söndag 28 februari 2010

Gratisjobb - ny lösning för offentlig sektor

Littorin vill skapa 100 000-tals praktikplatser för att frisera arbetslöshetsstatistiken. Något annat skäl är svårt att hitta. 6000 praktikanter bara till Skatteverket! Hur ska en redan slimmad organisation kunna ta hand om dessa?
Om det inte är så att man tänker slå två flugor i en smäll: Man vet att alla statliga och kommunala organisationer idag är slimmade in på bara revbenen. Många har anställningsstopp. Här har man chansen att erbjuda gratis arbetskraft! En massa kvalificerade människor går utan jobb, här erbjuds chansen att få ett. Visserligen utan lön, men det är ju en merit och arbetserfarenhet är det som efterfrågas idag.
En hel del statliga myndigheter, kommuner och landsting skulle nog inte dra sig för att utnyttja situationen i sitt arbetsmässigt prekära läge. Man kan t o m sätta det i system. Istället för att anställa en person kan man använda vissa "tjänster" för praktikantjobb. Se där ett sätt att hålla nere de offentliga utgifterna och bättra på statisitiken!

USA - en krackelerad förebild

Det stämmer, det som Jan Gulliou skriver i sin krönika. Men det finns en dimension till, förutom den intellektuella som Jan Guillou intar. Det finns ett emotionellt förhållningssätt till USA som har gjort att motsättningen mellan USA-kritiker och beundrare blivit så hätsk.
In the very beginning var vi alla USA-beundrare. USA var den stora segraren i andra världskriget, utan dem hade inte Europa klarat av nazismen och vinnaren skriver historien. Dessutom hade de Marshallplanen, som hjälpte också de forna fienderna att komma på fötter. Och för de unga var det ju i USA allt det häftiga och nya hände, inte minst musiken. Sverige blev ju snabbt det mest amerikaniserade landet i världen (vi hade ju också undgått krigets fasor och kunde snabbt ta till oss det nya).
Därför blev det en chock när USA invaderade Vietnam och vår forna idol plötsligt började uppföra sig som sina forna fiender. Vi som (medvetet eller omedvetet) sett USA som en förebild såg plötsligt landet i dess nakna maktlystnad, hörde dess hycklande patriotism. Inte underligt att vi blev förbannade!
För några var och är det omöjligt att släppa den glorifierade bilden av USA. TYvärr har många av dem jobb på landets ledarredaktioner.
Vi har inga förväntningar på odemokratiska länder som Iran, Nordkorea eller det forna Sovjetunionen. Men det har vi på USA och även på Israel. Det är därför vi fortsätter att peka ut dem som skurkstater när de fortsätter att uppföra sig som sådana. Av dessa länder förväntar man sig att de ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter.

lördag 27 februari 2010

Ekonomisk cynism leder till kafferansonering

I Timrå kommun ransoneras nu kaffet på äldreboendet. För många äldre på ett sådant ställe är kaffestunderna kanske dagens höjdpunkter. Det är skrämmande hur vi kan behandla våra äldre. Hur cyniska kan kommunpolitikerna bli?
Vi är tillbaka i 90-talets hänsynslösa besparingar, då den förra regeringen skulle röja upp efter Bildtregeringens ekonomiska kaos. Nu hamnar vi i samma situation utan att det är nödvändigt. Idag kan privata aktörer ta ut vinst ur sinande kommunala skattekassor. Det minsta man kan begära är att det kommunala bidraget till aktörer som tar ut miljonbelopp ur verksamheten får en minskning av sitt bidrag.

Skattehöjning inget självändmål

Idag skriver Henrik Brors ledset i DN att för ett år sen var skiljelinjen klar mellan blocken: Sänkt skatt mot höjd skatt. Nu, menar han, verkar de rödgröna svikta.
Ja, vilken önskedröm för de borgerliga om valet kom att handla om dessa två ytterligheter (vilket många journalister för övrigt verkar intresserade av, det är ju lättare att bara tala om skattehöjningar och slippa förklara varför skatter eventuellt måte höjas).
Skattehöjningar är inget självändamål, vilket naturligtvis alliansen vill hävda, eftersom deras skattesänkningar är just det. De rödgröna måste undvika skattedebatter per se, de måste bli tydliga med vad de vill och varför. Varje krona i skattehöjning måste kunna redovisas från detta perspektiv.
Vi måste också komma ihåg att journalister tillhör den grupp som gynnats av alliansens politik, liksom övriga av de mest inflytelserika i samhället. Egenintresset talar alltid högst.

torsdag 25 februari 2010

Alliansens syn på företagande

Mona Sahlin ifrågasätter skatteavdrag för hushållsnära tjänster. "Men de har ju gett jobb", protesterar Fredrik Reinfeldt och undrar hur de rödgröna ser på företagande egentligen.
Det intressanta är hur alliansen ser på företagande, för det ser vi ju dagligen. Att 2000 jobb försvinner på Posten är helt i sin ordning, liksom besparingar i de offentliga systemen genom färre anställda i stat, kommuner och landsting. Där ska privata aktörer in för våra pengar. Det är nämligen inte så att företag i alliansens värld drivs av människor som vill satsa kapital på en idé och bygga upp den från grunden (á la Ikea). För alliansen betyder privat företagande att man använder skattemedel till företag som verkar i den offentliga sektorn, så att privata aktörer (ofta stora koncerner)kan ta ut miljonvinster för våra skattepengar. Tala om subventioner eller att leva på bidrag!
En variant är också indirekt stöd genom att de som utnyttjar en tjänst får skatteavdrag. Och här är höginkomsttagarna i klar majoritet. Dessutom finns vårdnadsbidraget som ett klart brott mot "arbetslinjen". Hellre ge pengar till friska människor så de kan vara hemma, än att gynna sjuka och arbetslösa.
Och så den absurda idén att sälja lönsamma företag i statens ägo, som Vin & Sprit, men skyffla in miljoner i konkursmässiga som SAS.
Alliansens idé om företagande är uppochnervända världen.

onsdag 24 februari 2010

Jobb viktigare än vinst

Posten ska avskeda 2000 personer meddelas på nyheterna idag. Sedan Posten gick ihop med danska posten har redan 4000 sparkats. Någon som är förvånad? Det är det första som händer när vinstintresset får råda.
Verksamheter i offentlig regi som inte har vinstintresse som sin första uppgift har kvar sin uppgift att ta samhällsansvar. Det kan ligga i samhällets intresse att många människor har arbete. Förr hade staten t o m ett ansvar för att personer som av olika skäl hade nedsatt arbetsförmåga ändå kunde få ett jobb. Så mycket bättre de mådde, de betalade skatt och genererade inte andra extrakostnader i samhället.
Nu finns inget utrymme för detta. Organisationskonsulter som förläst sig på Milton Friedman och andra nyliberala ekonomer har gått fram i den offentliga sektorn som slåttermaskiner. Här ska tänkas företagsekonomiskt! Men offentlig verksamhet är inga företag. Den har andra mål än vinst.
Det är det här tänkandet vi nu ser när vårt moderna land inte kan hantera en snövinter. Vinst är viktigare än underhåll och personal. Och ska man nu sätta in personal så finns inte tillräckligt många utbildade att sköta jobbet.
Snöröjningen dröjer för att man måste gå ut på en EU-upphandling på 52 dagar för att få tag i fler entreprenörer.
Och även vanliga företag är så slimmade att man slarvar med kvaliteten. Tak rasar för att man inte byggt tillräckligt säkert. Det brukar heta att allt inte behöver vara i toppklass "good enough" räcker. Men det är inte ens "good enough".
När t o m ungdomar säger att det verkade vara bättre förr kanske det är dags att tänka om.

tisdag 23 februari 2010

Jägarförbundet på jaktstigen igen

Jägarna är yra efter framgången med sin lobbying för vargjakt. Nu vill de skjuta fåglar också. Tranor och sångsvanar står på Jägarförbundets dödslista. Man får hoppas att politikerna, med Andreas Carlgren i spetsen, inte är lika handfallna som inför varglobbandet.
Denna gång har inte jägarna något annat argument än "egna upplevelser" enligt artikel i AB idag. Blodtörst är ett annat ord för det.

Överbelagda sjukhus

Nu slår alla farhågor från 90-talets brutala krisår igenom. Stockholms akutsjukhus är överbelagda meddelade SVT Rapport häromdagen. Ja, tacka fasen för det, man lade ju ner hälften av alla akutsjukhus på 90-talet. Trots varningsord om en ökande och åldrande befolkning. Och nu står man där med patienter i varje korridor och en vård med minskande kvalitet. Så trist att alltid behöva säga vad var det jag sa.

söndag 21 februari 2010

EU skapar social oro i Europa

”Den europeiska unionen måste bli social annars kommer den aldrig att skapas”, sa en gång president François Mitterrand, citerar Olle Svenning idag i Aftonbladet. Tyvärr skapades den ändå, under de allra sämsta former sett ur de europeiska löntagarnas perspektiv. Och värst av alla har medborgarna i de länder som är med i EMU. Minsta ekonomiska kris och de får omedelbart känna inpå bara skinnet hur välfärden urholkas. EU är och har alltid varit ett kapitalistiskt projekt. Det kom till för att pengar lättare skulle kunna flyttas över gränserna.
Till slut fick man till en valutaunion som inte på något sätt tagit hänsyn till förhållandena i de olika medlemsstaterna. EUs själva idé är ju inte välfärd utan att stabilitetspakten följs. Och nu bygger det rika Europa vidare med gemensam utrikespolitik och egen president (odemokratiskt vald). Det är ju ingen tillfällighet att Sverige deltar i ett krig för första gången på 200 år. EU och NATO är ett när det kommer till kritan.
Man behöver inte ha gemensam valuta och utrikespolitik för att lösa världens gemensamma problem. Det krävs ändå ett bredare samarbete än i EU för det som vi gemensamt behöver ta tag i. Och att göra länder i Europa fattigare, med ökad social oro som följd, kommer på intet sätt att minska världens kriser.

lördag 20 februari 2010

Ta ansvar före

Det är ett övergrepp att tvingas bli pappa, skriver Malin Wollin i AB idag och hänvisar till en bok av en Pelle Filipsson. Och det kan man ju hålla med om.
Men det finns ju inget som säger att det behöver bli så. När ska män inse att de också har ett ansvar vid sexuella kontakter? Vill man inte ha barn är det väl självklart att man använder kondom, särskilt vid en tillfällig förbindelse. Oavsett om kvinnan säger att hon äter p-piller eller inte, så ska väl mannen ta ansvar för sitt liv och sina ställningstaganden.
Pelle Filipsson är bara ännu en man som inte har förstått att ett samlag är en akt mellan två vuxna personer. Väx upp!

Moderaterna är ägget

Vem minns inte inledningen på alliansens regeringsperiod. Ministrar fick avgå efter att ha betalat städhjälp svart, skattefifflat och inte betalat TV-licens. Det sistnämnda dessutom stolt deklararerat. Alla var moderater.
Det är förvisso så att vissa människor har en världsbild och värdegrund där det är självklart att sko sig, alternativt smita från, offentliga system. Det är därför man oftast hittar dem hos ett parti som alltid, allt sedan sin tillkomst, värnat om privilegier. Så lite som möjligt ska vara tillgängligt för alla. Inte underligt att man var emot demokrati i det längsta. Det mesta ska köpas för pengar på en privat marknad. Nu även röster uppenbarligen.
Därför är klara sig själv-mentaliteten hönan och moderaterna ägget för denna värdegrund.

söndag 14 februari 2010

I de girigas värld

Annika Falkengren, chef för SE-banken är förtvivlad enligt en intervju med E24 (AB 14feb). Hon har sju miljoner om året i lön och är ledsen för att bli kallad girigbuk.

Hon har gett besked till 1500 anställda att de måste lämna banken.

"Den ekonomiska kollapsen i Baltikum pulvriserade SEB:s vinst förra året. Sammanlagda kreditförluster på över 12 miljarder kronor gjorde att bankens resultat efter skatt föll med nästan 90 procent. 10 miljarder i vinst 2008 blev 1 miljard 2009." skriver E24.

I Litauen bidrar man med soppkök till dem som drabbats värst av krisen. I Sverige betalar man 795 miljoner kronor i bonus till 600 medarbetare i banken. Annika Falkengren är särskilt mån om att säga att nab dragit ner bonusen till 67 procent och att "95 procent av alla anställda i banken inte får bonus i år, däribland de 63 högsta cheferna."

Banken har alltså minskat sin vinst med nio miljarder på ett år och avskedat 1 500 personer. Ändå delas höga bonusbelopp ut och själv är Annika stolt över att den tvåmiljoners höjning av hennes lön till 9 miljoner inte blev av. Ändå kallas hon girigbuk. Snyft, så orättvis världen kan vara.

"–Det gjorde ont. Jag är fortfarande upprörd över att ha blivit girighetens ansikte för det är så långt ifrån det jag står för, säger Annika Falkengren" i intervjun.

tisdag 9 februari 2010

Ingen kvalitet i vården

Svensk sjukvård går på knäna. Lex Maria-anmälningarna haglar. Vi är nu tillbaka i 90-talets vårdkris där personalen minskar under det acceptabla. Då var skälet i mycket att försöka rädda den svenska ekonomin, som fått sig en rejäl törn under den borgerliga regeringen Bildt. Nu är vi tillbaka där.
Tyvärr har de här regeringen hunnit gå ännu längre och använder alla pengar (också dem vi inte har) till skattesänkningar. De pengar som går in i den offentliga sektorn används till privata utförare som tar hem stora vinster istället för att återinvestera dem i personal och kvalitet.
Begreppet kvalitetssäkring började användas först på 90-talet. Tidigare var noggrannhet en självklarhet Få ville lämna ifrån sig ett dåligt gjort eller hafsigt jobb. Idag finns många skäl till bristande kvalitet. Ett är brist på resurser. Väldigt många jobb utförs idag med halverad personalstyrka mot före 90-talskrisen. Men också synen på det egna arbetet har förändrats. Många (unga framför allt dessvärre)tycker inte det är så viktigt att jobbet blir perfekt. Hur kan så många annars lämna icke mönsteranpassade tapetseringar, kläder där knapparna lossnar direkt (också i dyrare konfektion)och hafsigt genomförda undersökningar. I sjukvården är det ödesdigert att kvalitetssäkringen gått.

Svenskarna dog för kriget

Inget ont om de svenskar som nu mött sitt öde i Afghanistan. Det sägs att de dog för freden, men det är inte sant. De dog i och för kriget.
USA har ännu en gång invecklat sig i ett krig det inte kommer ur. Det kommer inte att bli någon fred så länge korrupta krigsherrar är de enda som ställer upp i valen. Och utan en fungerande statsbildning kommer Afganistan inte att bli ett land som kan administrera sitt folk.
Det sägs att om västmakterna lämnar Afghanistan tar talibanerna över. Men det kanske är så att talibanerna får betydligt svårare att rekrytera unga män till sin extremiströrelse om de inte har en tydlig fiende att hata. Nu har de USA/NATO-styrkorna och dess allierade av s k fredsbevarande styrkor att rikta sin frustration mot. Så länge amerikanerna bedriver sitt "krig mot terrorismen" är det meningslöst att vara där.

lördag 6 februari 2010

Vad är välstånd?

Sverige ligger allt sämre till i välståndsligan enligt en OECD-rapport. Ja, efter snart fyra år med alliansen kanske man inte ska förvånas, men det är nog lite mer komplicerat än så.
OECD mäter välstånd i BNP. Det betyder att allt vi producerar genererar BNP, även sopor, utsläpp och avfall. Minskar man sådant, använder mindre energi etc, minskar BNP. Men kanske välståndet ökar på andra sätt? Goda liv kanske inte alltid kan mätas enbart i materiell förbrukning.
Goda liv handlar oftare om att känna trygghet om man drabbas av t ex sjukdom eller arbetslöshet. Ett socialt skyddsnät och små sociala klyftor var tidigare ett kännemärke för Sverige och karakteriserade den s k svenska modellen. Trygga människor vågar satsa, för de vet att någonstans kan de fångas upp om det går fel. Har man satsat miljoner i en bostadsrätt för att det var enda sättet att överhuvudtaget få en bostad, kanske inte ökad konsumtion står på listan när lån och avgifter ska betalas.
Sverige är snabbt på väg mot en annan sorts samhälle där USA verkar vara modellen. Det mesta ska vara i privat ägo, generella välfärdssystem avvecklas och fortsätter det kommer snart idén om privata försäkringar att slå alltmer rot.
Vi har chansen att stoppa i tid med en rödgrön röst i höst.

Fegjakt

Nu ska det bli jakt på lodjur. Om man nu kan kalla det jakt. Det handlar om att fånga dem i fällor. Enligt Dagens Eko ska de till råga på allt prova olika sorters fällor för att se hur djuren reagerar på de olika fällorna. Det finns bara ett svar: Med panik! Att fånga djur i fällor är inget annat än djurplågeri. Ett fegt sätt att ta livet av djur som bara dödas för att de konkurrerar om människors nöjesjakt på hjortdjur. Fegt är bara förnamnet!

onsdag 3 februari 2010

Genomtänkt regionalpolitik krävs av varje regering

Så länge man fortsätter att omvandla allmännyttan till bostadsrätter finns ingen trovärdighet hos någon som säger sig vilja öka antalet hyresrätter.
De bostäder som behövs idag är hyresrätter. Det är bra att de rödgröna aviserar att de ska bygga 40 000 nya bostäder, varav hälften hyresrätter. Men hälften räcker inte. Samtidigt finns mindre mark att bygga på idag än när miljonprogrammet kom till. Och Stockholm behöver sina grönområden.
Därför krävs en genomtänkt regionalpolitik, där bostäder, infrastruktur och arbetsmarknad går hand i hand. Ett samhälle för alla handlar om att styra. Marknadskrafterna gör nytta på riktiga marknader, inte när det handlar om välfärd åt alla. Bostäder hör till de sociala rättigheterna och det är varje regerings uppgift att se till att människor har råd att bo utan att dra på sig miljonlån.
Göran Persson hade rätt när han sa: Den som är satt i skuld är inte fri. Skuldsatta och fattiga har ingen reell valfrihet. Så synd att han själv medverkade till att så många hamnade i just den situationen.

Systemfel i hela skolan

Så är det åter dags för det som kallas valfrihet i skolan. Man har gjort skolan till en marknadsplats. Vår skolminister tror att pekpinnar och disciplin ska lösa skolans problem. Han har inte förstått att skolans grundfel ligger i konkurrens om pengar. Hela utbildningsväsendet börjar alltmer känna av de senaste tio årens oerhörda experimenterande som bygger på ett antal systemfel. Några av dessa, som nu börjar visa sig underminera utbildningen är:

1. Kommunaliseringen av skolan. Det passade förmodligen bra att vältra över skolkostnaderna på kommunerna lagom till den stora krisens genomslag i början på 90-talet. Men det har lett till ojämn resursfördelning och därmed ojämlik kvalitet på skolorna i olika kommuner, beroende på kommunens ekonomi.
2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. En skola med goda resultat, dvs hög procent godkända elever, lockar fler att söka till den skolan. Den skolan får alltså mycket pengar. En skola med problem och färre godkända elever får färre sökande elever och alltså mindre pengar. Trots att den skolan kanske snarare har behov av mer resurser. Detta i sin tur leder till betygsinflation, så att skolan kan stå sig i konkurrensen och få fler elever. Kontentan av dessa glädjebetyg slår igenom på alla nivåer. Elever med stora kunskapsluckor går vidare till gymnasiet och högskolan..
3.Alltför många skolor. Systemet med möjlighet att få öppna skolor med alla möjliga inriktningar är nog bra för valfriheten. Men det leder till att resurserna utarmas än mer, när de sprids ut på allt fler händer.
4. Gymnasieskolan som arbetsmarknadsåtgärd. Eftersom det inte längre finns några jobb för ungdomar, har slutsatsen blivit att då måste de hållas utanför arbetsmarknaden så länge som möjligt. Alltså ska alla gå i gymnasiet. Det är ingen tillfällighet att det allra största programmet i gymnasieskolan idag är det s k individuella programmet. Det är mycket lättare att komma in på det naturvetenskapliga programmet än på många utbildningar inom IV-´programmet. Det i sin tur leder till att på de teoretiska programmen hamnar både de mest och minst motiverade eleverna. Med en sådan elevkombination blir undervisningen varken hackad eller malen.
Detta system slår sedan igenom på universitetet, där nu alltfler utbildningar måste erbjuda gymnasiekurser eller t o m hela basår för studenterna, för att dessa inte har tillräckliga kunskaper när de börjar.
5. Oviktad betygsintagning. För en del högre utbildningar, särskilt de med specifik yrkesinriktning, har man nu börjar vikta betygen, men på de flesta mer allmänna universitetsutbildningar är alla betyg lika värda och det är den sammanlagda betygssumman som räknas. Detta gör att många elever dessutom börjat taktikvälja ämnen för att komma in där de helst vill gå. Varför plugga svåra språk eller kemi och fysik, när musik, bild och idrott ger lika möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar?
6. Vinst i skolan. Det för bort från skolans mål och fokus hamnar på företagsekonomiska överväganden.
Ser fram emot en ordentlig genomlysning av hela skolsystemet under nästa mandatperiod.