fredag 30 november 2012

Båt istället för bil Stockholms framtid

Nu verkar det som om Stockholms stad vill satsa på tunnelbana till Nacka. Det är bara ett aber. De vill dra den under Djurgården och Saltsjön, dvs där inga resenärer finns. Och varför vill man det? Jo, för då får man chansen att bygga Österleden, detta omstridda Dennisförslag som man hoppats lagts i malpåse för länge sen. Så det blir en tunnelbana utan stationer, men där bilarna som vanligt kan rusa fram och locka ytterligare bilister att ta bilen. Om man åtminstone kommit på denna geniala idé i samband med citybanan. Då kunde man ha gjort en biltrafikled bredvid så man kunde riva en Stockholms verkliga förbannelser - Centralbron, en skam för denna vattnens stad.
Miljöpartiet har dock ett gott förslag som bör genomföras med eller utan andra kollektivsatsningar, nämligen mer båtpendling. Det är ju otroligt att vi inte har det med tanke på hur mycket vatten Stockholm består av. Det kan bli ett riktigt bra miljövänligt alternativ till befintlig kollektivtrafik.

torsdag 29 november 2012

Blogg tar över nyhetsförmedling

Sverige har sagt ja till palestiniernas observationsstatus i FN. Bra. Men det är märkligt hur "lata" journalister har blivit. Carl Bildt bloggar. Alltså citerar man hans blogg rakt av. Ingen möjlighet att ställa följdfrågor, fördjupa sig.
Det är ju bekvämt för Bildt förstås och mycket effektivare än alla pressmeddelanden som oftast åker direkt i papperskorgen. Tidningarna återger precis det han skriver, utan egen vinkel eller ambition att få veta mer om bakgrund eller resonemang. Om man fortsätter på detta sätt och låter Carl Bildt hänvisa till sin blogg istället för att ställa upp på intervjuer, har politikerna plötsligt tagit över hela tolkningsföreträdet.
Många av regeringens ministrar bloggar idag. Det är en oroande utveckling om fler får samma genomslag som Carl Bildt.

Många känner igen sig i SD

SD drunknar i sprit och skandaler. Ändå är opinionen stark. Det är lustigt med tanke på vad som skulle ha hänt om politiker i andra partier uppträtt på samma sätt. Men stödet för SD handlar också om att protestera mot mer etablerade politiker och partier. Det är många som far illa i dagens samhälle och som kan identifiera sig med de taffliga killarna i SD. De kanske sitter i stugorna och muttrar om rika politiker som inte fattar hur folk har det och så kommer det ett gäng som beter sig ungefär som de själva. Super till och snackar skit om sådana som inte är som de, dvs kvinnor, invandrare och inte minst etablissemanget.
Men den djupa rasismen i det senaste debaclet tycker jag visar sig i den självklarhet med vilken Isovaara utgår från att de som hjälpte honom i själva verket var tjuvar, för de var av "utländsk härkomst". Någon mindre fördomsfull hade väl först börjat rannsaka vad han gjort under kvällen. Men här handlade det om både fördom och full.

onsdag 28 november 2012

Kryphål istället för jobb

Åkerierna varnar för snökaos för att man skärpt kontrollen för efterlevnad av tillsynen för förarnas kör- och vilotider.
"- Det kommer att saknas resurser och personer för att sköta snöplogningen. Det är svårt att veta hur det slår, men det kommer att påverka vägarna och trafiksäkerheten, säger vd Johan Lindström. Förare och företag som bryter mot reglerna riskerar att få dryga böter, enligt Sveriges Åkeriföretag.
- Vi kan inte göra den eftergiften som polisen kunde. Vi har inte det mandatet, säger Henrik Olars, pressansvarig för vägtrafik och järnväg vid Transportstyrelsen.

- Vi har försökt hitta något kryphål från EU-reglerna, men inte hittat det. Vi vill ju naturligtvis inte att det ska vara ett problem för trafiksäkerheten, säger han."
Det är kryphål man vill hitta alltså. Hellre än att anställa några fler som kan avlösa, ska förare ut igen och röja. Vad då skapa jobb?
Om kommunen istället hade haft kvar huvudmannaskapet för snöröjningen, kunde man ha en kader av personer som kan göra lite av varje, där något behöver göras. När varje tjänst är upphandlad på millimetern, kan de anställda bara användas till just det och inget annat.
Ja, men det kostar, ropar någon. Men snökaos kostar också, det har vi ju fått erfara varje vinter hittills, även när polisen gjort eftergifter. Människor i jobb kostar mindre än människor utan jobb.
Men om låg skatt är politikens enda mål så får vi också kaos. Det är bara att se sig omkring.





måndag 26 november 2012

Rutavdrag trots gratis läxhjälp?

DNs Johannes Åhman kommer till en märklig slutsats efter ett klokt resonemang om vikten av likvärdighet i skolan. Han påpekar mycket riktigt att läxhjälp via rut är mer än en skatteteknisk fråga. Det är absurt att det är de med högre inkomster som också kan kosta på sig läxhjälp med rut-avdrag. Särskilt som väldigt många med högre inkomster dessutom förmodligen klarar att hjälpa sina barn med läxorna utan extern inblandning, då merparten förmodligen har minst gymnasieutbildning.
Medan de med lägre inkomster, ofta med invandrarbakgrund, kanske inte har dessa möjligheter, trots att just de barnen kanske är i störst behov av läxhjälp.
Johannes Åhman tycker då:  "Men elever vars föräldrar varken har ekonomiska marginaler eller stort engagemang hamnar ändå utanför. Därför måste rutavdraget kompletteras med en politik för gratis läxhjälp åt dem som bäst behöver den. Antingen i skolans egen regi eller med hjälp av ideella organisationer."
Men om det finns gratis läxhjälp varför behöver man då överhuvudtaget något rutavdrag? Varför ska vi alla betala för välbeställda barns läxhjälp via rut, om det ändå finns gratis sådan att tillgå?
Att dra av på skatten blir uppenbarligen i alla lägen viktigare än självklarheten att skolan erbjuder läxhjälp.




Hälsan tiger still under Borg

Jacob Rudolfsson från Svenska Evangeliska Alliansen, försvarar i ett inlägg på Brännpunkt maltesen Tonio Borg, som kritiserats för sina åsikter om abort, homosexuella och skilsmässor. Han skriver bl a: "Det är inte heller särskilt demokratiskt att villkora andra politikers övertygelser. Fri opinionsbildning kräver att även de åsikter man ogillar får ta plats. "

Självklart är inte invektiv någon bra argumentationslinje, men fri opinionsbildning måste ju också få gälla dem som ogillar Borgs åsikter.
Men Rudolfsson undviker grundkritiken. Den handlar om att en person med Borgs åsikter ska vara ansvarig för hälsofrågorna i EU - frågor som i högsta grad berör kvinnor. Det är som att sätta en klimatskeptiker som miljökommissionär. Även om han säger satt han inte kommer att motarbeta FN-besluten om sexuell och reproduktiv hälsa, finns det skäl att tro att det inte är frågor som kommer att drivas framåt under hans kommissionärsskap. Det är det debatten handlar om, inte att inte få ha vilka åsikter man vill.


torsdag 22 november 2012

Ekonomisk kris ger snabba reformer

Per Gudmundsson på SvD lyfter fram en bok av statsvetaren Peter Santesson, Reformpolitikens strategier. I den beskrivs hur det otroligt nog går att reformera Sverige med lock och pock från 90-talet och framåt. Mycket är socialdemokraternas verk.
"Under de senaste 25 åren har landet förändrats på ett sätt som närmast saknar motstycke bland välfärdsstater. Skattetrycket har sänkts, marknader har avreglerats, välfärdstjänsterna har konkurrensutsatts, monopol har avskaffats, riksbanken har blivit oberoende och så vidare. Hur är det möjligt?" undrar författaren.

Möjligheten ligger i ekonomisk kris och starka finanser konstaterar han.
Ja, sossarna stärkte finanserna genom att skära i välfärden. Kanske vi vande oss. Men den största förändringen har ändå kommit de sex senaste åren. Det stora sveket är att man kallat det något annat. Det gjorde i alla fall inte socialdemokraterna. De var tydliga med att man tvingades skära i välfärden. Moderaterna har aldrig kallat sin segregerande politik för vad den är. "Arbetslinje", "minska bidragen" (som man kallade socialförsäkringarna) "jobbskatteavdrag" (med innebörden till den som har skall varda givet).
Fina nyord som spreds under nedmonteringen, som man påskyndade, för man trodde aldrig man skulle få en mandatperiod till. Och nu står man där i ruinerna av sina misslyckade idéer.
Men i ekonomisk kris finns möjligheter till förändring skriver ju Santesson. Låt oss hoppas det är sant.


onsdag 21 november 2012

Vad visste regeringen egentligen?

Att Sverige betalar en vapenfabrik i Saudiarabien via ett bulvanföretag låter som ett ganska stort ärende. Det är en känslig fråga som borde behandlas av regeringen. Men kanske så känslig att man inte vill ta den vid ett ordinarie regeringssammanträde utan informerar en mindre krets underhand.
Ewa Björling bör ju ha varit informerad t ex, hon har ju vapenexporten i sin portfölj. Men vad visste statsministern?
Det är viktigt att Ekot rotar vidare i detta. Nu har vi sett att mail som påstås inte ha existerat finns, men inte där det borde finnas. Vem har beordrat det?
Och konstitutionsutskottet får allt fler trådar att dra i. Den här byken måste ut i ljuset. Har vi en ljugande regering? Att försvarsministern ljög var uppenbart och han tog konsekvenserna av det. Blir det fler?

tisdag 20 november 2012

Schlingman går för att slippa facit

Så lämnar han över sin baby "de nya moderaterna" till en håglös statsminister. Ministern som själv upprepat Schlingmans ord;
"I dag när partiet meddelar att Schlingmann efter nio år slutar, upprepar han farhågan om att det kan bli svårt att vinna ännu ett riksdagsval.

– I modern tid finns knappt exempel på att ett regeringsparti som Moderarterna gör tre framgångsrika val i rad."
För moderaterna började ju den moderna tiden 2006. Fast egentligen säger han "nu kommer vi inte på något mer att göra" och han vill inte vara med när facit av hans och moderaternas politik syns i Sverige 2014. Hittills har ju det mesta gått åt pipsvängen.
Men nu när han ska bli egenföretagande konsult kanske socialdemokraterna kan anlita honom. De gör ju taffliga försök med "affärsplan" och annat, men varför inte hyra in "the real thing".


måndag 19 november 2012

Vi närmar oss "the tipping point" för klimatet

Jorden kan bli fyra grader varmare redan 2060 varnar en klimatrapport från Världsbanken. I så fall står jorden inför en mycket allvarlig katastrof där stora delar av planeten kan bli obeboeliga.
Jag läste ett antal bloggkommentarer till artiklar om detta. En svärm av klimatförnekare uppenbarade sig. Det här är bara ett sätt att öka skrämseln inför det nya klimattoppmötet i Doha senare i höst, menar de. Och hur räknar de här klimatforskarna egentligen, temperaturen har ju inte stigit så mycket hittills.

Dessa bloggare har uppenbarligen inte hört talas om den s k "tipping point". Den inträffar när stressen på ekosystemen blivit för stor och det inte längre går att hindra en försämring. Vi är mycket nära denna tipping point på många områden redan, bl a när det gäller vattenförsörjning. När denna tipping point inträffar går också allting mycket fortare, för olika faktorer påverkar varandra. Att isarna nu smälter så snabbt i Arktis har att göra med att mer mark nu ligger bar och därmed drar till sig mer solvärme som i sin tur smälter ytterligare is.
Det är mycket viktigt att ledarna på klimatmötet tar sig samman, vilket de inte gjorde i Köpenhamn. Man har inte ens försökt nå 2-gradersmålet utan fortsätter bara som förut.
Det finns m a o anledning till pessmism, för de flesta fortsätter att sticka huvudet i sanden.

söndag 18 november 2012

Israel får aldrig lugn

"Vi ska skicka Gaza tillbaka till medeltiden", säger Israels försvarsminister Eli Yishai. "Då först får vi lugn i 40 år." Och lägger på ännu tyngre artelleri.
Men i medeltiden befinner sig redan Israel, eller snarare i gammaltestamentlig tid. Det finns dessvärre israeler som på fullt allvar menar att det finns stöd för det de gör i gamla testamentet. Tyvärr sitter dessa också i regeringsställning.
Israel kommer aldrig att få lugn så länge ockupationen pågår. Och det är en skam för världssamfundet att man inte gör något åt det.

Reinfeldt tappar geisten

Moderaterna håller framtidsdagar. Fredrik Reinfeldt har dock uppenbarligen svårt att se sig själv som statsminister 2014. I sitt tal tog han upp moderaternas chanser att vinna riksdagsvalet 2014.

"– Det är mycket svårt att göra, låt oss vara klara med det. De flesta partier ­vinner inga val över huvud taget, sa Reinfeldt."
Och tillade: – En och annan vinner en gång, det är rätt okänt att de vinner en gång till. Och att de vinner en tredje gång tror jag inte ens att det går att dokumentera i vår tid, med våra förutsättningar,
Ja, moderaternas historielöshet känner vi ju till, men att ett parti (S) vann val i 44 år kan väl ändå inte ha undgått honom. Och de borgerliga satt ju faktiskt i två mandatperioder på 70-80-talet med en folkpartistisk minoritetsregering däremellan. Och socialdemokraterna vann ju tre val i rad så sent som 94, 98 och 2002. Fast det där räknas kanske inte till vår tid. "Vår tid" började inte förrän 2006 förstås.
Reinfeldt håller helt enkelt på att tappa geisten. De egna idéerna är slut och M har gått ut till folket, som via sociala medier ska ge regeringen idéer om vad de vill i framtiden.
Samtidigt får regeringen backa på sina s k reformer en efter en, senast a-kasseavgifterna, som skulle slå undan fötterna på facket. Och tvinga folk att jobba. I deras värld blir inte folk arbetslösa och därför är det lathet att leva på a-kassa. Men verkligheten tränger sig på varje dag.
T o m Reinfeldt tror att det sovande folket har vaknat.

fredag 16 november 2012

Sverige stöder ultrakonservativ Borg

Ännu en trist nyhet. Regeringen har tappat ännu en boll och använder inte sitt inflytande i EU genom att rösta nej till den ärkekonservative Tonio Borg från Malta, som väntas bli kommissionär för hälsofrågor i EU. En tung post där också alla frågor som rör kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter ligger.
Fast Borg har på hemmaplan inte tyckt att kvinnor ska ha några rättigheter när det gäller sådana saker. Abortförbud i alla situationer, även vid våldtäkt och om moderns liv är i fara. Ingen skilsmässa även om kvinnan blir misshandlad (gäller förstås även män). Inget intresse att driva frågor som för framåt i de här frågorna.
I Fokus denna vecka berättar Lisa Bergman i en artikel om ett fall på Irland där en kvinna drabbades av ett utdraget missfall. Trots att hon och hennes man i tre dagar vädjade till sjukhuset om att avsluta graviditeten, möttes de av nekanden, information om att fostrets hjärta fortfarande slog och att Irland "är ett katolskt land". Det slutade med att både modern och fostret dog.
Så ser det ut i länder med hårda abortförbud. Är det personer med sådana uppfattningar vi vill ska driva dessa frågor i EU?
Sveriges EU-parlamentsledamot Cecilia Wikström har gått ut hårt mot att denna person blir vald. Trots det ser det ut som att Sverige tänker rösta ja istället för att utnyttja sin ställning som ledande inom det s k SRHR-området (sexuell o reproduktiv hälsa o rättigheter). Kanske fler länder då hakat på. Istället ser vi hur konservatismen breder ut sig i EU och gynnar bakåtsträvande krafter.

Vedergällningens meningslöshet

Så är vi tillbaka i vedergällningens tid. Detta begrepp som gör att kriget i Mellanöstern aldrig tar slut. Så fort den ena eller andra skjutit någon raket är det dags för vedergällning. Och meningslösheten fortsätter och positionerna låses ytterligare.
Man kan ju tycka att varför ska Hamas skjuta raketer mot Israel. Det vet ju hur det går, och deras hopträngda befolkning drabbas allt mer. Men hur ska en instängd befolknings frustration hanteras? Alla i Gaza blir dagligen provocerade av israelisk militär, fler bosättningar byggs på deras mark, deras hus rivs etc. Då och då brister tålamodet. Fast man vet att det är meningslöst och att ingenting blir bättre.
Självklart är det bättre med den diplomatiska vägen. Och den går via andra länder som måste erkänna FN-status för Palestina, länder som vårt som måste erkänna Palestina som nation.
Att tillräckligt många slår fast att Palestina finns och nu är det bara för Israel att packa sig därifrån. Men det krävs förstås också en intern process i Gaza och på Västbanken om en enig linje.
Om om inte funnits hade EU accepterat valresultatet där Hamas segrade. Då kanske inte det palestinska folket känt att demokrati enligt västerländsk modell inte är värd något.

torsdag 15 november 2012

Fascism på frammarsch

Idag skriver Henrik Arnstad ett intressant inlägg på DNs ledarsida. Han ser hur den s k neofascismen gör framsteg i Europa och nu också i Sverige. Vi har ändå varit relativt förskonade från de värsta uttrycken för denna ideologi, även om det fanns gott om både fascister och nazister i Sverige på 30- och 40-talet.
Vi ska kalla SD för vad de är, skriver Arnstad. Vi kallar dem rasister och det är de på många sätt, men det är dags att tydligt definiera den ideologi dessa omfattar. När man ser filmen med de ledande SD-politikerna ragla omkring och vräka ur sig tillmälen, verkar de så intellektuellt lågstående att de inte verkar omfattas av något annat än dumhet, men de är riksdagsledamöter (beklagligt nog) och måste ändå ha haft en idé om vad de vill åstadkomma i den kapaciteten.
Och det som är den klart genomgående argumentationen i SD är att invandringen utgör ett hot mot vårt homogena svenska samhälle och att den därför bör upphöra omedelbart och helst ska dessutom de som inte passar in i den ultranationalistiska bilden förpassas härifrån. Detta leder rakt ner till fascism och nazism.
Vi ska inte "ta någon debatt" på SDs víllkor. Vi ska kalla dem för vad de är, nämligen fascister.

tisdag 13 november 2012

Valfrihet överordnat sunt förnuft

Hjälp, valfriheten är hotad! ropar A PJ Linder i SvD. Han är förskräckt över att S och MP kommit överens om hur det ska bli lite mer kontroll på friskolorna.
Linder skriver: "Kravet på ”ökad samverkan” mellan kommuner och friskolor är svårare att svälja. Visst finns det skäl att ge kommunerna bättre möjligheter till framförhållning, men låta dem bli en sorts part i etableringsbesluten?

Njä. Då blir det väldigt frestande för dem att spjärna emot när det gäller starten av friskolor i områden där de kommunala skolorna visar dåliga resultat och löper risk att tappa elever. Den viktiga valfriheten är elevernas, föräldrarnas och lärarnas, inte kommunernas."
Nu är det ju faktiskt så att kommunerna, dvs vi skattebetalare, är de som betalar friskolorna. Det borde alltså vara självklart att de ska ha något att säga om vilka skolor som etableras i kommunen. Och i motsats till PJ Linder säger sunda förnuftet att om en kommunal skola har dåliga resultat finns det väl anledning att etablera en till. Råder däremot det motsatta förhållandet, en väl fungerande kommunal skola, kanske det finns anledning att inte etablera en till, ifall elevunderlaget inte räcker till två skolor. Då handlar det om slöseri med skattemedel, vilket är precis vad som pågår i den fria skoletableringens spår. Fler skolor än det finns elever till etableras, ganska ofta av oseriösa företag som hoppas göra storkovan. Vilket de också gör i många fall.
Därför är det bra att S och MP nu i alla fall tagit ett steg i rätt riktning och föreslår att kommunerna ska ha medbestämmande och också kunna ställa krav på de skolor som etableras. Förutom ett rimligt antal lärare också att de har tillgång till sådant som är standard i kommunala skolor. S k friskolor ska nämligen vara likvärdiga med kommunala skolor.
Fast om färre skolor, som sprider ut elever och skapar segregation, istället koncentreras kanske alla skolor fortfarande skulle ha råd med skolsköterska, kurator och andra nödvändiga vuxna.
Valfrihet har ofta blivit det godas fiende.


måndag 12 november 2012

Vem saknar verklighetsförankring?

LO vill höja lönerna för dem som tjänar under 25 000 i månaden med 700 kr. På det svarar arbetsgivarna: "– De krav som nu kommer från LO om höjda löner saknar helt verklighetsförankring. Vi ser en våg av varsel inom industrin och prognoserna för tjänstesektorn ser mörka ut. "
Man hör sällan att direktörer med miljonlöner och bonusar saknar verklighetsförankring. SAS VD tycker att han är generös när han sänker sin lön med två miljoner, från tio till åtta.
Om han fick en normal lön på drygt 100 000 kanske inte så många skulle behöva varslas. Och om det nu går dåligt för företaget så kanske inte VDn har gjort allt rätt heller.
De här människorna är så långt från verkligheten att de inte ens kan föreställa sig att någon kan ha svårt att få lönen att räcka till en månad. Ändå är det de som gynnas av regeringens politik.
Reinfeldt & co upprepar sitt slitna mantra om en tusenlapp mer i plånboken för en sjuksköterska med jobbskatteavdraget. Räkna ut hur mycket en VD med 10 miljoner i lön fick.

söndag 11 november 2012

Målkonflikter i välfärden

"Att förbjuda vinstutdelning är i realiteten detsamma som att förbjuda företagsamhet. Alla skulle väl inte stänga över natten, men det blir stopp för nya resurser och ganska snabbt skulle sektorn förtvina. Det skulle allvarligt skada förnyelsekraften i den skattefinansierade välfärden och innebära ett grundskott mot människors valfrihet. "
Detta skriver Anders PJ Linder i dagens Svenskan. Självklart ska företag få göra vinst. Det är själva poängen med företagsamhet, ingen förnekar detta. Det är därför vinstdrivande företag inte passar i välfärdssektorn. Där har man nämligen andra mål, så som medborgarnas väl och ve, och detta är överordnat allt vinsttäkande.
87 procent av svenska folket är emot vinst i välfärden. Vi kan skilja på de olika målen för företag respektive välfärd.
Men det är klart att företagen som nu gör jättevinster i välfärdssektorn blir rädda när detta lukrativa levebröd ifrågasätts. I dagens AB beskrivs hur några av dessa gossar nu lever lyxliv utifrån de vinster de tillskansat sig av skattemedel.
De gastar om valfrihet. En gång var det Olof Palmes paroll. Valfrihet betydde då att alla skulle ha samma chanser i ett jämlikt samhälle. Idag är valfrihet att välja välfärd som du väljer produkter i ett varuhus. Och i värsta fall finns inte varan inne.


lördag 10 november 2012

Ännu en möjlighet till skatteavdrag

Framtidskommissionen har lämnat en rapport om det s k civilsamhället, dvs det samhälle vi alla tillhör och som representeras av vårt eget engagemang i olika ideella föreningar.
Dock säger historieprofessorn Lars Trägårdh, finns inget civilsamhälle som klarar sig utan stöd från det offentliga samhället. Att driva en folkrörelse av något slag, går knappast utan någon form av bidrag utöver medlemsavgifter. Därför finns också möjligheter för föreningar att söka olika typer av bidrag.
På DN:s ledarsida vill man dock hellre rekommendera den amerikanska modellen, dvs att de som ger stöd till civil verksamhet ska få dra av detta på skatten.
Då är vi där igen. Det ska inte kosta något att ge. Och ju mer du ger, desto mer kan du dra av. Detta system har redan införts i Sverige av en regering som ser varje tillfälle till skatteavdrag för välbeställda som sin högsta uppgift.
Välgörenhet i all ära, men hur kul är det att vara föremål för välgörenhet. Att vara beroende av att andra ska tycka att just min sak är viktig. Det viktiga är ju valfriheten gubevars.
Men t o m DN har insett att vissa saker lockar till mer stöd än andra, så man menar ändå att båda finansieringssätten kan behövas. Det går ju an så länge det ändå finns ännu en källa till skatteavdrag.

fredag 9 november 2012

SD kan hamna i regeringsställning

SD ökar i Demoskops senaste mätning till 9 procent och är nu tredje största parti. Och nu har plötsligt moderaterna dragit öronen åt sig. Det visar sig att det är moderaterna som tappar mest till SD. SD har ju i riksdagen mest fungerat som hjälpgumma åt regeringen och till 90 procent röstat med alliansen i olika frågor.
Så de har m a o inte varit något större problem för regeringen. Men nu, när de börjar knapra in på väljarstödet vaknar ministrarna. Både Reinfeldt och Bildt har varit ute och talat om hur skadliga SD är. Tyvärr har de nog reagerat för sent. Men framför allt har de bäddat för den här utvecklingen själva.
I samhällen med ökade klyftor, arbetslöshet och bostadsbrist, söker folk syndabockar, snarare än att se vad som orsakat nedgången.
Och vad är enklare än att skylla på invandringen? Åkesson bollar med siffrorna som en misslyckad jonglör. Han säger sig ha lösningen på utanförskapet - vilket för SD innebär att invandrarna hålls utanför Sverige.
Med SD som tredje största parti finns risken att de hamnar i regeringsställning. De behöver ju bara rösta nej till alla andra konstellationer (såvida man inte hittar en blocköverskridande lösning, vilket nog Löfven önskar får man en känsla av).
Istället för att ligga och trycka i mittfåran krävs nu en tydlig politik med social inriktning. Majoriteten av svenska folket vill t ex inte ha vinst i välfärden - målet för välfärden är nämligen ett helt annat än att skapa vinst åt företag. Beskriv saker utifrån hur man vill ha det istället för att vara så defensiv.
Vi kan ju se att svenskarna inte vill ha ökade klyftor - då måste det till en annan politik. Och den har varken SD eller alliansen.

onsdag 7 november 2012

För få bränder på Kungsholmen

Läste att Kungsholmens brandstation hotas av nedläggning och rivning. Ja, det var väl inget företag som ville köpa den. Det brinner inte tillräckligt ofta för att det ska vara lönsamt.

Livsvalen avgör ekonomin

Ingvar Persson lyfter fram SCBs lilla skrift "Lathund för jämställdhet", där svenskarnas ojämställda vardag lyfts fram i siffror. Och till det kommer TCOs undersökning som visar att det bara är i vård- och omsorgssektorn som kvinnor tjänar mer (200 kr) än män.
Många säger att det spelar väl ingen roll vem som gör vad hemma om man nu vill ha det så. Tyvärr gör det det, för om det är kvinnor som oftast arbetar deltid (frivilligt eller ofrivilligt), är hemma längst med barnen etc, så påverkar det deras livslön och framtida pension. Och trots att kvinnor numera är bättre utbildade än män, har de ändå lägre lön i snitt.
Allt detta gör att kvinnor, trots att de statistiskt lever längre än män, ändå får sämre ekonomi som pensionärer.
Det är därför vi behöver jämställdhet också i vardagslivet.

tisdag 6 november 2012

En svensk framtidsvision?

Det är svårt att befinna sig någon annanstans än i USA just nu, åtminstone mentalt. USA-valet följs lika intensivt som en svensk valrörelse.
Själv befinner jag mig på resa i ojämlikhetens land genom Kent Wernes bok "Amerikansk höst". Han besöker spökstäder som Detroit där människor får gå från hus och hem pga överbelånade hus. Han är i New Orleans och ser att efter förödelsen av stormen Katrina, byggs nu ett nytt samhälle upp. Där de fattiga som tvingades lämna staden för att de förstås var de mest utsatta under orkanen, inte kan återvända för de nya husen är inte för dem.
Föraktet för fattigdom genomsyrar det amerikanska samhället och det är alltid den fattiga själv som är orsaken till sin fattigdom. USA har flest fattiga och störst inkomstklyftor av alla demokratiska länder (men det finns stora luckor i amerikansk demokrati). Och fattigast är förstås de svarta, för rasismen frodas i ojämlikhetens spår.
Men det som slår en mest av allt är att det här är det samhälle alliansen, med moderaterna i spetsen, vill ha. Här finns arbetslinjen, kallad "workfare". Bort med bidrag, du ska arbeta! Det var Reagans idé. Tyvärr var inte Bill Clinton bättre. Med honom kom jobbskatteavdraget - Earned Income Tax Credit.
Och genom att riva de allmännyttiga bostäderna trodde man att man gjorde sig av med fattigdomen. Men det var ju bara de fattiga som försvann, när nya dyra bostäder byggdes (i Sverige nöjer vi oss med att privatisera). Man låter allmännyttan (public housing) förfalla, så att man sen kan riva den och låta privata bolag bygga nytt och dyrt.
Skattesänkningar är huvudsaken och de få skyddsnät som finns urholkas alltmer.
Låter det här bekant? Det känns som att läsa moderaternas partiprogram. För alla som vill veta varifrån moderaterna fått sitt tankegods och vart Sverige är på väg bör läsa den här boken.

måndag 5 november 2012

Sverige alltmer likt USA

Äntligen börjar USA-valet gå mot sitt slut. Detta val är lika välbevakat av medierna som ett svenskt val. Och det kanske är bra, för Sverige blir alltmer likt USA. "Minska statens roll, privatisera offentliga verksamheter, marginalisera fackföreningarna och urholka trygghetsförsäkringarna" har ju varit alliansens mantra i sex år nu. Men de har använt andra ord när de beskrivit sitt program.
Inte minst på bolånesidan finns likheter. Vi har bara inte kommit lika långt ännu. Men vid en ekonomisk tillbakagång, vilken blir definitiv om Romney vinner valet, kommer det att påverka hela världens ekonomi. En större räntehöjning och vi har en väldigt stor grupp som inte klarar sina bolån.här heller. Ska de dessutom amortera....
I USA har snart 100 000 människor fått lämna sina hem, sedan de utmätts av banker som sett sin vinst minska och vill ha mer pengar. Och vart ska de ta vägen? Precis som här finns allt färre bostadsmöjligheter och med högre arbetslöshet blir det ännu svårare för de ekonomiskt utsatta att klara sig. Fattigdomen och de ekonomiska klyftorna är gigantiska i USA. Och när det går dåligt ökar rasismen som ju aldrig försvunnit från detta land. Och här ökar främlingsfientligheten med större klyftor, medvetet skapade av alliansen.
Låt oss hoppas att Obama vinner, trots att han inte kunnat åstadkomma mycket under sina fyra år hittills. Det har den republikanska majoriteten i representanthuset satt stopp för. Men med fyra år till och utan att behöva tänka på återval kanske chanserna är större för den "change" han utlovade 2008.