tisdag 21 juni 2011

Korrupta företag i svensk sjukvård

För andra gången visar nu revisionen av vårdbolagen Aleris AB och Nacka Närsjukhus Proxima AB att företagen tagit betalt för sjukbesök som inte ägt rum, dubbelfakturerat eller registrerat brev som läkarkontakt.


Det handlar om miljonbelopp som dessa företag försnillat till sig av skattemedel. Stockholms läns landsting säger att de ska återkräva pengarna (och det är andra gången de gör det) det a. Men vad de borde göra är att säga upp avtalet med dessa företag. Problemet är att man låst fast sig i den privata vårdsektorn och har inte längre egna resurser att ta över verksamheten. Så dessa korrupta företag får fortsätta verka med skattemedel.


När vi talar om utvecklingsländer kallas sådant här för korruption. Vi talar om hur himla noga det är att skattebetalarnas pengar inte hamnar i fel fickor. Hur vore det med samma omsorg om skattemedlen här hemma?

fredag 17 juni 2011

Moderata flaggskepp på grund?

Det kanske äntligen kan bli möjligt att montera ned några av moderaternas flaggskepp, t ex sjukförsäkringen som inte gjort någon gott. De försöker i det längsta hitta vägar att slippa, men folket finner sig inte längre. De har äntligen börjat se vad som sker.
Jobbskatteavdraget är ett annat flaggskepp som nu närmar sig grundet. Som vanligt har moderaterna låst fast sig i den enda vägen. Jobbskatteavdrag är svaret på alla problem, enligt dem. Vilken besvikelse att upptäcka att så inte är fallet. Den enda vägens politik har hittills varit en återvändsgränd och moderaterna närmar sig nu vändplanen. Vågar de backa eller ska de parkera där?
Det finns ju en stark kärntrupp som tycker moderaternas politik är bra. Men varför ska man rösta på småmoderater när de stora finns? Så tycks många resonera och lämnar framför allt kd och centern.
Ja, nu lämnar ju t o m Maud centern, fast till förmån för svampplockning. Men hon har starkt bidragit till sitt partis utförsbacke med att helt enkelt bli en storstadsmoderat som alla andra.
De opålitliga SD är kanske Reinfeldts räddning? De skulle överge alla sina idéer (utom främlingsfientligheten, men den är ju gemensam med många moderater) för att få komma in från kylan. Det parlamentariska läget är onekligen spännande.

torsdag 16 juni 2011

Pinsamt om SD

Annika Ström Melin har ett märkligt inlägg på dagens ledarsida i DN. "Vänstersväng som borde besvära de rödgröna" är rubriken och Melin hävdar att den "vänstersväng" som hon anser att SD nu tar, med utgångspunkt i gårdagens riksdagsdebatt, borde besvära de rödgröna partierna. Underförstått att de ska tycka att det är pinsamt att SD plötsligt instämmer i vissa av oppositionens åsikter.
Men att SD har röstat med regeringen i majoriteten av alla frågor är tydligen inget som ska besvära regeringen. Det är uppenbarligen inte det minsta pinsamt.
Melin försöker det gamla tricket med "guilt by association". Det är mest pinsamt för Annika Melin själv.

tisdag 14 juni 2011

Elmsäter-Swärd uppmuntrar aggressiv körning

Jag fortsätter trafiktemat. Idag rapporteras om att dödsolyckorna i trafiken har ökat med 30 procent i år (Rapport ikväll). Orsaken sägs vara ett alltmer aggressivt beteende i trafiken. Samtidigt föreslår vår infrastrukturminister att bilister kan få köra mot rött. Tala om noll omvärldskoll.
Att låta aggressiva bilister som redan nu slarvar med blinkers få köra mot rött låter som rena mardrömmen. Man talar om att rödkörning ska bli tillåten vid högersväng, men redan idag finns ju lösningar på detta; ett litet ljus vid sidan som visar grönt. Finns på många ställen i stan. Kan säkert utökas om behov finns.
Idén med trafikljus är ju att alla trafikanter ska veta vad som gäller. Nu står den trafiken stilla, nu kan jag köra eller gå över.
Problemet i trafiken är ju inte köerna i sig. Problemet är för många bilar på samma yta. Bilar tar plats, inte bara när de körs, utan också när man ska ställa dem ifrån sig. Varje personbil (ofta körd av en enda person) tar upp i snitt cirka fem kvadratmeter yta. Också när den står stilla och inte körs alls. Biltrafiken till stan måste minska totalt sett. Då hjälper inte motorleder rätt in i
Gamla Stan som vid Slussen eller ens förbifarter. Om vissa då tar förbifarten ser andra, som kanske inte tagit bilen tidigare, möjligheten att istället ta bilen till stan.
Nya stora vägar genererar alltid mer trafik, bevisen ser vi varje dag: kö på två broar istället för en (Skanstullsbron och Johanneshovsbron), igenkorkad södra länk redan efter någon månad, fler bilar från Nacka respektive Tyresö när dessa fick motorvägar och när Nynäsvägen blir motorväg hela vägen kommer många att avstå pendeltåget (kunde man inte nöjt sig med 1+2-fält).
När ser vi något nytänk, t ex vattenvägar? Måste vi vara kvar på 50-talet i en stad som vår?

måndag 13 juni 2011

Svaret på trafikkaoset är mer kaos

Politikernas svar på Stockholms trafikkaos är ännu mer kaos. Nu vill de tillåta cyklister att köra mot rött ljus och cykla mot enkelriktat.
Cyklarna är redan livsfarliga i trafiken. Ja, många gör ju det redan, men majoriteten följer faktiskt fortfarande trafikreglerna (det är de som inte gör det man ser).
Istället för att låta anarkin öka ytterligare, borde politikerna satsa på fler cykelbanor, låta bilarna flytta sig så att det blir lättare att cykla och cykla säkrare (men att trafikreglerna fortfarande gäller). Idag undviker många att cykla i stan just för att det börjar bli farligt med mängden cyklar, där man inte kan vara säker på hur olika cyklister kommer att bete sig. Att tillåta ännu mer anarki kommer att leda till än fler olyckor. Cyklister toppar redan statistiken för olycksoffer i trafiken.
Men Ankersjö & Co är väl rädda för att bli uthängda som lagbrytare själva förstås och skapa rubriker när de bryter mot reglerna.
Kanske skattesmitning också ska bli lagligt. Det är det ju också många som gör.

lördag 11 juni 2011

Bot mot trafikinfarkt

Trafikinfarkt i Stockholm. DN skriver att folk lägger om sina tidsscheman för att undvika köerna, startar halv fyra på morgonen, äter frukost i bilen osv.
Man kunde ju tycka att det logiska vore att i så fall välja att åka kollektivt. Alla som sitter i dessa bilköer kan ju inte behöva bilen i jobbet.
Men självklart måste samhället gå in. Det måste skapas fler busslinjer. Varje busslinje måste inte vara lönsam. Det måste ju vara bättre att frakta flera i ett fordon än att en eller två personer tar upp plats i egen plåtlåda (som väldigt ofta är en s k stadsjeep). Underjordiska infartsparkeringar kan också vara en del av lösningen (så tar de inte så stor plats ovan jord).
Sedan kan man ju undvika att bygga en motorled över Slussen in mot Gamla Stan. Snarare göra Gamla Stan fri från privat genomfartstrafik.
Att använda Stockholms vatten på ett mer effektivt sätt är också en lösning.
Tyvärr verkar politikerna fortfarande helt fixerade vid att bilen är det viktigaste fordonet i en storstad och måste fram till varje pris. Och det priset blir allt högre.
Bilisterna måste betala mera för att förpesta staden. Höj trängselavgifterna och använd pengarna till mer kollektivtrafik. Det moderata styret verkar mer intresserat av att kunna visa flermiljonsöverskott i kommunens budget än att göra något åt problem.

onsdag 8 juni 2011

Nu märks allians-effekten

Jag blir lite misstänksam när det enda ställe jag kan hitta SCBs stora partisympatiundersökning är på Aftonbladets ledarblogg. Varför slås det inte upp stort att de rödgröna nu gått om alliansen? Pressmeddelandet från SCB kom imorse, så på tidningarnas hemsidor borde man ju kunna läsa det.
Man blir väl paranoid efter förra årets valrörelse. Och nu pågår ju Mosa Juholt-kampanjen för fullt. Ja, han mosar sig själv, som Lena Mellin uttrycker det. Och det kanske han gör.
Mätningen nämndes i alla fall i Rapport. Då talade vissa om en Juholt-effekt. Det tror inte jag. Jag tror att allians-effekten äntligen börjar slå igenom. Folk börjar inse att det samhälle alliansen skapat på bara några år, leder till utanförskap och utslagning, ökade klyftor med sämre vård och skola för de mindre välbeställda i samhället. För att inte tala om det totala raserandet av våra trygghetssystem, vilket var ett av syftena med den politiska makten för moderaterna, tro inget annat.
Och det är kanske det som hänt. Fler och fler slutar tro på alliansens nyord som i själva verket innebär en återgång till ett klassamhälle á la 30-tal.

Uppge aldrig ålder i jobbansökan

Nu kommer jobben utropas alltsomoftast. Ja, för vissa gör de det. Framför allt för dem som redan har jobb. Det vill säga om du inte fyllt 50 eller t o m 40 för vissa företag. Det är märkligt att arbetsgivare kan gnälla om att det inte finns arbetskraft som matchar deras kvalifikationer när de per automatik utestänger stora delar av den befintliga arbetskraften från att ens komma ifråga.
Sverige var det sista EU-landet som införde en lag mot åldersdiskriminering. Vi har också den mest extrema åldersfixeringen i hela EU, ja kanske utanför också. I USA uppger man aldrig sin ålder i en jobbansökan. Det borde inte vi heller göra.
För erfarenhet efterfrågas ju hela tiden. Men den ska helst finnas hos en 30-åring. Fast nu har ju ungdomar så svårt att få jobb, just pga bristen på erfarenhet, att de aldrig hinner få någon erfarenhet förrän de är för gamla.
Därför behöver vi arbetskraftsinvandring, utropar alliansen. Det är väldigt bra, för den arbetskraften kan skickas hem om konjunkturen vänder. Svensk arbetskraft får man ju ansvar för gubevars.
I enfaldens Sverige avskaffar vi sakta oss själva.

onsdag 1 juni 2011

Gå med i soffliggarfonden

Pensionsmyndigheten oroar sig för att folk inte byter sina PPM-fonder. Många har haft samma fond i elva år, utan att byta trots att den valda fonden går urdåligt. Denna"tvångsreform" genomfördes för elva år sedan. Staten hittade på ett nytt sätt att komma över våra pengar. Många gick på eländet och valde någon fond helt utan kunskap, eller rådda därtill av någon nisse på banken, som fick provision på någon speciell fond.
Pengar är som växter, de kräver skötsel. Är man inte road ska man inte hålla på. Men staten vill att vi ska hålla på och dutta med våra pengar hela tiden. Därför ska vi övertalas genom en ny informationskampanj att återigen välja.
Men man kunde låta bli att välja från början. Det har gått ekonomiskt bättre för oss som struntade i lockropen från olika fondförvaltare och stannade kvar i det som kallas Såfa eller soffliggarfonden.
Att inte välja är också valfrihet.