tisdag 25 juli 2017

Infrastrukturministern måste gå

Hur är det möjligt att en minister inte känner till att den myndighet hon är ansvarig för är föremål för en särskild utredning? Särskilt som några av hennes regeringskollegor uppenbarligen är medvetna om det.
Det finns mycket att säga om Transportstyrelsens sätt att hantera IT-säkerheten. Men också hur regeringen har behandlat - eller inte behandlat - frågan.
Här finns ju uppenbara tjänstefel. Infrastrukturministerns statssekreterare lär ha känt till ärendet. Att inte tala med sin minister om detta verkar oerhört märkligt. Om han nu kände till det - han var för det mesta på resa om man ska se till skälet att han avgick: för många och dyra resor.
Märkligt är också att de ministrar som faktiskt kände till detta, Ygeman och Hultqvist, inte talar med sin kollega. Har de bara utgått från att hon visste?
Dessutom är det regeringssammanträde en gång i veckan, där regeringen väl talar om ärenden som är aktuella. Frågan verkar inte ha kommit upp där.
Och talar inte den ansvariga ministern med generaldirektören för den myndighet hon ansvarar för? Är rädslan så stor för ministerstyre så det råder ren beröringsskräck? Om inte annat måste väl regleringsbrevet (regeringens styrdokument för myndigheten som kommer varje årsskifte) följas upp.
Ansvar för detta haveri (statsministerns ord) måste utkrävas. Det minsta är att infrastrukturministern lämnar sin post. Det duger inte att skylla på sin personal att man inget visste, det är hennes jobb att veta sådana här saker. Med någon självbevarelsedrift avgår hon frivilligt, annars måste Löfven be henne gå.
Ur regeringens perspektiv är det också "lättast" att låta henne gå. Löfven tycker sig nog inte ha råd att avskeda inrikesminister Ygeman. Han är alltför viktig i andra frågor. Inte heller vill han bli av med Peter Hultqvist. Men någon måste bära hundhuvudet. Infrastrukturministern måste gå.

fredag 21 juli 2017

Allt genast är marknadens mantra

Läser att Telia får en vinst på "bara" 2,5 miljarder. Marknaden får spel. De hade ju väntat sig åtminstone lika mycket som förra året, nämligen en miljard mer.
Telias omedelbara reaktion blir att skära ned på personal (och konsulter). På börsens företag ses personal enbart som en kostnad. Det finns ingen insikt i att personal också står för kompetens som förvärvats under kanske lång tid i företaget.
Men numera är ju personal som allt annat - slit och släng. Så många som möjligt är visstidsanställda så de kan sparkas närsomhelst. Men med denna syn på personal - som verkar genomsyra hela arbetsmarknaden - så är det inte underligt att människor inte gör sitt bästa. Eller har kompetens till det.
Varför rasar en bro ihop i Ludvika? Kan man inte bygga broar längre? Eller är den femte underleverantören inte kapabel? Varför fungerar inte hissarna i nya station Odenplan? Är det en fråga om både kostnadsbesparingar och inkompetens? Hela Nya Karolinska verkar vara ett exempel på både korruption, bristande kompetens och brist på resurser. För att inte tala om den senaste skandalen på Transportstyrelsen. En inkompetens så stor att man inte tror sina ögon. En stor del av svenska försvaret utlokaliserat till Serbien!
Men grunden till allt detta ligger i att ingenting får kosta. Alltid största möjliga vinst. Kompetens är ointressant - alla kan ersättas. En syn som inte bara omfattar näringslivet utan också stat och kommun.
Telia kan inte vänta ett år på att öka sin vinst igen. Allt genast! Marknaden som den obönhörliga domaren vare sig det är privat eller statligt. Är det så vi vill ha det?

söndag 9 juli 2017

Valfrihet bara självklar för dem med pengar

Så är Almedalsveckan över. Inte mycket nytt under solen.
Men det som slår mig är de borgerliga partiernas syn på bidrag. Att leva på bidrag är det absolut värsta man kan göra, enligt dessa partier. Samtidigt är det just vad de i hög grad förordar själva, fast då kallas det avdrag. Det finns inga gränser för hur många tjänster Anna Kinberg Batra vill lägga in under rutavdraget.
För att inte tala om Ebba Busch Thor, som i ena meningen fördömer subventioner för byggande av hyresrätter, för att i nästa stund tala om vikten av rut- och rotavdrag.
Den stora skillnaden är förstås, att avdragen dels gynnar företag, dels de välbeställda (den stora merparten enligt alla undersökningar) som utnyttjar dessa avdrag.
Men bidrag ges ju till enskilda personer, som av olika skäl, inte får jobb. Oftast för att de har någon form av funktionsvariation (som man säger numera) eller har efternamn som inte passar arbetsgivarna. Eller så får man inte jobb därför att utbildningen inte motsvarar behoven och då måste man ju omskola sig. Inte alltid lätt om man är över 50. Eller flytta, och kanske bryta upp från den ort där partnern har jobb, där man kanske har hus, sin familj etc. Valfrihet är bara självklar för dem som har pengar. Det låtsas alliansen inte om.

söndag 2 juli 2017

Inget studiestöd till religionsstudier

Läser att Sverige, via CSN, betalat drygt två miljoner till personer som vill studera religion i Saudiarabien. Det är ju helt barockt. I Saudiarabien tillämpas ju den mest inskränkande sortens islam.
Det finns ingen anledning att betala studiestöd till människor som vill studera religion överhuvudtaget. Religion som ska utövas, i form av präster, imamer och rabbiner m fl, får se till att deras samfund betalar deras utbildning. Finns ingen anledning för svenska staten att göra det. Nu är ju också svenska kyrkan skild från staten, så då bör prästutbildning bekostas av kyrkan själv.
Religionsforskning är en annan sak och där får ju forskare söka medel ur olika fonder, men där finns väl även visst statligt stöd (tror jag), men forskning är ju vetenskap.
Teologi är ett ämne vid svenska universitet, men vad jag förstår handlar det om religioner i största allmänhet och inte om någon specifik religion. Så där kan ju studiestöd vara motiverat.
Men all religionsutövning eller studier för detta ska inte ha pengar från staten, liksom heller inte religiösa skolor eller förbund. Sverige är en sekulär stat, där religion utövas privat, dvs utan inblandning från staten eller andra myndigheter. Folk får tro vad de vill, men inte för skattepengar.

lördag 1 juli 2017

Ta telefonen ifrån Trump

Man kanske inte ska ödsla fler ord på Donald Trump. Han är ju uppenbart inte frisk. Men han är ju trots allt Förenta Staternas president. Amerikaner respekterar presidentämbetet väldigt högt. För många är det svårt att erkänna att det nu sitter en mentalt instabil person på det viktigaste jobbet i USA.
En som inte har fattat vilket jobb han fått är presidenten själv. Han för krig mot medierna, vilket i sig är allvarligt. Men det sätt han gör det på. Den senaste incidenten handlar om två journalister på CNNs morgonprogram "Goodmorning Joe". De har kritiserat Trump, vilket knappast är förvånande. Då går presidenten till motattack, men på ett sätt som mer påminner om tonåringar i high school som ger varandra tillmälen. Han skriver om den kvinnliga journalisten "IQ-låga Brezsinski" och hävdar att hon försökt träffa honom (innan han blev president) i Florida.
Om nu allt är fake news, som presidenten påstår, varför bry sig om skitsaker. Som offentlig person får man räkna med att bli kritiserad, har ingen talat om det för honom. Särskilt i presidentrollen.
Att Trump nedlåter sig att ägna sig åt varenda kritisk synpunkt som någon twittrar är stört. Har han inte viktigare saker för sig? Ta ifrån honom telefonen!