söndag 25 mars 2018

Inga miljömål nås i denna takt

Har aldrig förstått hur man kan kalla en dieselbil miljövänlig. Men det gjorde den förra regeringen och lurade därmed en massa människor att köpa dieselbilar. Tänk om de köpt hybridbilar istället i väntan på att de bästa riktiga miljöbilarna tas fram.
Naturligtvis blir det ett ramaskri när människor som köpt en dieselbil nu får höra att de inte får köra på vissa gator i svenska större städer. Visserligen kan de byta bil till år 2022 (väldigt många byter bil oftare än så), men "andrahandsvärdet sjunker ju".
Fast det otroliga är ju egentligen att fossildrivna bilar överhuvudtaget får köra i innerstäderna år 2018. Att det inte står matarbussar vid ytterstadsparkeringar och plockar med sig dem som ska in till stan. Nu talar vi istället om "vissa gator" år 2022. Det är ju patetiskt.
Varje litet omställningsbeslut orsakar konvulsioner i samhället. Vi kommer aldrig att klara några miljömål i den här takten.
Inget vinstdrivande företag (bil och oljeindustri t ex) kommer att på eget bevåg ta ansvar för miljön. Både piskor och morötter har varit för få hittills och samhällsstyrningen har uteblivit. När får vi höra positiva kommentarer om viktiga omställningsbeslut, istället för en massa gnäll från drabbade och protester från den sittande oppositionen?

Nu hettar det till ytterligare i Trumpadministrationen

Trump  har nu utsett John Bolton, en av USAs värsta hökar, till nationell säkerhetsrådgivare. Dessutom har Mike Pompeo, f d CIA-chef, blivit utrikesminister. Ytterligare en kompromisslös person långt ut på högerkanten. Är dessa Trumps förstahandsval? Eller är det så att bara högerextremister kan tänka sig att tacka ja till ett jobb i Trumpadministrationen?
En efter en blir ju avskedade av Trump, som verkar tro att han fortfarande leder sin dokusåpa, som väl just gick ut på att undvika att bli avskedad. Hur många vill utsätta sig för risken att få avsked på grått papper (fast det borde väl nästan en merit att få sluta hos Trump)? Presidenten verkar ju inte ta sitt jobb på minsta allvar.
Det enda allvarliga är följderna av hans presidentperiod. Nu har det hettat till ytterligare med ovanstående extremister som hans närmaste medarbetare.

fredag 16 mars 2018

Nya moderaterna fanns aldrig på riktigt

Lars Leijonborg, förre fp-ledaren, kommer nu med sina memoarer. Där frågar han sig bl a om nya moderaterna var på riktigt.
Jag förstår inte hur någon kan tro att de s k nya moderaterna var något annat än gamla moderater, bara i en ny språkdräkt. Det såg deras mycket skicklige pr-man Per Schlingman till.
Om man tittar på vad de s k nya moderaterna åstadkom under Fredrik Reinfeldts tid, så var det ju bara vad moderaterna alltid velat göra. Sänka skatten, särskilt för välbeställda, ta bort förmögenhets- och fastighetsskatt, införa avdrag för hushållsnära tjänster, samtidigt som allt handlar om stöd till mindre bemedlade skulle bort eller minskas (t ex sjukförsäkringen).
Enligt Leijonborg sa Fredrik att nya moderaterna var på riktigt. Leijonborg har nu börjat ifrågasätta det. Det borde han gjort från början, då kanske välfärden stått lite starkare.

måndag 12 mars 2018

Arkiv som svarta hål

Svensk förvaltningstradition verkar vara på väg att försvinna. Antingen på grund av okunskap eller medvetet.
När man hör Maria Åberg, Transportstyrelsens förra generaldirektör, verkar det vara brist på kompetens. Hon verkar inte ha varit medveten om vilken typ av information Transportstyrelsen hanterade. Så blir det ju ofta när man tillsätter chefer i toppen som inte har grundkunskap om den verksamhet de är satta att leda. Mycket vanligt i förvaltningar idag. Chefstjänster är ofta belöningar, åtminstone på den nivån.
När det gäller den medvetna ignoransen av hur svensk förvaltning ska fungera har vi exemplet UD och kampanjen för att sitta i FNs säkerhetsråd. Här har man inte diariefört några handlingar. Det måste ha gjorts medvetet för att undvika att journalister och allmänhet ska hitta informationen.
Visserligen är kunskapen om arkivkunskap väldigt låg i många myndigheter inklusive regeringskansliet. Ju färre fasta tjänster och alltfler visstidsanställningar gör att man inte utbildar anställda på samma sätt som nyanställda med fasta tjänster. De erbjuds ju oftast utbildningar om hur svensk förvaltning fungerar (eller borde i alla fall). Men folk som får ett visstidskontrakt har ett slutdatum (även om det ofta förlängs tills lagen säger att man blir "inlasad", då åker man ut) och varför lägga utbildningskrut på dem? Så ser dagens myndighetsarkiv också ut som svarta hål i mångt och mycket.
Det försvårar historisk forskning och ansvarsutkrävande, underlättar fusk och gynnar inte minst spridning av falska uppgifter, då det är svårt att verifiera saker utan underlag.
Förvaltning och arkiv låter inte så sexigt. Men utan dem vittrar staten sönder.

lördag 3 mars 2018

Vi måste förgifta bina... eller?

Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA, har nu konstaterat att bekämpningssmedel som innehåller vissa s k neonikoteonider är skadliga för bin och humlor (surprise surprise). Rapporten från EFSA visar också på risker som inte tidigare rapporterats.
Bin och humlor (och andra pollinerande arter) är livsviktiga för vår långsiktiga överlevnad. Men när det gäller den kortsiktiga överlevnaden handlar det om lönsamhet. Att sluta med bekämpningsmedel innebär för de flesta odlare alltför stora avbräck i en lantbrukares ekonomi. Och slutar lantbrukarna, så försvinner ju det odlade också.
Detta är ett exempel på miljöfrågornas dilemma. Det som är bra för oss på kort sikt är dåligt på lång sikt. Men vi måste överleva på kort sikt.
Kanske är jordbrukssubventioner trots allt en väg att gå. Vi behöver vårt jordbruk av många skäl, både ur försvarsperspektiv, förvaltning av landskapet och för att import av allt i längden blir mycket dyrt.
Så vi måste tänka längre om vi ska ha bin och humlor i framtiden. Annars dör landskapet ändå ut på sikt.