söndag 28 februari 2016

Idag är politik att vela

Det är inte bara idag vi minns Olof Palme. Och det är verkligen inte bara i samband med mordet man tänker på honom. I dagens fesljumma politik framstår han som ett under av vitalitet och handlingskraft.
Ibland känns det som om tiden upprepar sig. När borgarna 1976 tog över regeringsmakten verkade de helt oförberedda. För det mesta trätte de inbördes och politiken fortsatte till större delen i samma spår som före valet. Trots att de tre borgerliga partierna då kritiserat den socialdemokratiska regeringen för en stor del av dess politik, bedrev de ungefär samma politik själva. Eller snarare lät saker fortsätta medan de undrade vad de egentligen skulle göra med sin nyvunna makt.
Ungefär så ser det ut nu också. Fast tvärtom. Socialdemokraterna återtog makten i förra valet efter åtta borgerliga år där välfärden sakta smulades sönder. Nu ska de regera med miljöpartiet, vilket de verkar ha ganska litet gemensamt med. Så istället för att följa Palmes devis "politik är att vilja" verkar det snarast som om politik är att vela. Och folk upplever att inget händer, trots att de borde ha öppet mål. Vad hindrar dem från att göra alla de investeringar som behövs (Ok för att de hade en borgerlig budget första året). Men ingen nytändning syns, eller så är den borgerliga mediehegemonin så total att inga andra budskap än de borgerligas syns.
Detta avspeglas också i opinionen. Väljarna flyr till moderaterna eller SD och de som vill något till V. Moderaterna är största parti för att de övertagit SDs politik. Det minskar ju SDs stöd, men det är ju än värre om moderaterna står för samma sak som SD.
Vi inte bara minns Olof Palme, vi saknar honom.

torsdag 25 februari 2016

Korruption och kvalitetsbrister i privatiseringens spår

Ännu en privatiserad bransch där skumrasket får spridning. Bilbesiktningen, som tidigare var statlig och utan vinstintressen, har nu tagits över av allehanda privata aktörer.
Nu meddelas att bilbesiktningsfirman Clearcar AB fråntas sin licens att bedriva besiktning efter att inte ha följt reglerna för besiktning. Tydligen är det också vanligt att personer i besiktningsbolagens ledningar också har intressen i bilverkstäder. Surprise surprise!
Detta var ju precis vad man kunde förutse när ytterligare en bransch korrumperades med hjälp av alliansen.
De borgerliga vill också åt alkoholmonopolet. Det är därför glädjande att läsa att Systembolaget har stöd av 70 procent av befolkningen och 90 procent nöjda kunder. Låt oss hoppas att de inte får möjlighet att fördärva världens bästa vin- och spritbutik.
För det allra värsta är att de inte heller lär av misslyckanden och felslut, typ skolvalet, överetablering av vårdcentraler m m. Huvudsaken är att näringslivet kan göra klipp på skattepengar, kosta vad det kosta vill i kvalitet. Kan man sedan genomdriva lägre löner och marknadshyror kan näringslivet hjula av glädje till banken.
Åtminstone tills bostads- och socialbidrag börjar kosta alltför mycket och de anställningsbara minskar efter att ha gått i svensk skola.

onsdag 24 februari 2016

Surrogatmödraskap kan leda till människohandel

Det är glädjande att utredaren av surrogatmödraskap sade nej till att tillåta detta i Sverige. Själva idén med detta saknar helt barnperspektiv.
Det är ingen självklar rätt att få barn. Dessvärre ökar barnlösheten i västvärlden, mycket pga stress, men också för att vi nu i flera decennier spolat ned p-pillerkontaminerad urin, vars beståndsdelar inte försvinner i reningsverken utan återkommer i vårt dricksvatten. Man kan ju redan se på fiskar att de blir infertila eller t o m byter kön.
I en situation av ofrivillig barnlöshet eller om man är ett samkönat par, kan surrogatmödraskap tyckas vara en bra lösning. Men i förlängningen kan detta leda till ren människohandel. Det finns säkert altruistiska kvinnor som kan tänka sig att bära någon annans barn, men trots allt är alla graviditeter ett vågspel. Barna- och mödradödlighet är ovanlig i vårt land, men så mycket annat kan ju hända under en förlossning. Kanske tycker ändå kvinnan att en dusör under bordet kan kompensera för eventuellt lidande under och efter förlossningen.
Man ska inte måla fan på väggen tycker en del (framför allt liberaler, men de yngre av dem har ju visat att syskonincest och nekrofili också är OK). Men det är just vad en utredare ska göra. Vända på alla stenar och se på både etiska, juridiska och ekonomiska aspekter.
Framför allt risken för att pengar kommer in i bilden talar emot surrogatmödraskap. Och med pengar ökar risken för brottslighet. Själva livet bör undanhållas från sådana risker.

tisdag 23 februari 2016

Feghet inom högsta ort

Igår talade Ulf Dahlsten, Palmes statssekreterare de sista åren, ut om Palmemordet i DN. Det visar sig att han suttit inne med en del information om Christer Pettersson, som skulle stärka indicierna mot honom. Men inte har Dahlsten gått till polisen med detta inte. Han fick uppgifterna av en "trotjänare" i kanslihuset som inte ville delta i en rättegång.
Man frågar sig hur detta är möjligt. Palmes närmaste man undanhåller uppgifter som skulle kunna stärka bevisen mot Christer Pettersson (och i förlängningen kanske fått honom dömd och hela denna kvartssekellånga utredning skulle aldrig behövt äga rum och kosta tid och pengar). Detta gör han för att hålla en kollega om ryggen, istället för att övertala denna att träda fram med sina uppgifter. Och vad är det för ynkrygg inom kanslihuset, statligt anställd och Palme var ju i formell mening dennas allra högsta chef, som inte gör sin samhälleliga plikt.
När polisen inte ens kan få hjälp av regeringens egna anställda när statsministern blir mördad, hur kan man då anklaga vanligt folk som inte vill/törs vittna?

lördag 20 februari 2016

Nu vill näringslivet ha begränsad strejkrätt

Nu kommer del 2 i borgarnas och näringslivets kampanj för lägre löner. På DN Debatt idag skriver Nils Karlsson, vd för Ratio, näringslivets forskningsinstitut, att en friare lönesättning, dessutom kräver begränsad konflikträtt.
Ja, nu när det tycks som om så många säger att lägre löner behövs (tro inte att det bara handlar om ingångslöner och nyanlända. I det långa loppet vill man allmänt ha en sänkt lönenivå för vanliga arbetare och lägre tjänstemän) är det lika bra att kasta in ett annat önskemål från näringslivet, nämligen begränsad strejkrätt.
Han hävdar att inga andra länder har så höga ingångslöner, ett så sammanpressat löneläge och så generös konflikträtt som Sverige. Och kontentan verkar vara att vi kan inte vara annorlunda än andra länder.
I Sverige har arbetsmarknadens parter skött lönebildning och löneförhandlingar sedan 1928. Enligt Karlson talar det emot att fortsätta på detta sätt. Samhället har förändrats. Ja, klyftorna har ökat och de rika har blivit rikare. Han erkänner själv att ett sammanpressat löneläge gynnar jämlikhet men det är inte näringslivet intresserat av. Istället menar han att den starka samordningen försvårar att justera relativlönerna för olika grupper.
En begränsad konflikträtt gör det naturligtvis ännu lättare att hålla nere lönerna. Skulle då konflikträtten begränsas med lagliga medel? Så att om några går ut i vild strejk kan de lagföras? Är det det näringslivet i slutändan är ute efter? Så vi till slut kan vänta oss ett Ådalen på nytt?
För något sådant här kommer inte att kunna införas utan protester, även om det finns en riksdagsmajoritet för. Vad vi kan vänta oss då är kaos på arbetsmarknaden redan inför ett sådant beslut. Det hoppas jag i alla fall.

tisdag 16 februari 2016

Låg lön ökar bidragsberoendet

PR-byråerna går på högvarv just nu. Det lobbas som aldrig förr. Framför allt om vikten av att låga löner och för inträde i Nato. Man måste vara noga med källkritik när man tar del av dagens nyhetsutbud.
Beträffande låga löner är det ingen tillfällighet att lobbyingen pågår just nu. Dels har vi många nyanlända, som man säger sig värna om, dels pågår en avtalsrörelse där det som vanligt handlar om att anställda ska ha så lite betalt som möjligt ur arbetsgivarnas perspektiv. Trots att många stora företag gör allt för att undanhålla skatt (för Ikea 9 miljarder kr. Tänk om statskassan bara fått denna förstärkning).
Borgarna och deras lobbyister hävdar att det blir lättare för nyanlända att få jobb om de får låg lön. "Bättre ett jobb än inget alls" är deras mantra. Men om det inte går att leva på lönen, måste ju personerna få bidrag, bostadsbidrag och kanske socialbidrag. Och bidrag är ju det värsta borgarna vet (såvida de inte går till företagen).
Då är det väl bättre samhällsekonomiskt att anställa dessa personer i offentlig tjänst. Då går ju skattemedlen direkt till medborgarservice, samtidigt som de får en lön att leva på och kan betala skatt.
Bättre än omvägar över rot och rut.

söndag 14 februari 2016

Är politik bara att lyssna på folkopinionen?

Idag skriver en professor vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, Peter Esaisson, på DN Debatt och menar att den politiska eliten satt den demokratiska lyhördheten ur spel genom att inte lyssna på medborgarna. Han tar förstås flyktingpolitiken som exempel, men hänvisar också till hbtq och jämställdhet. Han skriver: "I Sverige finns flera exempel på hur en brett definierad beslutselit enats om att förändra landet. Förbättringen av hbtq-personernas ställning och rättigheter är ett exempel. Den stärkta jämställdheten mellan män och kvinnor ett annat". 
Han skriver också: När ett samlat politiskt etablissemang påstår en sak som många människor ifrågasätter uppstår legitimitetsproblem. Vem ska man lyssna på om man inte vill stödja radikala alternativ?
Det här är ju ett väldigt märkligt förhållningssätt för en statsvetarprofessor. Är demokratisk lyhördhet att alltid följa tillfälliga opinioner?
När det gäller flyktingpolitiken lyssnar ju många t ex på SD. De har ju i princip bildats för att de inte vill ha några invandrare i Sverige. Andra håller inte med om detta och har då röstat på andra alternativ. Och ingen ska väl just i flyktingsammanhang säga att eliten inte har ändrat sig.
Och hur skulle jämställdhet och hbtq-personers ställning ha tett sig om ingen gått före och talat om fördelarna med förd politik. Och andra har inte instämt och förordat en annan politik, t ex KD. Men i en demokrati är det majoriteten som får bilda regering. Folk har fått ta ställning utifrån olika partiers program.
Politikens roll är ju inte bara att lyssna, den är också att vilja. Sen får folket lägga sin utslagsröst. Det borde väl en professor i statsvetenskap ha klart för sig.





måndag 8 februari 2016

Väljarna styrs av medierapporteringen

Idag har Dagens Nyheter en stort uppslagen artikel om vilka frågor väljarna tycker är viktigast. 40 procent av väljarna anger integration och invandring som den viktigaste frågan, en ökning med 20 procent sen den senaste mätningen i juni 2015.
Är någon förvånad? Har medierna pratat om något annat sen i höstas? Man kan inte slå på något etermedium eller slå upp en tidning utan att frågor om flyktingar, integration och migration tas upp. Så de flesta väljare ser ju att detta är den fråga som sysselsätter alla, inte minst regeringen. Så då måste den väl vara viktigast eller?
1988, när säldöden härjade som värst, fylldes medierna av frågor runt miljön, vilket ledde till att miljöpartiet fick ett uppsving utan like. När det var finanskris var ekonomin plötsligt viktigast för väljarna.
Denna typ av undersökning är därför ganska meningslös. Man kan lika gärna scanna av det senaste halvårets nyheter för att få svaret. Beroende på var medierna väljer att ta upp, kommer det som dominerar där att vara viktigast för väljarna i stunden.
Det som är viktigt för väljarna borde vara vilket samhälle man vill ha. Och vilka frågor som då är de viktigaste för att få ett samhälle för alla. I så fall vore valet lätt, men de flesta inser inte sitt eget bästa. Inte ens de ekonomiskt oberoende kommer att vara oberörda av ett samhälle med djupa klyftor. Så i själva verket är ett jämlikt samhälle den viktigaste frågan.

lördag 6 februari 2016

Nyanlända döms till evig fattigdom

Den borgerliga inkonsekvensen bara skriker. I ena änden ska vi ha sänkta löner för nyanlända. i den andra ska vi ha marknadshyror, där förslagsställarna själva inser att några då inte kommer att ha råd att bo kvar. Men "det ökar rörligheten" på bostadsmarknaden gubevars.
Den totala cynismen kommer här till tydligt uttryck om vilka man anser att samhället är till för. Inte nyanlända eller andra låginkomsttagare.
För hur ska personer som redan har ont om pengar kunna leva på en ännu lägre lön än minimilönen (som ju är satt efter att man ska kunna bo och äta). Oftast räcker ändå inte en minimilön till hyran i dagens bostäder (i den mån de finns). Sverige är ett högkostnadssamhälle. Vill man att människor ska kunna integreras (och det säger man ju att man vill) kan man inte döma dem till evig fattigdom och till arbetsgivares godtycke (när slutar du vara nyanländ?)
Kostnaderna för staten kommer att bli enorma, när alltfler människor behöver bostadsbidrag för att kunna bo. Eller så permanentas de på olika asylboenden och vanliga låginkomsttagare får väl vända sig till socialen. Så småningom får de väl göra sällskap med EU-migranterna i skogsbrynen.
Jag kan inte tro att borgarna inte ser dessa konsekvenser. Men skatterna får inte höjas till något pris och man vill helt enkelt ha ett samhälle med tydliga klassklyftor. Det blir ett farligare samhälle för alla. Men det verkar inte bekymra de borgerliga.

måndag 1 februari 2016

När ska moderaterna genomskådas?

Idag skriver Jonas Bergström på Aftonbladet Kultur om de moderata manifestet "Land för hoppfulla - manifest för ett nytt sekel" från 1997. I det skriver Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (f d sjukförsäkringsminister i alliansregeringen) om hur de ser på välfärden i det nya seklet. Ja, dvs någon officiell välfärd vill de inte se överhuvudtaget. Tanken är att alla själva ska betala för sjukvård, utbildning, äldreomsorg m m. Med försäkringar då förstås.
Inget att förvånas över, det är samma tongångar som i Reinfeldts "Det sovande folket". Och det var det här som alliansen försökte att delvis genomföra, fast de kallade det något annat. Dock fick de tack och lov inte fullt gehör för det då, men skam den som ger sig.
Nu försöker Kinberg Batra åter att ta upp den här diskussionen, nu utifrån den stora asylinvandringen. Det är bara svenska medborgare som ska få del av svensk välfärd enligt henne. Som ett första steg.
Varför är det så få som genomskådar moderaterna? De vill inte ha den svenska modellen och den svenska välfärden. Var och en sin egen lyckas smed. Och jag tror inte att alla de som nu säger att de skulle rösta på moderaterna i nästa val, verkligen håller med om detta.
Nu när moderaterna i stort sett låter som sverigedemokrater, har ju också en del som tidigare sagt sig vilja rösta på SD, nu återgått till moderpartiet M.
Om moderaterna får råda är vi snart ett land i hopplöshet.