster i välfärden. Det är bara att rösta!

Volvo - ett döddansarföretag

Just nu handlar det mesta om valet. Men en och annan nyhet handlar om annat.
T ex så har Volvo lanserat en ny bil. En stadsjeep - 2014! Man är glad att företaget inte längre är svenskt.

onsdag 20 augusti 2014

Nya riskkapitalskandaler

Återigen en riskkapitalskandal. Attendo(I don´t)Care har brutit sitt kontrakt med i detta fall Linköpings kommun, genom att, trots att det finns i avtalet, inte ha gett sina inneboende på ett vårdhem de promenader och den egentid de utlovats. Vissa äldre har inte kommit ut på en hel månad. Personalen säger att de inte har tid. De är m a o för få.
Idag står det på en löpsedel att en 92-årig kvinna ramlat och legat ett dygn utan hjälp.
Skandalerna hopar sig i vinstmaximeringens spår. Hur ska en äldre person kunna välja mellan 80 hemtjänstföretag eller vårdhemskoncerner/företag? Risken är att biståndsbedömare dessutom kan ha intressen i något företag och rekommenderar det. Upplagt för korruption.
Är svenska folket verkligen så mån om s k valfrihet att man finner sig i denna uppsjö av alternativ. Som att stå framför schampohyllan i en butik. Men när det gäller vård, skola och omsorg gäller det livsviktiga val och inte en produkt som man kan byta nästa vecka om man inte är nöjd.
Kreti och pleti ska inte kunna starta dessa verksamheter. Där ska finnas grundläggande kriterier som måste uppfyllas för att komma ifråga, t ex en viss personaltäthet per person/barn etc.
Utan möjlighet till vinst faller en hel del av månglarna bort direkt. Det ska vi vara tacksamma för.

tisdag 19 augusti 2014

Slut på reformutrymmet säger Borg

Det finns inga pengar, säger Anders Borg. Hur kan han, som skryter om att han förvaltat Sveriges ekonomi så väl, plötsligt säga att man inte har pengar till saker som behövs i samhället?
Vad är det för förvaltning som subventionerar städning och läxhjälp, men inte har pengar till försvaret?
Hur ser en budgethantering ut, där miljarder kan läggas på sänkt restaurangmoms, medan skola, vård och omsorg blöder?
T o m medborgarnas egna beslut att skänka pengar till olika välgörande ändamål subventioneras (vare sig de vill eller inte), men satsningar på infrastruktur har fått stå tillbaka.
Inte ens de privatiserade offentliga tjänsterna i vård, skola och omsorg är ju egentligen privata. De bekostas av oss, direkt i företagens fickor.
Pengar till dem som har, har varit Borgs melodi. Men nu är reformutrymmet slut, säger han.
Borg har förverkligat sin vision, att satsa på dyra petitesser, men lämnat de stora investeringarna därhän. Dem får nästa regering ta hand om. Och starta med en så gott som tom statskassa, precis som det alltid har varit när borgerliga regeringar har suttit vid makten.