Per Gudmundsson på SvD lyfter fram en bok av statsvetaren Peter Santesson, Reformpolitikens strategier. I den beskrivs hur det otroligt nog går att reformera Sverige med lock och pock från 90-talet och framåt. Mycket är socialdemokraternas verk.
"Under de senaste 25 åren har landet förändrats på ett sätt som närmast saknar motstycke bland välfärdsstater. Skattetrycket har sänkts, marknader har avreglerats, välfärdstjänsterna har konkurrensutsatts, monopol har avskaffats, riksbanken har blivit oberoende och så vidare. Hur är det möjligt?" undrar författaren.
Möjligheten ligger i ekonomisk kris och starka finanser konstaterar han.
Ja, sossarna stärkte finanserna genom att skära i välfärden. Kanske vi vande oss. Men den största förändringen har ändå kommit de sex senaste åren. Det stora sveket är att man kallat det något annat. Det gjorde i alla fall inte socialdemokraterna. De var tydliga med att man tvingades skära i välfärden. Moderaterna har aldrig kallat sin segregerande politik för vad den är. "Arbetslinje", "minska bidragen" (som man kallade socialförsäkringarna) "jobbskatteavdrag" (med innebörden till den som har skall varda givet).
Fina nyord som spreds under nedmonteringen, som man påskyndade, för man trodde aldrig man skulle få en mandatperiod till. Och nu står man där i ruinerna av sina misslyckade idéer.
Men i ekonomisk kris finns möjligheter till förändring skriver ju Santesson. Låt oss hoppas det är sant.
"Hur är det möjligt"?
SvaraRaderaTja, det är bra beskrivet i Naomi Kleins bok Chockdoktrinen.
Frågan är bara hur länge man kan få folk att tro att det är nödvändigt att de får försämringar för att de ska klara livet.
Ja, nuförtiden låter inte ens regeringen som om de tror på det de själva säger.
SvaraRadera