fredag 30 juni 2017

Facklig idioti

Jag är medlem i ett fackförbund som till nu har hetat ST. Från början betydde det Statstjänstemannaförbundet, men sen ville man att det bara skulle heta ST. Förmodligen i hopp om att folk kom ihåg att det ändå handlade om statsanställda.
Nu har man dock valt att använda medlemmarnas pengar till att ta fram ett nytt namn - Sterka ska förbundet heta. Ingen medlemsomröstning har skett om detta obegripliga namn utan ledningen har drivit igenom detta.
Vad är det för fel på ett begripligt namn? Vem associerar ordet "sterka" till ett fackförbund? Till något överhuvudtaget. Vitaminer kanske. Jag har redan retat mig på andra fackförbund som döpt om sig till namn som Vision och Unionen. Jag kan aldrig komma ihåg vad de står för.
Tror ledningen för ST verkligen att medlemmarna kommer att försöka värva nya medlemmar med hjälp av detta namn. Jag är pensionär och är bara medlem för försäkringens skull numera, och skulle aldrig drömma om att prata om mitt fack, där jag var fackligt aktiv, som Sterka. Jag skulle ju ändå behöva förklara att det är statsanställdas förbund.
Man skäms å förbundets vägnar.

torsdag 29 juni 2017

Välfärdsmiljarder går till rut och rot

Just nu debatteras rut-avdraget efter en artikel av Nina Björk som ifrågasatte detta bidrag (avdrag menar jag). Hon har fått mothugg från DNs ledarsida och den nyliberale skribenten Fredrik Segerfeldt. Men problemet har inte med känslor att göra, som framför allt DN-ledaren hävdar, utan om ekonomi.
Är det verkligen rimligt att staten subventionerar den typ av tjänster som rut-avdraget omfattar? Det är trots allt saker som de flesta kan utföra själva. Och vill man ha dessa tjänster får man självklart betala vad de kostar. Det är orimligt att övriga skattebetalare ska stå för en del av kostnaden för, framför allt mer välbeställda, personers önskan om städhjälp m m. (Statistik visar att flest rut-tjänster köps i Danderyd).
Särskilt i dessa tider av närmast haveri i de offentliga systemen (som numera tvingas bekosta mer eller mindre seriösa privata utförare dessutom). Hur mycket mer skulle inte staten kunna dra in om man skrotar rut och rot.
Jamen, säger då många, dessa bidrag ger ju jobb. Försvinner rut kan jag inte fortsätta med mitt företag säger andra. Men man kan fråga sig hur mycket jobbskapande får kosta. Och det måste vara något fel på affärsidén om man måste ha bidrag för att klara jobbet.
Senast igår sa finansministern att det behövs miljarder för att klara välfärden. Satsa på den då, och kasta inte bort pengarna på sådant som folk kan betala själva.

måndag 26 juni 2017

Vi har försatt oss i försämrat säkerhetsläge

Nu ojar sig försvarsministern med flera om vårt "försämrade säkerhetsläge". Ryssland närmar sig hotfullt med sina plan när Sverige är uppe och flyger.
Men regeringen och tidigare regeringar har faktiskt orsakat detta försämrade läge själva. I den stund vi skrev på det s  k värdlandsavtalet med Nato har man ju inbjudit Rysslands "motpart" att agera militärt i vårt land. Det absolut sämsta för vår säkerhet är att gå med i Nato. Att hålla stora militärövningar i Östersjön med Nato, där Nato har tillgång till vårt land, kan ju inte upplevas som annat än en provokation.
En gång i tiden talade våra politiker, framför allt Olof Palme, om Norden som en kärnvapenfri zon och nedrustning var ordet för dagen. Nu verkar vi tro att det snarare är konflikt, kanske krig, som är nästa steg.
Om vi vill ha säkerhet i vårt land, håll då Nato borta från vår mark och våra kuster.

onsdag 21 juni 2017

Äntligen fylligare välfärdsmått

En glädjande nyhet i dagens DN: Regeringen vill ha nya välfärdsmått. Äntligen har man insett att BNP är ett väldigt smalt sätt att mäta välfärd. Framför allt kan ett sådant mått göra att man satsar på helt fel saker, vilket verkligen skett i många fall.
Nu föreslår regeringen fem ekonomiska mål: BNP per capita, sysselsättningsgrad, arbetslöshet, hushållens skuldsättning och den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld.
De föreslår vidare fem ekologiska mål: luftkvalitet, vattenkvalitet, skyddad natur, kemikaliebelastning och utsläpp av växthusgaser.
Och ytterligare fem mål är sociala: låg ekonomisk standard, självskattad allmän hälsa, utbildningsnivå, mellanmänsklig tillit och nöjdhet med livet.
Det har tagit tjugo år att få till den här utvidgade synen på välfärd. BNP handlar ju bara om produktion och tillväxt, oavsett vilken typ av produktion det gäller (alltså även skadlig produktion). Att se på utveckling och välfärd i de tre ovanstående dimensionerna har varit en självklarhet länge för miljöekonomer. Där är ekologin basen i vad vi gör. Utan ett fungerande ekologiskt system kommer vi förr eller snarare snart till vägs ände, dit vi verkligen är på väg i världen just nu.
Ska bli intressant att se hur regeringen tänker konkretisera ovanstående mål.

torsdag 15 juni 2017

En inkonsekvensens politik

Idag skriver DN om problemet med bostäder till "resurssvaga". Det är inte en dag för tidigt. Oftast möter man i DNs spalter ekonomer som pläderar för marknadshyror.
Och inte bara ekonomer. Hela alliansen anser att marknadshyror är svaret på en överhettad bostadsmarknad. Men vem som helst kan ju räkna ut att det blir dyrare att bo för i princip alla med ett sådant system.
Lägger man sedan till alliansens tjat om "enkla jobb", kan man än mindre förstå hur ekvationen ska gå ihop. Enkla jobb innebär också lägre löner. Hur ska dessa människor överhuvudtaget någonsin få någonstans att bo? Jo, det blir vi skattebetalare som får stå för notan genom ökade bostadsbidrag.
Och då kommer alliansen att säga att bidragen kostar för mycket och så blir det som med sjukförsäkringen. Man får bara bostadsbidrag en viss tid.
För det viktiga för alliansen är ju att skatten är låg. För sketna 80 spänn i flygskatt utlöser man kanske en regeringskris. Vart är vi på väg?

tisdag 13 juni 2017

Samhällskontraktet är brutet

Igår skrev jag om Posten och hur de underlåter att dela ut brev som bara blir liggande. Det är dock inte den enda samhällsfunktion som håller på att krackelera.
Jag talade med en bekant vars ryggoperation misslyckades i maj förra året. Hon skulle få en ny tid och det fick hon nu i juni, nästan ett år senare. Men dagen innan operationen ringer läkaren och säger att den inte blir av. Inte för att något akutfall kommit i vägen, utan för att det inte finns personal på avdelningarna efter operationen. (Operationsteamen rullar nu tummarna i väntan på att sjukhusen ska få mer personal). Hon kan få vänta ett halvår till utan att kunna planera sin tid och med svåra smärtor som begränsar hennes livskvalitet.
Inte nog med det. Färdtjänsten håller inte heller vad den lovar. Min bekant väntade i en och en halv timme på färdtjänsttaxi innan hon gav upp och tog en privat taxi. Tre timmar efter den överenskomna tiden ringde chauffören och undrade var hon var. Taxichaufförerna tar hellre vanliga kunder för det ger mer betalt än avtalet med landstinget.
Sedan har vi LSS, där regeringen väljer att skära ned antalet timmar för dem som allra mest behöver personlig assistans. Svårt sjuka och funktionsnedsatta är nu fångar i sina hem för att de inte får den hjälp de behöver.
Och polisen. Ingen förväntar sig längre att vanliga småstölder och inbrott ska klaras upp. Inte heller kan man räkna med polishjälp i en akut nödsituation för det finns för få poliser ute i tjänst.
Bankerna lever nu sina egna liv, helst så långt från kunderna som möjligt. Kunderna  får sköta sina ärenden själva, via internet, som det förutsätts att alla har, trots att  också i glesbygd förväntas privata aktörer förse människor med bredband. Det blir dock för dyrt för dessa företag, så här utesluts många ur samhällsgemenskapen.
Nu läste jag att Skatteverkets hemsida, som alla förväntas begagna, ligger nere pga något tekniskt fel. Vi bygger in oss i en sårbarhet, som i en krissituation kommer att slå hårt mot alla Sveriges hushåll. Hur vore det om vi ändå höll oss med en manuell back up? Det är ju inte färre jobb Sverige behöver.
Alla dessa brister och fallerande tjänster gör människor frustrerade och slutligen räknar man inte längre med att samhället ska hjälpa. Det skapar grogrund för populism och korruption. Var och en får klara sig själv, eller förlita sig på tjänster och gentjänster. Då är samhällskontraktet definitivt brutet.

måndag 12 juni 2017

Posten är en samhällsfunktion

Såg på nyheterna häromkvällen hur det ser ut på Post Nords depåer. Lådor med outdelad post. Och ingen har tid att ta itu med det, bl a för att Post Nord har skurit ner personalen med tusen personer de senaste åren och brevbärarna får ständigt större utdelningsområden. Jag känner flera som inte fått viktig post i tid.
Någon borde upplysa herrar Koskull och Wahlroos om att Posten faktiskt har ett samhällsbärande uppdrag. Det är en grundfunktion i varje samhälle. Om inte annat borde det vara regeringens uppgift att se till att denna samhällsservice fungerar. Men sen Posten blev affärsdrivande med vinstintresse är det aktieägarna som står i fokus, inte medborgarna. Och efter sammanslagningen med danska posten har det bara gått utför.
Regeringen m fl kanske tror att internet är svaret på allt. Men internet är så mycket mer sårbart i ett samhällskritiskt läge än Posten. Det är skrämmande att se hur olika samhällsfunktioner blir alltmer beroende av IT, samtidigt som hoten mot sådana system ökar.
Som samhällsmedborgare har man rätt att kräva en fungerande postgång över hela landet. Liksom tillgång till bredband, eftersom vi hela tiden uppmanas att göra allt och hitta allt på internet.
Man kan inte låta privata aktörer med vinstintresse sköta centrala samhällsfunktioner eller att funktioner som Posten och järnvägen ska drivas på detta sätt.
Dels måste det finnas tillräckligt med folk som gör sitt jobb professionellt, dels direktiv från regeringen om att dessa funktioner är vitala och ska fungera för alla medborgare. Det är det minsta vi som medborgare kan förvänta oss.

onsdag 7 juni 2017

Borgerlig politik med S-L-C-regering

Moderaterna krisar, vilket betyder att alliansen krisar. Det kan man ju bara glädja sig åt. AKB har trampat rejält i klaveret med sin invit till SD.
Men det sorgliga är socialdemokraterna. Nu har Jan Björklund och även Birgitta Ohlsson om hon skulle bli aktuell, sagt att L kan tänka sig en blocköverskridande regering. Löfven studsar förmodligen av glädje. Han vill inget hellre än att sälla socialdemokraterna till det borgerliga blocket. 
Det betyder borgerlig politik i fortsättningen och S kan med gott samvete lämna samarbetet med V, som tycks ha besvärat dem sen det startade. Ändå är det vänsterpartiet som stått för merparten av de sociala reformer regeringen trots allt genomfört, t ex de tio miljarderna till kommunerna. De har genomfört reformer som gynnar ensamstående föräldrar och de med låg pension.
De svagaste i samhället kommer inte att ha någon glädje av en S-L-C-regering. Men det verkar svårt att få människor att förstå detta, det visar inte minst SCB-mätningen för maj. Där får V bara 6,3 procent.
Men med den genuint borgerliga pressen i Sverige, samt framför allt Björklunds förmåga att alltid nämna SD och V samtidigt som "extremistpartier", är det svårt att få genomslag hos människor som inte aktivt deltar i politiken. 
Vi som vill ha mer vänsterpolitik i en kommande regering får en tuff valrörelse.

torsdag 1 juni 2017

Ge amnesti åt unga afghaner

Igår dog 90 människor i ett terrorattentat i Kabul. Talibanerna och andra grupper är på frammarsch i Afghanistan sedan västerländska styrkor lämnat landet.
Det är dit vi skickar unga pojkar som aldrig ens varit där. Häromdagen tvingades ett tjugotal ursprungligen afghanska pojkar på ett chartrat plan till Kabul. Till en stad som igår upplevde ett av de värsta bombattentaten sedan krigen startade i detta krigsdrabbade land.
Det är Sverige som tvingar iväg dessa pojkar. Pojkarna är ibland inte ens födda i Afghanistan, utan kommer oftast från Iran, dit deras föräldrar flytt undan kriget i hemlandet.
De här pojkarna har påbörjat ett annat liv här i Sverige. De har gått i skolan och lärt sig en hel del svenska. Vi har alltså bekostat deras vistelse här för att sedan slänga ut dem. Det är slöseri med pengar, men framför allt med liv. Att behandla människor på detta sätt skapar bara mer hat och terror.
Om Sveriges regering inte vill känna sig som sverigedemokrater borde de utfärda en amnesti för de unga personer som kom under 2015 års flyktingvåg. Vare sig de är under eller över 18 år. Vart tog den humanistiska stormakten Sverige ville se sig som vägen?