fredag 9 december 2016

Tillbaka till katedern

Nu jublar nuvarande och f d skolministern ikapp för att Pisakurvan tagit ett litet hack uppåt. Och visst är det bra. Men så länge man inte vågar röra de strukturella problem som gör svensk skola till en av de sämre i världen, finns ingen anledning att slå sig för bröstet.
Jan Björklund har rätt i två saker: Kommunaliseringen var första spiken i kistan som bäddade för en nationellt ojämlik skola. Han vill att staten ska ta över huvudansvaret och det är bra. Tyvärr verkar han ensam om den insikten.
Däremot omhuldar han de två andra  reformerna (de borgerliga) som spär på ojämlikheten, nämligen friskolereformen och skolpengen.
Men han har ytterligare en viktig poäng: Lärare som undervisar och inte bara delar ut arbetsuppgifter att genomföra i grupp eller enskilt. Inget går nämligen upp mot en bra lärare som förmår entusiasmera eleverna för sitt ämne. En som både förmedlar kunskap och deltar i dialog.
Det borde alla veta som besökt ett museum eller annan kulturell plats och får den förevisad med guide istället för att gå runt och titta själv.
Lärarrollen blir bara viktigare i dessa tider med nyanlända som behöver extra stöd också för att förstå hur Sverige fungerar. Det ställer också krav på en bra lärarutbildning.
Vi behöver sluta fnysa åt katederundervisningen. Men allt hänger förstås på den som står bakom den.

onsdag 7 december 2016

Donald Trump en ny Kim Jung Un

Donald Trump har återfallit i sitt beteende från valrörelsen. Han kommunicerar genom tweets som ingen rådgivare verkar ha kontrollerat. Han uteblir från säkerhetsgenomgångar vilket knappast ökar hans redan låga kunskap om omvärlden. Han saknar all diplomatisk känsla för hur man beter sig i samvaron med andra länder. När Kina kritiserar honom för kontakt med Taiwans president, svarar han aggressivt som ett barn istället för att bara hålla tyst. Han vill alltid ha sista ordet.
Denne man beter sig lika oberäkneligt som sin blivande kollega i Nordkorea, Kim Jung Un. Det är bara att hoppas att dessa två aldrig får något med varandra att göra. Då kan helvetet bryta ut.
Heder åt den republikanske elektor som nu vägrar ge sin elektorsröst till Trump då han menar att Trump är klart olämplig för jobbet som president. Fler borde nu agera, innan Trump svär eden. Han har t o m sagt att "det här jobbet är större än jag trodde". Hur okunnig och naiv får man vara som president.

måndag 5 december 2016

Ekeroths svärmor får lön utan att jobba

Sverigedemokraten Anna Hagwall blev utesluten ur partiet efter att ha motionerat om att "etniska grupper" inte ska få äga mer än fem procent av mediemarknaden (med adress till familjen Bonnier).
Hon blir nu vilde i riksdagen.
En annan riksdagsledamot som lämnat SD är Kent Ekeroths svärmor, men till skillnad från Anna Hagwall sitter hon inte kvar i riksdagen. Men reglerna är sådana, att eftersom hon är vald, kvarstår hon hela mandatperioden med full lön, 68 000 kr i månaden. Utan att lyfta ett finger för riksdagsarbetet.
Detta är ju fullkomligt hialöst. På alla andra arbetsplatser i landet upphör löneutbetalningen när man lämnar sitt jobb. Infinner man sig inte utan godkända skäl får man löneavdrag. Vad sänder det för signaler till medborgarna som befinner sig i ett alltmer hårdnande arbetsklimat.
Reglerna måste ändras omedelbart. Nu har man ju insett att avgående statsråd inte ska kunna ta ut pension om de får ett nytt jobb. Men att få lön utan att infinna sig är lika illa. Vilka behov skulle inte dessa bortkastade skattepengar kunna fylla?

fredag 2 december 2016

Entreprenörernas vårdval

Mycket har sagts om hur Nya Karolinska kom till. Skandal är bara förnamnet. Men det skandalartade verkar fortsätta nu när sjukhuset invigts. Vid en provövning fungerade inte larmen för patienter och många tyckte då att man skulle skjuta på invigningen. Men icke!
Patientlarmen verkar fortfarande inte fungera, men det är tydligen viktigare att prestigebygget börjar arbeta än att det tekniska fungerar. Så mycket för patientsäkerheten.
Redan det vanvettiga i att man bygger världens dyraste sjukhus med färre vårdplatser än det gamla Karolinska får en ju att höja på ögonbrynen. Vem ritade detta monster utan någon som helst koll på befolkningstillväxt och åldersspridning i befolkningen?
Redan på 90-talet var vi många som befarade denna vårdkris då ett antal akutsjukhus lades ner. Och nu är situationen på övriga sjukhus i regionen, med både personal- och platsbrist, katastrofal. Och de som ännu orkar jobba i detta kaos kommer snart att ge upp, vilket kommer att förvärra det hela.
Och detta mischmasch betalar vi skatt för. Kom ihåg vilken landstingsmajoritet det varit de senaste tolv åren. Den kallar sig alliansen och tror att marknaden sköter det mesta. De har infört vårdval för entreprenörerna, men patienterna har i dagsläget inget val. De skjutsas runt dit där det finns plats.
Detta måste ändras senast 2018!

onsdag 30 november 2016

Reducera EU till den inre marknaden

Jag har skrivit det förr och återkommer igen. EU håller på att krackelera. Medlemsländerna följer inte gemensamma överenskommelser och EU vågar inte sätta hårt mot hårt när enskilda länder bryter mot grundprinciperna för demokratin.
Polen är för viktigt för EU anser man. Så man låter den auktoritära regimen hållas medan press- och yttrandefrihet monteras ned. Detta sker också i Ungern. Och de auktoritära rösterna blir allt högre också i västländerna, som Frankrike, Nederländerna och Österrike.
EU har två val: Bita i det sura äpplet och strunta i sina egna riktlinjer för att fortsätta halta fram som en dysfunktionell union.
Eller så kan man titta på vad som fungerar och hålla sig till det. Och det som verkar fungera är den inre marknaden. Så reducera EU till en ekonomisk union med handelsutbyte utan tullar mellan medlemsländerna. Det skulle bli billigare för alla. Unionen har blivit för stor och otymplig och alltför många länder är med utan att uppfylla grundkraven.
De frågor som kräver gränsöverskridande handling kan man ju fortfarande arbeta med utan ett EU-paraply.

tisdag 29 november 2016

Valfrihetsfrustration

Idag skriver Anders Lindberg på ledarplats i AB att vi blir olyckliga av för mycket valfrihet. Det är bara att instämma. Framför allt i det offentliga. Jag har tänkt byta elbolag länge för jag gillar inte Fortum (som visst heter något annat nu för att förvirra ytterligare), men arbetet med att göra jämförelsen med andra bolag känns övermäktig när man knappt förstår vad det står på fakturan.
Eller att stå framför hyllorna med yoghurt i livsmedelsbutikerna. Behövs det 40 sorters yoghurt eller hur många de nu är? Dessutom importerar vi de flesta, vilket sliter på miljön. Och ständigt lanseras nya märken, eller så byts förpackningen så man kan höja priset.
Allra värst är förstås suboptimeringen i t ex snöröjningen. Att varje stadsdel måste upphandla egna snöröjare som ändå inte verkar klara sitt jobb. Om kommunen hade ett antal anställda som kunde lite av varje, skulle man kunna använda dem till snöröjning och sandning på vintern, parkskötsel på sommaren, lövblåsning etc. De skulle då dessutom ha kollektivavtal och hyfsade arbetsförhållanden. Kanske skulle både de och vi bli lyckligare?

fredag 25 november 2016

Vad f-n är mansplaining?

Ännu ett nytt engelskt modeord förvirrar debatten. Nu läser och hör man ordet "mansplaining" överallt. Vad betyder det egentligen?
Mansplaining lär betyda att män förklarar saker för kvinnor som kvinnorna redan vet. Jaha. Och är det något nytt?
Varför inte tala om något som folk begriper istället för att ytterligare polarisera debatten om jämställdhet. Härskarteknik är ett utmärkt ord. Det är könsneutralt och de flesta av oss har någon gång råkat ut för det, vare sig man är man eller kvinna. Att det oftare är män som utövar härskarteknik har att göra med att det fortfarande oftast är män som har mer makt. Detta håller dock sakta på att ändras, vilket gör att begreppet mansplaining (som väl kommer från USA där jämställdheten ligger långt efter oss) känns mindre relevant.
Man härskartekniker finns i svenskt arbetsliv, det kan många vittna om. Låt oss kalla saker för vad de är istället för att virra till saker och få helt fel debatt (dvs en massa män som återigen blir förbannade på s k feminism). Alla vinner på att urskilja när härskartekniker utövas, såväl av män som av kvinnor.